Ett rop på hjälp

”GUD har glömt mig!” klagade en brasiliansk kvinna gråtande. Efter sin mans plötsliga död kände hon det som om livet inte längre hade någon mening. Har du någon gång försökt trösta någon som är lika bedrövad eller som kanske ropar på hjälp?

Somliga blir så missmodiga och deprimerade att de tar sitt liv — och många av dessa är ungdomar. Enligt tidningen Folha de S. Paulo visar en undersökning gjord i Brasilien att ”antalet självmord bland ungdomar har ökat med 26 procent”. Ta till exempel Walter,a en ung man från São Paulo. Han hade inga föräldrar, ingen bostad, ingenstans där han kunde vara för sig själv, inga vänner han kunde lita på. För att göra slut på eländet bestämde Walter sig för att hoppa från en bro.

Edna, en ensamstående mor, hade redan två barn när hon träffade en annan man. Efter bara en månad flyttade de ihop i hans mors hem. Hon var alkoholist och sysslade med spiritism. Edna fick ett barn till, började dricka omåttligt och blev så deprimerad att hon försökte begå självmord. Till slut förlorade hon vårdnaden om barnen.

Hur är det då med de äldre? Maria var tidigare en levnadsglad och utåtriktad kvinna. Men när hon blev äldre började hon oroa sig över sitt arbete som sjuksköterska, eftersom hon var rädd för att göra misstag. Detta gjorde henne nedstämd och deprimerad. Efter att ha försökt bota sig själv sökte hon läkarvård, och den behandling hon fick tycktes hjälpa. Men när hon miste sitt arbete vid 57 års ålder, kom depressionen tillbaka, och den var så svår att hon inte kunde se någon utväg. Maria började fundera på att ta livet av sig.

En värld fri från förtvivlan — snart här

LIVET blir alltmer krävande, och det finns många saker som kan orsaka förtvivlan. När vi känner oss frustrerade, kan det vara svårt att kontrollera känslorna. Ja, det är därför som till och med människor som älskar livet kan bli förtvivlade och olyckliga! Här är några exempel.

I forna tider blev profeten Mose så modfälld att han sade till Gud: ”Dräp mig med en gång, det ber jag dig, om jag har funnit ynnest för dina ögon, och låt mig inte se på min olycka.” (4 Moseboken 11:15) När profeten Elia flydde från sina fiender, utropade han: ”Det är nog! Nu, o Jehova, ta bort min själ [mitt liv].” (1 Kungaboken 19:4) Och profeten Jona sade: ”O Jehova, ta bort min själ ifrån mig, det ber jag dig, för det är bättre att jag dör än att jag förblir vid liv.” (Jona 4:3) Men varken Mose, Elia eller Jona begick självmord. Alla kände de till Guds bud: ”Du skall inte mörda.” (2 Moseboken 20:13) De hade en stark tro på Gud, och de var medvetna om att ingen situation är hopplös och att livet är en gåva från Gud.

Hur är det med de problem vi ställs inför i vår tid? Förutom att vi kan plågas av känslomässig smärta eller fysiska problem, kanske vi emellanåt måste stå ut med att bli illa behandlade av familjemedlemmar, grannar eller arbetskamrater. Bibeln talar om människor som är uppfyllda ”av allt slags orättfärdighet, ondska, habegär, uselhet, fulla av avund, mord, osämja, svek, vrångsinthet, [och som är] ... örontasslare, förtalare, Gud-hatare, fräcka, övermodiga, inbilska, uppfinnare av skadliga ting, olydiga mot föräldrar, utan förstånd, avtalsbrytare, utan naturlig tillgivenhet, obarmhärtiga”. (Romarna 1:28–31) Att dagligen vara omgiven av sådana människor kan göra att livet känns som en börda. Hur kan vi hjälpa dem som är i behov av tröst och lindring?