Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w94 1/11 s. 16-22
  • Var ömt medlidsamma

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Var ömt medlidsamma
  • Vakttornet – 1994
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Ett unikt arbete grundat på medömkan
  • En del av den nya personligheten
  • Avund — ett hinder för att visa medömkan
  • Andra hinder för att visa medömkan
  • Medömkan med de sjuka
  • Medömkan med de svaga
  • Bli ”ömt medlidsamma”
    Vakttornet – 2007
  • Guds ”djupa medkänsla”
    Närma dig Jehova
  • Visa medkänsla som Jehova
    Vakttornet (Studieupplagan) – 2017
  • Jehova styr med medömkan
    Vakttornet – 1997
Mer
Vakttornet – 1994
w94 1/11 s. 16-22

Var ömt medlidsamma

”Klä er ... i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet.” — KOLOSSERNA 3:12.

1. Varför råder det ett stort behov av medömkan och medkänsla i våra dagar?

ALDRIG tidigare i människans historia har så många varit i behov av medkänsla och medömkan. Miljontals människor som ställs inför sjukdom, hunger, arbetslöshet, brottslighet, krig, anarki och naturkatastrofer behöver hjälp. Men det finns ett ännu allvarligare problem, och det är mänsklighetens förtvivlade andliga tillstånd. Satan, som vet att hans tid är kort, ”vilseleder hela den bebodda jorden”. (Uppenbarelseboken 12:9, 12) Därför riskerar i synnerhet de som står utanför den sanna kristna församlingen att förlora sitt liv, och Bibeln visar att det inte finns något som helst hopp om en uppståndelse för dem som tillintetgörs under Guds kommande domsdag. — Matteus 25:31—33, 41, 46; 2 Thessalonikerna 1:6—9.

2. Varför har Jehova avhållit sig från att tillintetgöra de ondskefulla?

2 Men ända in i denna sena tid fortsätter Jehova Gud att ha tålamod och medömkan med de otacksamma och onda. (Matteus 5:45; Lukas 6:35, 36) Detta gör han av samma orsak som han dröjde med att straffa den otrogna nationen Israel. ”’Så sant jag lever’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’jag finner inte behag i den ondskefulles död, utan i att den ondskefulle vänder om från sin väg och verkligen förblir vid liv. Vänd om, vänd om från era usla vägar, ty varför skulle ni dö, o Israels hus?’” — Hesekiel 33:11.

3. Vilket exempel har vi på att Jehova har visat medömkan med dem som inte var hans folk, och vad lär vi av detta?

3 Jehovas medömkan utsträcktes också till de ondskefulla invånarna i Nineve. Jehova sände sin profet Jona för att varna dem för den annalkande tillintetgörelsen. De reagerade positivt på Jonas predikande och ändrade sinne. Detta fick den medlidsamme Guden, Jehova, att inte tillintetgöra staden vid det tillfället. (Jona 3:10; 4:11) Om Gud tyckte synd om nineviterna, som skulle ha fått möjlighet att uppstå, hur mycket mer måste han då inte känna medömkan med människor i våra dagar som står inför evig tillintetgörelse! — Lukas 11:32.

Ett unikt arbete grundat på medömkan

4. Hur ger Jehova uttryck åt medömkan med människor i våra dagar?

4 Eftersom Jehova är en Gud som visar medömkan och medkänsla, har han gett sina vittnen i uppdrag att hålla i med att besöka sina medmänniskor med de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) Och när människor visar uppskattning av detta livräddande arbete, öppnar Jehova deras hjärtan till att förstå budskapet om Guds kungarike. (Matteus 11:25; Apostlagärningarna 16:14) Genom att gå tillbaka till dessa intresserade personer och där så är möjligt bistå dem med hjälp av ett bibelstudium visar de sanna kristna öm medkänsla och efterliknar därigenom sin Gud. År 1993 använde således över fyra och en halv miljon Jehovas vittnen i 231 länder mer än en miljard timmar till att predika från hus till hus och till att studera Bibeln med sina medmänniskor. Dessa nyintresserade personer får i sin tur tillfälle att överlämna sitt liv åt Jehova och bli döpta vittnen för honom. Därigenom tar de också på sig ansvaret att utföra detta unika arbete som har sin grund i medömkan med de människor som ännu kan bli lärjungar, men som fortfarande är fångar i Satans döende värld. — Matteus 28:19, 20; Johannes 14:12.

5. Vad kommer att hända med religioner som ger en felaktig bild av Gud, när Guds medömkan har nått sin gräns?

5 Jehova kommer snart att handla som ”en stridsman”. (2 Moseboken 15:3) Av medömkan med sitt namn och sitt folk kommer han att avlägsna ondskan och upprätta en rättfärdig ny värld. (2 Petrus 3:13) De första som kommer att få uppleva Guds vredes dag är kristenhetens kyrkor. Precis som Gud inte skonade sitt eget tempel i Jerusalem från Babylons kungs hand, kommer han inte heller att skona de religiösa organisationer som har gett en felaktig bild av honom. Gud kommer att inge Förenta nationernas medlemmar i hjärtat att ödelägga kristenheten och alla andra former av falsk religion. (Uppenbarelseboken 17:16, 17) ”Och ... vad mig beträffar”, förklarar Jehova, ”kommer mitt öga inte att bedrövas, inte heller kommer jag att visa medömkan. Deras väg skall jag sannerligen låta komma över deras eget huvud.” — Hesekiel 9:5, 10.

6. Hur drivs Jehovas vittnen att visa medömkan?

6 Medan det ännu finns tid fortsätter Jehovas vittnen att visa medömkan med sina medmänniskor genom att nitiskt predika Guds budskap om räddning. Där så är möjligt hjälper de naturligtvis också människor som lider materiell nöd. Men de har först och främst ansvar att sörja för de materiella behoven hos sina nära familjemedlemmar och dem som är besläktade med dem i tron. (Galaterna 6:10; 1 Timoteus 5:4, 8) Alla de hjälpinsatser som Jehovas vittnen har genomfört för medtroende, som har drabbats av olika katastrofer, har varit ett slående exempel på medömkan. Men de kristna behöver inte vänta tills det uppstår en krissituation för att de skall visa öm medkänsla. De är snabba att visa den här egenskapen i det dagliga livets med- och motgångar.

En del av den nya personligheten

7. a) Hur förknippas medömkan med den nya personligheten i Kolosserna 3:8—13? b) Vad gör öm tillgivenhet det lättare för de kristna att göra?

7 Det är sant att vår syndiga natur och det dåliga inflytande som Satans värld utövar gör det svårare för oss att visa öm medkänsla. Det är därför Bibeln uppmanar oss att lägga bort ”vrede, förbittring, uselhet, skymford och oanständigt tal”. Vi får i stället rådet att klä oss ”i den nya personligheten”, dvs. en personlighet som formas efter Guds avbild. Vi blir först och främst befallda att klä oss ”i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet”. Bibeln visar oss sedan hur vi i praktiken kan visa dessa egenskaper. ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” Det är mycket lättare att vara förlåtande mot våra bröder, om vi har uppodlat ”medömkans ömma tillgivenhet” för dem. — Kolosserna 3:8—13.

8. Varför är det viktigt att ha en förlåtande anda?

8 Om vi å andra sidan inte är villiga att förlåta andra och därigenom visa medömkan, äventyrar vi vårt förhållande till Jehova. Detta visade Jesus tydligt i sin liknelse om slaven som inte ville efterskänka en skuld. Hans herre lät sätta honom i fängelse, ”tills han betalade igen allt vad han var skyldig”. Slaven förtjänade att bli behandlad så, eftersom han på ett upprörande sätt hade underlåtit att ha medömkan med en medslav som hade tiggt och bett om barmhärtighet. Jesus avslutade liknelsen med att säga: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” — Matteus 18:34, 35.

9. Vilket samband har öm medkänsla med den viktigaste sidan av den nya personligheten?

9 Att vara ömt medlidsam är en viktig sida av kärleken, och kärleken är den sanna kristendomens kännetecken. (Johannes 13:35) Därför avslutas Bibelns beskrivning av den nya personligheten med orden: ”Förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kolosserna 3:14.

Avund — ett hinder för att visa medömkan

10. a) Vad kan få svartsjuka att slå rot i vårt hjärta? b) Vilka dåliga resultat kan svartsjuka leda till?

10 På grund av vår syndiga mänskliga natur kan känslor av avund lätt slå rot i vårt hjärta. En broder eller syster kanske har medfödda förmågor eller materiella fördelar som vi inte har. Eller någon kanske har fått speciella andliga välsignelser och privilegier. Kan vi behandla sådana personer med öm medkänsla, om vi känner avundsjuka mot dem? Antagligen inte. I stället kan känslor av svartsjuka till slut ta sig uttryck i kritiskt tal eller ovänliga handlingar, för Jesus sade om människan: ”Av hjärtats överflöd talar ju hennes mun.” (Lukas 6:45) Andra kan ta parti för en person som kommer med sådan kritik. Därigenom skulle friden inom en familj eller en församling av Guds folk kunna störas.

11. Hur trängde Josefs tio bröder ut medömkan ur sina hjärtan, och med vilket resultat?

11 Tänk på vad som hände i en stor familj. Jakobs tio äldsta söner blev svartsjuka på sin yngre bror Josef, därför att han var deras fars gunstling. Detta fick till följd att ”de [inte] ... förmådde tala fredligt till honom”. Senare välsignades Josef med drömmar från Gud, vilket visade att han hade Jehovas ynnest. Detta gav hans bröder ”ytterligare anledning att hata honom”. Eftersom de inte utrotade svartsjukan ur sitt hjärta, trängde den ut medkänslan och ledde till allvarlig synd. — 1 Moseboken 37:4, 5, 11.

12, 13. Vad bör vi göra när känslor av svartsjuka tränger in i vårt hjärta?

12 De var så grymma att de sålde Josef till slaveri. I ett försök att dölja sin synd lurade de sin far till att tro att Josef hade blivit dödad av ett vilddjur. Deras synd uppdagades många år senare, när hungersnöd tvingade dem att bege sig ner till Egypten för att köpa mat. Livsmedelsförvaltaren, som de inte kände igen som Josef, anklagade dem för att vara spioner och befallde dem att inte söka hans hjälp igen om de inte tog med sig sin yngste bror, Benjamin. Nu hade Benjamin blivit sin fars gunstling, och de visste att Jakob inte skulle vilja låta honom ge sig i väg.

13 Medan de stod inför Josef, fick deras samveten dem därför att erkänna: ”Obestridligen är vi skyldiga i fråga om vår bror [Josef], eftersom vi såg hans själs trångmål när han bönföll oss om medlidande, men vi lyssnade inte. Därför har detta trångmål kommit över oss.” (1 Moseboken 42:21) Genom sitt medkännande men ändå fasta handlingssätt hjälpte Josef sina bröder att visa hur äkta deras ånger var. Han gav sig sedan till känna för dem och förlät dem frikostigt. Endräkten i familjen var återställd. (1 Moseboken 45:4—8) Som kristna bör vi lära oss något av detta. Eftersom vi känner till vilka dåliga följder som avund får, bör vi be till Jehova om hjälp med att ersätta känslor av svartsjuka med ”medömkans ömma tillgivenhet”.

Andra hinder för att visa medömkan

14. Varför bör vi undvika att i onödan utsätta oss för våldsscener?

14 Något annat som också kan hindra oss från att vara ömt medlidsamma är att vi i onödan utsätter oss för våldsscener. Sporter och underhållning som framhäver våld främjar ett starkt begär efter att se våld för spänningens skull. På Bibelns tid tittade hedningarna i romarriket regelbundet på gladiatorspel och andra former av tortyr av människor på arenorna. Sådan underhållning förstörde enligt en historiker ”förmågan att känna medlidande med dem som lider, något som skiljer människan från djuren”. Mycket av underhållningen i våra dagars moderna värld har samma effekt. De kristna som strävar efter att vara ömt medlidsamma måste vara mycket selektiva i sitt val av läsestoff, filmer och TV-program. De gör väl i att tänka på orden i Psalm 11:5: ”Den som älskar våld, honom hatar Hans [Jehovas] själ sannerligen.”

15. a) Hur kan en person röja en allvarlig brist på medömkan? b) Hur reagerar de sanna kristna för sina medtroendes och medmänniskors behov?

15 En självupptagen person saknar troligen också medkänsla. Som aposteln Johannes förklarar är detta allvarligt: ”Vem det vara må som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom?” (1 Johannes 3:17) Både den egenrättfärdige prästen och leviten i Jesu liknelse om den medmänsklige samariern visade en liknande avsaknad av medkänsla. De gick båda över på andra sidan vägen och fortsatte sin väg, när de såg sin halvdöde judiske broders belägenhet. (Lukas 10:31, 32) Medlidsamma kristna reagerar däremot snabbt för sina bröders materiella och andliga behov. Likt samariern i Jesu liknelse är de också intresserade av främlingars behov. De ger därför villigt av sin tid och kraft och sina materiella tillgångar för att främja arbetet med att göra lärjungar. Därigenom bidrar de till miljontals människors räddning. — 1 Timoteus 4:16.

Medömkan med de sjuka

16. Vilka begränsningar möter vi när vi har med sjukdomsfall att göra?

16 Sjukdom är den ofullkomliga och döende mänsklighetens lott. De kristna är inget undantag, och de flesta av dem har ingen medicinsk utbildning. De kan inte heller utföra underverk, som vissa av de första kristna kunde, vilka hade fått sådana förmågor av Kristus och hans apostlar. I och med Kristi apostlars och deras närmaste medförbundnas död upphörde sådana mirakulösa förmågor. Vår förmåga att hjälpa dem som lider av fysiska sjukdomar, inbegripet funktionsrubbningar i hjärnan och hallucinationer, är därför begränsad. — Apostlagärningarna 8:13, 18; 1 Korinthierna 13:8.

17. Vad lär vi av det sätt varpå den sjuke och sörjande mannen Job behandlades?

17 Sjukdom åtföljs ofta av nedstämdhet eller depression. Den gudfruktige Job blev till exempel mycket nedstämd på grund av en allvarlig sjukdom och andra olyckor som Satan vållat honom. (Job 1:18, 19; 2:7; 3:3, 11—13) Han behövde vänner som kunde behandla honom med öm medkänsla och som kunde ”tala tröstande” till honom. (1 Thessalonikerna 5:14) Men i stället fick han besök av tre så kallade tröstare, vilka förhastat drog felaktiga slutsatser. De gjorde Job ännu mera nedstämd genom att antyda att hans olyckor berodde på något fel som han själv hade begått. Om kristna är ömt medlidsamma, kommer de att undvika att göra ett liknande misstag, när medtroende är sjuka eller känner sig nedstämda. Ibland kan det som sådana personer mest av allt behöver vara några vänliga besök av äldste eller andra mogna kristna som lyssnar med medkänsla, visar förståelse och ger kärleksfulla och på Bibeln grundade råd. — Romarna 12:15; Jakob 1:19.

Medömkan med de svaga

18, 19. a) Hur bör de äldste uppträda mot personer som är svaga eller som har felat? b) Varför är det viktigt att de äldste behandlar syndare med öm medkänsla, även när de måste bilda en dömande kommitté?

18 De äldste måste i synnerhet vara ömt medlidsamma. (Apostlagärningarna 20:29, 35) ”Vi som är starka är pliktiga att bära deras svagheter, som inte är starka”, befaller Bibeln. (Romarna 15:1) Eftersom vi alla är ofullkomliga, begår vi alla misstag. (Jakob 3:2) En person, som innan han ”vet ordet av begår ett eller annat felsteg”, måste behandlas skonsamt. (Galaterna 6:1) De äldste skulle aldrig vilja bli lika de egenrättfärdiga fariséerna, vilka var oresonliga i sin tillämpning av Guds lag.

19 Äldste söker i stället följa Jehova Guds och Jesu Kristi exempel i att vara ömt medlidsamma. Deras arbete är först och främst att ge Guds ”får” näring, uppmuntran och vederkvickelse. (Jesaja 32:1, 2) I stället för att försöka kontrollera saker och ting genom en mängd regler hänvisar de till Guds ords fina principer. De äldstes uppgift bör således vara att bygga upp sina bröder och framkalla glädje och uppskattning av Jehovas godhet i deras hjärta. Om en medtroende begår något mindre fel, undviker en äldste vanligtvis att korrigera honom så att andra hör det. Om en äldste alls behöver säga något, kommer öm medkänsla att få honom att ta den personen åt sidan och resonera om problemet utom hörhåll för andra. (Jämför Matteus 18:15.) Hur svår någon än kan vara att komma överens med, bör en äldste alltid ha en tålmodig och hjälpsam inställning. Han får aldrig söka efter förevändningar att kunna utesluta en sådan person ur församlingen. Även när det är nödvändigt att bilda en dömande kommitté, måste de äldste visa öm medkänsla i sitt uppträdande mot en person som är inblandad i någon allvarlig synd. Deras mildhet och vänlighet kanske kan bidra till att den personen ändrar sinne. — 2 Timoteus 2:24—26.

20. När är känslomässiga uttryck för medömkan inte på sin plats, och varför är det så?

20 Men det finns tillfällen då en Jehovas tjänare inte kan visa medömkan. (Jämför 5 Moseboken 13:6—9.) Det kan vara en verklig prövning för en kristen att ”sluta upp att vara i sällskap” med en nära vän eller släkting som har blivit utesluten. I ett sådant fall är det viktigt att man inte ger efter för känslor av medlidande. (1 Korinthierna 5:11—13) En sådan fasthet kan även uppmuntra den felande att ändra sinne. När de kristna har med personer av det motsatta könet att göra, måste de också undvika otillbörliga uttryck för medkänsla, vilket skulle kunna leda till sexuell omoraliskhet.

21. Inom vilka andra områden behöver vi visa öm medkänsla, och vilka goda resultat får det?

21 Utrymmet räcker inte till för att ta upp alla de områden inom vilka det krävs öm medkänsla — i vårt umgänge med de äldre, de sörjande och dem som blir förföljda av en icke troende make eller maka. Hårt arbetande äldste bör också behandlas med öm medkänsla. (1 Timoteus 5:17) Respektera dem och ge dem stöd. (Hebréerna 13:7, 17) ”Ni [skall] alla vara ... ömt medlidsamma”, skrev aposteln Petrus. (1 Petrus 3:8) Genom att handla så i alla situationer som kräver det främjar vi endräkt och lycka i församlingen och drar utomstående till sanningen. Men framför allt ärar vi därigenom vår ömt medlidsamme Fader, Jehova.

Repetitionsfrågor

◻ Hur visar Jehova medömkan med det syndiga människosläktet?

◻ Varför är det viktigt att vara ömt medlidsam?

◻ Vad kan hindra oss att vara ömt medlidsamma?

◻ Hur bör vi behandla de sjuka och de nedstämda?

◻ Vilka bör vi i synnerhet vara ömt medlidsamma mot, och varför det?

[Ruta på sidan 19]

Obarmhärtiga fariséer

SABBATEN, vilodagen, var avsedd att vara till nytta och glädje för Guds folk i både andligt och fysiskt avseende. De judiska religiösa ledarna omgärdade emellertid sabbaten med en massa regler som vanärade Guds lag och gjorde den till en börda för folket. Om någon exempelvis var sjuk eller råkade ut för en olycka, kunde han inte få hjälp på sabbaten, om inte hans liv var i fara.

En fariseisk skola var så sträng i sin tolkning av sabbatslagen att den föreskrev: ”Man får inte trösta de sörjande och inte heller besöka de sjuka på sabbaten.” Andra religiösa ledare tillät sådana besök på sabbaten men gjorde förbehållet: ”Tårar är förbjudna.”

Det var följaktligen med rätta som Jesus fördömde de judiska religiösa ledarna för att de ignorerade de viktigare tingen i Lagen, till exempel buden om rättvisa, kärlek och barmhärtighet. Det är inte att undra på att han sade till fariséerna: ”Ni [gör] Guds ord ogiltigt genom er tradition”! — Markus 7:8, 13; Matteus 23:23; Lukas 11:42.

[Bilder på sidan 17]

I människors hem, på gatan och till och med i fängelser utför Jehovas vittnen i 231 länder ett unikt arbete som har sin grund i medömkan

[Bild på sidan 18]

Att man utsätter sig för våldsscener, till exempel genom TV-program, undergräver ens ömma medkänsla

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela