Håller de på att fördärva ditt hjärta?

DE SOM vi väljer till ”vänner” kan påverka vårt hjärta. I Ordspråksboken, kapitel sju, beskrivs en ung man som gav sig i lag med en omoralisk gift kvinna. Hans känslor svallade, då han lyssnade till hennes ”läppars halhet”. Han begick äktenskapsbrott med henne. Men vad var det som ledde till att han begick en sådan handling? Andra får genom vers 25 denna varning: ”Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar.” Hans hjärta blev vilselett genom hans umgänge.

Vilket slags människor har porträtterats i TV-serierna? En präst som bedrar sin hustru; en våldtäktsman; en prostituerad; en ogift mor som sköt sin älskare därför att han sov tillsammans med hennes mor osv. Äktenskapsbrott förekommer allmänt, liksom abort och att någon blir havande genom någon som hon inte är gift med.

Är detta den ”vänkrets” som du vill skall påverka ditt hjärta? Om dessa var dina grannar, skulle du då bjuda hem dem och med glädje lyssna på deras beskrivning av de eskapader de varit med om?

”Hur kan du tala om mina stadgar?” frågade Jehova dem som påstod sig vara hans folk. ”Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare ger du dig i lag.” (Psalm 50:16, 18) Bedra inte dig själv. ”Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Korintierna 15:33; Ordspråksboken 13:20.

”Men det är inte alla personer i en serie som lever uppenbart dåligt”, sade en kristen hemmafru. ”Jag skulle direkt kunna identifiera mig med en av dem som verkligen var en bra människa. Hon var vad jag skulle vilja vara. Jag efterliknade hennes personlighet.” Det är vanligt att man försöker vara som någon av personerna i en serie. Men bör en kristen handla så?

I stället för att uppmuntra kristna att efterlikna sådana människors uppförande som är i ”mörker vad sinnet angår” och är moraliskt fördärvade sade aposteln Paulus följande till sina medtroende: ”Ni har inte fått lära att det var så den Smorde var, förutsatt, naturligtvis, att ni har hört honom och blivit undervisade genom honom, alldeles som sanning är i Jesus.” (Efesierna 4:17—21) En överlämnad kristen som är hängiven Gud måste rikta hela sin uppmärksamhet på och bli undervisad genom att se på de goda exempel som Jesus eller de som tätt följer i hans fotspår som godkända Guds tjänare utgör. Andra förebilder har visat sig vara snaror. — 1 Korintierna 11:1; Hebréerna 11:1—12:2; 1 Petrus 2:21.

Hjärtan låter sig hemligen bedåras

Den trogne mannen Job medgav att hans hjärta lätt kunde förledas eller bedåras genom det som han iakttog. ”Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen, hur härlig den gick fram, att mitt hjärta hemligen lät sig bedåras ... ? Nej, också det hade varit en straffbar missgärning”, bekände Job.a Att se på den stjärnbeströdda himlen i fullt månljus är betagande. Men de människor som Job hade omkring sig tillbad månen som en symbol av fruktbarhet. Förföriska sexorgier ingick ofta i tillbedjan av månen. Om Job ständigt tänkte på dessa ting, skulle han så att säga med en handkyss ha gett dem sin hyllning, vilket skulle ha varit en handling av tillbedjan. Hans hjärta skulle ha kunnat bli mer öppet och eftergivet, och det skulle ha kunnat gå ända därhän att avgudadyrkan inte föreföll vara så ont för honom. Men han hejdade sig. — Job 31:26—28.

TV-serier är just så försåtliga. Sökandet efter kärlek används för att rättfärdiga vilket slags uppförande som helst. En ogift, havande flicka säger till exempel till en god vän: ”Men jag älskar Victor. Jag kommer att ljuga, bedra och stjäla — det är strunt samma — bara jag får vara tillsammans med honom. Han är värd det. Victor är värd vad som helst. Att få barn med honom är värt allt för mig!” Den mjuka bakgrundsmusiken gör att det är svårt att se att hennes inställning är så dålig. Även du tycker om Victor. Du känner sympati för flickan. Du ”förstår”. ”Det är förunderligt hur man kan bortförklara saker och ting”, sade en tittare som längre fram tog sitt förnuft till fånga. ”Vi vet att omoraliskhet är någonting ont. ... Men jag insåg att jag deltog mentalt.”

Men en del anser att ”det som visas inte är värre än det man ser i vardagslivet”. Men är detta vad en kristen bör välja för att få underhållning? Aposteln Paulus skrev: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor.” (Efesierna 5:3) Var Paulus orealistisk? Nej, det var han inte. Det han ville visa var att kristna inte bör finna nöje i att resonera om sådana orena handlingar. Detta gäller också verkligt ”heliga människor” i vår tid.

Sinnen och hjärtan fördärvade

Några i församlingen i Korint under det första århundradet var befläckade, nej, inte genom television, utan genom falska apostlar. Enligt Irenaeus, som levde under 100-talet och bekände sig vara kristen, menade dessa avfällingar: ”För alldeles som guld inte förlorar sin skönhet genom att sänkas ner i smuts ... så påstår de bestämt att de inte i någon mån kan lida skada eller förlora sin andliga stadga, vilka materiella handlingar de än kan tänkas utföra.” Därför kunde dessa avfällingar förena sig med icke troende och gå och se grymma gladiatorspel och rentav begå sexuellt omoraliska handlingar.

Aposteln Paulus anklagade de kristna i Korint för att de ”med lätthet” fördrog falska lärare, och Paulus fruktade att ”såsom ormen förledde Eva genom sin list” sinnet hos de kristna försåtligt skulle kunna ”fördärvas och dras bort från den uppriktighet och den kyskhet som tillkommer den Smorde”. Detta försåtliga fördärv när det gällde lärofrågor ledde till att moralen fördärvades. — 2 Korintierna 11:4, 3.

I församlingen i Korint gick det så långt att de var villiga att tolerera att en av dess medlemmar begick incest! Denne omoraliske man var kanske en som församlingen beundrade. Deras hjärtan ”förstod”. Han hade funnit ”den verkliga kärleken”! Det är också möjligt att andra i församlingen kan ha påverkats av hans felaktiga handlingssätt och också börjat ägna sig åt orenhet, otukt och gått så långt som till fräck tygellöshet. — 1 Korintierna 5:1, 2, 6; 2 Korintierna 12:21.

Vill du att ditt hjärta skall fördärvas på liknande sätt? Har du utan vidare fördrag med äktenskapsbrytare, otuktiga människor, mördare och liknande genom att dagligen gå upp i deras liv? Oavsett hur starka vi kan vara i sanningen, kan våra hjärtan på ett försåtligt sätt påverkas genom att vi ständigt tar till oss sådant som rättfärdigar omoraliskhet.

”Du tror inte att du påverkas”, sade en kristen kvinna som regelbundet sett TV-serier i flera år. ”Men i djupet av ditt hjärta accepterar du det felaktiga handlingssättet. Du ser sådant som du vill se. Och om din äkta man inte är så kärleksfull och öm som de som du ser i TV-serierna, anser du att det är någonting som fattas.”

Denna kristna kvinna, som hade utvecklat ett begär efter att få se dessa TV-serier, slappnade av så i sin vaksamhet att hon begick en omoralisk handling. Hon blev genast bedrövad i sitt hjärta och fick till sist förlåtelse av sin man och av församlingen. Men vilket känslomässigt ärr som blev följden! ”Allting var så bra ända till dess att omständigheterna gjorde det möjligt för mig att göra det som jag hade fyllt mitt hjärta med”, medgav hon. ”Satan lade ut en snara, och jag gick rakt i den. Var inte dåraktig — TV-serier kan påverka dig. Jag har hört en del säga att de är tillräckligt starka för att klara av att se dem. Kanske; tiden kommer att utvisa hur det är med den saken.” Även efter denna tragiska händelse fann hon det svårt att låta bli att se på dem. ”Det var värre än att försöka sluta röka”, sade hon avslutningsvis.

De flesta som ser på dessa serier blir naturligtvis inte indragna i omoraliskhet bara därför att de ser på dem. Men vad kan bli följden, om du börjar jämföra din äktenskapspartner med dem som figurerar i serien? Kommer det att stärka kärleken eller uppamma tvivel? Och om du är ogift, kommer det då att leda till att du i högre grad önskar få en äktenskapspartner, vilket i sin tur kanske leder till att du ingår ett oförnuftigt äktenskap eller begår omoraliskhet? Eller kan det leda till att ditt goda humör helt i onödan kommer i gungning?

Aposteln Paulus skrev: ”Allt har jag lov till; men jag vill inte låta mig behärskas [förslavas] av något.” (1 Korintierna 6:12) Den förslavande verkan som TV-serier har är väl dokumenterad. En del kristna har försummat mötena i församlingen och tjänsten på fältet; andra har jäktat igenom sina hushållsbestyr, skolkat från skolan, försummat det personliga bibelstudiet och studiet i familjen — allt för att få se TV-serien. Bör inte de som handlar så göra en ärlig granskning av hur mycket tid de ägnar åt sådant TV-tittande?

Naturligtvis kan detta hända vad man än tittar på, men den speciella fara som ligger i att titta på TV-serier är att dessa griper tag om ditt hjärta så mycket att du måste se nästa dags avsnitt. Doktor Hendrie Weisinger, en psykolog som citerades i en tidskrift som handlar om TV-serier, medgav: ”Undersökningar visar att televisionen verkligen påverkar vårt sätt att handla och vårt sätt att tänka. ... En människa som stannar hemma och regelbundet ser på TV-serier kan alltför starkt leva sig in i dessa. De låter TV-serierna bli en utvidgad del av deras liv, och de kan bli neurotiska av att de aldrig får missa ett avsnitt.”

Alternativ

En kristen kvinna som hade råkat i den dåliga vanan att hon regelbundet måste se TV-serierna blev ganska deprimerad. Hon anförtrodde sig åt ett annat vittne som uppmuntrade henne att ägna mer tid åt den kristna tjänsten och åt att hjälpa andra människor. ”Att arbeta tillsammans med andra i tjänsten på fältet blev en glädje för mig”, sade kvinnan. ”Jag kände mig inte deprimerad, eftersom jag inte behövde oroa mig för andra människors problem. Jag började fylla mitt liv med någonting som gav glädje och tillfredsställelse. TV-serierna betydde inte längre någonting för mig. Jag blev heltidsförkunnare.” Många har funnit att en sådan utökad helig tjänst är lösningen. — Jämför Uppenbarelseboken 7:15.

Några har löst problemet genom att ägna mer tid åt plikter i hemmet, genom att ägna mer tid och uppmärksamhet åt sina barns andliga och fysiska välfärd. Eftersom de flesta av oss tycker om att ha kontakt med andra människor, har en del gett andliga och materiella gåvor. Du behöver inte vara materiellt rik. Ofta räcker det med att man bakar någonting extra gott åt en god vän för att bli rikligen belönad. — Ordspråksboken 31:10—31.

”Nu vet jag vad jag hade försummat”, bekände en före detta TV-slav. ”Personligt studium och bön. Orden i Filipperna 4:6—9 om bön och rena tankar hjälpte mig verkligen. Nu börjar jag dagen med att läsa dagens text och någon annan biblisk litteratur. Jehova har genom bibeln försett oss med en mängd dramer ur det verkliga livet, till exempel skildringarna om Jesus, Job, David och andra människor. Eller också tänker jag på vad andra vittnen i vår tid fått gå igenom. Även om jag fortfarande har en stark längtan efter att få veta ’hur det går för dem’ i TV-serierna, blir jag hejdad genom min önskan att lyda Jehova.”

Ja, när allt kommer omkring är det i verkligheten fråga om huruvida vår önskan att behaga Jehova kommer från hjärtat. Därmed är det inte sagt att alla TV-program är fördärvbringande. Men en kristen måste vara selektiv, för erfarenheten har visat att program som rättfärdigar att man bryter bibelns moralnormer kan fördärva en kristen människas hjärta.

”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont.” (Psalm 97:10, NW) Det är inte alltid lätt att lyda denna befallning. Vi måste noggrant skydda vårt hjärta. Må vi alla känna det som kung David gjorde: ”Jag vill föra ett ostraffligt leverne där jag bor i mitt hus. Jag vänder ej mitt öga till det som fördärvligt är. Att öva orättfärdighet hatar jag, sådant skall ej finnas hos mig [som en daglig vana]. Mina ögon ser efter de trogna i landet.” — Psalm 101:2, 3, 6.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

Om man ständigt tar till sig sådant som rättfärdigar omoraliskhet, kan de moralnormer man har fördärvas

[Infälld text på sidan 7]

”Jag vet vad jag hade försummat — personligt studium och bön.” — En före detta TV-slav