En utomäktenskaplig förbindelse — varför inte?

”ENDAST du och ingen annan.” Dessa ord ur en populär sång uttrycker väl de känslor som de flesta män och kvinnor hyser för den person de gifter sig med. Men hur länge varar sådan trohet?

Utomäktenskapliga förbindelser har blivit så vanliga i dagens samhälle att det betraktas som nästan onormalt att inte ha en. Det finns de som överser med sådan otrohet, försvarar den och till och med rekommenderar den. Somliga hävdar att den leder till ett bättre äktenskap. Psykologen Tony Lake och journalisten Ann Hills skriver i sin bok om utomäktenskapliga förhållanden, Affairs: The Anatomy of Extra-Marital Relationships: ”Det kan inte råda något tvivel om att livet berikas och blir meningsfullare av hemliga sexuella förhållanden för det allra största flertalet av gifta män och kvinnor.”

I populära damtidningar ställs frågan öppet: ”Kan en älskare rädda ditt äktenskap?” Som svar framförs ofta tankarna att ett utomäktenskapligt förhållande kan få dig att bättre uppskatta din äktenskapspartner eller kan kompensera brister i ditt sexliv. Ett sådant förhållande gör dig mer erfaren, bättre i stånd att handskas med din make eller maka och dina barn och gör dig därför lyckligare, hävdar somliga. Man får intryck av att man går miste om något om man inte har ett förhållande vid sidan om. Men är det så?

Gör det äktenskapet bättre?

Skulle denna popularisering av utomäktenskapliga förbindelser kunna ha något att göra med det ökande antalet skilsmässor i vår tid? I Sverige slutar nästan tre av fyra äktenskap i skilsmässa. Och siffrorna för andra länder ligger inte långt efter. — Se rutan på sidan 10: ”Statistik över äktenskap och skilsmässor 1983”.

I vilken utsträckning är äktenskapsbrott orsaken till sådana skilsmässor? Lake och Hills hävdar i en kommentar till motsvarande siffror för Storbritannien: ”Mer än hälften av männen som skilde sig före 40 års ålder hade angett äktenskapsbrott som grund för skilsmässan i ansökningarna till domstolarna. Det är rimligt att tro att äktenskapsbrott hade ägt rum i många fler av dessa äktenskap, men att det inte angavs som huvudskäl till ansökan. Samtidigt vore det mycket förvånande om det inte förekommer långt fler utomäktenskapliga förbindelser än skilsmässor varje år.”

Detta är inte bara kännetecknande för Västerlandet. Vid en undersökning i Kina, ledd av Shanghais socialvetenskapliga högskola, fann man att otrohet är en stor orsak till skilsmässor i det landet. Skilsmässor till följd av otrohet ”har tredubblats under de två senaste åren”, sägs det i rapporten från Shanghai.

Utomäktenskapliga förbindelser är utan tvivel en av de största orsakerna till förstörda äktenskap. Kan man då rekommendera sådana som ett botemedel för ett svagt äktenskap? Kan ett läkemedel som visar sig döda mellan 30 och 40 procent eller mer av dem som intar det rekommenderas som medicin? Knappast!

Några menar att det är bäst att hålla den utomäktenskapliga förbindelsen hemlig för ens äktenskapspartner. Men hur? Lake och Hills förklarar: ”Utomäktenskapliga förbindelser är vanligtvis omgivna av ett skyddande nät av lögner och bedrägerier. Vare sig en förbindelse är hemlig eller inte och vare sig den är avslutad eller pågår, är lögnerna vanligen utformade för att ’skydda’ äktenskapet, eller för att bevara vissa aspekter i det äktenskapliga förhållandet. Många av dessa lögner är halvsanningar, eftersom hela sanningen vore alltför smärtsam att se i ögonen eller skulle förändra förhållandet man och hustru emellan alltför radikalt.”

När en man och en kvinna gifter sig ger de sig förtroendefullt åt varandra. Att bryta ett förtroende är bedrägeri, svek. Har lögner, bedrägeri och halvsanningar någonsin lett till varaktig lycka i ett äktenskap? Innan man överväger att ingå en hemlig utomäktenskaplig förbindelse gör man därför väl i att fråga sig: Kommer alla berörda att bli lyckligare? Hur är det med skuldkänslorna och den ständiga fruktan för att slutligen bli upptäckt?

Andra menar att äktenskapets främsta syfte är att skaffa barn till världen och att det blir mindre viktigt att hålla sig till sin partner när barnen växer upp och flyttar hemifrån. De hävdar att det kan bli en ”sexuell nytändning”. Vad är det då för fel med att ha en utomäktenskaplig förbindelse?

”Sexuell nytändning”

Det finns psykologer och familjerådgivare som rekommenderar att medelålders människor har en utomäktenskaplig förbindelse för att återuppliva slumrande förmågor. Lake och Hills hävdar: ”En förbindelse i det skedet kan mycket väl göra ett stabilt äktenskap ännu stabilare och få den ena partnern att känna sig levande på ett nytt sätt utan att hota den andra det minsta.”

En utomäktenskaplig förbindelse kan mycket väl stimulera den sexuella aptiten eller tillfredsställa den själviska lusten en tid. ”Det verkade vara en så tjusig idé att ha en älskare”, sade en medelålders kvinna. Men till vilket pris?

Tänk på vad som hände en medelålders man efter det att han hade haft ett kärleksförhållande med sin 18 år yngre sekreterare. Hans 30-åriga äktenskap gick i kras, han tog till spriten och blev till slut avskedad från företaget. Han beklagar sig: ”Jag var helt enkelt mallig över att jag, gamla gubben, lyckades erövra en ung och attraktiv kvinna. Detta behov av att bravera, att inte minst inför manliga vänner visa att man är en sjutusan till karl, tror jag ligger bakom en stor del av de ’fånerier’ som män ägnar sig åt när chansen erbjuds. För stoltheten vilar på en falsk grund.”

”En falsk grund” — ja, sannerligen! Bibeln sade för länge sedan så här: ”Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.” — Ordspråksboken 16:18.

Betyder sex så mycket?

Somliga söker sex utanför äktenskapet därför att de tycker att de inte får tillräckligt inom äktenskapet. De har en benägenhet att tänka att lycka i livet är beroende av ett mycket aktivt sexliv. För dem är ett traditionellt livslångt förhållande med en partner föråldrat. Rita Liljeström, biträdande professor i sociologi, säger i en intervju: ”I Sverige har [man] ett väldigt otrohetsideal. Troheten har fått lite av löjets skimmer över sig. ’Vi är väl moderna människor.’”

Intressant nog har bibeln mycket att säga om ämnet sex, och den ger en balanserad syn på saken. Tänk till exempel på vad den vise kung Salomo skrev:

”Drick vatten ur din egen brunn, det vatten som rinner ur din egen källa. Inte vill du att dina flöden skall strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen? Nej, dig ensam må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig. Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje, hon, den älskliga hinden, den behagfulla gasellen, hennes bröst må alltid förnöja dig, i hennes kärlek må du ständigt finna din lust. Min son, inte skall du ha din lust i en främmande kvinna? Inte skall du sluta din nästas hustru i din famn?” — Ordspråksboken 5:15—20.

Bibeln nedvärderar alltså inte den ”lust” och tillfredsställelse som sexuellt umgänge bör ge mannen och kvinnan. Men lägg märke till att det skall ske inom äktenskapet, med ”din ungdoms hustru”.

De sexuella begären kan naturligtvis skilja sig mellan man och hustru. Som på så många andra områden i livet kräver ett lyckligt förhållande anpassning och vilja att dela med sig. Kommunicerande är ett måste. Var och en måste känna till den andres förmågor och önskningar. Aposteln Paulus rekommenderar: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man.” Och när de gör så, gör de väl i att följa denna besläktade princip: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” — 1 Korintierna 7:3; 10:24.

Sex har sin plats inom äktenskapet, men det betyder inte att det är allt eller att de sexuella begären kan ges fria tyglar. Vi kan illustrera det så här: Alkohol i måttlig mängd ”gläder människans hjärta”, säger bibeln. (Psalm 104:15) Men det betyder sannerligen inte att vi bör utveckla ett omåttligt begär efter alkohol eller att vi inte behöver utöva kontroll över när, var och hur vi dricker. — Ordspråksboken 20:1; 23:29—35.

Osjälviskhet

Sex är varken den enda eller den bästa grundvalen för ett lyckligt äktenskap. Det slags kärlek som utgör grundvalen för varaktig tillfredsställelse är en blandning av vänskap, ömhet, omsorg, förståelse, trohet och ansvar. Sådan är den sanna äktenskapliga kärleken. Det är den som består, det är den som hjälper makarna att härda ut när det uppstår prövningar, när fysisk eller mental sjukdom lägger hinder i vägen för sexuellt umgänge eller när krafterna och skönheten försvinner med åren.

Slutanalysen säger att det bästa rådet finns i Böckernas bok, bibeln, då den säger: ”Var trogen och uppriktig mot din egen hustru.” (Ordspråksboken 5:15, Levande Bibeln) Den kristne aposteln Paulus tillade: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad.” (Hebréerna 13:4) I överensstämmelse med det påminde Jesus Kristus några som ställde honom en fråga: ”Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött’?” — Matteus 19:4, 5; 1 Moseboken 2:24.

En stabilt äktenskap byggt på sådan osjälvisk kärlek och lojalitet, tillsammans med obrytbar kärlek till Gud och hans ord, är grunden för varaktig lycka — för båda parterna, för deras barn och för alla andra berörda.

[Infälld text på sidan 8]

Utomäktenskapliga förbindelser har blivit så vanliga i dagens samhälle att det betraktas som nästan onormalt att inte ha en

[Ruta på sidan 10]

Statistik över äktenskap och skilsmässor 1983:

Australien: 113.905 41.412a 36 %

Cuba: 76.365 29.249 38 %

Danmark: 27.096 14.763 54 %

Nederländerna: 78.415 32.596 42 %

Sovjet: 2.834.000 946.000 33 %

Storbritannien: 387.000 145.802b 38 %

Sverige: 36.210 21.618 57 %

Ungern: 75.978 29.000 38 %

USA: 2.444.000 1.179.000 48 %

Dessa siffror är grundade på Demographic Yearbook 1983. Siffrorna för Sverige och Danmark är hämtade från Yearbook of Nordic Statistics 1984.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Ett lyckligt förhållande mellan man och hustru kräver gott kommunicerande och vilja att anpassa sig