Vilka är då Guds tjänare?
”I DENNA avgörande stund uppmanar vi våra katolska soldater att göra sin plikt i lydnad för Führern [Hitler].” — De katolska biskoparna i Tyskland, enligt ett citat i The New York Times för 25 september 1939.
”Som ni vet, pater, är en av besättningsmännen på vårt plan katolik, och ni välsignar honom innan vi ger oss ut på bombningsuppdrag över Tyskland. Men samma katolska religion i Tyskland välsignar en katolsk besättningsman ombord på ett tyskt flygplan som kommer över hit och förstör våra städer. Så den fråga jag vill ställa är: ’På vilken sida står Gud?’” Dessa ord yttrades av en brittisk flygofficer, David Walker, i ett samtal med en katolsk präst under andra världskriget.
I motsats till detta tillbringade tusentals Jehovas vittnen många år i fruktansvärda nazistiska koncentrationsläger för att de vägrat att säga Heil Hitler eller strida i Hitlers väpnade styrkor. I de allierade länderna blev många vittnen fängslade därför att de vägrade att göra militärtjänst.
Vilka är då Guds sanna tjänare, och vilka krav måste de uppfylla?
Tilltro till bibeln
Guds sanna tjänare måste naturligtvis ha en orubblig tro på bibeln. De bör också känna till den tillräckligt väl för att kunna undervisa andra. Men många av kristenhetens präster uppfyller inte dessa grundläggande krav. En läkare i Sydafrika förklarade att prästerna i den kyrka som han dittills hade tillhört, anglikanska kyrkan, gjorde ”mycket ringa bruk” av bibeln och att de i sina predikningar tycktes ge uttryck åt sina egna åsikter. Han klagade också över att medlemmar av prästerskapet, till exempel ärkebiskop Tutu i Kapstaden, var engagerade i politisk verksamhet.
Jehovas trogna tjänare, däremot, tror fullt och fast på bibeln och ägnar en stor del av sin tid åt att studera den och förklara den för andra. Deras uppskattning av bibeln och deras kärlek till den är så omfattande att de har framställt en mycket genomarbetad och exakt översättning som kallas New World Translation of the Holy Scriptures, baserad på auktoritativa hebreiska, arameiska och grekiska bibelhandskrifter. Referensupplagan av denna bibel innehåller tusentals fotnoter och hänvisningar som hjälper läsaren att få en bättre förståelse av bibeln och att kunna förklara den för andra. Denna utomordentliga bibelöversättning har dessutom, helt eller delvis, blivit översatt till 10 andra språk, och tiotals miljoner exemplar har spritts över hela världen.
Guds sanna tjänare och moralen
Bibeln fördömer i mycket bestämda ordalag alla former av sexuell omoraliskhet — till exempel äktenskapsbrott, otukt, homosexualitet och tidelag. (3 Moseboken 20:10—15; Romarna 1:26, 27; Galaterna 5:19) Sanna kristna stöder helhjärtat Guds moralnormer. Ja, Jehovas vittnen ser mycket allvarligt på Guds lag. De utesluter personer som utan att ångra sig begår sådana synder, medan de visar barmhärtighet mot dem som uppriktigt ångrar sitt omoraliska handlingssätt och renar sitt liv i överensstämmelse med Guds normer. — 1 Korintierna 5:11—13; 2 Korintierna 2:5—8.
En anglikansk domprost i Kapstaden i Sydafrika uppges ha sagt: ”Vissa homosexuella förhållanden är bättre än sina heterosexuella motsvarigheter, och jag är säker på att de, på grund av kärlekens höga kvalitet, är till större behag för Gud.” Det förhåller sig precis tvärtom. Sådana förhållanden är förhatliga för Gud. — 1 Korintierna 6:9, 10.
Sanna tjänare lär ut sanna läror
Sanna Ordets förkunnare lär ut läror som är fast förankrade i Guds ord. Falska Ordets förkunnare lär ut läror som inte har något stöd i bibeln. Ett sådant exempel är treenighetsläran. Så här sägs det i The Encyclopædia Britannica (15:e upplagan): ”Varken ordet treenighet eller den uttryckliga läran förekommer i Nya testamentet, inte heller tänkte Jesus och hans efterföljare motsäga Gamla testamentets Shema: ’Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en’ (5 Mos. 6:4).” Treenighetsdogmen införlivades inte med kyrkans officiella lära förrän på 300-talet v.t. Det var faktiskt delvis till följd av den romerske kejsaren Konstantins ställning och inflytande som denna falska lära började formuleras vid kyrkomötet i Nicaea år 325 v.t.
Treenighetsläran har fått många kyrkomedlemmar, uppriktiga sanningssökare, att tappa förtroendet för prästerskapet. Så förhöll det sig med en ung kvinna i Sydafrika, som inte kunde tro att hennes religion, reformerta kyrkan, lärde ut en sådan förvirrande trosuppfattning som treenighetsläran, förrän ett Jehovas vittne lade fram övertygande bevis för att detta verkligen är fallet! En äldre f. d.advokat, som också bor i Sydafrika, begärde sitt utträde ur den kyrka som han tillhörde därför att ”många stereotypa läror som kyrkorna lär ut är fullständigt felaktiga och vilseledande”.
En annan av kristenhetens falska läror är helvetesläran. Även om den inte predikas eller omfattas i lika stor utsträckning som tidigare, är den dock fortfarande en officiell lärosats i de flesta kyrkor. Dessa hävdar att människans kropp dör men att själen, som är odödlig, lever vidare och att de som har levt ett orättfärdigt liv plågas för evigt i eld. Tror du på denna lära? Och vad som är ännu viktigare, är den sann? Inte enligt bibeln, där det sägs: ”Den själ som syndar — den själv kommer att dö.” (Hesekiel 18:4, 20, NW) Den inspirerade aposteln Paulus skrev också: ”Den lön synden betalar ut är död” — inte evig eld! — Romarna 6:23.
Låt oss nu begrunda vilka normer som sanna kristna Ordets förkunnare måste nå upp till.
De skriftenliga kraven på Guds sanna tjänare
Termen ”tjänare”, som vi här har dryftat, är i de flesta fall översatt från det grekiska ordet ”di·á·ko·nos”, ett ord av ovisst ursprung. Det är tillämpligt på en person som tar order av en annan, i synnerhet av en överordnad. I bibeln avser ordet således en tjänare. Enligt bibelns språkbruk har det avseende på en person som utan att förtröttas ödmjukt betjänar andra människor. Jesus framhöll behovet av sådan ödmjuk tjänst, vilket följande exempel visar.
En dag, en kort tid före Jesu död på tortyrpålen, kom Jakobs och Johannes’ mor fram till honom och sade: ”Ge ditt ord på att dessa mina två söner skall få sätta sig, en på din högra sida och en på din vänstra, i ditt rike.” De andra lärjungarna blev förnärmade när de hörde detta. Jesus tog då tillfället i akt och lärde dem i all vänlighet en viktig läxa. Han samlade dem omkring sig och sade: ”Vemhelst som vill bli stor bland er, han skall vara er tjänare, och vemhelst som vill vara först bland er, han skall vara er slav.” — Matteus 20:20, 21, 24—27.
I ett av sina upptecknade offentliga tal varnade Jesus sina åhörare för de skriftlärda och fariséerna. Han framhöll också några av de iögonenfallande fel som dessa falska, skrymtaktiga tjänare var behäftade med. Han beskrev dem som mycket stolta och krävande män, som alltid ville ha en framträdande ställning. — Matteus 23:1—7.
I våra dagar finns det många präster, i synnerhet i katolska kyrkan, men ibland även i anglikanska, som kräver att bli titulerade ”fader”. En anglikansk präst i Moçambique, som för några år sedan tillfrågades av ett Jehovas vittne om varför han använde titeln ”fader”, svarade: ”Jag är stolt över den!” Och som bekant finner sig påven i Rom med förtjusning i att bli titulerad ”den helige fadern” — trots att Jesus uppmanade sina lärjungar: ”Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen.” Jesus framhöll också följande grundläggande princip: ”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad.” — Matteus 23:9—12, 1981.
Kan kvinnor vara Ordets förkunnare?
På senare tid har prästvigning av kvinnor blivit en allt vanligare företeelse. Men aposteln Paulus gav Timoteus följande anvisning: ”Jag tillåter inte en kvinna att undervisa eller att utöva myndighet över en man.” (1 Timoteus 2:12) Detta betyder emellertid inte att en kristen kvinna inte får undervisa sina barn eller undervisa bland människor i allmänhet, utan att hon inte bör undervisa i församlingen.
Bör då kvinnor aldrig yttra sig vid kristna möten? Jehovas vittnen studerar denna tidskrift, Vakttornet, vid ett av sina församlingsmöten varje vecka och använder då artiklar som är försedda med frågor till paragraferna. Studieledaren, som alltid är en broder, ger församlingsmedlemmarna, däribland systrar, tillfälle att besvara dessa frågor. Men dessa kvinnor undervisar inte i församlingen. De uttrycker bara med egna ord de tankar som kommer fram i artikeln. Även barnen uppmuntras att ta del i studiet, och i sina kommentarer, som vanligtvis är korta och enkla, slår de ofta huvudet på spiken, för att använda ett vanligt uttryck.
Paulus gav också följande anvisning beträffande kvinnor: ”Så om det är något de vill veta, låt dem då fråga sina egna män hemma, för det är till skam för en kvinna att tala i en församling.” (1 Korintierna 14:35) Detta innebär att om en syster inte förstår en viss sak eller blir oroad över något som sägs eller görs vid mötena, bör hon inte ta upp några tvistefrågor inför församlingen. I stället bör hon be sin man klargöra saken när de har kommit hem.
Det finns emellertid tillfällen då kristna kvinnor kan undervisa män. Jehovas vittnen ägnar en stor del av sin tid åt att predika de goda nyheterna om Riket från hus till hus. Om en kvinnlig förkunnare träffar på en man, måste hon då ursäkta sig och gå därifrån? Naturligtvis inte. I detta fall undervisar hon inte en församling utan en enskild person, som kanske inte ens tror på Gud. En kvinnlig Ordets förkunnare kan likaså studera bibeln med en icke-kristen familj, även om familjefadern är närvarande.
Jesus Kristus — ett lysande exempel
Jesus var ett lysande exempel som vi gör väl i att försöka efterlikna! Han var den skickligaste lärare, den bäste förkunnare, den mest nitiske arbetare och den mest kärleksfulle rådgivare som någonsin levat på jorden. Att få gå i hans fotspår är ett mycket stort privilegium. Försöker du göra det?
Miljoner Jehovas vittnen gör sitt bästa för att efterlikna honom, om än på ett ofullkomligt sätt. Hans metoder skilde sig mycket från de flesta nutida prästers. Han ringde inte i kyrkklockor och väntade på att människor skulle komma till honom, även om många faktiskt kom på eget initiativ. Han gick i stället ut till människorna och undervisade dem i deras hem, på offentliga platser, på berg och på stranden av Galileiska sjön. Ibland talade han inför tusentals människor, som vi kan se på bilden här nedan. — Matteus 9:35; 13:36; Lukas 8:1.
Att hjälpa de gamla, de sjuka och de fattiga
Hur många sådana behövande människor finns det på jorden i våra dagar? Hundratals miljoner. Och antalet ökar mycket snabbt, allteftersom världsförhållandena försämras och den nuvarande tingens ordning går mot sitt fullständiga slut i striden vid Harmageddon. (Uppenbarelseboken 16:16) Naturkatastrofer, hungersnöd och epidemier bidrar ytterligare till förstörelsen och lidandet. De första kristna var också tvungna att brottas med sådana problem. Omkring år 46 v.t., då Klaudius var kejsare i Rom, utbröt en stor hungersnöd. Vad gjorde då de kristna? Bibelns skildring lyder: ”Då bestämde sig lärjungarna, var och en av dem i den mån som någon hade råd, för att sända understöd till de bröder som bodde i Judeen.” — Apostlagärningarna 11:27—30.
I modern tid har Jehovas vittnen ofta gett frikostig hjälp åt nödlidande. När inbördeskrig för en tid sedan rasade i Moçambique — med åtföljande svår brist på mat, kläder, sjukvårdsutrustning och andra förnödenheter — kom Jehovas vittnen i grannlandet Sydafrika till sina nödställda bröders hjälp. Stora kvantiteter mat, kläder och andra nödvändighetsartiklar samlades in och sändes till huvudstaden Maputo i stora lastbilar.
En uppfyllelse av bibelns profetior
Ja, Guds sanna tjänare i våra dagar har det enastående privilegiet att ta del i uppfyllelsen av bibelns profetior. På vilket sätt? Vid det historiska tillfälle då lärjungarna frågade Jesus: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” svarade han att under en tidsperiod som präglades av världskrig, hungersnöd, jordbävningar och laglöshet skulle ”dessa goda nyheter om riket ... bli predikade på hela den bebodda jorden”. (Matteus 24:3, 14) Aposteln Paulus angav mönstret för alla sanna tjänare genom att predika ”från hus till hus”. — Apostlagärningarna 20:20.
Jehovas vittnen är kända över hela världen för sitt nitiska deltagande i detta predikoarbete. De kanske också ibland har besökt ditt hem. Har du någon gång lyssnat till vad de har att säga? Om inte, varför inte göra det nästa gång de besöker dig? Du kanske blir angenämt överraskad!
[Bildkälla på sidan 4]
Efter ett foto från U.S. Army