Steg i riktning mot livet

VARJE människa med sunt förstånd önskar få leva. Evigt liv i ett tillstånd av fullkomlig frid och lycka, vad kan man mer begära? Den tid har kommit, då uppriktiga människor skall få leva för evigt på jorden, om de vill rätta sig efter Guds fordringar. Från och efter striden vid Harmageddon kommer Guds rike att utöva full kontroll över jordens angelägenheter. Angående vad följden härav kommer att bli för lydiga människor är det skrivet: ”Och [Gud] skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:4.

Människosläktet har varit hemsökt av sjukdom, sorg och död under en så lång tidsperiod, att många finner det svårt att tro att förhållandena någonsin kommer att förändras. Må var och en skaffa sig visshet på denna punkt genom att beflita sig om att lära känna sanningen. Gud har ordnat det så, att allting har sin tid, och nu är det tid för människor av en god vilja att lära känna vägen till evigt liv. — Ps. 16:11.

I bibeln finner vi de ovedersägliga fakta som bevisar att döden är en följd av synden, vilken kommer över alla människor genom arv; att frälsningen tillhör Jehova Gud; att alla tiders största kris är nära, då de ogudaktiga kommer att bli tillintetgjorda i striden vid Harmageddon och då de som söker rättfärdighet och saktmod kan bli skonade i denna stora katastrof; att frälsning från döden och liv för evigt i lycka står öppna för de lydiga och att därför en tvingande nödvändighet nu föreligger dem som skall utgöra den ”stora skaran”. För att vinna evigt liv måste man foga sig efter Guds krav. Vilka är då dessa krav, enligt vad Skriften uppenbarar?

Alla som skall få mottaga livets nådefulla gåva måste täckas Gud: ”Men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro, att han är till och att han lönar dem som [eng. övers.: flitigt] söka honom.” (Hebr. 11:6) Detta betyder att de som önskar få leva först och främst måste tro, att Gud är den Allsmäktige, vilkens namn är Jehova, att han är den Högste och Allenarådande, och vidare, att han lönar dem som flitigt söker honom. Deras önskan går ut på att vara i harmoni med den allsmäktige Guden.

Hans anordning för liv är i och genom Kristus Jesus. Därför säger Jesus: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) ”Och detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3) Jesus köper var och en medlem av människosläktet som ber om att bli köpt, och genom att bli köpta, dvs. erhålla gagnet av det återlösningspris som han har betalat för människorna, blir dessa som har köpts Herrens trälar, och därför säger Jesus: ”Om någon vill tjäna mig, så följe han mig.” (Joh. 12:26) Det första kravet är alltså, att man skall tro på Gud, den Allsmäktige, tro på Herren Jesus Kristus såsom människans Återlösare eller förvärvare och att sedan följa Jesus. Människan bevisar sin tro genom det sätt varpå hon handlar.

Nästa steg som måste tagas består i att göra Guds, den Allsmäktiges, vilja, ty Jesus gör alltid detta, såsom det är skrivet: ”Han har sedan sagt: Se, jag kommer för att göra din vilja, o Gud; han tager bort det första [den gamla förbundsanordningen] för att insätta det andra [den nya förbundsanordningen].” (Hebr. 10:9, 1878 års övers.) ”Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” (Ps. 40:9) Den ofullkomliga människan är självisk och önskar göra sin egen vilja, men sedan denna människa har satt tro till Gud och Kristus Jesus, måste hon frivilligt avstå från sin egen själviska vilja och samtycka till att göra vadhelst som är Guds vilja med avseende på henne. Detta betyder att människan inviger sig genom att samtycka till att tjäna Jehova Gud genom Kristus Jesus; och denna invigning måste vara utan betingelser eller villkor, dvs. individen i fråga måste med glädje avstå från att göra sin egen själviska vilja och från att handla på sitt eget själviska sätt och med all flit söka få vetskap om och göra vad som är Gud Jehovas vilja.

Vad är då Guds vilja med avseende på Herrens ”andra får”, som nu håller på att församlas till liv? De måste församla sig till Herren Gud, i det att de avskiljer sig från denna Satans närvarande onda världs system och överger dem. (Sef. 2:1, som enl. eng. övers, lyder: ”Församlen eder, ja, församlen eder, o icke önskvärda nation.”) Såsom det visas genom den förebildliga fristaden, måste dessa människor fly till Kristus, Huvudet för Guds organisation, och där finna tillflykt, till dess Harmageddonslagets kris har gått över. Dessa människor måste erkänna Kristus Jesus såsom ”livets bröd”, och liksom de av hungersnöd drabbade invånarna i Egypten bad Josef köpa dem för att de inte skulle dö, så måste nu de människor som har en god vilja bedja Kristus Jesus, den större Josef, köpa dem och livnära dem med ”livets bröd”, så att de inte behöver dö. De måste inse att Guds rike under Kristus är den enda plats där beskydd och frälsning finnes. Kristenhetens religiösa institutioner är snaror, som Satan drar människor in i för att fånga dem; och den som vill leva måste undvika dessa snaror och överlämna sig helt i Kristi Jesu besittning.

Den person som tror, att Jehova Gud är den Högste och Allenarådande och att Kristus Jesus är Guds verkställande ämbetsman, store Överstepräst och Konung och människans Återlösare, är därför angelägen om att få veta vad som är Guds vilja och göra den. Att tro innebär inte endast en förståndsmässig uppfattning av det förhållandet, att Gud är den Högste och att Kristus Jesus är Återlösaren, utan det innebär att erkänna detta och att handla i överensstämmelse därmed: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall komma på skam.” — Rom. 10:9—11.

Att fly från Satans organisation och söka tillflykt under Kristi organisation innebär att den som gör det erkänner Herren Jesus Kristus och beder Kristus låta honom komma in. Han blygs inte för att inför andra bekänna sin fulla tillit till Gud och Kristus Jesus, och så gör han det känt för andra att han har ställt sig på Guds och Kristi sida och frivilligt har samtyckt till att göra Guds vilja. Hjärtat är sätet för motivet, och när en individ tror på Herren, drives han därför till att bekantgöra för andra, att han har flytt till Kristus Jesus och har ställt sig på Herrens sida och önskar erkänna att han har samtyckt till att göra Guds vilja. Han söker beskydd hos Kristus Jesus och anropar Herren Gud om beskydd och frälsning: ”Ty var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.” (Rom. 10:13) Då denne individ blir mottagen av Herren och förd in under hans beskydd, har han utsikt att bli frälst från förödelsen i Harmageddonstriden. Han inviger sitt liv åt Gud.

Helgelse och dop

Ett annat nödvändigt steg som man måste taga är helgelse. I Skriften härrör orden ”helgelse”, ”helga”, ”helgad” och ordet ”helig” alla från samma hebreiska och grekiska rotord. Gud sade till israeliterna, vilka han hade utvalt till sitt förebildliga folk och med vilka han hade slutit förbund: ”Ty jag är Jehova, eder Gud; och I skolen hålla eder heliga [eng. övers. liksom äldre sv. övers. och Sv. Fribapt. övers.: helga eder] och vara heliga, ty jag är helig.” (3 Mos. 11:44) Den inspirerade aposteln citerar dessa ord: ”Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelser, som I förut under eder okunnighets tid levden i. Det är ju skrivet: I skolen vara heliga, ty jag är helig.” (1 Petr. 1:14, 16) Gud är helig, då han ju uteslutande är hängiven åt och inriktad på rättfärdighet och alltså helt, absolut och fullständigt rättfärdig eller ”helig”. Till dem som har ställt sig på Guds sida ges denna förmaning: ”Utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallat eder är helig.” — 1 Petr. 1:15.

När ordet ”helgad” användes i överensstämmelse med Skriften, betyder det att vara fullständigt hängiven Gud och hans rike och alltså helig, såsom Herren Gud och Kristus Jesus är heliga. Herren är helt och fullständigt hängiven rättfärdigheten, såsom det är skrivet: ”Jehova, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.” (Ps. 119:137, 142) Kristus Jesus är lik sin Fader, dvs. helt och hållet rättfärdig. Om honom är det skrivet: ”Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.” (Ps. 45:8) Liksom Jehova Gud är Kristus också helig: ”Som är helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare.” — Hebr. 7:26, eng. övers, och Sv. Fribapt. övers.

Varje människa som skall täckas Gud och få Guds godkännande måste vara helig, dvs. obetingat hängiven Gud och hans rike, som är rättfärdigt. Därför måste var och en av dessa bli helgad. Detta betyder inte, att vederbörande individ är fullkomlig i köttet, men däremot betyder det att hans hjärtas hängivenhet obetingat tillhör Herren Gud. De som ställer sig på Guds, hans Konungs och hans rikes sida måste därefter vara fullständigt hängivna Gud och hans rike och måste undvika att kompromissa med världen, som är djävulens organisation.

”Helgelse” är handlingen att helga. Den individ som har samtyckt till att göra Guds vilja och har tagit sin ståndpunkt genom att förklara sig för Gud och hans rike måste därpå utföra något för att helga sig, vilket innebär att han griper sig an med uppgiften att till fullo verkställa den överenskommelse han har ingått om att göra Guds vilja. Det räcker inte att bara ingå en överenskommelse; han måste också hålla den. Det är det trogna fasthållandet vid överenskommelsen som Gud godkänner. Att bli helgad betyder därför att man, sedan man har samtyckt till eller ingått en överenskommelse om att göra Guds vilja, troget griper sig an med uppgiften att fullgöra sin överenskommelse och alltså avskiljer sig helt för och ägnar sig helt åt det som är rätt och rättfärdigt. Den människa som tar detta steg att gripa sig an med uppgiften att göra Guds vilja sättes i verksamhet av Herren för att göra Guds vilja och på det sättet bevara sin ostrafflighet inför Gud.

Hur blir människan helgad? Jesus svarar med dessa ord, som han riktar till Jehova: ”Helga dem genom din sanning; ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Det är därför omöjligt att genom något slag av rituell religiös ceremoni helga någon åt Gud. De ortodoxa religiösa organisationernas präster och predikanter kan inte göra någonting för att helga en människa åt Gud. Helgelsen är en angelägenhet uteslutande mellan individen, som har samtyckt till att göra Guds vilja, och Herren Gud, som sätter människan i verksamhet för att hon skall bevisa att hon har gjort en överenskommelse. Människan måste lära känna vad som är Guds vilja med avseende på henne: ”Ty detta är Guds vilja, eder helgelse, att I avhållen eder från skörlevnad [1917 års övers.: otukt].” — 1 Tess. 4:3, 1878 års övers.

I detta skriftställe har ordet ”otukt” mycket mer än en bokstavlig innebörd, i det att den omfattar inte endast olovliga sexuella förbindelser mellan individer, utan också ett otillbörligt förhållande mellan en kristen och denna världen. Den som har samtyckt till att göra Guds vilja är utestängd från att beblanda sig med eller kompromissa med världen eller djävulens organisation, och om han gör det, så innebär det ett otillåtet förhållande, som betecknas som otukt eller äktenskapsbrott. ”I äktenskapsbrytare och äktenskapsbryterskor, veten I icke, att världens vänskap är fiendskap med Gud? Därför, den som vill vara världens vän är Guds fiende.” (Jak. 4:4, eng. övers.) Den invigde och helgade måste vara uteslutande eller helt och hållet på Guds och hans rikes sida och helt eller fullständigt emot djävulen och hans organisation.

Och hur förhåller det sig med dopet? Är det ytterligare ett erforderligt steg i riktning mot livet? Ja, ty dopet eller nedsänkning i vatten är en symbol som i utvärtes måtto betygar, att den människa som på detta sätt nedsänkes har avstått från sin själviska vilja för att göra Guds vilja. Åt den som gör detta skänker Gud beskydd. Nedsänkningen säger på ett symboliskt sätt: ”Jag har ställt mig helt och hållet till Guds, den Allsmäktiges, förfogande, och genom hans nåd vill jag göra hans vilja.” Det är åt dem som gör detta som Gud ger sitt beskydd och sin ledning. Innan Jesus började sitt verk, framställde han sig för Johannes till att bli döpt, och Johannes gjorde invändningar, men Jesus gav detta svar: ”Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet.” (Matt. 3:15—17) Jesus blev därpå döpt, och när han kom upp ur vattnet, gav Gud ett yttre tecken på att han hade tagit emot och godtagit Jesus.

De som gick in i arken med Noa visade därigenom, att de hade samtyckt till att göra Guds vilja, såsom den hade blivit kungjord för dem av Noa. De blev döpta till Noa och blev sålunda frälsta från floden. ”När Guds långmodighet bidade i Noas dagar, då arken byggdes, i vilken få, det är åtta, själar blevo frälsta genom vatten, vilket ock nu i en motbild, dopet, frälsar eder — icke såsom ett avläggande av köttets orenhet, utan såsom ett gott samvetes förpliktelse till Gud — genom Jesu Kristi uppståndelse.” — 1 Petr. 3:20, 21, 1878 års övers.

När israeliterna lämnade Egypten under Mose befäl, samtyckte de alla därigenom till att lyda Mose såsom Guds representant, och Mose var en förebild av Kristus. Under en mirakulös molnsky följde de Mose över Röda havets torra bädd, vilket möjliggjordes genom Guds underverk. De blev på detta sätt dolda eller nedsänkta i molnskyn och i havet. ”Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet; alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses.” (1 Kor. 10:1, 2) När Johannes döparen kom som Herrens representant, bjöd han israeliterna att bättra sig från sina synder mot lagförbundet och att låta döpa sig. (Matt. 3:1—11) De som verkligen gjorde bättring och blev döpta betygade därigenom, att de hade ändrat sitt handlingssätt och att de inte längre skulle låta sig ledas av sin egen själviskhet, utan med glädje skulle lyda Guds vilja. De som menade att de inte hade brutit mot lagförbundet, utan hade varit trogna mot Gud, ansåg sig inte ha något behov av att bli döpta.

Dopet är därför i symbolisk och yttre måtto ett vittnesbörd om ett samtycke till att göra Guds vilja. I den profetiska bilden med fristäderna (4 Mos. 35:10—32) visas det hur Herrens ”andra får” flyr till Herrens organisation och därigenom går in på att göra hans vilja. De blir på det sättet dolda eller nedsänkta under och döpta till Herrens organisation. De som följde Mose genom Röda havets vattenmassor och under den baldakin, som molnskyn över dem utgjorde, blev på det sättet ”döpta till Moses” i havet och molnskyn och var således emot egyptierna, som representerade djävulens organisation. Likaså blev de som följde Noa in i arken och stannade kvar där dolda eller nedsänkta och därigenom döpta till Noa. Både Mose och Noa var en profetisk bild av Kristus Jesus, Gud Jehovas store profet. Därför undergår till och med de ”andra fåren” i den nuvarande tiden dopet till den större Noa, Kristus Jesus. Då de kommer in under Kristi Jesu teokratiska organisations beskärm, finner de nu skydd, och om de där fortfar att söka rättfärdighet och saktmod och därvid i lydnad underställer sig Herren, har de löfte om befrielse från Guds vrede i striden vid Harmageddon. Detta dop ”i eld” kommer att leda till förintelse av hela Satans organisation, men kommer att vara till beskydd för alla dem som finner tillflykt i eller under Jehovas organisation.

Att erfara och leva i överensstämmelse med innebörden i begreppen tro, invigning, helgelse och dop är därför viktiga steg längs vägen till liv i Jehovas annalkande nya rättfärdiga värld.