Behöver distriktet utforskas innan du börjar predika?
1. Varför delar man upp församlingar efter språk?
1 Sedan Jesu lärjungar fått helig ande vid pingsten år 33 ”började [de] tala andra språk” med dem som kom från avlägsna platser. (Apg. 2:4) Det ledde till att 3 000 blev döpta. Det är intressant att de flesta av dem förmodligen kunde ett gemensamt språk, troligtvis hebreiska eller grekiska. Ändå valde Jehova att låta dem få höra budskapet om Guds rike på sitt modersmål. Ett skäl till det var utan tvivel att människor ofta har lättare att ta emot de goda nyheterna när de får höra dem på sitt eget språk. I flerspråkiga områden är församlingarna därför uppdelade efter språk. (”Organisationsboken”, s. 107 § 2, 3) Utländska grupper får inte något eget tilldelat distrikt, utan de predikar för dem som talar deras språk på moderförsamlingens distrikt och på andra församlingars distrikt i närheten.
2. a) Vad kan man ibland behöva göra innan man predikar i ett område? b) Hur kan församlingar hjälpas åt i ett flerspråkigt område? c) Vad ska vi göra om vi träffar någon intresserad som talar ett annat språk?
2 Om alla pratar samma språk där du bor kan du vittna för alla på ditt distrikt. Men om du bor i ett flerspråkigt område blir det lite annorlunda. Församlingar som talar andra språk kanske bearbetar samma område. De kanske hjälper till genom att meddela om de hittar sådana som talar ditt språk, men huvudansvaret för att hitta dessa människor vilar på din församling eller grupp. (Se rutan ”Hjälp varandra”.) Därför kanske du behöver utforska ditt distrikt för att hitta dem som talar ett visst språk. Hur kan man göra det?
3. Vad avgör var en församling eller grupp letar adresser och hur mycket tid de lägger ner på det?
3 Organisera sökarbetet. Mängden tid som man lägger ner på sökarbetet i flerspråkiga områden beror på omständigheterna. Hur många talar språket på orten? Hur många förkunnare finns det? Hur många adresser har församlingen eller gruppen redan samlat in? Församlingen behöver inte söka igenom alla områden lika noga, utan kan välja att koncentrera sig på de mer tättbefolkade områdena och på de områden som ligger inom rimligt avstånd. Men det är viktigt att organisera sökarbetet så att så många som möjligt får möjligheten att anropa Jehovas namn. (Rom. 10:13, 14)
4. a) Hur ska sökarbetet organiseras? b) Nämn några sätt att hitta dem som talar samma språk som du.
4 För att det inte ska bli onödigt dubbelarbete ska äldstekretsen, särskilt tillsyningsmannen för tjänsten, organisera och ha tillsyn över sökarbetet. (1 Kor. 9:26) I utländska grupper kan äldstekretsen i den församling som har hand om gruppen välja ut en broder, företrädesvis en äldste eller en biträdande tjänare, som tar hand om detta. Många församlingar och grupper har ett organiserat system för det inledande sökarbetet. De använder exempelvis internet för att hitta namn som är vanliga på det språket. Sedan fortsätter de med att ringa upp människor eller besöka dem för att avgöra vilka adresser som ska ingå i distriktet. Om det är praktiskt kan äldstekretsen i församlingen som har hand om en grupp ordna så att hela församlingen får hjälpa till då och då i det här arbetet. (Se rutan ”Hur man hittar dem som talar ditt språk”.)
5. a) Hur skulle man kunna lägga upp sökarbetet? b) Vad kan man säga i sökarbetet?
5 Vi bör ha syftet klart för oss varje gång vi tar del i sökarbetet. Eftersom det är en del av vår tjänst bör vi vanligtvis klä oss som när vi går i tjänsten. Många talar språket med varandra och övar sina erbjudanden samtidigt som de söker adresser, och de tycker att det hjälper dem att bevara entusiasmen och hålla språket i gång. Vi kan räkna den tid vi använder i själva sökarbetet, men inte den tid som går åt till att göra i ordning distriktskartor och listor. När vi hittat någon som talar språket bör vi vittna för honom och sedan snarast informera tillsyningsmannen för tjänsten eller den som han utsett så att distrikten kan hållas uppdaterade. Det behöver göras oavsett om personen visade intresse eller inte. Även om sökarbetet är viktigt, måste vi vara balanserade och ta del i alla tjänstegrenar. (Se rutan ”Vad vi kan säga i sökarbetet”.)
6. Vad gör det särskilt svårt att hitta döva?
6 Teckenspråksfältet. Att hitta dem som är döva har sina särskilda utmaningar som kräver ansträngning och uthållighet. När det gäller att identifiera andra språkgrupper kan ju namn, fysiska drag eller klädsel vara till hjälp. Och dessutom kan de dövas familjemedlemmar och vänner vara beskyddande och inte så gärna lämna ut information till förkunnare som frågar. Följande förslag för att hitta döva kan också vara bra när man söker efter andra språkgrupper.
7. a) Hur kan man hitta döva? b) Hur kan vi hantera misstänksamhet?
7 För många teckenspråksförsamlingar och -grupper har det fungerat bra att fråga runt i bostadsområden. Kanske har den besökte någon granne, arbetskamrat eller skolkamrat som använder teckenspråk. Han kanske har sett en vägskylt som upplyser om att det finns döva i området. Kanske har han en döv släkting. Tänk på att du kan mötas av viss misstänksamhet. Men du kan göra en hel del för att undvika missförstånd om du är vänlig och öppet och ärligt förklarar varför du kommer på besök. En del tycker att det är bra att visa någon av våra teckenspråksfilmer när de frågar om den besökte känner någon som är döv. Sedan nämner de helt kort att de gärna vill berätta för dem om Bibeln. Om den besökte inte vill lämna ut några uppgifter kanske han kan ta ditt visitkort eller en mötesinbjudan som han kan lämna till sin döva släkting eller vän.
8. Hur kan en närliggande församling hjälpa en teckenspråksförsamling?
8 En eller ett par dagar om året kan en teckenspråksförsamling bjuda in en närliggande församling som kan hjälpa dem att söka igenom tättbefolkade områden på deras distrikt. Teckenspråksförsamlingen kan hålla ett möte för tjänst där man får anvisningar och får se en demonstration. I varje bilgrupp kan det ingå åtminstone en förkunnare från teckenspråksförsamlingen, och de kan få en karta som visar vilket område de ska söka igenom.
9. Hur kan man vittna för döva på platser där de brukar samlas?
9 Man kan också söka på platser där döva brukar samlas. Förkunnarna bör då anpassa sin klädsel efter situationen. Det bästa är att prata med en eller två i taget och vara diskret i stället för att hålla en presentation för hela gruppen. Om samtalet är givande kan man byta kontaktuppgifter med varandra.
10. Hur kan förkunnare söka efter döva på företag och i affärer?
10 En annan möjlighet är att förbereda kartor med affärer och företag och sedan besöka dem vid en lämplig tid. På en karta kan det vara bensinstationer, på en annan restauranger, hotell eller andra företag. Om varje karta har samma typ av företag kan förkunnarna använda samma inledning och få erfarenhet av det. Vi kan också gå till hotell och helt kort berätta om vår verksamhet för receptionisten och erbjuda ett färdigt paket med en dvd och en mötesinbjudan som hotellet kan ge till döva gäster. På en del företag kan vi helt enkelt fråga om några av de anställda eller kunderna använder teckenspråk. Om det finns en skola för döva på distriktet kan vi fråga om vi får lämna några av våra dvd-filmer i deras bibliotek.
11. Varför är sökarbetet en viktig del av vår tjänst?
11 Ett viktigt arbete. Det kan vara tidskrävande att hitta sådana som talar ditt språk. Dessutom kan distrikten ändras snabbt när människor flyttar, och det kan göra det svårt att hålla distriktskartorna aktuella. Men på fler och fler platser är sökarbetet en viktig del av vår tjänst. Jehova, som har gett oss uppdraget att predika, är inte partisk. (Apg. 10:34) Hans ”vilja är att alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:3, 4) Vi vill därför samarbeta med Jehova och med varandra för att hitta människor ur alla språkgrupper som har ”ett rätt och gott hjärta”. (Luk. 8:15)
[Ruta på sidan 5]
Hjälp varandra
Om församlingen eller gruppen vill ha hjälp med att hitta sådana som talar deras språk kan tillsyningsmannen för tjänsten kontakta de äldste i andra församlingar i närheten. Det bästa är nog att bara kontakta församlingar som ligger inom rimligt avstånd eller som har ett betydande antal på distriktet som talar det språket. De tillfrågade församlingarna kan sedan informera vännerna om att de när de träffar någon som talar det språket ska skriva ner adressen och ge den till tillsyningsmannen för tjänsten. Han förmedlar den vidare till den församling eller grupp som bett om hjälp. Tillsyningsmännen för tjänsten i de berörda församlingarna kan tillsammans utarbeta ett system som fungerar för att täcka ett flerspråkigt distrikt och leda intresserade till rätt församling eller grupp.
Om man hittar någon som talar ett annat språk och som uttryckligen visar intresse (eller någon som är döv), ska man genast fylla i blanketten Besöksanvisning (S-43) och ge den till sekreteraren. Då kommer personen att få andlig hjälp snabbt. (Se km 5/11 s. 3.)
[Ruta på sidan 6]
Hur man hittar dem som talar ditt språk
• Fråga andra – bibelstudier, familjemedlemmar, arbetskamrater osv.
• Använd telefonkatalogtjänster för att hitta namn som är vanliga på språket. En del sådana tjänster sorterar namnen efter adress.
• Gör diskreta förfrågningar på sådana ställen som bibliotek, myndigheter och skolor.
• Leta bland annonserna i lokaltidningarna för att hitta aktiviteter som ordnas för olika språkgrupper.
• Besök affärer och företag som har vissa nationaliteter som målgrupp.
• Ansök om tillstånd och sätt upp ett litteraturstånd på torg, vid universitetsområden eller resecentrum där människor som talar språket ofta befinner sig.
• Om landets lag tillåter det kan man köpa olika tjänster på internet som underlättar sökandet.
[Ruta på sidan 7]
Om vi är vänliga och öppna minskar risken för att andra ska bli misstänksamma. Det är ofta bra att börja med att visa litteratur på språket.
Sedan man hälsat kan man säga: ”Vi söker efter dem som talar ____________ för att vi vill visa något från Bibeln. Känner du någon vi kan prata med?”
När man söker efter döva kan man säga: ”Hej! Får jag visa dig något? [Använd en mediaspelare och spela upp ett avsnitt från en av våra teckenspråksfilmer.] Vi har flera sådana här kostnadsfria filmer som riktar sig till döva som vill lära sig mer om Bibeln. Känner du någon som är döv eller hörselskadad och som använder teckenspråk?” Om den besökte inte kan komma på någon, kanske man kan ge exempel på platser där han kan ha sett någon döv, till exempel på arbetet, på skolan eller i grannskapet.