När är en gris inte en gris?

SVARET är: När kolecystokinin (KCK) säger: Nog! Om det där är en alltför stor munsbit, försök då med KCK. Det är ett hormon grisarna producerar när de äter. När deras buk är full, signalerar KCK till deras hjärna: ”Lägg av, middagen är över.” Kor, får och andra djur på lantgården fortsätter att äta till dess de kollapsar, men det gör inte de mycket baktalade gödsvinen! Grisuppfödarna betraktar det som ett hinder när det gäller att öka priserna och göra plånböckerna stinnare.

Och de håller på att göra något åt det, såsom det rapporterades i The Wall Street Journal: ”Enligt en studie som jordbruksdepartementet gjort upptäckte vetenskapsmän att de kan hindra hormonet genom att injicera ett vaccin på grisarna som gör deras aptit omättlig, ja, gör dem till verkliga svin. På mindre än tre månader åt de djur som fått injektioner i genomsnitt 10 kilo mer majs och sojabönsmjöl och gav fem kilo mer fläsk än sina obehandlade kamrater i stian.”

”Alla djur”, sägs det, ”producerar KCK i varierande mängd.” Även människan har det, och man undersöker nu om man kan höja produktionen av det för att se om man kan lägga band på obehärskad matlust. Omåttliga storätare, heter det i rapporten, ”visar kraftigt sänkta KCK-halter och övermättnad”. Men man tillfogar att detta ”sänkta KCK kan vara ett resultat av störda ätvanor snarare än orsaken till dem”. Hos människan tror man att två områden i hypotalamus, nämligen hungercentrum och centrum för övermättnad, reglerar ätandet. Men dessa regleringscentras rätta funktion kan bli skadad av att man under en längre tid äter för mycket. Lösningen på detta blir Galaterna 5:22, 23: ”Andens frukt ... är ... självbehärskning.”