Kan du verkligen ta vård om ett sällskapsdjur?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Danmark
UNDERSÖKNINGAR om hur länge personer som haft en hjärtattack kunde förvänta att få leva därefter visar att de som hade ett sällskapsdjur klarade sig långt bättre än de som inte hade något sådant. Det tycks verka lugnande att vara i sällskap med djur som är oförbehållsamma och fördomsfria. Djur tycks också ha ett gynnsamt inflytande på människor som är fysiskt och mentalt handikappade eller som har nervösa besvär.
Men innan du bestämmer dig för att skaffa ett sällskapsdjur är det några frågor som du noggrant bör överväga — för ditt eget, din omgivnings och djurets bästa. Om du svarar ärligt, kommer det att hjälpa dig att undvika ett kostbart misstag.
Tillåter dina levnadsförhållanden dig att ta lämplig vård om ett djur? Är du ofta borta från hemmet många timmar i sträck? Är dina barn gamla nog att förstå vad det innebär att ha ett sällskapsdjur? Har du tillräcklig plats för det sällskapsdjur du tänker skaffa, eller skulle det bli hänvisat till att vara instängt i trånga utrymmen det mesta av tiden? Tänk över dessa frågor grundligt innan du skaffar ett sällskapsdjur.
I det forntida Israel höll Gud djurens ägare ansvariga för det sätt varpå de tog vård om dem. — 2 Moseboken 23:4, 5; 5 Moseboken 22:10; 25:4; Ordspråksboken 12:10.
Bör lille Jonas få ett sällskapsdjur?
”Det är bra för barnen att få lära sig att umgås med djur”, hör man ofta. Men i ordet ”lära” ligger det något viktigt: barnet måste vara gammalt nog till att lära.
Mycket små barn inser inte att det kan vara smärtsamt för ett djur att de trycker och klämmer det och att djuret kan ta varaktig skada av det. Modern till en treårig pojke, som ville ha ett marsvin, fick således veta av en djurläkare att barnet var för litet för att ha ett sådant hjälplöst djur. Djurläkaren rekommenderade att modern skulle vänta några år innan hon gav barnet ett sällskapsdjur.
Föräldrarna menar kanske att de med lätthet kan ge riktlinjer åt barnet för hur det skall handskas med ett sällskapsdjur. Detta kräver emellertid mer tid och tålamod än de har räknat med, och ofta är det djuret som får betala priset för experimentet!
Som föräldrar vet kan barn vara mycket ihärdiga när det är något de vill ha. I många fall ger därför föräldrarna upp och säger: ”Jaja, du får väl ett sällskapsdjur då, men du måste själv sköta om det.” Barn har emellertid lätt för att glömma, något som de ofta gör när det gäller att torka av fötterna på dörrmattan innan de kommer in. Det skulle därför vara ett vågstycke att lägga en levande skapelses väl och ve i händerna på ett litet barn utan tillsyn av någon vuxen.
Vad som kan hända framgick av en familj där barnen fick tillåtelse att ha kaniner. En dag kom deras farfar förbi burarna och såg att kaninerna inte hade fått mat och att burarna inte hade blivit rengjorda på lång tid. En kanin hade slitit ner tänderna i sina försök att gnaga sig ut ur buren för att skaffa sig mat.
Vad kan man lära sig av detta? Jo, att om man överväger att låta barnet få ansvaret för ett sällskapsdjur, måste man komma ihåg att hur näpen en kattunge eller en hundvalp än må te sig och hur bedjande barnets ögon än må vara, så är det ändå den vuxne som har det slutgiltiga ansvaret för sällskapsdjuret. Ett barns entusiasm kan snabbt svalna.
Hundar och katter — och du
Inte alla vuxna tänker på följderna av att godta en ytterligare ”medlem” i familjen. De förutser inte alltid de olägenheter och det ansvar som ett sällskapsdjur kan medföra. Detta kan särskilt ha betydelse för Jehovas vittnen, som är så upptagna i sin kristna tjänst och ofta är borta på grund av möten och kristna sammankomster. Då uppstår problemet att få tag på någon som kan ta hand om sällskapsdjuret. Det skulle avgjort inte vara på sin plats att försumma kristen verksamhet därför att man känner sig knuten till djur. — Hebréerna 10:24, 25.
I våra dagar, när många män och hustrur är på sitt arbete hela dagarna, utgör hundar och katter i stadslägenheter ett växande problem. En kvinna gick till exempel till djurläkaren för att få sin katt avlivad eftersom den uppförde sig underligt. När djurläkaren fick veta att katten hade varit instängd i en lägenhet många timmar om dagen, drog han den slutsatsen att detta var den sannolikaste orsaken till dess beteende. Även om katter är lugna och stillsamma djur, behöver de dock kontakt med människorna i sin ”familj”. Andra djur har lidit när de varit inspärrade i ett fordon utan tillräcklig ventilation.
Hundar för också med sig ansvar. De behöver motion. Det är inte nog med att gå ut med en hund bara en gång om dagen och sedan lämna den ensam i en mörk källare (där den redan tillbringat natten) eller binda den i ett kort hundkoppel. En familj i England hade till exempel en livlig fårhund men inga får! Hunden blev nervös, och de måste ge bort den åt en bonde.
Den som verkligen önskar sig ett sällskapsdjur bör därför överväga om han är villig att göra de dagliga uppoffringar som krävs för att ha ett friskt sällskapsdjur. Kan han bjuda djuret naturliga omgivningar och ägna det tillräcklig uppmärksamhet? Kom dessutom ihåg att djur äter, och stora djur äter en hel del! Detta kan åstadkomma ett stort hål i din plånbok, ännu en sak man måste räkna med. Djur blir också sjuka, och räkningen från djurläkaren kan mycket väl bli en överraskning för dig.
En annan faktor är hygienen. Tungan är också tvättlapp för många djur, och de använder den på alla delar av kroppen! Under det att djuren är utrustade för att ta hand om de bakterier som de sväljer, är barnen det kanske inte. Uppmuntra därför inte ditt barn att kyssa djur. Till och med att man låter ett djur slicka barnets ansikte och händer kan utsätta barnet för hälsoproblem, vilket kanske inbegriper mask. När det händer, kanske man kan undvika infektion genom att omedelbart tvätta av kroppsdelen med tvål och vatten. Sällskapsdjur bör också ha sina egna matskålar och bör aldrig tillåtas slicka av tallrikar som människor använder. Djur kan föra in loppor och annat icke önskvärt i hemmet. En del hundägare låter därför förståndigt nog inte sina hundar komma in i huset.
Fåglar och fiskar — och du
”Men hur skulle det vara att ha en fågel då?” frågar du. ”Det är mycket lättare — man håller den i bur och ger den mat någon gång emellanåt.” Undulater och papegojor är mycket omtyckta och kan läras att säga en del ord och fraser. Kanariefåglar är också en fröjd med sin glada sång. Men fåglar kräver också ansenlig passning.
En konsulent skrev: ”Undulaten är en levande skapelse och en lycklig sådan till på köpet. ... I det ögonblick man skaffar en fågel ikläder man sig ansvaret för dess välbefinnande. Otillräcklig kunskap om utfodring, utrymmesbehov osv. och bristande kännedom om fågelns väsen och egenskaper har under årens gång burit skulden till att många undulater har fått föra ett bedrövligt liv och blivit misshandlade, vilket lett till en alltför tidig död. Tänk dig därför noga för innan du går till fågelhandlaren.”
Vad som har sagts om djurs hygien gäller också fåglars. Deras näbb är deras tvättlapp. Det skulle sannerligen inte vara förståndigt att låta en undulat gå omkring på bordet och picka på socker och andra matvaror. Det skulle också vara oklokt att låta en fågel plocka maten ur munnen på en eller från ens tallrik. Och en fågel som får flyga fritt omkring i huset kan lämna sin spillning på de mest besvärande ställen.
Hur förhåller det sig med fiskar då? Många familjer tycker om att ha ett akvarium med tropiska och exotiska fiskar i vardagsrummet. De är avkopplande att betrakta. Men är det mindre bekymmer i förbindelse med dem? Tvärtom, ett litet fel i kontrollen av vattentemperaturen, vattnets syrsättning, ljus, rengöring eller matning och du kan komma att stå där med en behållare full med döda fiskar. Ja, fiskar kräver också insiktsfull skötsel.
Sunt förnuft och jämvikt
Om du allvarligt överväger att skaffa dig ett sällskapsdjur eller om du redan har ett sådant, är det tydligt att det är av stor betydelse att du har grundläggande kunskap om dess mat- och hälsobehov. Några få minuters undervisning räcker inte. På de flesta bibliotek finns det litteratur om hur man sköter djur, och i affärer där man säljer sällskapsdjur har man vanligtvis nyttiga böcker om skötsel av djur.
Om man vill ha sällskapsdjur, är det helt visst värt den extra ansträngningen att sätta sig in i deras behov. Då kan umgänget bli angenämt både för ägaren och för sällskapsdjuret.
[Bild på sidan 19]
En kattunge är söt, men det är ohygieniskt att kyssa den