Frågor från läsekretsen
● Vi har fått en del förfrågningar om detaljer i samband med firandet av Herrens aftonmåltid. Till svar framhåller vi följande:
Det årliga firandet av Herrens aftonmåltid är en mycket betydelsefull tilldragelse för sanna kristna. Den är både allvarlig och glädjerik. Men ingen rituell formalism eller mystik är förbunden med den. När man läser bibelns skildringar av hur Jesus instiftade denna högtid, finner man att hans tillvägagångssätt präglades av tillbörlig enkelhet och värdighet. — Matt. 26:26—30; Luk. 22:19, 20; 1 Kor. 11:23—26.
Vid åminnelsefirandet går man i huvudsak till väga så här: Som vanligt vid Jehovas vittnens möten börjar programmet med sång och bön. Med stöd av bibeln förklarar sedan talaren högtidens och emblemens innebörd och tänker därvid på vilka åhörare han har. En kort och enkel bön uttalas över brödet, som sedan bjuds de närvarande genom att det bärs runt till dem. Därpå uttalas en kort välsignelse över vinet, varefter det bärs omkring. Sedan ges lämpliga avslutande kommentarer, och mötet avslutas så med sång och bön.
Eftersom detta är ett möte, i vilket framför allt de av anden smorda kristna har del, hålls talet ofta av sådana kristna män som har ett himmelskt hopp, men någon som tillhör de ”andra fåren” kan också hålla det. Ibland kan till åren komna smorda, som inte är i stånd att hålla talet, vara i tillfälle att frambära någon av bönerna. Men sådant kan ordnas lokalt, alltefter omständigheterna och de berördas förmågor och möjligheter.
Brödet och vinet behöver inte täckas över för att sedan avtäckas strax innan de skall bjudas omkring. Emblemen är inte i sig själva ”heliga” utan är enbart symboler. De bör vara placerade på ett rent och presentabelt bord nära talaren eller lätt tillgängliga för dem som anmodats att bära omkring dem. Och de ställs tillbaka på bordet så snart de närvarande bjudits ta del av dem.
Vad själva emblemen beträffar, så vill vi här först ta brödet i betraktande. När påskfirandet infördes bland judarna, påbjöd Jehova att de skulle använda ”osyrat bröd”. (2 Mos. 12:8) Och med tanke på att dessa osyrade brödkakor var ”betryckets bröd”, är det inte troligt att man tillsatte vare sig salt eller kryddor för att göra dem mer aptitliga. (5 Mos. 16:3) Jesus använde detta slag av osyrat bröd då han instiftade aftonmåltiden till minne av sin död. Det finns i våra dagar ett slags judiskt bröd som bakas av enbart vetemjöl och vatten, och sådant kan användas av de kristna vid firandet av Åminnelsen. Men vi bör inte använda judiskt bröd, om det finns andra ingredienser i det, såsom salt, socker, malt, ägg, lök osv.
En del vittnen har föredragit att själva baka litet osyrat bröd av mjöl och vatten. Detta kan göras enligt följande recept: Blanda en och en halv kopp (sammalet) vetemjöl (s. k. grahamsmjöl) med knappt en kopp vatten till en lös deg. Stjälp upp den på ett väl mjölat bord. Kavla ut den till två millimeters tjocklek eller ännu tunnare om möjligt. Lägg kakan på väloljad bakplåt, så att degen inte klibbar fast. Nagga kakan väl och se till att den ligger plant på plåten. Grädda den i ugn vid omkring 175 grader tills den är torr och knaprig.
Beträffande vinet, så använde Jesus verkligt vin, inte ojäst druvsaft. (Se Vakna! för 22 juni 1960, sidan 14.) Rött vin bör vara en passande symbol av Jesu utgjutna blod. Vissa rödviner försätts med konjak eller sprit, eller också tillsätts olika kryddor. Av den orsaken är sådana viner som sherry, portvin, marsala, malaga, madeira, muskatell, vermut och Dubonnet inte lämpliga för det här ändamålet. Kristi blod tjänade Guds syfte utan tillsatser; det vin som används bör alltså vara vanligt osötat rödvin. Sådana viner som rött chianti, bourgogne och bordeaux och det israeliska rödvinet Adom Atic kan användas, liksom också hemtillverkat osötat rödvin.
När Kristus instiftade denna högtid, bjöd han sina trogna lärjungar att dricka ur en gemensam kalk. (Matt. 26:27) När tusentals församlingar av Jehovas vittnen nu i våra dagar håller denna högtid samma afton, kan naturligtvis inte en och samma kalk användas för alla. Men vi kan likväl hålla fast vid principen genom att vi låter kalken eller kalkarna (i mycket stora församlingar kan mer än en kalk behöva användas, så att alla kan betjänas inom skälig tid) bäras omkring till de närvarande. Glaset behöver inte ha någon speciell form. Vad som än finns tillgängligt på platsen kan återspegla den ära och värdighet som skall prägla den här tilldragelsen. Det är tillrådligt att man undviker att hälla så mycket i kalken att man riskerar att spilla ut vin, när det bjuds omkring.
Sedan en kort bön har framburits över brödet, kan de utsedda bröderna börja bära ut det till de närvarande. Det förefaller som om Jesus bröt brödet, av allt att döma i två delar, så att han kunde räcka ett stycke åt dem som låg till bords på hans ena sida och ett åt dem som låg på hans andra sida, eftersom endast en brödkaka användes. (Matt. 26:26) Men det är inte nödvändigt att talaren bryter brödet innan det bjuds omkring. Sannolikt kommer det att bjudas omkring på en tallrik eller på flera tallrikar, och om någon av de närvarande tillhör de smorda, kan han eller hon ta eller bryta sig ett litet stycke. De män som bjuder omkring emblemen bör få tillfälle att ta del av dem, om de tillhör de smorda, och även talaren bör naturligtvis få tillfälle att ta del. Vinet bjuds sedan på samma ordningsfulla sätt som brödet.
Om någon av de smorda kristna på grund av klenhet inte kan närvara, är det lämpligt att en mogen kristen man tar med sig ett stycke av brödet och litet av vinet till honom eller henne senare samma kväll före soluppgången nästa dag. Ifall omständigheterna tillåter det kan lämpliga kommentarer göras och emblemen bjudas, sedan böner framburits. I likhet med den judiska lagens bestämmelser i fråga om påskfirandet, kan en smord, som till följd av alldeles speciella omständigheter inte kunnat fira Åminnelsen den 14 Nisan, i stället högtidlighålla den trettio dagar senare. — 4 Mos. 9:9—14.
Eftersom emblemen i sig själva inte är heliga, kan de — sedan åminnelsefirandet är över i Rikets sal och mötet har avslutats — tas med hem och användas vid något annat tillfälle som vanlig mat.
Eftersom denna högtid är så betydelsefull, kommer också många nya till Rikets sal. Det ges därför tillfälle till angenäm och uppbyggande samvaro före och efter mötet. På platser där flera församlingar använder samma lokal, kan de som är ansvariga för anordningarna försöka göra sådan samvaro möjlig. Ibland kan sådana församlingar gemensamt bekosta hyran för en särskild lokal, där en av församlingarna kan samlas, så att alla kan komma tillsammans vid ett lämpligt klockslag och så att emblemen kan bjudas de närvarande efter solnedgången och man i alla fall inte behöver ha för bråttom.
En hel familj som är Jehovas vittnen använder ofta en liten stund efter hemkomsten till att dryfta Åminnelsens innebörd. En sådan rofylld begrundan av högtiden och av bibelns skildring av hur den instiftades utgör en värdig avslutning på denna betydelsefulla och lyckliga afton.