En taktfull drottning som övervann en biskops intriger

Från Vakna!:s korrespondent i Sydafrika

TILLSAMMANS med sina hovdamer känner sig Englands drottning, Katarina Parr, trygg. Kung Henrik VIII:s sjukdom och alla intrigerna vid hovet tär på honom. Medan drottningen samtalar med en vän, kommer en av hennes hovdamer inrusande med ett papper i handen. Andfådd lämnar hon över papperet till Katarina. Störd av hovdamens oroade uppsyn tar drottningen tveksamt emot papperet. Tydligen hade någon hovman av misstag tappat det utanför drottningens våning.a

Allteftersom Katarina läser, blir hon alldeles blek. Hennes tvivel förvandlas till skräck. Papperet är en lista över anklagelser om kätteri riktade mot henne och underskriven av kungen. Hon skriker till och faller nästan, men vänner stöder henne. Hon försöker lugna ner sig, försöker tänka klart, men hon är alltför upprörd. Hennes hovdamer hjälper henne kärleksfullt i säng.

Hon ligger ner, men hon kan inte vila. Alldeles ifrån sig tänker hon tillbaka på vad som hänt under hennes äktenskap med kung Henrik VIII. Hon var 31 år, hade varit gift två gånger och blivit änka två gånger, och hon övervägde att gifta sig med den stilige Thomas Seymor. Men kungen hade andra planer. Han friade. Hur skulle hon kunna tacka nej? Det var verkligen en ära, men en ära laddad med problem. Hon blev hans sjätte hustru den 12 juli 1543.

Henrik var inte längre den elegante, stridbare, atletiske gestalt han varit i sin ungdom. Vid 52 års ålder var han mycket överviktig, fick ofta plötsliga lynnesförändringar och plågades av bensår till den grad att han ibland knappast kunde gå och måste bäras i en stol.

Trots detta hade Katarina använt sin stora intelligens och sina talanger för att få äktenskapet att fungera. Hon gjorde sig till god vän med hans tre barn från tidigare äktenskap. Hon försökte verkligen vara en underhållande hustru. När hans ben värkte fick hon honom att glömma det genom att inleda livliga samtal, ofta om religiösa frågor. Hon gav kungen ett mått av lugn under hans sista år.

Nu försöker hon se tillbaka på sitt liv med kungen. Vad hade hon gjort för fel? Hon tänker på ett besök hos honom nyligen. Den kvällen var några av hans hovfolk närvarande, och han tycktes vara vid gott mod. Sin vana trogen tog hon upp en religiös fråga som de hade diskuterat tidigare. Han var irriterad och gjorde snabbt slut på samtalet. Hon var förvånad men avfärdade det som att han var på dåligt humör. Vanligtvis tyckte han ju om sådana samtal och hade inget emot hennes intresse för religiösa frågor.

Hon tänker efter vilka som var närvarande vid det här tillfället. Hennes tankar återkommer hela tiden till en viss man — Stephen Gardiner, en känd fiende.

En intrigerande biskop

Gardiner, biskop av Winchester och rådgivare till kungen, är en inflytelserik man och en motståndare till religiösa reformer. Han är förbittrad på Katarina både för hennes intresse för religiösa förändringar och för hennes inflytande hos kungen.

När Henriks främste rådgivare, Thomas Cromwell, manövrerar ut Gardiner från ställningen som kungens förste sekreterare, söker Gardiner ett tillfälle att slå tillbaka. Han var inblandad i sammansvärjningen som ledde till Cromwells fall och avrättning. Gardiner var också besviken över att Henrik hade förbisett honom och till ärkebiskop av Canterbury utnämnt den jämförelsevis okände Thomas Cranmer, som dessutom hade protestantiska sympatier. Till all lycka för Cranmer omintetgjorde Henrik en sammansvärjning riktad mot honom av Gardiner och andra.

Faran för Katarina och hennes hovdamer blir än mer verklig på grund av en annan komplott som nyligen anstiftats av biskop Gardiner. En ung kvinna, Anne Askew, var en frimodig förespråkare för religiösa reformer. Hon satt i fängelse i väntan på att bli avrättad för kätteri. Gardiner var dock intresserad av henne av ett helt annat skäl. Han ville ha bevis för att hon hade kontakt med inflytelserika hovdamer, något som också skulle kunna rikta misstankar mot drottningen. Thomas Wriothesley, bundsförvant med Gardiner och en av kungens främsta rådgivare, gick till Anne Askew för att fråga ut henne.

Torterad på sträckbänken

Under en tid förhörde Wriothesley Anne, men han fick inte de komprometterande bevis han sökte. Slutligen gav han order om att hon skulle bindas på sträckbänken,b trots att det var olagligt att använda detta redskap för att tortera en kvinna. När inte heller detta fick henne att tala, tog Wriothesley och en annan rådgivare själva över veven och sträckte henne till det yttersta, men de fick fortfarande inte den önskade informationen.

Tankarna på Anne Askews lidande får Katarina att falla i gråt. Hon märker att någon har kommit in i rummet. En av hennes hovdamer kommer fram till henne och berättar att kungen skickat över sin läkare, doktor Wendy, för att undersöka henne. Den vänlige läkaren frågar hur hon mår och framför kungens oro för hennes hälsa.

Doktorn förklarar att kungen har anförtrott sig åt honom om komplotten mot henne och att han avgett ett tystnadslöfte. Trots detta berättar doktor Wendy hela händelseförloppet, att kungen efter det att hon lämnat honom den kvällen sarkastiskt anmärkt att det var mycket tröstande för honom att på gamla dar ”bli undervisad av sin hustru”.

Gardiner såg sitt tillfälle och grep det. Han sade att drottningen gav skydd åt kättare och att hennes handlingar var landsförrädiska och utgjorde ett hot mot kungens auktoritet. Han sade att om han fick tid på sig, skulle han och andra kunna lägga fram bevis för detta för kungen. Den förbittrade kungen gick med på att underteckna en anklagelseakt mot henne.

Efter att ha relaterat dessa händelser uppmanar doktor Wendy henne att gå till kungen så snart som möjligt och ödmjukt be om kungens förlåtelse. Detta är enda sättet för henne att överlista sina fiender, som inte skulle ge sig förrän hon var fånge i Towern och de hade tillräckligt med bevis för att döma henne till döden.

Katarina inser det förståndiga i detta råd, och sent en kväll sedan hon hört att kungen är i sina rum klär hon sig omsorgsfullt och repeterar vad hon skall säga. Hennes syster och en väninna, lady Lane, följer med henne.

En vis, förståndig drottning

Kungen sitter och skämtar tillsammans med några av sina hovmän. Han välkomnar sin hustru med ett leende. Sedan för han över konversationen till religiösa frågor. Han ber Katarina skingra en del tvivel han har på några punkter. Katarina ser omedelbart fällan. Hon försöker göra sitt bästa för att svara med uppriktighet och ärlighet.

Hon säger att Gud skapade kvinnan efter mannen, underordnad honom. Hon fortsätter: ”Eftersom Gud således har fastställt en sådan naturlig skillnad mellan mannen och kvinnan, och ers majestät är så framstående i vishet och jag så mycket underlägsen i alla avseenden, hur kommer det sig då att ers majestät, i sådana invecklade religiösa frågor, tycks begära min uppfattning?” Hon erkänner så att han, näst efter Gud, är huvud över henne i allting.

”Så är det inte”, svarar kungen. ”Du har blivit en duktig lärare för att undervisa oss och inte för att bli undervisad eller vägledas av oss.”

Hon svarar: ”Om ers majestät uppfattar det så, då har ers majestät förstått mig alldeles fel, eftersom jag alltid ansett det mycket opassande och befängt av en kvinna att ta på sig rollen som undervisare och lärare för sin herre och man; hon skall i stället lära av sin man och undervisas av honom.” Hon förklarar vidare att när hon talat med honom om religiösa frågor och ibland uttryckt en mening, var det inte för att verka för sina idéer. I stället hade hon genom att börja en konversation hoppats avleda hans tankar från de smärtor han hade på grund av sin sjukdom.

”Och är det verkligen så, käraste”, säger kungen, ”att du inte vände dina argument för att uppnå något skadligt mål? Då är vi verkliga vänner igen som vi alltid varit förut.” Fortfarande sittande på stolen kallar han henne till sig, omfamnar henne varmt och kysser henne. Han säger att det är bättre att få höra dessa nyheter än att få en plötslig gåva på hundra tusen pund. De fortsätter en trivsam konversation tills han tillåter henne att lämna honom omkring midnatt.

Nästa dag tar kungen sin vanliga promenad i den kungliga trädgården åtföljd av två hovmän från sitt sovgemak. Han har bett drottningen följa med honom, och hon kommer punktligt med tre av sina hovdamer. Henrik har låtit bli att tala om för Katarina att detta var den tidpunkt som tidigare avtalats för hennes arrestering. Han har också underlåtit att informera Wriothesley, som skulle verkställa arresteringen, om sin försoning med drottningen. Medan de njuter av promenaden, dyker Wriothesley upp med 40 av kungens vakter för att arrestera drottningen och hennes hovdamer.

Henrik skiljer sig från gruppen och kallar till sig Wriothesley, som faller ner på sina knän framför kungen och ber om nåd. De övriga i sällskapet kan inte höra vad kungen säger, men de hör honom i vredesmod yttra orden: ”Bedragare! Kräk! Dåre!” Han beordrar Wriothesley att försvinna ur hans åsyn.

När kungen återvänder till Katarina, försöker hon lugna ner honom med milda ord. Hon vädjar även för Wriothesley och menar att vad han än gjort, kan det ha varit ett misstag.

På detta svarar kungen: ”Tro mina ord, käraste, han har handlat som en ärkebedragare mot dig, men låt honom gå.”

Så blev Katarina räddad undan sina fiender, och biskop Gardiner förlorade kungens gunst. Drottningen hade segrat över biskopen och hans intriger. Spelet var över.c

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 21]

Drottning Katarina Parr

Biskop Stephen Gardiner

[Bildkälla]

Detalj av Katarina Parr: Genom tillmötesgående från National Portrait Gallery, London; Stephen Gardiner: National Trust Photographic Library/J. Whitaker

[Bild på sidan 22]

Henrik VIII fördömde Thomas Wriothesley i drottningens åsyn

[Bildkälla]

Porträtt målat av Holbein, ur boken The History of Protestantism (Vol. III)

[Bildkälla på sidan 20]

Bakgrunden på sidorna 20–22: Ur boken The Library of Historic Characters and Famous Events, Vol. VII, 1895