I sin berömda bergspredikan beskriver Jesus vad som behövs för att man skall bli lycklig. Han säger: ”Lyckliga är de” som 1) är medvetna om sitt andliga behov, 2) sörjer, 3) är milda till sinnes, 4) hungrar och törstar efter rättfärdighet, 5) är barmhärtiga, 6) är renhjärtade, 7) stiftar fred, 8) blir förföljda för rättfärdighetens skull och 9) blir smädade och förföljda för hans skull. (Matteus 5:3–11)a

Stämmer det Jesus säger?

Några av Jesu påståenden är självklara. Vem skulle förneka att en person som stiftar fred och som är mild, barmhärtig och renhjärtad är lyckligare än en som är argsint, stridslysten och obarmhärtig?

Men hur kan de som hungrar och törstar efter rättfärdighet eller som sörjer kallas lyckliga? Sådana människor har en realistisk syn på förhållandena i världen. De ”suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs” i vår tid. (Hesekiel 9:4) Detta i sig självt gör dem inte lyckliga, men när de får veta att Gud har för avsikt att införa rättfärdiga förhållanden på jorden och rättvisa för de förtryckta, kan de känna stor glädje. (Jesaja 11:4)

De som älskar rättfärdighet sörjer också över att de så ofta misslyckas med att göra det som är rätt. De är alltså medvetna om sitt andliga behov. Sådana människor är villiga att vända sig till Gud för att få vägledning, eftersom de inser att han är den ende som kan hjälpa dem att övervinna sina svagheter. (Ordspråksboken 16:3, 9; 20:24)

Människor som sörjer, hungrar och törstar efter rättfärdighet och är medvetna om sitt andliga behov inser att det är viktigt att ha ett gott förhållande till Skaparen. Ett gott förhållande till människor bidrar till lycka, men ett gott förhållande till Gud gör det i ännu högre grad. Ja, man kan med fog säga att uppriktiga människor som älskar det som är rätt och som är villiga att ta emot vägledning från Gud är lyckliga.

Men du kanske tycker att det är svårt att tro att någon som blir förföljd och smädad kan vara lycklig. Eftersom det var Jesus som sade det, måste det ändå stämma. Hur skall man då förstå hans ord?

Förföljd men lycklig – Hur går det ihop?

Lägg märke till att Jesus inte sade att smädelser och förföljelse automatiskt leder till lycka. Det finns ett förbehåll. Han sade: ”Lyckliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull”, och ”lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er ... för min skull”. (Matteus 5:10, 11) Det är alltså när man blir smädad på grund av att man är en efterföljare till Jesus Kristus och för att man formar sitt liv efter de rättfärdiga principer som han lärde ut som man blir lycklig.

Detta blir belyst av en händelse på de första kristnas tid. Medlemmar av Sanhedrin, judarnas högsta domstol, ”kallade in apostlarna, pryglade dem och gav dem order att upphöra med att tala på grundval av Jesu namn och lät dem gå”. Hur reagerade apostlarna? ”Dessa gick därför sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull. Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:40–42; 13:50–52)

Aposteln Petrus sprider mer ljus över sambandet mellan att bli smädad och att vara lycklig. Han skriver: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” (1 Petrus 4:14) Ja, att man som kristen får lida för att man gör det som är rätt skänker lycka – även om lidandet som sådant inte är behagligt – eftersom man vet att man får helig ande från Gud.