För mycket presenter?

”Börja när barnet är i späd ålder med att ge det allt det vill ha. På så sätt kommer det att växa upp och tro att världen är skyldig att stå till tjänst med allt i livet”, sägs det i en broschyr med rubriken: ”12 regler för uppfostran av sina barn till brottslingar”. Det kan vara farligt att lägga alltför stor vikt vid materiella ting.

Författarinnan Maureen Orth, som själv är förälder, väcker frågan: ”Hur skall vi kunna bibringa barnen värderingar och karaktärsstyrka i en materialistisk värld som vår, där konsumtion och girighet tycks glorifieras i stor utsträckning, ofta omedvetet?” I artikeln ”En bättre gåva än presenter” säger hon beklagande: ”Vår lille envåldshärskare där hemma tror att presenter hör till ordningen för dagen — ungefär som att brevbäraren kommer med posten.” Är detta det budskap som julen förmedlar?

Hur är det då om en familj helt enkelt inte har råd att köpa alla de dyrbara presenter som påstås vara ett måste till julen? Hur känner sig småttingarna i de här familjerna när de får höra att jultomten ger presenter enbart till de ”snälla barnen”? Och hur är det med barn som lever i splittrade hem och som vid helgerna blir plågsamt medvetna om tomrummet i familjen?

”Julfirandets höjdpunkt är alltför ofta att öppna alla paketen”, konstaterar The New York Times och tillägger: ”Detta ger barnen uppfattningen att presenterna är huvudsyftet med denna familjehögtid och bäddar för besvikelse.”

”Många av de barn som jag har kommit i kontakt med saknar tro”, konstaterar dr Robert Coles, forskare vid Harvarduniversitetet. ”De har förlorat allting utom sin självupptagenhet, vilken blir större för varje dag som går genom det sätt varpå de uppfostras.”