Rapport från förkunnare av Riket

”Glödande av anden” i Mexico

”HELA landet tycks glöda och vibrera av verksamhet.” Så skriver Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Mexico, och hur sant är inte detta! I augusti var de uppe i ett antal av 277.436 förkunnare och fick då sitt 70:e förkunnarrekord i följd, vilket vittnar om landets vibrerande verksamhet. Dessutom rapporterades mer än 400.000 bibelstudier, och 1.046.291 var närvarande vid Åminnelsen förra året. I sanning en god grundval för framtida tillväxt!

En av 1989 års höjdpunkter var att Jehovas vittnens ställning i Mexico förändrades. Som ett resultat av detta kunde bibeln för första gången användas i predikoarbetet från hus till hus, och mötena kunde inledas med bön. Detta gav genast resultat. På två månader ökade antalet förkunnare med mer än 17.000.

Den glädje som bröderna känner över detta märks på deras uttalanden. En av dem skrev: ”När brevet lästes upp i församlingen, avbröts det två gånger av spontana applåder. Det var spännande!” En annan sade: ”Vi kunde inte hålla tillbaka glädjetårarna. Resultaten har yttrat sig i bättre punktlighet. Alla vill vara närvarande under inledningsbönen.”

Ett annat vittne sade: ”En kvinna på vårt distrikt, som är verksam med katolska kyrkans bibelstudieprogram, sade: ’Förut gjorde de [vittnena] oss mållösa med enbart sitt tal och sina tidskrifter, men nu, när de börjar använda bibeln vid dörrarna, är vi helt förlorade!’”

Jehovas vittnen i Mexico lägger också stor vikt vid informellt vittnande med bibeln. En syster blev av en kvinna tillfrågad vad hon ansåg om abort. Vittnet svarade: ”Det jag anser betyder inte lika mycket som det bibeln säger.” Efter att ha läst flera skriftställen sade systern som slutsats: ”Livet är av stor betydelse för Skaparen, även de oföddas liv.”

Kvinnan medgav då att hon väntade sitt första barn men att kliniska undersökningar tydde på att barnet skulle bli missbildat. Hennes läkare försökte få henne att gå med på abort, och hennes man samtyckte, men själv var hon inte riktigt säker. Förkunnaren resonerade vidare med henne med hjälp av bibeln, lämnade sitt namn, och sedan skildes de åt.

Vid en områdessammankomst fem år senare frågade ett par med ett fyraårigt barn efter systern och hennes man. Det var samma kvinna! Vad hade hänt? Efter samtalet med vittnet beslöt sig kvinnan för att föda barnet. Hennes läkare vägrade att träffa henne mer, och hennes man hotade till och med att lämna henne, om barnet föddes missbildat. När det så blev tid att föda, sökte hon helt enkelt hjälp hos första bästa läkare.

Omedelbart efter det att barnet var fött sade läkaren: ”Gratulerar, mor! Du har en förtjusande liten flicka.” Eftersom hon knappt trodde sin öron, bad hon honom undersöka barnet noggrant. Sedan berättade hon sin historia för honom. Läkaren kunde bara säga: ”Det är ett under.” Kvinnan gladde sig över att hon hade haft mod att respektera Jehovas syn på livets helgd, och hon gav sitt vackra, välmående barn namn efter systern. Så snart som hon var tillräckligt stark sökte hon upp vittnena och började studera bibeln tillsammans med dem. Inom ett år var hon och hennes man döpta.

Aposteln Paulus uppmanade: ”Var glödande av anden. Gör slavtjänst åt Jehova.” (Romarna 12:11) Liksom sanna kristna överallt gör, ger Jehovas vittnen i Mexico gensvar till denna förmaning av hela sitt hjärta. Det är därför som hela landet glöder och vibrerar av andlig verksamhet. Hur rikt välsignar inte Jehova sina trogna!