Hur kom flygplanet till?

HUR lyckades konstruktörer till sist tillverka maskiner som kunde flyga enligt principen tyngre än luften? De studerade flygkonstens verkliga mästare — fåglarna. Inspirerad av storkarnas flykt publicerade den tyske ingenjören Otto Lilienthal år 1889 boken Der Vogelflug als Grundlage der Fliegekunst (Fåglarnas flykt som grundval för flygkonsten). Två år senare byggde han sitt första enkla glidflygplan. År 1896, efter omkring 2.000 glidflygningar, omkom Lilienthal under en provflygning med ett monoplan. Octave Chanute, en franskfödd amerikansk ingenjör, vidareutvecklade Lilienthals idéer och konstruerade en glidare av biplantyp, som innebar ett stort framsteg i utvecklingen av flygmaskiner tyngre än luften.

I det här skedet dök bröderna Wright upp på scenen. Orville och Wilbur Wright, som ägde en liten cykelfabrik i Dayton i Ohio i USA, gjorde sina första experiment med glidflygplan år 1900 och byggde då vidare på Lilienthals och Chanutes resultat. Bröderna Wright gick lugnt och metodiskt till väga och gjorde under de tre följande åren upprepade provflygningar vid Kitty Hawk i North Carolina. De utvecklade nya modeller med hjälp av vindtunnlar, av vilka den första tillverkades av en gammal stärkelsebehållare från ett tvätteri. För sin första motoriserade flygning byggde de själva en fyrcylindrig motor på 12 hästkrafter och monterade den på den undre vingen på ett nytt flygplan. Motorn drev två träpropellrar, som var placerade på vardera sidan om planets bakre roder.

Den 14 december 1903 lyfte bröderna Wrights nya uppfinning för första gången från den träräls som utgjorde startbanan — och stannade uppe i tre och en halv sekund! Tre dagar senare gjorde bröderna ett nytt försök. Planet stannade i luften i nästan en hel minut och tillryggalade en sträcka på 260 meter. Flygplanet var en succé.a

Förvånande nog rönte denna epokgörande bedrift knappast någon uppmärksamhet i den övriga världen. När The New York Times till sist publicerade en artikel om bröderna Wright i januari 1906, sades det att deras ”flygande maskin” hade konstruerats och byggts i största hemlighet och att de hade haft ”en viss framgång i att flyga genom luften” år 1903. I själva verket hade Orville skickat ett telegram till sin far redan samma kväll som den historiska flygningen ägde rum och uppmanat honom att informera pressen. Det var emellertid bara tre tidningar i USA som brydde sig om att skriva om händelsen vid det tillfället.

Ingen framtid för kommersiellt flyg?

Omvärlden var på det hela taget skeptisk till flygning under dessa tidiga år. Till och med Chanute, en av flygkonstens verkliga pionjärer, sade 1910: ”Enligt tillförlitliga experter är det lönlöst att förvänta en kommersiell framtid för flygmaskinen. Dess lastkapacitet är och förblir begränsad, och detta kommer att omöjliggöra dess användning för passagerar- och godstrafik.”

Trots sådana förutsägelser gick flygtekniken snabbt framåt åren efter bröderna Wrights första flygning. Mindre än fem år senare hade bröderna byggt ett biplan för två personer som kunde färdas med en hastighet av 71 kilometer i timmen och stiga till en höjd av 43 meter. År 1911 gjordes den första flygningen tvärs över den amerikanska kontinenten; färden från New York till Kalifornien tog 49 dagar! Under första världskriget ökade hastigheterna från omkring 100 kilometer i timmen till över 230. Flyghöjden ökade också och var snart uppe i 9.000 meter.

Under 1920-talet sattes nya rekord som fick stor uppmärksamhet i pressen. År 1923 gjorde två amerikanska officerare den första nonstop-flygningen över USA och färdades från kust till kust på mindre än 27 timmar. Fyra år senare blev Charles A. Lindbergh berömd över en natt genom att flyga nonstop från New York till Paris på 33 timmar och 20 minuter.

Nu började också de nystartade kommersiella flygbolagen locka till sig kunder. I slutet av 1939 hade flygresor blivit så populära att amerikanska flygbolag transporterade närmare tre miljoner passagerare per år. Det vanligaste flygplanet vid slutet av 1930-talet, Douglas DC-3, kunde ta högst 21 passagerare och hade en marschfart på 270 kilometer i timmen, men efter andra världskriget blev trafikflygplanen mycket större och starkare och kom upp i en hastighet av över 480 kilometer i timmen. Britterna startade kommersiella flygningar med turbojetplan 1952, och jumbojetplan — till exempel Boeing 747, som i ett utförande tar 400 passagerare — gjorde sin debut 1970.

Ett annat genombrott kom 1976, då en grupp engelska och franska ingenjörer presenterade överljudsplanet Concorde, ett jetplan med deltavinge som kan ta 100 passagerare och färdas dubbelt så fort som ljudet — över 2.300 kilometer i timmen. Höga driftskostnader har emellertid gjort att överljudsplan har fått begränsad användning i kommersiella sammanhang.

Hur flyget har påverkat världen

Även om du aldrig har suttit i ett flygplan, har ditt liv med all sannolikhet påverkats av denna snabba tekniska utveckling. Flygfrakttrafiken omspänner nu hela jordklotet, och ofta har den mat vi äter, de kläder vi bär och de apparater som vi använder på arbetet eller i hemmet transporterats med flyg tvärs över en ocean eller en kontinent. Brev och paket befordras snabbt från land till land med flygpost. Företag utnyttjar i stor utsträckning kurirflyg för att utföra sina dagliga transaktioner. De varor och tjänster som står till vårt förfogande och de priser som vi betalar för dem har alla påverkats av människans förmåga att flyga.

Flyget har också åstadkommit stora sociala förändringar. Världen har verkligen krympt; på några timmar kan du ta dig nästan vart som helst i världen — om du har råd. Nyheter färdas snabbt, och det gör också människor.

Framgångens pris

Men denna snabba utveckling har haft sitt pris. Många fruktar att flygning skall bli riskablare allteftersom trafiken ökar. Flygolyckor med privatplan och trafikflygplan kräver många människoliv varje år. ”I den hårda konkurrensen avstår många flygbolag från de extra säkerhetsåtgärder som de rutinmässigt vidtog när de kunde vältra över extrakostnaden på kunderna”, skriver tidskriften Fortune. Federal Aviation Administration, som har ansvaret för flygsäkerheten i USA, är ”bristfälligt finansierat, underbemannat och dåligt organiserat”, uppger tidskriften.

Fler och fler miljövårdare oroar sig också över den ökade luft- och bullerförorening som blivit följden av den allt livligare jetflygtrafiken. Bullerproblemet är ”en av de större stridsfrågorna inom det internationella civilflyget”, förklarar tidskriften Aviation Week & Space Technology.

Problemet kompliceras ytterligare av att flygplansflottan börjar bli gammal. År 1990 var en fjärdedel av alla amerikanska trafikflygplan över 20 år, och en tredjedel av dem hade överskridit den ”livslängd” som tillverkaren ursprungligen angett.

Flygingenjörer står nu inför en verklig utmaning. De måste utveckla säkrare och billigare metoder att transportera fler passagerare, samtidigt som kostnaderna skjuter i höjden och miljöproblemen växer.

Lösningar som går ut på att nedbringa kostnaderna har redan presenterats. Jim Erickson skriver i tidskriften Asiaweek att ett fransk-engelskt forskarlag från Aerospatiale och British Aerospace planerar att konstruera ett flygplan som kan färdas i dubbla ljudhastigheten och ta 300 passagerare. Kostnaderna och bränsleförbrukningen per passagerare kommer på så sätt att bli lägre. Och som svar på den kaotiska trafiksituationen vid många flygplatser har en del visionärer i branschen lagt fram förslag om en ny generation jättehelikoptrar som kan ta 100 passagerare. Sådana helikoptrar, menar man, skulle en dag kunna ta hand om en stor del av de kortdistanstransporter som nu sker med konventionella flygplan.

Kommer mammuthelikoptrar och överljudsplan verkligen att fylla flygbranschens trängande behov under de närmaste åren? Det får tiden utvisa, medan människan fortsätter att ”färdas genom luften”.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 6]

Otto Lilienthal, omkring 1891

[Bildkälla]

Library of Congress/Corbis

[Bilder på sidorna 6, 7]

Charles A. Lindbergh anländer till London efter sin transatlantiska flygning till Paris 1927

[Bildkälla]

Corbis-Bettmann

[Bild på sidan 7]

Sopwith Camel, 1917

[Bildkälla]

Museum of Flight/Corbis

[Bild på sidan 7]

DC-3, 1935

[Bildkälla]

Fotografi med tillstånd av Boeing Aircraft Company

[Bild på sidan 7]

Flygbåten Sikorsky S-43, 1937

[Bild på sidan 8]

Den amerikanska kustbevakningens räddningshelikopter

[Bild på sidan 8]

Konstflygningsplanet Pitts (Samson replica)

[Bild på sidan 8]

Concorde sattes i passagerartrafik 1976

[Bild på sidorna 8, 9]

Airbus A300

[Bild på sidan 9]

Efter återinträdet i atmosfären blir rymdfärjan ett supersnabbt glidflygplan

[Bild på sidan 9]

”Rutan VariEze”, 1978