”Denna simpla vana att nyttja tobak”

”VIDRIG för ögat, förhatlig för näsan, skadlig för hjärnan, farlig för lungorna.”

Denna beskrivning nedtecknades för nära fyra hundra år sedan och utgör avslutningen på en programförklaring mot rökning med titeln A Counterblaste to Tobacco (Ett motangrepp mot tobaken). Den publicerades av ingen mindre än kung Jakob I av England, understödjare av den bibelöversättning av år 1611 som är känd under namnet Konung Jakobs översättning.

Vad var orsaken, och vilka lärdomar kan vi hämta av detta?

Medicinska och andra användningsområden

När Kristofer Columbus återvände till Europa efter sitt besök i Amerika år 1492, hemförde han några frön av en växt som skattades högt av indianerna för dess läkande egenskaper. Längre fram identifierade Nicholas Monardes örten som tabaco (eller picielt, enligt indianerna). De erövrande spanjorerna hade fått höra att den var värdefull, när de fick sina sår omskötta — de fann den vara till stor hjälp vid läkningen. — Joyful News Out of the New Found World (Glada nyheter från den nyupptäckta världen), engelsk översättning av John Frampton, 1577.

Det var emellertid ett annat bruk av denna växt som särskilt tilldrog sig forskarnas uppmärksamhet. Monardes förklarar:

”Ett av miraklen med denna ört, och det som väcker den största förtjusningen, är det sätt varpå de indianska prästerna faktiskt använde den. När det bland indianerna uppstod någon angelägenhet av stor vikt, där det var nödvändigt för hövdingarna att rådfråga sina präster, tog översteprästen vissa blad av Tabaco och kastade dem i elden. Han mottog röken av dem i munnen och näsan med hjälp av ett rör, och när han drog in den, föll han ner på marken som en död och förblev så alltefter mängden rök han hade dragit in. När örten hade gjort sin verkan, vaknade han till liv igen och gav dem sina svar, alltefter de syner och uppenbarelser han hade fått. På samma sätt har de övriga av indianerna till tidsfördriv att använda röken av Tabaco.”

Sir Walter Raleigh satte sig år 1584 i besittning av det område som fick namnet Virginia. Allteftersom kolonin växte, blev det indianska bruket att röka tobak också populärt bland nybyggarna där. Väl tillbaka i England blev det Raleigh ”som bar huvudansvaret för att ha infört vanan och uppmuntrat den nya flugan”, försäkrar historikern A. L. Rowse.

”Motangreppet”

En som motstod den nya vanan var emellertid ingen mindre än hans kung, Jakob. Han grep till pennan för att varna sina undersåtar för farorna med att röka tobak.

”För att de otaliga missförhållandena som kommer av denna simpla vana att nyttja tobak skall kunna urskiljas, är det lämpligt att man först tar i betraktande både dess ursprung och skälen till att den från början kom in i detta land.” Så börjar den märkliga skriften Counterblaste. Sedan kungen gjort en tillbakablick på vad han kallade ”den stinkande och motbjudande” vanan att nyttja tobaksrök för att bota sjukdomar, tar han upp fyra argument som folk använde för att rättfärdiga sin vana:

1. Att människohjärnan är kall och våt och att därför allt som är torrt och varmt (till exempel tobaksrök) skulle vara bra för den.

2. Att denna rök genom sin värme, kraft och naturliga egenskap skulle rena både huvud och mage från förkylningar och rubbningar.

3. Att folk inte skulle ha lagt sig till med vanan i så stor utsträckning, om de inte genom erfarenhet hade funnit att den var bra för dem.

4. Att många får lindring från sina sjukdomar och att ingen människa någonsin har lidit någon skada av att röka tobak.

I ljuset av vad den moderna vetenskapen inhämtat instämmer du utan tvivel i Jakobs motargument. Tobaksröken är inte bara varm och torr, utan har snarare ”en viss giftig egenskap förbunden med värmen”. ”Det gör inte större nytta att inandas sådan rök för att bota en förkylning än att förtära mat och dryck som är gasbildande i avsikt att förhindra koliksmärtor!” Somliga människor kan göra gällande att de har rökt i åratal utan några skadliga verkningar, men betyder det att rökning är välgörande?

Jakob lade fram det kraftfulla argumentet att ”även om gamla skökor kanske säger att de har sina omoraliska vanor att tacka för sin långa levnad, så ignorerar de det faktum att många prostituerade dör en förtidig död” på grund av de sexuellt överförda sjukdomar som de ådrar sig. Och vad skall vi säga om gamla drinkare som tror att de förlänger sina dagar ”genom sitt svineri” men aldrig tänker på att många andra ”super ihjäl sig innan de är halvgamla”?

Synder och fåfängligheter

Sedan Jakob avsevärt reducerat argumenten till förmån för rökning, riktar han härnäst uppmärksamheten på ”synder och fåfängligheter” som begås av dem som röker. Framträdande bland dessa, hävdar han, är den synd som består i att ha begär. De flesta nöjer sig inte med att inandas lite tobaksrök, utan kräver mer. I själva verket har nikotinberoende blivit ett allmänt fenomen.

Och hur förhåller det sig med ”fåfängligheterna”? Jakob förintar tobaksrökaren med argumentet: ”Är det inte både högeligen fåfängligt och orent att man vid bordet, en plats där man borde ta hänsyn, bolmar smutsig rök och stank, andas ut röken och förpestar luften, när andra närvarande avskyr att man gör på det sättet?”

Som om Jakob vore medveten om de otaliga hälsorisker som rökarna möter resonerar han: ”Rök lämpar sig sannerligen vida bättre i ett kök än i matsalen, och nu gör den också ofta människors inälvor till ett kök, i det att den besudlar och fördärvar dem med ett flottigt och oljigt slags sot, något som man har funnit hos somliga storrökare som man öppnat efter döden.”

Jakob kröner sin bevisföring med orden: ”Häri ligger inte blott en stor fåfänglighet, utan även ett stort förakt för Guds goda gåvor, att det behagliga i människans andedräkt, som är en god gåva från Gud, skulle uppsåtligen fördärvas genom denna stinkande rök!”

[Bild på sidan 13]

Kung Jakob I

[Bildkälla]

Ashmolean Museum, Oxford

[Bild på sidan 13]

Sir Walter Raleigh

[Bildkälla]

Med tillstånd av styrelsen för British Museum