Har du en tro lik Abrahams?

”Skall Människosonen ... , när han kommer, verkligen finna tron på jorden?” — LUKAS 18:8.

1. Varför är det svårt att bevara sin tro stark i våra dagar?

DET är inte så lätt för de kristna att bevara sin tro stark i en värld där man söker avleda deras uppmärksamhet från andliga ting genom att utsätta dem för hård press. (Lukas 21:34; 1 Johannes 2:15, 16) Det är en kamp för många att bara söka överleva under krig, katastrofer, sjukdomar eller hunger. (Lukas 21:10, 11) I ett antal länder, där samhället är starkt sekulariserat, betraktas de som lever enligt sin tro som oresonliga, ja rentav som fanatiska. Många kristna blir också förföljda för sin tro. (Matteus 24:9) Det var därför en passande fråga Jesus ställde för närmare 2.000 år sedan: ”Skall Människosonen ... , när han kommer, verkligen finna tron på jorden?” — Lukas 18:8.

2. a) Varför måste en kristen ha stark tro? b) Vems exempel i fråga om tro gör vi väl i att begrunda?

² En stark tro är ett måste för att vi skall lyckas med livet nu och få det utlovade eviga livet. Aposteln Paulus citerade Jehovas ord till Habackuk när han skrev: ”’Min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och: ’om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom’. ... Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom [Gud] väl.” (Hebréerna 10:38–11:6; Habackuk 2:4) Och Paulus uppmanade Timoteus: ”Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet som du blev kallad till.” (1 Timoteus 6:12) Hur kan man då få en orubblig tro? Vi får hjälp att besvara den frågan genom att betrakta en man som levde för omkring 4.000 år sedan och som på grund av sin tro fortfarande har högt anseende inom tre stora religioner — islam, judendomen och kristendomen. Den mannen är Abraham. Vad var det som var så speciellt med hans tro? Kan vi i våra dagar efterlikna honom?

Lydnad för Guds vägledning

3, 4. Varför flyttade Tera med sin familj från Ur till Haran?

³ Abraham (som först kallades Abram) nämns redan mycket tidigt i Bibeln. I Första Moseboken 11:26 läser vi: ”Tera ... blev far till Abram, Nahor och Haran.” Tera med familj levde i kaldéernas Ur, en blomstrande stad i södra Mesopotamien. Men de stannade inte kvar där, utan Tera tog ”sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj [Sara], sin son Abrams hustru, och de drog med honom ut ur kaldéernas Ur för att gå till Kanaans land. Med tiden kom de till Haran och bosatte sig där.” (1 Moseboken 11:31) Abrahams bror Nahor med familj flyttade också till Haran. (1 Moseboken 24:10, 15; 28:1, 2; 29:4) Men vad var det då som fick Tera att flytta från den blomstrande staden Ur till det avlägset belägna Haran?

⁴ Omkring 2.000 år efter Abrahams tid förklarade den trogne Stefanus inför den judiska Sanhedrin varför Tera med familj hade företagit denna ovanliga flyttning. Han sade: ”Härlighetens Gud visade sig för vår förfader Abraham medan han var i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Haran, och han sade till honom: ’Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och kom hit till det land som jag skall visa dig.’ Då gick han ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Haran.” (Apostlagärningarna 7:2–4) Tera rättade sig efter det som var Jehovas vilja för Abraham genom att han flyttade med sitt hushåll till Haran.

5. Vart begav sig Abraham efter sin fars död, och varför det?

⁵ Teras familj bosatte sig i sin nya stad, och när Abraham många år senare talade om ”mitt land”, menade han området kring Haran, inte Ur. (1 Moseboken 24:4) Men Abraham skulle inte bo för beständigt i Haran. Stefanus säger: ”Sedan hans [Abrahams] far hade dött, förmådde Gud honom att flytta sina bopålar till detta land, i vilket ni nu bor.” (Apostlagärningarna 7:4) Abraham rättade sig då efter Jehovas vägledning och gick tillsammans med Lot över floden Eufrat in i Kanaans land.a

6. Vad lovade Jehova Abraham?

⁶ Varför fick Jehova Gud Abraham att flytta till Kanaan? Det hade att göra med Jehovas uppsåt för denne trogne man. Jehova hade sagt till honom: ”Gå du i väg ut ur ditt land och från dina släktingar och från din fars hus till det land som jag kommer att visa dig; och jag kommer att göra dig till en stor nation, och jag kommer att välsigna dig, och jag skall göra ditt namn stort; och visa dig vara en välsignelse. Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som nerkallar ont över dig kommer jag att förbanna, och alla markens familjer kommer sannerligen att välsigna sig genom dig.” (1 Moseboken 12:1–3) Abraham skulle bli far till en stor nation som skulle få Jehovas beskydd och som skulle ta Kanaans land i besittning. Vilket underbart löfte! Men för att få ärva det landet måste Abraham göra genomgripande förändringar i sitt liv.

7. Vilka förändringar måste Abraham göra för att få ärva Jehovas löfte?

⁷ När Abraham lämnade Ur, lämnade han en blomstrande stad, där det var tryggt att bo. Han lämnade antagligen också en del släktingar på sin fars sida i den staden, en trygghet på den patriarkaliska tiden. Och när han sedan flyttade från Haran till ett okänt land, skildes han från sin fars hushåll, inbegripet sin bror Nahors familj. I Kanaan sökte han inte trygghet innanför några stadsmurar. Varför gjorde han inte det? Jo, därför att Jehova, kort efter det att Abraham hade gått in i landet, hade sagt till honom: ”Färdas omkring i landet efter dess längd och efter dess bredd, för åt dig ämnar jag ge det.” (1 Moseboken 13:17) Den 75-årige Abraham och hans 65-åriga hustru, Sara, lydde Guds befallning: ”Genom tro bodde han såsom en främling i löftets land såsom i ett främmande land och bodde i tält.” — Hebréerna 11:9; 1 Moseboken 12:4.

En tro lik Abrahams i våra dagar

8. Vad bör vi, med tanke på Abrahams och andra forntida vittnens exempel, odla?

⁸ Abraham och hans familj ingår i det stora ”moln av [förkristna] vittnen” som nämns i kapitel 11 i Hebréerna. Med tanke på den tro som dessa tidiga Guds tjänare visade uppmuntrar Paulus de kristna: ”Låt oss ... lägga av varje tyngande börda och den synd [brist på tro] som lätt snärjer in oss.” (Hebréerna 12:1) Ja, brist på tro är något som lätt kan snärja in oss. Men både på Paulus tid och i vår tid har sanna kristna kunnat odla en tro som i styrka kan jämföras med den tro som Abraham och andra hade i forna tider. Paulus talar om sig själv och sina medkristna när han säger: ”Vi [är] inte av det slag som ryggar tillbaka till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — Hebréerna 10:39.

9, 10. Vad visar att många i våra dagar har en tro liknande den som Abraham hade?

⁹ Det är sant att världen har förändrats sedan Abrahams tid, men vi tjänar fortfarande Abrahams Gud, Jehova, och han förändras inte. (Apostlagärningarna 3:13; Malaki 3:6) Jehova förtjänar att bli tillbedd lika mycket nu som på Abrahams tid. (Uppenbarelseboken 4:11) Många överlämnar sig helt åt Jehova och gör i likhet med Abraham de förändringar i sitt liv som behövs för att göra Guds vilja. Förra året visade 316.092 offentligt att de hade överlämnat sig åt Gud genom att bli döpta i vatten ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. — Matteus 28:19.

¹⁰ Flertalet av dessa nya kristna behövde inte färdas till ett avlägset främmande land för att leva enligt sitt överlämnande. Men i andlig bemärkelse har många av dem fått färdas en lång väg. Tänk på följande exempel: Elsie, som bor på ön Mauritius, sysslade med trolldom, och hon fruktades av alla. En pionjär med särskilt uppdrag började studera Bibeln med Elsies dotter, och detta öppnade vägen för Elsie att vända sig ”från mörker till ljus”. (Apostlagärningarna 26:18) För dotterns skull gick Elsie med på att studera Min bok med bibliska berättelser. Då hon var i stort behov av uppmuntran, leddes studiet med henne tre gånger i veckan. Hennes ockulta sedvänjor hade inte skänkt henne någon lycka, och hon hade många personliga problem. Men så småningom lyckades hon fullborda den långa resan från demonism till sann tillbedjan. När människor sedan kom för att söka hennes tjänster, brukade hon förklara att det endast var Jehova som kunde skydda dem mot det onda. Elsie är nu ett döpt Jehovas vittne, och 14 personer i hennes släkt och bekantskapskrets har tagit emot sanningen.

11. Vilka förändringar är de som överlämnar sig åt Jehova villiga att göra?

¹¹ Så genomgripande förändringar behövde inte flertalet av dem som under förra året överlämnade sig åt Gud göra för att tjäna honom. Men alla förändrades från att ha varit andligen döda till att bli andligen levande. (Efesierna 2:1) Även om de fysiskt sett fortfarande är i världen, är de inte längre någon del av den. (Johannes 17:15, 16) De är i likhet med de smorda kristna, som har sitt ”medborgarskap i himlarna”, ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”. (Filipperna 3:20; 1 Petrus 2:11) De har rättat till sitt liv så att det är i linje med Guds normer, och deras främsta motiv till detta har varit kärlek till Gud och till nästan. (Matteus 22:37–39) De strävar inte efter själviska, materialistiska mål i den här världen, och de känner inte heller något behov av att förverkliga sig själva. De håller i stället blicken riktad mot de utlovade nya himlar och den utlovade nya jord i vilka ”rättfärdighet skall bo”. — 2 Petrus 3:13; 2 Korinthierna 4:18.

12. Vad vittnade under förra året om att Jesus under sin närvaro har funnit ”tron på jorden”?

¹² När Abraham och hans familj hade flyttat till Kanaan, var Jehova deras enda stöd och beskydd. Men dessa 316.092 nydöpta kristna är långt ifrån ensamma. Det är sant att Jehova stöder och beskyddar dem genom sin ande, precis som han gjorde med Abraham. (Ordspråken 18:10) Men han stöder dem också genom en livskraftig internationell ”nation”, vilken har fler invånare än vissa nationer i världen. (Jesaja 66:8) Förra året var det som mest 5.888.650 i den nationen som visade sin tro i handling genom att tala med sina medmänniskor om Guds löften. (Markus 13:10) De använde inte mindre än 1.186.666.708 timmar i detta arbete att söka efter och finna intresserade personer. Som ett resultat av detta kunde de leda 4.302.852 bibelstudier med människor som önskar uppodla tro. Som ett ytterligare bevis på deras nit tog 698.781 i denna ”nation” del i pionjärtjänsten, antingen under hela året eller under en eller flera månader. (Detaljer om Jehovas vittnens verksamhet under förra året finns på sidorna 12–15.) Allt detta är ett positivt svar på Jesu fråga: ”Skall Människosonen ... , när han kommer, verkligen finna tron på jorden?”

Trogna trots prövningar

13, 14. Beskriv några av de svårigheter som Abraham och hans familj mötte i Kanaan.

¹³ Det var inte alltid så lätt för Abraham och hans hushåll i Kanaan. Vid åtminstone ett tillfälle tvingade en svår hungersnöd honom att lämna Kanaan och dra ner till Egypten. Och både härskaren i Egypten och härskaren i Gerar (nära Gaza) försökte ta ifrån Abraham hans hustru, Sara. (1 Moseboken 12:10–20; 20:1–18) Det uppstod också konflikter mellan Abrahams och Lots boskapsherdar, vilket ledde till att de båda hushållen skildes åt. Abraham lät osjälviskt Lot välja i vilken del av landet han ville bo, och Lot valde Jordandistriktet, ett bördigt och vackert område som föreföll vara som Eden. — 1 Moseboken 13:5–13.

¹⁴ Därefter blev Lot inblandad i ett krig mellan kungen i det avlägset belägna Elam och dennes allierade och kungarna i fem städer på Siddimlågslätten. Kungen i Elam och hans allierade besegrade kungarna på Siddimlågslätten och tog mycket byte, inbegripet Lot och hans ägodelar. När Abraham fick höra vad som hade hänt, förföljde han oförskräckt de främmande kungarna och kunde ta tillbaka Lot och dennes hushåll samt de ägodelar som tillhörde kungarna på Siddimlågslätten. (1 Moseboken 14:1–16) Men detta var inte Lots värsta upplevelse i Kanaan. Han bosatte sig av någon anledning i Sodom, trots att Sodom hade rykte om sig att vara en omoralisk stad.b (2 Petrus 2:6–8) När sedan två änglar varnade Lot och sade att staden skulle förstöras, flydde han tillsammans med sin hustru och sina döttrar. Men Lots hustru rättade sig inte efter änglarnas uttryckliga instruktioner och blev som en följd av det begravd i salt. Lot blev sedan tvungen att under en tid bo i en grotta i Soar tillsammans med sina båda döttrar. (1 Moseboken 19:1–30) Allt detta som hände Lot måste ha bekymrat Abraham mycket, i synnerhet med tanke på att Lot hade kommit in i Kanaan som en del av Abrahams hushåll.

15. Vilka negativa tankegångar undvek Abraham av allt att döma, trots de svårigheter han mötte när han bodde i tält i ett främmande land?

¹⁵ Tänkte Abraham någon gång att han och Lot aldrig borde ha lämnat det trygga Ur och sin fars släkt eller Haran och sin bror Nahor? Önskade han någon gång att han, i stället för att leva i tält, kunde bosätta sig i tryggheten i en muromgärdad stad? Ifrågasatte han kanske det förståndiga i att vandra omkring i ett främmande land med de uppoffringar som det innebar? Så här skriver aposteln Paulus om Abraham och hans familj: ”Om de ... verkligen hade fortsatt att påminna sig det som de hade dragit ut ifrån, skulle de ha haft tillfälle att vända tillbaka.” (Hebréerna 11:15) Men de vände inte tillbaka. De lät sig inte avskräckas av svårigheterna, utan stannade där Jehova ville att de skulle vara.

Uthärdande och uthållighet i våra dagar

16, 17. a) Vilka svårigheter möter många kristna i våra dagar? b) Vilken positiv inställning har de kristna, och varför det?

¹⁶ Vi kan se ett liknande uthärdande och en liknande uthållighet hos de kristna i våra dagar. De sanna kristna lever i ett andligt paradis, och tjänsten för Gud skänker dem stor glädje. (Jesaja 11:6–9) Men livet är trots det inte så enkelt för dem i dessa sista dagar. De utsätts för samma ekonomiska press som andra människor, många av dem har blivit oskyldiga offer i nationernas krig, och några har utan egen förskyllan råkat i extrem fattigdom. Dessutom får de utstå de svårigheter det innebär att tillhöra en impopulär minoritet. I vissa länder möts deras predikande av de goda nyheterna med stor likgiltighet. I andra länder får de utstå de försåtliga angreppen från dem som ”anstiftar ofärd genom förordningar” och som ”förklarar till och med den oskyldiges blod ondskefullt”. (Psalm 94:20, 21) Och i länder där de inte utsätts för angrepp och där de ibland rentav får beröm för sin goda moral och sitt goda uppförande är de ändå medvetna om att de är annorlunda än sina skolkamrater och arbetskamrater, ungefär som Abraham som bodde i tält medan flertalet i hans omgivning bodde i städer. Nej, det är inte lätt att leva i världen och ändå inte vara ”någon del” av den. — Johannes 17:14.

¹⁷ Ångrar vi då att vi har överlämnat oss åt Gud? Önskar vi att vi hade stannat kvar i världen och varit som alla andra? Beklagar vi de uppoffringar vi har gjort i Jehovas tjänst? Absolut inte! I stället för att längtansfullt se oss tillbaka inser vi att det vi kan ha uppoffrat inte har något verkligt värde i jämförelse med de välsignelser vi nu har och dem vi kommer att få i framtiden. (Lukas 9:62; Filipperna 3:8) Och är människor i världen lyckliga? Faktum är att många av dem söker efter de svar som vi redan har. De lider på grund av att de inte följer den vägledning från Gud som finns i Bibeln och som vi följer. (Psalm 119:105) Och många av dem längtar efter det slag av trevligt kristet kamratskap som vi har med våra medtroende. — Psalm 133:1; Kolosserna 3:14.

18. Vad blir slutresultatet när de kristna visar ett mod liknande det som Abraham hade?

¹⁸ Det är sant att vi ibland måste visa ett mod likt det som Abraham visade, när han satte efter dem som hade tillfångatagit Lot. Men när vi gör det välsignar Jehova utgången. Här är ett exempel: I Nordirland, där hatet som en följd av det sekteriska våldet sitter djupt, krävs det mod att vara neutral. Men trogna kristna har följt Jehovas ord till Josua: ”Var modig och stark. Bli inte uppskakad och var inte förfärad, ty Jehova, din Gud, är med dig överallt där du går.” (Josua 1:9; Psalm 27:14) De har genom sin oförskräckta hållning under årens lopp vunnit respekt, och de kan nu predika obehindrat i alla samhällen i det landet.

19. Vad tycker de kristna om att göra, och vad litar de på kommer att bli slutresultatet om de följer Jehovas vägledning?

¹⁹ Vi kan vara övertygade om att det till sist kommer att bli till ära för Jehova och till vårt eget bästa att vi följer hans vägledning. Trots svårigheter och uppoffringar finns det inget bättre än att få tjäna Jehova och ha kamratskap med kristna bröder och att med tillförsikt kunna se fram emot den eviga framtid som Gud har lovat.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

◻ Varför måste vi ha stark tro?

◻ Hur visade Abraham att han hade stark tro?

◻ Hur är det förenat med förändringar i livet att överlämna sig åt Jehova?

◻ Varför är vi, trots de problem vi kan möta, glada över att få tjäna Gud?

[Bilder på sidan 7]

Abraham var villig att göra stora förändringar i sitt liv för att få ärva löftet

[Bilder på sidan 9]

Fakta visar att Jesus har funnit ”tron på jorden” under sin närvaro