Varför svarar inte Jehovas vittnen på alla anklagelser mot dem?
Jehovas vittnen följer Bibelns råd att inte alltid ge svar på tal när andra anklagar eller svartmålar dem. Ett ordspråk i Bibeln säger till exempel: ”Den som tillrättavisar en hånare får ta emot hån.” (Ordspråksboken 9:7, 8; 26:4, Svenska Folkbibeln) Vi låter inte en överdriven oro för hur vi uppfattas göra så att vi hamnar i konflikter, utan fokuserar i stället på att göra Guds vilja. (Psalm 119:69)
Det finns såklart ”en tid att tiga och en tid att tala”. (Predikaren 3:7) Vi svarar gärna dem som uppriktigt vill veta sanningen, men vi undviker att ge oss in i meningslösa diskussioner. På så sätt följer vi det Jesus och de första kristna sa och gjorde.
Jesus valde att inte svara på falska anklagelser när han stod inför Pilatus. (Matteus 27:11–14; 1 Petrus 2:21–23) Han försvarade sig inte heller när han blev anklagad för att missbruka alkohol och mat. Han lät i stället sina handlingar visa vem han verkligen var. Det stämmer med principen i Matteus 11:19: ”Visheten blir i alla fall befunnen rättfärdig genom sina gärningar.” Men när situationen krävde det svarade Jesus dem som anklagade honom. (Matteus 15:1–3; Markus 3:22–30)
Jesus sa till sina efterföljare att inte ta åt sig av falska anklagelser. Han sa: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (Matteus 5:11, 12) Jesus sa också att han skulle hjälpa dem när anklagelserna gav dem en chans att berätta om sin tro. Han lovade: ”Jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot.” (Lukas 21:12–15, Bibel 2000)
Aposteln Paulus gav de kristna rådet att undvika ”onyttiga och meningslösa” diskussioner med motståndare. (Titus 3:9; Romarna 16:17, 18)
Aposteln Petrus uppmuntrade de kristna att försvara sin tro när det var möjligt. (1 Petrus 3:15) Men han förklarade att det oftast var bäst att göra det genom handlingar och inte genom ord. Han skrev: ”Genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa.” (1 Petrus 2:12–15, Bibel 2000)