Farsoter i vår tid
DIGERDÖDEN, som rasade i Europa på 1300-talet, ledde inte till världens ände, som många trodde. Hur är det då i vår tid? Är de epidemier och andra sjukdomar som härjar i våra dagar ett tecken på att vi lever i det som Bibeln kallar ”de sista dagarna”? — 2 Timoteus 3:1.
”Det är väl ändå inte möjligt”, kanske du tänker. Medicinska och vetenskapliga landvinningar har gjort mer för att hjälpa oss att förstå och bekämpa sjukdomar under vårt århundrade än någonsin tidigare i människans historia. Forskare har utvecklat en lång rad antibiotika och vacciner — mäktiga vapen i kampen mot sjukdomar och de mikrober som förorsakar dem. Förbättringar i fråga om sjukvård, vattenförsörjning, hygien och livsmedelshantering har också varit till hjälp i kampen mot infektionssjukdomar.
För några årtionden sedan trodde många att kampen var så gott som över. Smittkoppor hade redan utrotats, och det tycktes finnas goda utsikter att utrota också andra sjukdomar. Det fanns effektiva botemedel mot en mängd olika åkommor. Medicinska experter såg optimistiskt på framtiden. Infektionssjukdomarna skulle utplånas; segrarna skulle följa slag i slag. Läkarvetenskapen skulle vinna kriget.
Men det blev inte så. Infektionssjukdomar är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i världen och kostade över 50 miljoner människor livet enbart under år 1996. Den forna optimismen håller på att ersättas av en växande oro för framtiden. I The World Health Report 1996, en publikation som ges ut av Världshälsoorganisationen (WHO), sägs det varnande: ”En stor del av de framsteg som gjorts under de senaste decennierna i fråga om att förbättra mänsklighetens hälsa står nu under hot att omintetgöras. Vi står på randen till en global kris när det gäller infektionssjukdomar. Inget land går säkert.”
Gamla sjukdomar blir mer dödsbringande
En orsak till den rådande oron är att kända sjukdomar, som man en gång trodde att man hade fått bukt med, börjar komma tillbaka, ofta i en form som är mer dödsbringande och svårare att bota. Ett exempel är tuberkulos, en sjukdom som tidigare betraktades som nära nog utrotad i industriländerna. Men sjukdomen hade inte försvunnit — den dödar nu omkring tre miljoner människor om året. Om de förebyggande åtgärderna inte förbättras, befaras omkring 90 miljoner människor utveckla tuberkulos under 1990-talet. Antibiotikaresistenta former av tuberkulos sprider sig nu i många länder.
Ett annat exempel är malaria. För 40 år sedan hyste läkarvetenskapen stora förhoppningar om att snabbt kunna utrota malaria. I dag dödar denna sjukdom omkring två miljoner människor om året. Sjukdomen är endemisk, dvs. ständigt förekommande, i över 90 länder, och den hotar 40 procent av världens befolkning. De myggor som sprider malariaparasiter har utvecklat resistens mot bekämpningsmedel, och själva parasiterna har blivit så resistenta mot läkemedel att läkare fruktar att vissa former av malaria snart kan komma att bli obotliga.
Sjukdom och fattigdom
Andra sjukdomar fortsätter obevekligt att döda, trots att det finns effektiva vapen mot dem. Ett exempel är hjärnhinneinflammation. Det finns vacciner som skyddar mot sjukdomen och mediciner som kan bota den. En epidemi rasade i ett område söder om Sahara i Afrika i början av år 1996. Du har förmodligen knappast hört talas om den. Ändå skördade den över 15.000 offer — de flesta fattiga, de flesta barn.
Nedre luftvägsinfektioner, inbegripet lunginflammation, dödar fyra miljoner människor varje år, huvudsakligen barn. Mässling dödar en miljon barn varje år och kikhosta ytterligare 355.000. Många av dessa dödsfall kunde ha förhindrats med hjälp av prisbilliga vacciner.
Omkring åtta tusen barn dör varje dag av uttorkning på grund av diarrésjukdomar. Nästan alla dessa dödsfall kunde ha förhindrats genom god hygien och rent dricksvatten eller genom återuppvätskning med en lösning som kallas ORS (oral rehydration solution).
De flesta av dessa dödsfall äger rum i u-länderna, där fattigdomen är mycket utbredd. Omkring 800 miljoner människor — en avsevärd del av världens befolkning — har inte tillgång till någon som helst medicinsk vård. Som det uttrycks i The World Health Report 1995: ”Världens största dråpare och den främsta orsaken till ohälsa och lidande på jorden finns upptagen alldeles i slutet av listan ’Internationell klassificering av sjukdomar’. Den har fått beteckningen Z59.5 — extrem fattigdom.”
Nyupptäckta sjukdomar
Åter andra sjukdomar är nykomlingar, som identifierats först på senare tid. Som det nyligen sades i en WHO-rapport: ”De senaste 20 åren har det kommit minst 30 nya sjukdomar, som hotar hundratals miljoner människors hälsa. För många av dessa sjukdomar finns det ingen medicinsk behandling och inget botemedel eller vaccin, och möjligheterna att förhindra dem eller få dem under kontroll är begränsade.”
Tänk till exempel på hiv och aids. För bara 16 år sedan var hiv och sjukdomen aids helt okända, men nu drabbas människor på alla kontinenter. För närvarande är omkring 20 miljoner vuxna hiv-smittade, och över 4,5 miljoner har utvecklat aids. Enligt Human Development Report 1996 är aids nu den främsta dödsorsaken för vuxna personer under 45 års ålder i Europa och Nordamerika. Världen över smittas omkring 6.000 personer varje dag — i genomsnitt en var femtonde sekund. Prognoser tyder på att antalet aidsfall kommer att öka lavinartat. Det beräknas att den sannolika livslängden i de afrikanska och asiatiska länder som är hårdast drabbade av aids år 2010 har minskat till 25 år, enligt en amerikansk källa.
Är aids en unik sjukdom, eller skulle epidemier av andra sjukdomar kunna bryta ut och ställa till lika stor eller ännu större förödelse? WHO ger följande svar: ”Det finns utan tvivel andra sjukdomar, ännu så länge okända men med potential att bli morgondagens aids, som står och väntar i kulisserna.”
Faktorer som gynnar mikroberna
Varför oroar sig medicinska experter för framtida sjukdomsepidemier? En orsak är den ökade urbaniseringen. För hundra år sedan var det bara omkring 15 procent av världens befolkning som bodde i städer. Experter beräknar emellertid att över hälften av jordens invånare år 2010 kommer att vara bosatta i tätortsområden, de flesta i u-ländernas mångmiljonstäder.
Smittämnen sprider sig lätt i tättbefolkade områden. Om en stad har bra bostäder, välutvecklade avlopps- och vattenledningssystem och ett fungerande sjukvårdsväsen, minskar risken för epidemier. Men de städer som växer snabbast är de som ligger i fattiga länder. I somliga städer finns det bara en toalett på 750 personer eller ännu fler. Många större städer lider också brist på bra bostäder, rent dricksvatten och sjukvårdsinrättningar. När hundratusentals människor bor tätt hoppackade under eländiga förhållanden, blir risken för smittspridning oerhört mycket större.
Betyder detta att framtidens epidemier kommer att vara begränsade till fattiga och tättbefolkade mångmiljonstäder? Läkartidningen Archives of Internal Medicine förklarar: ”Vi måste inse att områden med skriande fattigdom, ekonomisk hopplöshet och därmed förbundna problem utgör en synnerligen gynnsam jordmån för infektionssjukdomar, som sedan kan sprida sig till resten av världen och lamslå dess teknologi.”
Det är inte lätt att begränsa en sjukdom till ett enda område. Dagens människor är ofta på rörlig fot. Omkring en miljon resenärer passerar internationella gränser varje dag. Omkring en miljon färdas mellan rika och fattiga länder varje vecka. Och när människor reser, slår dödliga mikrober följe med dem. Som det sägs i läkartidningen The Journal of the American Medical Association: ”En epidemi som bryter ut var som helst i världen måste nu betraktas som ett hot mot de flesta andra länder, i synnerhet mot dem som utgör betydande centra för internationell trafik.”
Trots alla de framsteg som gjorts inom medicinens område i vårt århundrade fortsätter således farsoter att lägga människor i en för tidig grav, och många fruktar att det kommer att bli ännu värre framöver. Men vad säger då Bibeln om framtiden?
[Infälld text på sidan 4]
Infektionssjukdomar är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland världens befolkning; mer än 50 miljoner dog enbart år 1996
[Ruta på sidan 6]
Antibiotikaresistens
Många infektionssjukdomar blir svårare och svårare att bota, därför att de har blivit resistenta mot antibiotika. Resistens utvecklas på följande sätt: När sjukdomsalstrande bakterier kommer in i kroppen, börjar de genast föröka sig och överför sina genetiska egenskaper till sin avkomma. Varje gång en ny bakterie bildas finns det en möjlighet att det skall inträffa en mutation — ett mindre genetiskt kopieringsfel som kan ge den nya bakterien nya egenskaper. Sannolikheten för att en bakterie skall mutera på ett sådant sätt att den blir okänslig för antibiotika är oerhört liten. Men bakterier förökar sig mycket snabbt och kan ibland frambringa tre generationer avkomma på en timme. Därför inträffar ibland det osannolika — en bakterie uppträder som är svår att döda med antibiotiska preparat.
När den sjuke sedan får antibiotika, dör de bakterier som inte är resistenta, och personen i fråga känner sig förmodligen bättre. De resistenta bakterierna överlever emellertid. Men nu behöver de inte längre konkurrera med andra mikrober om näring och utrymme och kan därför reproducera sig ohämmat. Eftersom en enda bakterie kan föröka sig till över 16 miljoner bakterier på ett enda dygn, dröjer det inte länge förrän patienten blir sjuk igen. Den här gången är emellertid smittämnet en bakterie som är resistent mot det läkemedel som var avsett att döda den. Dessa bakterier kan också smitta ner andra människor och med tiden mutera igen och bli resistenta mot andra antibiotika.
I en ledarartikel i Archives of Internal Medicine heter det således: ”Den snabba utvecklingen av bakteriell, viral, fungal och parasitär resistens mot vår nuvarande terapeutiska vapenarsenal får oss att undra, inte om, utan när, vi kommer att förlora detta krig mellan människan och den mikrobiska världen.” — Kursiverat av oss.
[Ruta på sidan 7]
Några nya infektionssjukdomar
Identifierad
år Sjukdomens namn Debutplats
1976 Legionärssjukan USA
1976 Cryptosporidios USA
1976 Ebola Zaire
1977 Hantavirus Korea
1980 Hepatit-D (Delta) Italien
1980 Humant T-lymfotropt virus typ 1. Japan
1981 Aids USA
1982 E.coli O157:H7 USA
1986 Bovin spongiform encefalopati* Storbritannien
1988 Salmonella enteritidis PT4 Storbritannien
1989 Hepatit-C USA
1991 Venezuelansk hemorragisk feber Venezuela
1992 Vibrio cholerae O139 Indien
1994 Brasiliansk hemorragisk feber Brasilien
1994 Humant och equint morbillivirus Australien
* Endast djur har drabbats.
[Bildkälla]
Källa: WHO
[Ruta på sidan 8]
Gamla sjukdomar gör comeback
Tuberkulos: Över 30 miljoner människor beräknas dö av tuberkulos under 1990-talet. På grund av inadekvata behandlingsmetoder under tidigare decennier utgör antibiotikaresistent tuberkulos nu ett globalt hot. En del bakteriestammar är helt okänsliga för läkemedel som en gång var hundraprocentigt effektiva.
Malaria: Malaria drabbar ända upp till 500 miljoner människor varje år och dödar cirka 2 miljoner. Bekämpningen har försvårats på grund av brist på eller felaktig användning av läkemedel. Malariaparasiterna har därför blivit resistenta mot de medel som tidigare dödade dem. Något som komplicerar problemet ytterligare är att malariamyggan också har blivit resistent mot bekämpningsmedel.
Kolera: Den här sjukdomen dödar omkring 120.000 personer om året, huvudsakligen i Afrika, där koleraepidemier har blivit allt vanligare och mer utbredda. Under många årtionden förekom inga kolerafall i Sydamerika, men år 1991 bröt en epidemi ut i Peru, och sedan dess har sjukdomen spridit sig över hela kontinenten.
Denguefeber: Viruset som orsakar denna sjukdom sprids genom en mygga och drabbar uppskattningsvis 20 miljoner personer per år. År 1995 utbröt den värsta dengueepidemin på 15 år i Latinamerika och Västindien och hemsökte minst 14 länder. Dengueepidemier blir allt vanligare på grund av att städerna växer, den mygga som överför viruset sprids och smittade personer reser och flyttar i allt större utsträckning.
Difteri: Storskaliga vaccinationsprojekt som påbörjades för omkring 50 år sedan ledde till att sjukdomen blev oerhört sällsynt i industriländerna. Sedan år 1990 har emellertid difteriepidemier rasat i 15 länder i Östeuropa och det tidigare Sovjetunionen. Uppemot 25 procent av de smittade dog. Under de sex första månaderna år 1995 rapporterades cirka 25.000 fall.
Böldpest: Under loppet av år 1995 fick Världshälsoorganisationen (WHO) in rapporter om minst 1.400 pestfall. Såväl i USA som i andra delar av världen har sjukdomen spridit sig till områden som hade varit fria från pestsmitta i tiotals år.
[Bildkälla]
Källa: WHO
[Bild på sidan 5]
Trots de framsteg som gjorts inom medicinens område har läkarvetenskapen inte kunnat hejda spridningen av infektionssjukdomar
[Bildkälla]
WHO photo (J. Abcede)
[Bild på sidan 7]
Sjukdomar sprider sig lätt när människor är trångbodda och lever under eländiga förhållanden
[Bild på sidan 8]
Omkring 800 miljoner människor i u-länderna har ingen tillgång till medicinsk hjälp