Viktiga handelsstäder

DET forntida Babylon kallas i Bibeln ”en stad av handelsmän”. (Hesekiel 17:4, 12) Den termen skulle också ha varit passande för den forntida staden Tyros, som i dag kan identifieras med Sur, en hamnstad vid Medelhavet belägen mellan Beirut (Libanon) och Haifa (Israel).

Enligt en källa var Tyros ”en viktig fenicisk hamnstad från omkring år 2000 f.Kr. och framåt”. När israeliterna hade intagit det utlovade landet omkring år 1467 f.v.t., var Tyros en viktig sjömakt. Dess sjömän och handelsfartyg blev berömda för sina resor till fjärran länder och platser. — 1 Kungaboken 10:11, 22.

En mäktigare flotta

”Härska, Britannia, härska över vågorna”, skrev den skotske 1700-talspoeten James Thomson om den flotta som hjälpte till att göra det brittiska imperiet till en av de största kommersiella giganter som någonsin existerat. ”Herraväldet till sjöss gjorde Britannien osårbart för fientliga infall, tryggade hennes utländska besittningar och möjliggjorde en fredlig utveckling av hennes världsomspännande handelsintressen.” — The Cambridge Historical Encyclopedia of Great Britain and Ireland.

Allteftersom det brittiska imperiet utvidgade sina gränser, antog dess handel globala proportioner. Mellan åren 1625 och 1783 ökade dess totalimport med omkring 400 procent och exporten med över 300 procent. År 1870 var över en tredjedel av världens industriproducerade varor tillverkade i brittiska fabriker. När pundet i allt högre grad kom att dominera den internationella handeln, blev London världens obestridliga finanscentrum.

I våra dagar betyder London olika saker för olika människor. Musikälskare tänker på Covent Garden-operan eller Royal Festival Hall, sportfantaster på Wembley och Wimbledon, teaterhabituéer på West End. Modemedvetna tänker antingen på Savile Row eller på Carnaby Street, historieintresserade tänker på Towern och British Museum, medan de som älskar pompa och ståt — för att inte tala om skvaller och skandaler — kanske tänker på Houses of Parliament och Buckingham Palace.

Paradoxalt nog ligger ingen av dessa turistattraktioner i själva staden London. Det egentliga London, som kort och gott brukar kallas City, tjänar som kommersiellt centrum för ett storstadsområde som består av tiotals förstäder. Inom ”Kvadratmilen”, som det egentliga London kallas i folkmun, ligger Bank of England — ”Den gamla damen vid Threadneedle Street”, som den tillgivet brukar kallas. Den grundades genom ett parlamentsbeslut år 1694 och är en av världens äldsta centralbanker. Dessa mäktiga institutioner fungerar som kreditgivare åt regeringen, reglerar affärsbankernas verksamhet och påverkar ofta i hög grad regeringens ekonomiska politik genom att kontrollera betalningsmedel och krediter. I City ligger också börsen och det närbelägna Lloyd’s of London, en internationell sammanslutning av försäkringsgivare.

På 1960-talet kallades London ”Swinging London” på grund av sin sorglösa livsstil, men staden har trots allt haft sin beskärda del av sorger och bedrövelser under sin nära 2.000 år långa existens. År 1665 dödade en böldpestepidemi — ”den stora plågan” — omkring 100.000 personer, och ett år senare hemsöktes staden av en stor eldsvåda, som nästan utplånade City. Längre fram i tiden, under andra världskriget, dödades 30.000 av Londons invånare i samband med tyska bombraider, och 80 procent av husen skadades eller totalförstördes.

Distanserad av en nykomling

I jämförelse med London är staden New York, som grundades år 1624 av holländska nybyggare och fick namnet Nya Amsterdam, en nykomling på världsscenen. Men i dag är den en av världens största och livligaste hamnstäder — ett industri-, handels- och finanscentrum och säte för många av världens största banker och finansinstitut. Som kommersiellt centrum överträffar den både Amsterdam och London. Som en sinnebild för denna överlägsenhet reser tvillingtornen på World Trade Center, som år 1993 skakades av ett bombattentat, fortfarande sina stolta huvuden 110 våningar upp i luften.

Staden New York är, i likhet med den nation vars största stad den är, en smältdegel för olika nationaliteter. Sedan år 1886 har Frihetsstatyn i dess hamn hälsat immigranter välkomna till en värld som utlovar frihet och jämlikhet.

En del av New Yorks gator är mycket mer än bara namn. Broadway, till exempel, står som en symbol för teater- och nöjesvärlden och skapar ofta mönster och trender som påverkar hela världen. Och hur är det med Wall Street? År 1792 träffades 24 fondmäklare där under en platan för att diskutera upprättandet av en fondbörs i New York. New York-börsen, som officiellt grundades år 1817 och i dag är världens största marknad för handel med värdepapper, kallas nu vanligtvis helt enkelt ”Wall Street”.

Broadway bjuder på spännande underhållning men går inte upp mot Wall Street i fråga om dramatik i verkligheten. I oktober 1987, då Wall Street upplevde det största och snabbaste kursraset i historien, drabbades också alla de övriga 22 största aktiemarknaderna i världen av ett motsvarande kursras. Det rådde ”en känsla av nära förestående katastrof”, skrev en reporter, pådriven av nyheter om ”alarmerande prisfall på alla de börser som öppnat tidigare under dygnet: Tokyo, Hongkong, London, Paris, Zürich”.

Ett vacklande Wall Street, ett vacklande World Trade Center — vad förebådar detta för finansvärlden?

”Vägg-i-vägg-folket”

Hongkong är så tättbefolkat att dess invånare träffande har beskrivits som ”vägg-i-vägg-folket”. I stadsdelen Mong Kok bor det 140.000 människor per kvadratkilometer! Stora landområden har återvunnits från havet, och ändå bor cirka 1 procent av befolkningen fortfarande bokstavligt talat på vattnet! De kallas av ortsbefolkningen för ”tanka” och har sina hem på djonker eller andra båtar, precis som sina förfäder, som kom från norra Kina och grundade små fiskebyar där för över 3.000 år sedan.

I mitten av 1800-talet kom britterna dit och insåg genast Hongkongs strategiska och ur handelssynpunkt gynnsamma läge. Dess utmärkta hamn var tillgänglig från både öster och väster och låg vid de stora handelsvägarna mellan Europa och Fjärran Östern. I samband med de två ”opiumkrigen” (1839—1842 och 1856—1860) tvingades Kina avträda ön Hongkong och delar av halvön Kowloon till britterna, och dessa områden blev en brittisk koloni. År 1898 arrenderade Storbritannien hela området, plus Nya territorierna i norr, på 99 år. När arrendeavtalet utlöper år 1997, skall Hongkong återlämnas till Kina.

Som det anstår en stad som tidskriften National Geographic kallar ”världens tredje största finanscentrum med världens elfte största handelsomsättning” kretsar det mesta i Hongkong kring att tjäna och göra av med pengar. ”Må du bli välsignad med välstånd” lyder den sedvanliga hälsningen i samband med nyårsfirandet. Och många av dess invånare har uppenbarligen blivit välsignade på detta sätt, eftersom National Geographic vidare konstaterar att ”Hongkong konsumerar mer konjak per capita och kan skryta med fler Rolls-Royce per ytenhet än någon annan plats på jorden”.

Detta välstånd hade man knappast kunnat drömma om under andra världskriget, då handeln minskade drastiskt, det var ont om mat och så många invånare flydde till de inre delarna av Kina att Hongkongs befolkning minskade med över 50 procent. Efter kriget började staden ett uppsving som har gjort den till en av Asiens ekonomiska supermakter. Dess produkter säljer bra på världsmarknaden tack vare att priserna kan hållas nere på grund av den relativt billiga arbetskraften och billiga råvaror. År 1992 hade exporten ökat så mycket att den var nästan 45 gånger så stor som år 1971.

Vilka kommersiella, politiska och sociala återverkningar kommer det att få när Hongkong återlämnas till Kina år 1997? En del privatpersoner och företag har känt sig oroliga och har flyttat därifrån. Andra har stannat kvar, men de har kanhända redan gömt undan sina pengar på en i deras tycke säkrare plats.

”Hela världens kassavalv”

På 1600-talet började Schweiz föra en politik som syftade till politisk neutralitet, en linje som landet inte alltid lyckats hålla. Men trots allt har pengar som deponerats där kommit att betraktas som relativt säkra. De schweiziska bankerna erbjuder också fullständig sekretess. Människor som av någon anledning vill gömma undan sina rikedomar kan därför vara praktiskt taget anonyma.

I centrum för dessa penningtransaktioner står Zürich, som med sina mer än 830.000 invånare är Schweiz’ största stad. Stadens strategiska läge vid några av Europas viktigare handelsvägar har i århundraden varit till nytta för den, och i dag har den en central plats i den moderna finansvärlden. Professor Herbert Kubly kallar rentav Zürichs viktigaste affärsgata ”det kontinentala Europas bankcentrum och hela världens kassavalv”.

Zürich har också lämnat spår efter sig i religionshistorien. År 1519 höll den katolske prästen Huldrych Zwingli ett antal predikningar där, som resulterade i en kontrovers med stadens katolske biskop. En rad debatter följde år 1523, och Zwingli gick segrande ur striden. Allteftersom den protestantiska reformationen i Schweiz växte sig allt starkare, ställde sig flera andra stora schweiziska städer på Zwinglis sida och blev bastioner för hans form av protestantism.

En av Zürichs mer sentida ”söner” var Albert Einstein, som anses ha varit ett av historiens största vetenskapliga snillen. Einstein var visserligen född i Tyskland, men han studerade fysik och matematik i Zürich. En avhandling som han publicerade år 1905 gav honom en doktorsgrad vid universitetet i Zürich. Hans prestationer är i linje med Schweiz’ långa tradition av framstående vetenskapliga bedrifter, som Zürich i hög grad har bidragit till. Dess berömda tekniska högskola har producerat fler nobelpristagare än någon annan vetenskaplig läroanstalt i världen.

Men trots alla sina rikedomar och sitt religiösa och vetenskapliga arv är Zürich inte någon problemfri stad. I maj förra året målade tidningen The European upp en allt annat än trevlig bild av staden. Den skrev att även om ”den ökända Sprutspetsparken, som en gång var en magnet för knarkare från hela världen”, nu har stängts, har missbruket bara flyttats över till en plats som kallas Kreis 5. Enligt rapporten representerar detta område ”allt det som Schweiz desperat försöker dölja — arbetslöshet, hemlöshet, alkoholism, en känsla av resignation, bostadsproblem och framför allt narkotikamissbruk”.

Problemet med narkotikamissbruk är, paradoxalt nog, något som förenar Zürich, New York och Hongkong. Man beräknar att över 80 procent av det heroin som smugglas in i staden New York kommer från ”den gyllene triangeln”, ett område som omfattar norra Myanma, Thailand och Laos, där hemliga sällskap från Hongkong, så kallade triader, gör stora pengar på narkotikahandel.a Många av de dollar som Hongkong-triaderna tjänar på att sälja heroin till New Yorks missbrukare kommer således med stor sannolikhet att hamna på bankkonton i Zürich.

De stora handelsstäderna, här träffande representerade av London, Zürich, Hongkong och New York, har mycket gemensamt med det forntida Tyros. Tyros’ välstånd och framgång, som uppnåddes på andras bekostnad, gav upphov till stolthet och fåfänga och ledde så småningom till katastrof.

Kommer våra dagars kommersiella centra att klara sig bättre? Är de uppbyggda på en bättre grundval? Alla tillgängliga bevis vittnar om att de inte kommer att lyckas bättre än de städer som kommer att dryftas i nästa artikel i den här serien.

[Fotnot]

[Bild på sidan 10]

Hongkong