Hans hjärta rördes

”I vår familj är vi 13 barn — 4 pojkar och 9 flickor”, skriver Gloria Adame. ”Det var 1984. Pappa återvände hem till Mexico efter att ha arbetat i USA och fann att familjen, under den tid han varit borta, hade börjat studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Det tyckte han inte alls om, och han började motstå oss. Det verkade som om han blev mer hårdhjärtad för varje dag som gick.

Vi älskade vår far väldigt mycket, och vi önskade att han skulle dra nytta av den livgivande kunskap som vi fick del av. Vi bad innerligt till Jehova varje dag, och vi bönföll honom om att göra det möjligt för oss att tala med pappa om Jehovas uppsåt. Jehova hörde vår vädjan, för han gav oss mod att varje kväll samlas i vardagsrummet, där pappa varje kväll satt och tittade på TV. Där brukade mamma och vi flickor träffas för att läsa dagens bibeltext.

Mamma ledde samtalet, och sedan vi läst kommentaren brukade vi turas om att be. När vår yngsta syster, Marie, som bara var fem år, bad brukade hon med värme i rösten säga: ’Snälla Jehova, gör så att pappas hjärta mjuknar så att han också vill bli ett av dina vittnen.’ Det verkade inte som om pappa lyssnade, för han brukade höja ljudet på TV-n. Men allteftersom tiden gick sänkte han ljudet, tills han en kväll stängde av TV-n helt och hållet.

Den kvällen frågade mamma, precis som vanligt, vems tur det var att läsa texten. Till vår stora förvåning sade pappa: ’Det är min tur.’ Vi häpnade men sade ingenting. Mamma satte sig inte emot det eller ställde frågor, utan räckte honom broschyren Att dagligen rannsaka Skrifterna. Han ledde samtalet om bibeltexten, och sedan frågade mamma vems tur det var att be. ’Det är min tur’, sade pappa.

Vi var förbluffade. Mitt under bönen började vi gråta, vi kunde inte längre hålla tillbaka våra tårar. Pappa började också gråta, och han bad Jehova förlåta honom för att han smädat honom. Han bad också mamma förlåta honom för att han motstått oss.

Det var 1986 som pappas motstånd upphörde. År 1990 flyttade vår familj till Texas. Pappa överlämnade senare sitt liv åt Jehova och symboliserade det genom vattendop, och det gjorde också sju av oss systrar. I april 1997 blev pappa förordnad som äldste. Det har hela tiden varit mycket viktigt för oss att tillsammans som familj samtala om dagens text, och bön till Jehova ger stabilitet åt vårt familjeliv.”

[Bild på sidan 31]

1. Fyra döttrar som är pionjärer i Mexico. Marie längst fram

2. Juanita och Isaac Adame tillsammans med några av sina barn. Gloria längst till höger