Julen — Kostar den mer än du tror?

”MAMMA, pappa — finns jultomten på riktigt?” Detta är det sanningens ögonblick som många föräldrar fasar för. Med en blandning av besvikelse och sorg i sina ögon ber sjuårige Jimmy om bekräftelse på att den fantasifigur som kom med alla de fina presenterna verkligen existerar — och att hans föräldrar inte har ljugit för honom.

Det visar sig senare att grannens lille pojke är den skyldige, den som har avslöjat den dystra sanningen och har försatt Jimmys föräldrar i den här penibla situationen. Du kanske kan dra dig till minnes en liknande episod från din egen barndom.

I våra dagar är firandet av helgdagar mycket mer än bara religiösa tilldragelser. Det verkar som om julfirandet har spritt sig till de mest oväntade områden. Japanska buddhister, afrikanska animister, amerikanska judar och muslimer i Singapore har alla välkomnat den mullige och rödklädde figuren som kommer med presenter. En religiös ledare frågade: ”Har inte julen blivit en universell helgdag som firas av alla?”

I mångas ögon har julen förlorat sin västerländska ”kristna” prägel och blivit en glad tid då alla skall ha roligt. Barnen står i centrum för firandet. Somliga anser rentav att ett barns liv inte är fullständigt om det inte får uppleva den spänning och glädje som kännetecknar denna högtid. Den tycks ha kommit för att stanna. Skolschemat kretsar kring den. Televisionen gör stor affär av den. Affärscentra och varuhus utnyttjar den för att locka kunder. Föräldrar offrar mycket tid och pengar på julen. Men finns det, förutom de vanliga följderna i form av betungande skulder, ett högre pris som din familj måste betala?

Myten om jultomten — ett svek?

”Jag tror inte att det finns någon Gud”, sade sjuårige John till sin mamma. En artikel i tidningen World Herald förklarar varför: ”John hade tydligen tidigare under dagen fått veta att det inte finns någon jultomte. Då kanske inte Gud finns heller, sade han till sin mamma.” Tjugofemårige John minns fortfarande hur besviken han blev som barn. Han förklarar: ”När föräldrar säger till sina barn att jultomten finns i verkligheten, tror jag att det upplevs som ett svek.”

Vad kan man då göra åt denna känsliga situation? Experter på barnfrågor är inte överens om den saken. En expert uppmanade föräldrar att säga barnen sanningen när dessa är sex eller sju år och sade varnande: ”Det kan i själva verket vara skadligt för deras psyke om föräldrarna fortsätter att vidmakthålla denna myt.”

Doktor Paul Ekman skriver i sin bok Why Kids Lie—How Parents Can Encourage Truthfulness: ”Det råder inget tvivel om att ni som föräldrar har stort inflytande på era barn när det gäller attityder, trosuppfattningar och sådana sociala företeelser som lögn och stöld.” Ekman fortsätter: ”Ett förhållande kanske aldrig blir detsamma igen när tilliten har skadats genom en lögn. Det raserade förtroendet är svårt att reparera; ibland går det aldrig att laga skadan.” Så varför hålla på att luras när det blir dags för julklappar eller andra presenter?

En forskare förklarar: ”Jag tror att barn tar större skada av att föräldrarna ljuger för dem och lurar dem än av att de får veta att det inte finns någon jultomte.” En professor i filosofi, dr Judith A. Boss, förklarar: ”De vuxnas avsikt ... är att medvetet vilseleda barnen i fråga om jultomtens existens. ... Att säga till barnen att jultomten är en verklig människa är inte att engagera barnens fantasi. Det är en ren och skär lögn.”

Om du är förälder, har du en gigantisk uppgift att ta itu med — att uppfostra kärleksfulla och lyckliga barn i en värld där de redan från späd ålder får lära sig att man inte kan lita på andra människor. ”Tala inte med främlingar.” ”Man kan inte tro allt som sägs i TV-reklamen.” ”Säg att mamma inte är hemma.” Hur kan barnet veta vem det skall lita på? I boken How to Help Your Child Grow Up sägs det: ”Små barn måste tidigt få lära sig att det är nödvändigt och fint att vara ärlig, att vara modig, att uppträda redbart mot andra; och hemmet är den plats där grunden läggs till sådana egenskaper.”

Det finns naturligtvis ingen fullkomlig familj. Författarinnan Dolores Curran har emellertid försökt ta reda på vilka egenskaper som kännetecknar stabila familjer. Hon bad 551 familjeexperter inom olika områden välja ut de aspekter som de tyckte var viktigast. Hon presenterade sina rön i boken Traits of a Healthy Family, där hon tar upp de 15 viktigaste egenskaper som experterna hade valt. Egenskap nummer fyra var ”en känsla av tillit”. ”I en sund familj”, säger hon, ”är tillit något mycket dyrbart, något som omsorgsfullt omhuldas och utvecklas allteftersom både barn och föräldrar går igenom familjelivets alla skiften tillsammans.”

Föräldrar gör väl i att fråga sig: ”Är myten om jultomten värd det höga pris som mitt barns förlust av förtröstan och tillit innebär?” När detta en gång gått förlorat kanske det aldrig kan återställas. Finns det fler dolda kostnader i samband med julen?

För mycket presenter?

”Börja när barnet är i späd ålder med att ge det allt det vill ha. På så sätt kommer det att växa upp och tro att världen är skyldig att stå till tjänst med allt i livet”, sägs det i en broschyr med rubriken: ”12 regler för uppfostran av sina barn till brottslingar”. Det kan vara farligt att lägga alltför stor vikt vid materiella ting.

Författarinnan Maureen Orth, som själv är förälder, väcker frågan: ”Hur skall vi kunna bibringa barnen värderingar och karaktärsstyrka i en materialistisk värld som vår, där konsumtion och girighet tycks glorifieras i stor utsträckning, ofta omedvetet?” I artikeln ”En bättre gåva än presenter” säger hon beklagande: ”Vår lille envåldshärskare där hemma tror att presenter hör till ordningen för dagen — ungefär som att brevbäraren kommer med posten.” Är detta det budskap som julen förmedlar?

Hur är det då om en familj helt enkelt inte har råd att köpa alla de dyrbara presenter som påstås vara ett måste till julen? Hur känner sig småttingarna i de här familjerna när de får höra att jultomten ger presenter enbart till de ”snälla barnen”? Och hur är det med barn som lever i splittrade hem och som vid helgerna blir plågsamt medvetna om tomrummet i familjen?

”Julfirandets höjdpunkt är alltför ofta att öppna alla paketen”, konstaterar The New York Times och tillägger: ”Detta ger barnen uppfattningen att presenterna är huvudsyftet med denna familjehögtid och bäddar för besvikelse.”

En ännu bättre motivation för att göra det som är gott är kärlek. Glenn Austin skriver i sin bok Love and Power: Parent and Child: ”I en harmonisk familj, där barnen både älskar och respekterar sina föräldrar, uppför sig barnen oftast väl för att behaga dem.” Jehovas vittnen gör stora ansträngningar för att skapa en sådan varm och kärleksfull atmosfär i sina hem. Jehovas vittnens barn får också genom sin uppfostran hjälp att lära känna och älska den Gud som de tjänar, Jehova. Vilken mäktig kraft till att göra det som är gott är inte detta i deras liv! De behöver ingen sagofigur för att framtvinga goda gärningar.

Jehovas vittnen vårdar sina barn som gåvor från Gud. (Psalm 127:3) I stället för att låta sitt givande styras av almanackan kan dessa föräldrar därför ge sina barn presenter när som helst under året. Vid sådana tillfällen är det svårt att säga vem som är mest entusiastisk — det förvånade barnet eller den förtjusta föräldern. Barnet vet var presenten kommer ifrån. Föräldrar som är Jehovas vittnen uppmuntras också att vara frikostiga med den gåva som tiden utgör. För när en liten flicka känner sig ledsen eller ensam, hur kan då ett helt rum fyllt med dockor jämföras med att få sitta en liten stund i mammas famn och höra när hon berättar om hur det var när hon var liten? Och vad kommer att hjälpa en pojke att växa upp till man — en garderob full med sportutrustning eller att gå ut och gå med pappa och ha långa och trevliga pratstunder tillsammans?

Att uppodla ett sådant förtroligt förhållande kan vara direkt livräddande. Forskare har funnit att när den så omtalade generationsklyftan börjar, blir ungdomarna mycket mer påverkade av sina jämnåriga. Ett dåligt uppförande och en negativ inställning till vuxna går hand i hand. ”Men de som bevarade en positiv syn på papporna och på vuxna i allmänhet tog inte del i jämnårigas dåliga uppförande.”

Jehovas vittnen har ibland kritiserats för att de inte deltar i helgfirande tillsammans med sina familjer. Det kan förefalla som om Jehovas vittnens barn går miste om detta speciella glädjeämne. Men dessa uppriktiga föräldrar och barn har välgrundade bibliska skäl för att inte ta del. (Se sidorna 11—14.) Dessa ungdomar utvecklar också en stark moralisk tåga som hjälper dem att stå emot det kamrattryck som förlamar andra ungdomars viljekraft. Moralen urholkas genom den stigande flodvågen av ondska. Promiskuitet, narkotika, våld, alkohol, kulter, sexuella övergrepp — det finns många faror som hotar unga sårbara människor.

”Många av de barn som jag har kommit i kontakt med saknar tro”, konstaterar dr Robert Coles, forskare vid Harvarduniversitetet. ”De har förlorat allting utom sin självupptagenhet, vilken blir större för varje dag som går genom det sätt varpå de uppfostras.”

En barnläkare beskriver en familj som är annorlunda: ”De vill ha barn som bryr sig om andra människor och som ger lite av sig själva. ... De lever ett enklare liv ..., men de har något annat. I brist på ett bättre uttryck skulle jag vilja kalla det förnöjsamhet.”

Dolores Curran hävdar att en förutsättning för att man skall vara lycklig är att man tycker om att göra saker och ting för andra. ”För somliga familjer i vårt land [Förenta staterna] — kanske rentav de flesta, skulle jag tro — är framgång och en hög levnadsstandard det främsta målet i livet.” Men ”familjer som utgår från att medlemmarna kan och bör bry sig om andra blir sådana sunda familjer som tycker om att hjälpa andra människor. ... När barnen i dessa familjer växer upp, har de tack vare sin familjebakgrund en tendens att bli omtänksamma och ansvarskännande personer.” Curran konstaterar att det bland framgångsrika föräldrar sker ”en återgång till sådana värderingar som att finna glädje i människor och i att ge i stället för att köpa, få och konsumera”.

En framstående expert på givande uttryckte det så här: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Jehovas vittnens familjer är levande bevis på att detta uttalande av Kristus Jesus är sant. Precis som i hans fall kretsar deras liv kring den kristna förkunnartjänsten. Somliga kanske tror att vittnenas barn bara utnyttjas och tvingas följa med sina föräldrar från dörr till dörr. Men så förhåller det sig inte. I stället får de genom föräldrarnas exempel lära sig att visa kärlek till nästan genom att villigt dela med sig till sina medmänniskor av de goda nyheterna om Guds kungarike. — Matteus 24:14.

Blir inte barnen hämmade?

Men är inte en strikt religiös uppfostran hämmande på ett litet barn? Är det inte bättre att låta barnen själva bestämma i religiösa angelägenheter när de väl blivit vuxna? Det skulle vara att följa regel nummer 3 i broschyren ”12 regler för uppfostran av sina barn till brottslingar”: ”Ge det aldrig någon andlig fostran. Vänta tills det är 21 år och låt det då ’bestämma själv’.”

Men enligt dr Coles börjar barnets känsla för moral utvecklas redan vid tre års ålder. ”Barnet har inom sig en framväxande känsla för moral. Jag tror att den är gudagiven. Att den är en längtan efter höga moralnormer.” Detta är den rätta tiden att bibringa barnen sanna värderingar. Det är till exempel den bästa tiden att genom goda exempel lära dem värdet av att tala sanning i stället för att ljuga. Bibeln framhåller vikten av att ge barnen sådan fostran redan i späd ålder: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — Ordspråken 22:6.

Dolores Curran gör iakttagelsen: ”Barn av i dag kan inte förväntas vara moraliskt rena utan hjälp. ... De enkätsvar som jag fått tyder på att ju sundare en familj är, desto mer utvecklad är familjemedlemmarnas känsla för vad som är rätt och orätt.”

En socialarbetare som besvarade Currans enkät hade noterat: ”Det går inte att komma ifrån att en religiös övertygelse stärker en familj.” Beträffande familjer med en gemensam tro säger Curran: ”Tron på Gud spelar en fundamental roll i familjens dagliga liv. En gemensam religiös övertygelse stärker familjens skyddssystem. Föräldrarna känner sig starkt förpliktade att vidarebefordra sin tro till barnen, men de gör det på ett positivt och meningsfullt sätt.”

Hjälp dina barn att älska Gud

Visa barnen alla de gåvor som Gud har gett oss människor att glädjas åt. Lägg dig ner i gräset tillsammans med dem och undersök den där lilla blomman som är så fantastiskt och sinnrikt utformad. Titta på nyckelpigan som plötsligt kommer ut ur gräsdjungeln, klättrar upp på grässtråets spets, fäller ut sina röda täckvingar med svarta prickar och flyger sin kos. Låt dem uppleva den andlösa spänningen när en fjäril plötsligt landar på en hand och sakta rör sina klargula vingar upp och ner för att vila sig en liten stund och för att fånga upp solens varma strålar. Rulla över på rygg och titta på de fluffiga vita molnen som drar fram över himlen och se hur de formar sig till båtar och hästar och slott. Och när du gör allt detta, framhåll då för dina barn att det är vår store Skapare, Gud, som ger oss sådana underbara gåvor.

Gud ger oss många andra gåvor: den lilla kattungen vars ystra lek med ett blad får oss att kikna av skratt; hundvalpen med den lurviga pälsen som ”attackerar” oss genom att hotfullt morrande hugga tag i rockärmen och skaka den fram och tillbaka, medan den hela tiden glatt viftar på svansen; en dag vid havet, då vi kan leka och skoja i de svallande vågorna; en fotvandring i fjällen; en stjärnklar natt, när vi i förundran kan blicka upp mot en himmel som är översållad av blinkande och tindrande ljus. Att veta att de här och otaliga andra gåvor kommer från honom som har gett oss livet, att kunna tacka honom för de här gåvorna och att känna tacksamhet för att vi känner honom — allt detta skänker oss glädje och återspeglar en djup och uppskattande kärlek till honom.

Och i familjekretsen, slutligen: massvis med kramar och kyssar av mamma och pappa, som hjälper barnen att känna värme, trygghet och tacksamhet varje dag. Hjälp dem att ha en fast tro på Jehova och att avfärda en ännu större lögn än den om den rödklädde jultomten, nämligen att alla de här underbara gåvorna från Gud bara råkade bli till och bara är ett resultat av en utveckling — en falsk lära som saknar vetenskaplig grund och som inte har kunnat bevisas genom empirisk forskning och som vidmakthålls endast genom dogmatiska uttalanden som upprepas om och om igen för att översvämma de ungas sinnen.a

Be ofta tillsammans med dina barn till den störste givaren av alla — vid måltiderna, när ni läser hans ord och vid dagens slut. Ingjut tacksamhet i barnen, för denna uppskattande egenskap kommer att försköna alla upplevelser i deras liv. De kommer då själva att växa upp till lyckliga givare genom att de efterliknar den sanne Guden och de föräldrar som de så innerligt älskar. Deras lycka kommer inte att vara förbunden med vissa bestämda dagar i almanackan, utan kommer att ta sig uttryck i idel glädje över att få vara vid liv. ”Lyckligt är det folk vars Gud Jehova är!” — Psalm 144:15.

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

En av de bästa gåvor du kan ge dina barn är din tid