Är lydnad alltid det rätta handlingssättet?
”HÖRDE du vad jag sade?” ropar mamma till lille Pelle när han går ut genom dörren. Nej, hon kontrollerar inte Pelles hörsel. Hon förvissar sig om att han kommer att lyda henne och komma hem vid rätt tidpunkt.
Ja, orden höra och lyda är intimt förknippade med varandra. Det är därför inte förvånande att dessa ord är besläktade i de språk som bibeln ursprungligen skrevs på. Men åt vem bör vi låna vårt öra? Bör vi visa lydnad mot var och en som kräver detta? Och är det alltid rätt att lyda?
När det är rätt att lyda
Att lyda vår Skapare, Jehova Gud, är alltid rätt. Som vår Danare och livets källa är han den som först och främst har rätt att kräva lydnad av sina skapelser. (Psalm 95:6—8) Som den högste Suveränen anförtror Jehova också myndighet åt andra som uppfyller hans krav, och detta gör det tillbörligt för oss att lyda dem. Den främste bland sådana personer är Jesus Kristus. Sedan år 1914 har han varit Guds förordnade Kung i det himmelska Riket, ”för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna just honom”. (Daniel 7:13, 14, NW) I egenskap av den kristna församlingens huvud har Jesus överlåtit myndighet åt andra i denna församling, vilket gör att det är tillbörligt för oss att lyda sådana underherdar. — Hebréerna 13:17.
Jehova har också fastställt vissa riktlinjer beträffande lydnaden inom familjekretsen. Barn uppmanas att vara ”lydiga mot ... [sina] föräldrar i gemenskap med Herren”, och hustrur får uppmaningen att ”underordna sig sina män såsom Herren”. (Efesierna 5:21—6:3) De kristna blir också påminda om ”att underordna sig och att lyda regeringar och myndigheter såsom härskare”. (Titus 3:1) Skall då vår lydnad vara obetingad i alla dessa fall? Är det alltid rätt att lyda?
När det inte är rätt att lyda
Att lyssna till sådana som inte har fått sin myndighet från Jehova kan naturligtvis få katastrofala följder. Den förste mannen, Adam, ”lyssnade” till Evas röst och förenade sig med henne i att äta av kunskapens träd på gott och ont. (1 Moseboken 3:17) Vad blev resultatet? ”Genom den enda människans olydnad [gjordes] många ... till syndare.” (Romarna 5:19) Vilket sorgligt resultat av att lyssna till fel person!
Är det då alltid rätt att lyssna till dem som har blivit betrodda med myndighetsställningar? Inte om de försöker bruka sin myndighet på ett ogudaktigt sätt. I överensstämmelse med principen att vi bör lyda våra ”herrar i köttslig mening” bör vi till exempel vara lydiga mot våra arbetsgivare. Men hur är det då om en sådan person säger till oss att göra något som är i strid med den allsmäktige Gudens lagar? Aposteln Paulus’ fortsatta ord visar vad som är det rätta handlingssättet: ”Inte med ögontjänst såsom några som vill behaga människor, utan såsom Kristi slavar, som av hela sin själ gör Guds vilja.” (Efesierna 6:5, 6) Vid ett annat tillfälle sade Petrus och de andra apostlarna: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.
Samma princip är tillämplig inom familjen. En äkta man som inte sätter värde på Guds krav kanske motsätter sig sin hustrus önskan att regelbundet besöka kristna möten. Anta att han övar påtryckningar mot henne, kanske till och med tar till våld, vilket ibland har förekommit, för att hindra henne från att gå på kristna möten. Vad bör hon göra? Om hon skulle finna sig i hans önskan, skulle hon kunna äventyra sin egen andlighet såväl som sin familjs och förlora hoppet om evigt liv. Skulle det inte vara bättre för henne att lyda Jehova, i vetskap om att ingen människa, inte ens hennes man, har fått makt att upphäva befallningen att vi inte skall underlåta att ”församlas”? — Hebréerna 10:25.
Miyokos man opponerade sig mot att pengar som han hade förtjänat ”slösades bort” genom att hon besökte möten som han ogillade. Så småningom slutade han upp med att ge henne hushållspengar, och Miyoko fick gå till fots en hel timme för att komma till Rikets sal.
Gav Miyoko upp? Nej. Hon vände sig till Jehova i bön och tänkte igenom sin situation. Eftersom hon förstod orsaken till mannens motstånd, beslöt hon sig för att skaffa sig ett arbete som tidningsutbärare. Hennes man samtyckte, under förutsättning att hon gav honom hälften av sin lön.
Återigen vände hon sig till Jehova i bön och bad att hon, om det var hans vilja, skulle få ett distrikt i närheten. I vanliga fall tar det omkring ett år innan man får något som passar. Men inom sex veckor blev Miyoko till sin förvåning erbjuden ett distrikt alldeles i närheten av sitt hem. Uppmuntrad av att Jehova hade hört hennes böner arbetade hon från 4.30 till 6.00 varje morgon. När hennes man såg detta, förändrades så småningom hans inställning, och han blev mer samarbetsvillig. Miyoko, som nu tjänar som hjälppionjär, tänkte igenom och analyserade sin egen situation, bad angående den och vidtog sedan positiva åtgärder, och precis som det var för henne kommer du också att finna att det resulterar i Jehovas välsignelse.
Det kan naturligtvis finnas speciella skäl som gör att en icke troende man kan be sin hustru att låta bli att gå på ett kristet möte. Han kan göra detta utan någon som helst avsikt att underminera hennes tillbedjan och tjänst för Jehova Gud. Förståelse för de principer som är inbegripna kommer att hjälpa en kristen kvinna att fatta rätt beslut i hennes speciella omständigheter.
För att gå ett steg längre: hur är det om mannen förbjuder sin hustru att ta med sig barnen till kristna möten? Hon vet naturligtvis att även om hennes man inte accepterar Kristi ledarskap, så är han ändå familjens överhuvud. (1 Korintierna 11:3) Men ändå har hon också barnens andliga välfärd i tankarna, liksom också sin egen önskan att lyda Jehova. Det är verkligen ett trosprov för henne att fullgöra sina förpliktelser inom alla dessa områden. Att be till Jehova om vishet och urskillningsförmåga är helt visst till stor hjälp. (Jakob 1:5; Filipperna 4:6, 7) Att hon taktfullt resonerar igenom saken med sin man och talar vänligt med en stilla och mild ande kan också hjälpa henne att klara upp detta dilemma. — Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:1—5.
En kristen kvinna i Yamato i Japan ställdes inför en sådan situation, då hennes man förbjöd henne att ta med deras tre barn till mötena. Vad kunde hon göra? Hon undervisade flitigt sina barn i hemmet, och när de var tillräckligt gamla att välja själva, tog alla tre ståndpunkt för Jehova och började besöka mötena. Mannen blev rasande och körde ut dem alla ur huset.
Hustrun skaffade sig ett arbete och bodde tillfälligt i en systers lägenhet. Men hon lämnade inte saken därhän. Hon gick tillbaka och städade och lagade mat åt mannen. Till slut, efter en månad eller så, tog mannen dem tillbaka och slutade upp att motstå dem. Vilken belöning för hennes trogna kurs!
”Pröva de inspirerade uttalandena”
Hur är det då med myndigheten i den kristna församlingen? Eftersom alla personer i ansvarig ställning är förordnade under den heliga andens inflytande och baserar sina råd och tillrättavisningar på Guds ord, kan vi vara säkra på att det är tillbörligt att lyda den myndighet som utövas av vederbörligen förordnade män i den kristna församlingen. (Apostlagärningarna 20:28; Hebréerna 13:17) Men det betyder inte att vi lyder sådan myndighet utan tillbörlig hänsyn till vad som sägs. Varför inte?
Aposteln Johannes gav följande råd: ”Tro inte varje inspirerat uttalande, utan pröva de inspirerade uttalandena för att se om de härrör från Gud.” (1 Johannes 4:1) Detta betyder inte att vi bör vara misstänksamma mot allting som andra säger till oss. Vi bör i stället tänka på Paulus’ ord i Galaterna 1:8: ”Även om vi eller en ängel från himmelen förkunnade för er såsom goda nyheter något utöver vad vi har förkunnat för er såsom goda nyheter, så må han vara förbannad.”
Skiljer sig de upplysningar som vi får ta del av från vad vi har fått lära oss genom ”den trogne och omdömesgille slaven”? Ger den person som sprider budskapet ära åt Jehovas namn, eller försöker han upphöja sig själv? Är upplysningarna i harmoni med bibelns lära som helhet? Frågor som dessa kommer att hjälpa oss att ”pröva” sådant som kan låta tvivelaktigt. Bibeln ger oss uppmaningen: ”Förvissa er om allt; håll fast vid det goda.” — Matteus 24:45; 1 Tessalonikerna 5:21.
Ett belysande exempel i detta avseende är domaren Gideon. För att förvissa sig om att Jehova skulle vara med honom föreslog Gideon ett litet prov: ”Jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen”, sade han till Jehova. ”Om dagg kommer bara på ullen, medan marken i övrigt överallt förblir torr, då vet jag att du genom min hand skall rädda Israel.” När Jehova såg till att det gick precis som Gideon hade begärt, ville denne ha ytterligare bekräftelse: ”Gör nu så att bara ullen förblir torr, medan dagg kommer överallt annars på marken.” — Domarboken 6:37—39.
Var Gideon överdrivet försiktig eller misstänksam? Tydligtvis inte, eftersom Jehova godkände hans begäran båda gångerna och gjorde precis som han bad om. Gideon ville försäkra sig om att han hade fattat sitt uppdrag på rätt sätt. Eftersom han inte hade tillgång till Guds skrivna ord, vilket vi har, var detta ett mycket effektivt sätt för Gideon att ”förvissa” sig. Men när han väl hade fått den bekräftelse han bad om, var han mycket noga med att lyda Jehovas befallningar, trots att det från mänsklig synpunkt sett kunde ha förefallit som rena självmordet att ställa upp 300 män mot en fiendestyrka på 135.000. (Domarboken 7:7; 8:10) Visar vi samma inställning genom att rannsaka Guds ord för att få reda på vad Jehovas vilja verkligen är och sedan hålla fast vid den?
Det klokaste valet
Jehova förväntar inte att vi skall visa blind lättrogenhet. Han vill inte att vi skall visa honom samma slags lydnad som en dressör får fram hos ett djur med hjälp av ett betsel eller en piska. Det var därför han sade till David: ”Var inte som hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem.” (Psalm 32:9) Jehova har i stället utrustat oss med tankeförmåga och urskillning så att vi på ett insiktsfullt sätt kan välja att lyda honom.
Det japanska ordet kiku (höra) betyder inte bara att lyssna och lyda, utan också att bedöma huruvida någonting är bra eller dåligt. När någon talar till oss är det bra att vi lyssnar i den bemärkelsen, så att vi, när vi lyder, inte gör det helt enkelt av lättrogenhet, utan av eget val. När vår himmelske Fader, Jehova Gud, talar, vare sig det sker genom hans ord, bibeln, eller genom hans jordiska organisation, är det så mycket viktigare för oss att lyssna och lyda, så att vi därigenom visar oss vara lydiga tillbedjare som inte ignorerar hans kärleksfulla påminnelse: ”Hörde du vad jag sade?”
[Bild på sidan 29]
Vem bör jag lyssna på?
[Bild på sidan 31]
Gideon utforskade vad Jehovas vilja var och lydde honom