Uppbyggande och positivt

DET budskap som vi har fått i uppdrag att predika är goda nyheter. Jesus sade: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Mark. 13:10) Jesus föregick själv med gott exempel genom att förkunna ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Luk. 4:43) Och det budskap som apostlarna predikade omtalas som ”Guds goda nyheter” och ”de goda nyheterna om Kristus”. (1 Thess. 2:2; 2 Kor. 2:12) Ett sådant budskap är uppbyggande och positivt.

Precis som ängeln i midhimlen som förkunnar ”eviga goda nyheter” uppmanar vi människor att ”frukta Gud och ge honom ära”. (Upp. 14:6, 7) Vi talar med människor överallt om den sanne Guden, hans namn, hans fantastiska egenskaper, hans underbara gärningar, hans kärleksfulla avsikter, vårt ansvar inför honom och vad han kräver av oss. De goda nyheterna inbegriper också att Jehova Gud skall tillintetgöra de onda, som vanärar honom och förstör livet för andra människor. Men det är inte vår sak att döma dem vi förkunnar för. Vår innerliga önskan är att så många som möjligt skall reagera positivt på Bibelns budskap, så att det verkligen visar sig bli goda nyheter för dem. (Ords. 2:20–22; Joh. 5:22)

Ta inte med för mycket negativt stoff. Livet har naturligtvis sina mörka sidor. Vi blundar inte för det. När du inleder ett samtal, kan du ta upp ett problem som berör många på ditt distrikt och samtala om det helt kort. Men att uppehålla sig för länge vid problemen är i allmänhet inte så givande. Människor matas ständigt med dåliga nyheter, så om du bara talar om tråkigheter kanske de inte orkar lyssna. Försök att i början av samtalet komma in på de uppmuntrande sanningarna i Guds ord. (Upp. 22:17) Den besökte kanske ändå inte vill fortsätta samtalet, men då har han i alla fall fått något uppbyggande att tänka på, och det kan göra honom villigare att lyssna vid ett annat tillfälle.

Också när du håller tal bör du undvika att överösa åhörarna med negativ information bara därför att det finns så mycket av den sorten. Om en talare uppehåller sig för länge vid styresmännens misslyckande, rapporter om brottslighet och våld eller upprörande fakta om den utbredda omoraliskheten, kan det vara nedslående. Ta upp de negativa sidorna av ett ämne bara om det tjänar ett gott syfte. En begränsad mängd sådant stoff kan belysa hur aktuellt talet är. Det kan också hjälpa åhörarna att se varför en situation är som den är och därigenom förstå att Bibelns lösning är praktisk. Var uttrycklig, när så är möjligt, utan att uppehålla dig för länge vid problemen.

Det är i allmänhet varken möjligt eller önskvärt att undvika allt negativt stoff i ett tal. Utmaningen ligger i att blanda det positiva och det negativa så att helhetsintrycket blir positivt. För att kunna göra det måste du bestämma vad du skall ta med, vad du skall utelämna och vad du skall lägga tonvikten på. I sin bergspredikan uppmanade Jesus sina åhörare att inte vara självupptagna som de skriftlärda och fariséerna, och han gav några exempel för att illustrera det hela. (Matt. 6:1, 2, 5, 16) Men i stället för att uppehålla sig vid de religiösa ledarnas negativa exempel betonade Jesus vikten av att förstå Guds sanna vägar och att leva enligt dem. (Matt. 6:3, 4, 6–15, 17–34) Det fick en mycket positiv verkan.

En positiv ton. Om du har fått i uppgift att hålla ett tal i församlingen om en viss sida av den kristna verksamheten, bör du sträva efter att vara uppbyggande och inte kritisk. Var noga med att själv göra det du uppmanar andra att göra. (Rom. 2:21, 22; Hebr. 13:7) Låt kärlek, inte irritation, styra det du säger. (2 Kor. 2:4) Om du litar på att dina medtroende vill behaga Jehova, kommer den tilliten att återspeglas i dina ord, och det får en positiv effekt. Lägg märke till hur aposteln Paulus gav uttryck åt sådan tillit i 1 Thessalonikerna 4:1–12; 2 Thessalonikerna 3:4, 5 och Filemon, verserna 4, 8–14, 21.

Ibland måste de äldste varna för ett oförståndigt uppförande. Men ödmjukhet hjälper dem att behandla sina bröder och systrar med mildhet. (Gal. 6:1) De äldstes sätt att tala till församlingsmedlemmarna bör visa att de betraktar dem med respekt. (1 Petr. 5:2, 3) Bibeln uppmanar i synnerhet de yngre männen att tänka på detta. (1 Tim. 4:12; 5:1, 2; 1 Petr. 5:5) När det är nödvändigt att ge tillrättavisning, tuktan och korrigering skall det som sägs vara grundat på Bibeln. (2 Tim. 3:16) Man får aldrig tänja på det Bibeln säger eller gå för långt när det gäller att tillämpa det för att få stöd för en tanke som man själv känner starkt för. Också när man måste ge tillrättavisande råd kan man behålla en positiv ton, om man lägger tonvikten på hur man undviker att bli inblandad i ett orätt uppförande, hur man löser problem, hur man övervinner svårigheter, hur man rättar till en felaktig kurs och hur Jehovas krav skyddar oss. (Ps. 119:1, 9–16)

När du förbereder ett tal, bör du särskilt tänka på hur du skall avsluta varje huvudpunkt och talet i sin helhet. Det du säger sist är ofta det åhörarna minns längst. Är det du säger positivt?

När du samtalar med medtroende. Jehovas tjänare uppskattar att få träffa varandra vid kristna möten. Det är tillfällen då vi stärker varandra andligen. Bibeln uppmanar oss att tänka på att ”uppmuntra varandra”, när vi kommer tillsammans. (Hebr. 10:25) Det gör vi inte bara genom tal och kommentarer under mötena, utan också i våra samtal före och efter mötena.

Det är helt naturligt att vi samtalar om sådant som rör vardagslivet, men den största uppmuntran får vi av att samtala om andliga ämnen, till exempel erfarenheter i tjänsten. Att vi visar ett sunt intresse för varandra är också uppbyggande.

På grund av inflytandet från världen omkring oss måste vi vara försiktiga. I sitt brev till de kristna i Efesos skrev Paulus: ”När ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa.” (Ef. 4:25) Att tala sanning i stället för lögn innebär bland annat att inte glorifiera företeelser och personer som världen avgudar. Och Jesus varnade för ”rikedomens bedrägliga makt”. (Matt. 13:22) När vi talar med varandra, måste vi därför vara noga med att inte främja sådant bedrägeri genom att överbetona vikten av materiella ägodelar. (1 Tim. 6:9, 10)

När Paulus ger råd angående behovet av att vara uppbyggande, uppmanar han oss att inte döma eller tala nedsättande om en broder som kanske avstår från vissa saker därför att han är ”svag i tron”, dvs. därför att han inte helt och fullt förstår vad den kristna friheten omfattar. För att det vi säger skall bygga upp våra medbröder måste vi ta hänsyn till deras bakgrund och hur långt de har kommit i sin andliga mognad. Det skulle verkligen vara sorgligt om vi ”för en broder [eller en syster] lade en sten att snava på eller blev en orsak till fall”! (Rom. 14:1–4, 13, 19)

De som kämpar med svåra personliga problem – till exempel kronisk sjukdom – uppskattar ett uppbyggande samtal. En sådan person kanske gör stora ansträngningar för att kunna vara med vid mötena. De som känner till hans situation kanske frågar: ”Hur mår du?” Givetvis uppskattar han deras omtanke, men det är förmodligen inte sitt hälsotillstånd han allra helst vill tala om. Några ord av uppskattning och beröm är kanske det han behöver allra mest. Vad lägger du märke till som vittnar om hans fortsatta kärlek till Jehova och hans uthärdande under en svår situation? Blir du uppmuntrad av att höra hans kommentarer under mötet? Skulle det inte vara mer uppbyggande att uppmärksamma hans starka sidor och det han gör i församlingen än hans begränsningar? (1 Thess. 5:11)

För att våra samtal skall vara uppbyggande är det särskilt viktigt att vi tänker på hur Jehova ser på det vi samtalar om. De som i det forntida Israel talade emot Jehovas representanter och klagade på mannat ådrog sig Guds starka misshag. (4 Mos. 12:1–16; 21:5, 6) Vi visar att vi har tagit lärdom av dessa exempel, när vi respekterar de äldste och uppskattar den andliga mat vi får genom den trogna och omdömesgilla slavklassen. (1 Tim. 5:17)

Det är sällan svårt att hitta något positivt att tala om, när vi är tillsammans med våra kristna bröder och systrar. Men om någon är för kritisk i sina kommentarer, ta då initiativet och styr in samtalet på något uppbyggande.

Oavsett om vi talar med människor i tjänsten, talar från podiet eller samtalar med medtroende, måste vi tänka på att säga sådant ”som är gott och tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det kan vara välgörande för dem som hör på”. (Ef. 4:29)