Ungdomar frågar:

Vad händer om en av mina föräldrar har dragit vanära över oss?

JACOBS pappa hade varit en respekterad kristen tillsyningsman i ett afrikanskt land. Men när han lämnade Jacobs mor för att bo ihop med en annan kvinna, blev han utesluten ur den kristna församlingen. Situationen förvärrades ytterligare när han började dricka stora mängder alkohol. ”När han var drucken”, erinrar sig Jacob, ”brukade han komma till skolan och skämma ut mig inför mina lärare och skolkamrater.”a

En annan afrikansk ung man, som vi kan kalla David, fick också se sin far bli utesluten ur den kristna församlingen som en förhärdad syndare. ”Jag kunde inte fatta det”, säger David. ”Jag betraktade honom alltid som mitt föredöme. Det som jag var mest rädd för var att ingen skulle vilja umgås med en utesluten persons familj.”

När en av ens föräldrar släpar familjens namn i smutsen genom att bli indragen i skamligt uppförande eller genom att till och med bli anhållen av polisen, är det inte alls ovanligt att man känner sig vanhedrad, förödmjukad och rädd för framtiden. Ibland kanske du känner det som psalmisten, som skrev: ”Hela dagen är min förödmjukelse inför mig, och mitt eget ansiktes skam har övertäckt mig.” — Psalm 44:15.

Ett resultat av din förälders uppförande kan bli att du känner dig generad och osäker när du är tillsammans med vänner och bekanta. En del av dem kanske också ser ut att känna sig besvärade i ditt sällskap. Somliga grymma ungdomar kanske till och med njuter av att reta dig för den situation din förälder har hamnat i, eller vuxna kanske på allvar varnar dig för att du mycket väl kan bli likadan.

Inte ditt fel!

Ett populärt ordspråk i forna tider löd: ”Föräldrarna åt de sura druvorna, men det var för barnen som det smakade surt.” (Hesekiel 18:2, Today’s English Version) Även i dag kan ungdomar tycka att de får smaka på frukterna av sina föräldrars orätta handlingssätt. När Davids far hade blivit utesluten ur församlingen, kände sig den unge David djupt sårad och undrade om Gud straffade honom.

Men gjorde han det? Det är sant att Gud varnade Israels nation för att han skulle låta ”straff för fäders missgärning komma över söner”. (2 Moseboken 20:5) Vid ett tillfälle sände således Jehova bort hela nationen i landsflykt till det avlägsna Babylon. Även om detta i första hand berodde på de vuxnas orätta handlingssätt, medförde landsflykten utan tvivel umbäranden för de israelitiska barnen. Men Gud fortsatte ändå att gynna sådana israelitiska ungdomar som Daniel och hans kamrater, som troget fortsatte att tillbe honom. — Daniel 3:28, 30.

Så även om din förälders felsteg kan orsaka dig stor sorg och smärta, behöver du inte frukta att du har förlorat Guds ynnest eller välsignelse. Tänk på Jehovas ord i Hesekiel 18:14, 17, som följde på det tidigare citerade uttalandet om beska druvor: ”Se! någon har blivit far till en son, som ständigt ser alla sin fars synder som han har gjort, och han ser och gör inte sådana saker. . . . Han för sin del kommer inte att dö på grund av sin fars missgärning. Han kommer med visshet att förbli vid liv.”

Men lägg märke till att du för att förbli vid liv måste välja en kurs som skiljer sig från den som din egensinniga förälder har följt. ”Må var och en pröva sin egen gärning”, uppmanar Bibeln, ”och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” — Galaterna 6:4.

Visa att du är annorlunda

Tänk till exempel på den unge kung Josia i det forntida Juda. Både hans far och hans farfar var ökända avgudadyrkare. Men Josia själv ”grep sig an med att göra vad som var rätt i Jehovas ögon”. (2 Kungaboken 21:19, 20; 22:1, 2) Kung Hiskias far, Ahas, var en annan kung som föregick med mycket dåligt exempel. Ahas stängde igen dörrarna till Jehovas tempel och frambar sina egna söner som offer till en hednisk gud! (2 Krönikeboken 28:1—3, 24, 25) Men Hiskia visade sig vara annorlunda än sin far. Han började regera vid 25 års ålder och satte omedelbart i gång med att återupprätta den sanna tillbedjan i Juda. — 2 Kungaboken 18:1—5.

Koras söner utgjorde ett liknande exempel. Innan Israels nation gick in i det utlovade landet, ledde Kora, en framstående levit, ett uppror mot Mose och Aron. Upproret krossades emellertid snabbt när Kora och hans anhängare blev avrättade genom en jordbävning och genom eld från himlen. Intressant nog överlevde Koras söner. (4 Moseboken 26:9—11) De verkar inte ha ställt sig på sin fars sida i upproret. Dessa söner till Kora kände sig utan tvivel vanhedrade av sin fars onda handlingssätt. Men Jehova välsignade Koras avkomlingar, därför att de höll fast vid hans lag. Några av de vackraste orden i Bibeln är de ord som skrevs av Koras söner. — Se Psalm 45, 48, 84, 85, 87 och 88.

I likhet med Josia, Hiskia och Koras söner har många kristna ungdomar i våra dagar visat sig vara annorlunda än sina egensinniga föräldrar. Låt oss se lite närmare på en tonåring som vi kan kalla Maxwell. Hans föräldrar var en gång trogna vittnen för Jehova, men blev avfälliga motståndare till kristendomen. Vid ett tillfälle, när Maxwell var på en kristen sammankomst, stod hans föräldrar utanför och demonstrerade, bärande på stora plakat. ”Det var mycket pinsamt”, förklarar han. ”Några som inte visste att de var mina föräldrar sade till mig: ’Har du sett de där dumma avfällingarna där utanför?’” Men Maxwell följde inte sina föräldrars upproriska kurs. Och med hjälp från trogna familjemedlemmar och andra kristna kamrater har han kunnat bemästra sina känslor av förlägenhet och skam.

Maxwell, Jacob och David (som omnämndes tidigare) har verkligen höjt sig över sin familjesituation. Alla tjänar för närvarande vid ett av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Afrika. ”Jag vet att mina föräldrar kanske även i fortsättningen kommer att göra det svårt för mig”, säger Maxwell, ”men jag vet också att om jag förlitar mig på Jehova, kommer han att ge mig kraft att uthärda.”

Att ta itu med känslorna

Något som man särskilt kan behöva hjälp med är att bemästra de känslor av nedstämdhet som ens förälders skamliga uppförande har framkallat. ”När jag ser min mamma berusad”, skrev 15-åriga Charmaine, ”är det som om någonting dör inom mig. . . . Jag blir så arg. . . . Mina vänner får aldrig veta om min mammas problem, för jag har fortfarande min stolthet.” (Henri Naudé: Alcohol Abuse—The Incredible Lie! [Alkoholmissbruk — den otroliga lögnen!]) Ett ordspråk påminner oss emellertid om att ”delad sorg är halv sorg”. För det första kanske din förälders problem redan är allmänt känt. Varför då behandla det som en väl bevarad hemlighet? Och är det, även om det kan vara klokt att vara finkänslig, någon mening med att du låter de fientliga känslorna växa inom dig? Skulle det inte vara till hjälp om du anförtrodde dig åt en mogen kristen? Du skulle kunna få goda ord av uppmuntran genom att göra det. — Ordspråken 12:25; 16:24.

Att begrunda bibliska principer är ett annat effektivt sätt att ta itu med negativa känslor. Jacob erkänner: ”Det som min far gjorde skapade hat mot honom i mitt hjärta.” Hat kommer emellertid inte att förbättra situationen, inte heller är det i harmoni med den befallning Bibeln ger om att barn skall ära sin far och sin mor. (Efesierna 6:1—3) I stället för att hata din förälder personligen bör du hysa ett hälsosamt hat mot din förälders felaktiga handlingssätt. (Jämför Ordspråken 8:13; Judas, vers 23.) Det är till och med passande att lyda och visa respekt för en egensinnig förälder. Att du visar och ger uttryck åt din fortsatta kärlek kan bli det som hjälper din förälder att göra nödvändiga förändringar.

Den unge Jacob hade ett annat vanligt problem — en benägenhet att jämföra sig med andra ungdomar vars omständigheter var bättre. Men han kom att inse hur meningslöst det är att tänka så. ”I stället för att gräva ner sig i sådana tankar”, säger Jacob, ”är det till större hjälp att man koncentrerar sig på hur man skall klara av situationen.” Jacob fann att det var till stor hjälp att läsa biblisk litteratur och meditera över trogna kristnas livskurs.

Nära umgänge med den kristna församlingen kan också vara till hjälp. Där kan du finna andliga ”bröder och systrar och mödrar”. (Markus 10:30) Den unge David fruktade att församlingens medlemmar kanske skulle undvika honom på grund av hans fars uteslutning, men han fann att hans farhågor var helt ogrundade. ”I församlingen”, förklarar han, ”behövde vi inte känna oss som utstötta, som jag hade trott. Vännerna kom fortfarande och hälsade på oss. Allt det här övertygade mig om att församlingen verkligen brydde sig om oss.”

Det är inget tvivel om att det kan vara både smärtsamt och nedbrytande att ha en förälder som har valt en egensinnig kurs. Men du behöver inte förtvivla. Tänk på de erfarenheter som har omnämnts här. Sök hjälp från kärleksfulla vänner. Visa inte bristande respekt för dina föräldrar; ditt trogna handlingssätt kanske till slut får dem att ändra sig. (Jämför 1 Petrus 3:1, 2.) Och oavsett vad som händer, så kom ihåg att din ställning inför Gud inte beror på dina föräldrars uppförande. Den beror på dig!

[Fotnot]

[Bild på sidan 20]

Du behöver inte följa din förälders egensinniga kurs