Att med uthållighet predika i isens och eldens land
ISLAND ligger i Nordatlanten ungefär mitt emellan Nordamerika och Europa. Fastän landet ligger strax söder om polcirkeln är klimatet där mildare än man kan tro — tack vare värmen från Golfströmmen. Island har kallats isens och eldens land därför att det har Europas största glaciär och är ett av de mest aktiva vulkaniska områdena i världen. Välkända är dess många heta källor och solfatarer, vulkaniska områden som avger ånga och svavelhaltiga gaser.
De 260.000 invånarna på denna Europas näst största ö är avkomlingar av vikingarna, som slog sig ner här för mer än 1.100 år sedan. Isländska är i grund och botten detsamma som fornnordiska, det skandinaviska språk som talades under vikingatiden. Det har förblivit nästan helt oförändrat, eftersom islänningarna tyckte om att läsa sina gamla sagor, vilka till största delen skrevs på 1200-talet.
Bibeln började översättas till isländska på 1500-talet. År 1540 utgavs ”Nya testamentet”, och Bibeln i sin helhet år 1584. Mer än 90 procent av folket tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, den officiella statsreligionen. Även om nästan alla har en bibel i sitt hem, är det inte många som tror att den är Guds ord. Flertalet islänningar har en liberal syn på religion och är i allmänhet fritänkare.
De goda nyheterna når Island
De första islänningar som hörde de goda nyheterna om Guds kungarike bodde då i Canada. En av dem var Georg Fjölnir Lindal. Hans föräldrar var från Island, och han talade isländska. Kort efter det att han överlämnat sitt liv åt Jehova Gud blev han förkunnare av de goda nyheterna på heltid. År 1929, när han var 40 år, förde han de goda nyheterna till folket i detta isens och eldens land.
Vilken oerhörd uppgift för en enda person! Island är ungefär 32 mil från norr till söder och ungefär 50 mil från öster till väster. Kustlinjen, inbegripet fjordar och mindre vikar, är omkring 640 mil lång. På den tiden fanns inga riktiga vägar och så gott som inga bilar eller andra moderna samfärdsmedel. Trots det täckte broder Lindal inom loppet av tio år hela ön och spred tusentals böcker. Längs kusten färdades han med båt, och när han besökte lantgårdar inne i landet använde han två hästar — den ena bar honom och den andra hans litteratur och tillhörigheter.
Under nästan 18 år var broder Lindal det enda vittnet på Island. Han arbetade ihärdigt, men ingen tog ståndpunkt för Guds kungarike på den tiden. Han fick se ett slut på sin långa, ensliga vistelse den 25 mars 1947, när de första missionärerna från Vakttornets Bibelskola Gilead anlände. Föreställ dig hans glädje när Jehova slutligen besvarade hans böner om fler arbetare till skörden! (Matteus 9:37, 38) Broder Lindal fortsatte sin tjänst på Island tills han återvände till Canada år 1953.
Fler arbetare till skörden
År 1947 kom två danska bröder som missionärer. Två år senare kom fler missionärer. Tillsammans med ett fåtal vänner som flyttat till Island fortsatte de predikoarbetet och spred tusentals publikationer. De flesta islänningar är ivriga läsare, men det var inte många som reagerade positivt på de goda nyheterna. Sedan de tålmodiga bröderna planterat och vattnat i 27 år började de se arbetet bära frukt. År 1956 tog sju nya ståndpunkt för Guds kungarike och överlämnade sig åt Jehova.
Under de tio senaste åren har antalet förkunnare av Riket mer än fördubblats. Nu finns det sju församlingar och en isolerad grupp med sammanlagt 280 förkunnare av de goda nyheterna. Låt oss resa runt på ön och besöka församlingarna.
I huvudstaden och dess omgivningar
Bröderna och systrarna som har hållit ut i alla dessa år har blivit rikt välsignade. I huvudstaden Reykjavík finns nu två blomstrande församlingar. De samlas i en fin Rikets sal som är belägen i samma byggnad som avdelningskontoret, en byggnad som överlämnades år 1975.
Friðrik och Ada var bland de sju som blev döpta år 1956. ”Jag minns att vi brukade ha möten i ett litet rum på vinden där missionärerna bodde”, säger Friðrik. ”Det rymdes 12 stolar, men ibland, när fler än vanligt kom, öppnade vi dörren till det angränsande lilla rummet. Hur annorlunda är det inte nu när två församlingar fyller Rikets sal!”
Friðrik var matserveringstillsyningsman vid de första sammankomsterna. ”Jag gjorde det mesta arbetet själv, och samtidigt var det inte heller ovanligt att jag hade tre eller fyra programpunkter varje dag. När jag arbetade i köket bar jag förkläde. När det var dags att hålla tal, tog jag på mig kavajen och skyndade in i lokalen. Bröderna fick flera gånger påminna mig om att ta av förklädet. Nu är mellan 400 och 500 närvarande vid sammankomsterna, däribland fina äldstebröder som har hand om delar av programmet. Det finns även många villiga händer som bistår i matserveringen.”
Den församling som ligger närmast Reykjavík är Keflavík, omkring 5 mil västerut. På vår resa färdas vi genom lavafält. Tio procent av Islands landområde täcks av lava. Den första växtlighet som framträder på fälten består av lavar och mossor, men på de äldre lavafälten finner man vilda bär och låga buskar.
Församlingen i Keflavík har 19 förkunnare och bildades år 1965. Den internationella flygplatsen ligger i närheten och även en amerikansk militärbas. Även om vittnena aldrig har kunnat arbeta från hus till hus på själva basen, har de ändå lett många bibelstudier där, och ganska många har lärt känna sanningen.
En annan församling finns i Selfoss, 55 kilometer öster om Reykjavík. Här möts vi av grön jordbruksbygd med boskap och får, förutom Islands största mejeri. På vägen passerar vi Hveragerði, en liten stad i en pittoresk dal. På avstånd kan vi se ångpelare från heta källor över hela dalen. Det här är ett av de mest vidsträckta termiska områdena i landet, och man har byggt många växthus för att tillvarata de här resurserna och odla drivhustomater, gurkor och olika blommor.
I den här trakten finns en liten men verksam församling med 19 förkunnare av Riket. Sigurður och Guðrún Svava flyttade från Reykjavík för att stödja den här lilla gruppen vid den tid då församlingen bildades år 1988. Sigurður är ensam äldste här. Innan han blev ett Jehovas vittne för snart tio år sedan var han en välkänd musiker och spelade trummor i olika popband. Nu försörjer han sig som fönsterputsare och undervisar även i musik. Livet som underhållare förde med sig många problem, sådana som narkotikamissbruk, dryckenskap och ett upplöst äktenskap. Nu är han verkligen tillfredsställd över att ha en mening med livet och att få tjäna Jehova!
Till östra sidan
Vi lämnar Selfoss och ger oss ut på en 68 mil lång färd, till största delen på smala och ojämna grusvägar. Vi sätter kurs mot nästa församling, som finns i staden Reyðarfjörður, på östkusten. Inom en halvtimme får vi syn på Hekla, Islands mest berömda vulkan. Den har haft utbrott fyra gånger det här århundradet.
År 1973 inträffade ett dramatiskt vulkanutbrott på Vestmannaeyjar (Västmannaöarna). Hela befolkningen på omkring 5.300 invånare fördes inom några timmar i trygghet till fastlandet. Efter återuppbyggandet av samhället återvände flertalet undan för undan. Nu bor det två vittnen där som predikar de goda nyheterna för människor i detta lilla samhälle. Efter att ha kört ytterligare två timmar bjuds vi på en vacker syn i form av den majestätiska Vatnajökull, Islands utan jämförelse största glaciär, med en yta på 8.300 kvadratkilometer. Längs vägen passerar vi även många vackra vattenfall och floder.
Efter ungefär 10 timmar på vägen når vi vårt mål. I Reyðarfjörður träffar vi de 12 förkunnarna i Islands yngsta församling. Här fanns inga vittnen förrän ett missionärshem bildades i slutet av år 1988. Kjell och Iiris, ett svenskt missionärspar som har tjänat på Island sedan 1963, är förordnade att arbeta bland de 15.000 invånarna på denna landsbygd. Många bor i små fiskebyar längs den 50 mil långa kusten.
Kjell berättar: ”Det råder inget tvivel om att Jehova rikligen har välsignat Rikets verk i den här delen av Island. Den 1 januari 1993 bildades en församling, och vi leder många bibelstudier med personer som gör fina framsteg. Även om transportmedlen är annorlunda nu än när broder Lindal färdades till häst, är det inte alltid lätt att ta sig över bergspassen på isiga vägar under de mörka vintermånaderna ens med en fyrhjulsdriven jeep. En gång blåste den av en isig väg och rullade runt två eller tre varv utför en sluttning. Vi var verkligen glada över att vi undkom utan skador!”
Efter 30 år på Island säger Iiris: ”Många har under åren kommit från andra länder för att hjälpa oss. Även om flertalet av dem har varit tvungna att återvända av olika skäl, har de helt visst haft stor andel i arbetet med att plantera och vattna. Vi är glada över att kunna stanna och nu ha privilegiet att få se skörden inbärgas. Jehova påskyndar arbetet även här.”
En stor del av ökningen beror på att nya vittnar för sina arbetskamrater. Atli lärde känna sanningen genom missionärerna och började tala med andra i det byggföretag där han arbetade. Nu tar två av hans arbetskamrater del i predikoarbetet, och en av dem blev döpt tillsammans med sin hustru i november 1992. En tredje arbetskamrat har studerat Bibeln tillsammans med vittnena.
Vi färdas norrut
Vi lämnar Reyðarfjörður och drar västerut. Det är 30 mil till nästa församling i staden Akureyri. I början av 1950-talet förordnades heltidsförkunnare att arbeta där. Till att börja med motstod en del präster arbetet hårt. I lokaltidningen publicerade man artiklar som varnade för Jehovas vittnen. Många av invånarna i staden var även indragna i spiritism. Men tack vare olika pionjärers och missionärers uthållighet och tålamod finns det nu en aktiv och kärleksfull församling på 35 förkunnare av Riket.
Friðrik, en av äldstebröderna här, var fiskare. Efter att ha varit närvarande vid områdessammankomsten år 1982 var han övertygad om att det han fick lära sig var sanningen. Han återvände till Akureyri besluten att vittna för sin familj och sina vänner och arbetskamrater. Friðrik planerade att sluta sitt arbete som fiskare för att få mer tid över till församlingen. Han talade om för sin flickvän, Helga, att de inte längre kunde bo tillsammans förrän de var gifta, eftersom han skulle bli ett Jehovas vittne. Eftersom Friðrik inte ville gifta sig med en icke troende, ville han att även hon skulle studera Bibeln. (1 Korinthierna 7:39) Till hans förvåning började Helga studera. De gifte sig i februari 1983 och blev döpta kort därefter. Med tiden tog också Friðriks mor och syster emot sanningen.
Vi färdas över tre bergskedjor och genom många vackra dalar och gör vårt sista uppehåll i Akranes, 35 mil från Akureyri. Här är vägen asfalterad, vilket gör den här resan behaglig i jämförelse med de ojämna och smala vägar vi mestadels färdats på. I Akranes har vi den minsta församlingen på Island — fem förkunnare, av vilka två tjänar som äldste. Den består av två familjer som hörsammade den makedoniska kallelsen, lämnade en av församlingarna i Reykjavík, vilka är ganska stora, och bosatte sig i den här lilla staden för att tjäna där behovet är större. (Apostlagärningarna 16:9, 10) De har nu i mer än två år tålmodigt predikat de goda nyheterna på detta distrikt, förvissade om att Jehova skall få det att växa. — 1 Korinthierna 3:6.
Ljusa utsikter för tillväxt
Isländska lantbrukare har kunnat odla en mängd olika frukter, grönsaker och andra växter med hjälp av växthus uppvärmda med geotermisk energi och försedda med artificiellt ljus. På liknande sätt har vittnena, rustade med andliga sanningar, den vänliga övertygelsens värme och Jehovas heliga andes välsignelse, erfarit underbara resultat på det isländska fältet.
I år var 542 närvarande vid åminnelsen av Kristi död, och man leder nu närmare 200 bibelstudier i hem. Den positiva reaktionen på uppmuntran till att tjäna på icke-utlämnat distrikt ger oss dessutom tillförsikten att alla fårlika människor i detta vidsträckta land skall höra den rätte herdens, Jesu Kristi, röst. (Johannes 10:14—16) Vilket glädjande resultat för dessa trogna förkunnare av Riket som visat sådant tålamod och sådan uthållighet i fråga om att predika de goda nyheterna i isens och eldens land under de 64 senaste åren!
[Karta på sidan 24]
(För formaterad text, se publikationen)
Akureyri
Akranes
Keflavík
Selfoss
Vestmannaeyjar
Reyðarfjörður
Hekla
Geysir
VATNAJÖKULL
REYKJAVÍK
[Bildkälla]
Baserad på en karta framställd av Jean-Pierre Biard