Jul — en tid av festligheter för Orientens folk

JÄTTELIKA julgranar, tindrande ljus, färgglada banderoller — man ser dem överallt i köpcentra och varuhus. Ur högtalarna strömmar skrälliga julsånger och reklambudskap som uppmuntrar människor att köpa mer. Män och kvinnor utklädda till tomtar strövar omkring på gatorna och erbjuder presentartiklar på ett beskyddande sätt. Utspelar sig denna scen i ett ”kristet” land? Nej, detta är Japan, där mindre än en procent av befolkningen bekänner sig vara kristen.

Det förhåller sig på liknande sätt på Taiwan; både ”kristna” och icke-kristna firar jul på traditionellt sätt och ger varandra gåvor. Och bland den kinesiska befolkningen i Malaysia får högtidligheterna vid denna ”kristna” fest en ny dimension genom knattrande fyrverkeripjäser.

Varför firar dessa människor jul? Tror de på julen? Eller tror de på de festligheter som är förknippade med julen? Fakta visar att ”ät, drick och var glad” är det budskap de får ut av julfirandet. Många tillämpar ”kristendomen” den 24 och 25 december men går tillbaka till sin egen religion — buddism, shintoism, taoism eller vilken det nu är — följande dag. Men hur skulle människor med så skiftande religiös bakgrund över huvud taget kunna ta del i en ”kristen” högtid?

När man frågade en liten pojke i Japan om han trodde på jultomten, svarade han: ”Jag tror på tomten, för han gav mig så många spel.” Hans svar återspeglar många orientaliska människors tänkesätt: ”Var öppen för nya idéer. Var inte för rigorös när det gäller religion. Om du kan få ut någonting av den, så njut av det. Men håll den på sin plats, så att den inte påverkar andra sidor av ditt liv.”

Detta tänkesätt framgår tydligt av en undersökning som utfördes av en av de större japanska dagstidningarna. En av de frågor som ställdes var: ”I Japan är det vanligt att en och samma person tar del i olika religiösa evenemang, till exempel ’omiyamairi’ [ett shintoistiskt högtidlighållande av barnens tillväxt], ’ohigan’ [en buddistisk högtid som hålls två gånger om året till minne av de döda] och jul. Tycker du att detta är anstötligt?” Endast 19 procent svarade ”anstötligt”. Även bland dem som påstod sig vara kristna var det 60 procent som inte såg något orätt i att ta del i högtider som firas av olika religioner.

Denna mentalitet har lett till ett egendomligt religiöst fenomen — många påstår sig tillhöra mer än en religion. Enligt ett kulturorgan uppgick det sammanlagda antalet anhängare av religiösa grupper i Japan i slutet av år 1982 till 207.080.000, medan den beräknade folkmängden i Japan år 1982 endast var 118.600.000. Detta innebär att det sammanlagda medlemsantalet för Japans religioner uppgick till 170 procent av befolkningen!

”Omöjligt!” kanske människor i monoteistiska kulturer utropar. Men samma ambivalenta religiösa attityder präglar också det västerländska julfirandet. Varför säger vi så? Och om detta är fallet, bör du då fira jul?

[Bild på sidan 3]

Sammanlagt antal medlemmar i Japans olika religioner: 207.080.000

Japans befolkning: 118.600.000

Bör du fira jul?

FÖR att illustrera likheterna och skillnaderna mellan det österländska och det västerländska sättet att fira jul presenteras här en del upplysningar i form av två brev som växlats mellan en japansk skribent och hans vän i England. Dessa upplysningar kan hjälpa dig att besvara frågan: Bör jag fira jul?

Käre David!

Nu har det börjat igen. Köpmännen leder folket som överstepräster. Jultomten är ceremonimästare. Julgranen står som sinnebild för firandet. Man frambär också offer i form av julkakor och leksaker. Köpmännen sprider julens religion i Japan. Deras missionsverksamhet har varit nog så framgångsrik under de senaste tre eller fyra decennierna. Enorma mängder japaner har omvänts till denna ”religion” — åtminstone för några dagar om året!

Detta har förbryllat mig. Jag har ofta undrat varför så många japaner, som till största delen är icke-kristna, skulle vilja fira en ”kristen” högtid. När började japanerna fira jul i en sådan omfattning? Vad ligger bakom allt detta?

I mitt sökande efter den japanska julens ursprung fann jag följande intressanta historia: Natsume Sōseki, en av de stora författarna under Meiji-epoken (1868—1912), skickade ett julkort från England till Shiki Masaoka, en berömd poet, med en beskrivning av det fascinerande julfirandet i London i slutet av år 1900. Shiki författade till och med en haiku, den kortaste versformen inom japansk poesi, om en liten kyrka en juldag. Vid sekelskiftet var julen tydligen fortfarande en nymodighet i Japan. När firade då japanerna egentligen sin första jul?

Det kanske intresserar dig att få veta att vissa källor hävdar att man i en flickskola i Ginza firade jul så tidigt som i Meiji-epokens åttonde år (1875). Men ”seden att fira jul började egentligen inte få fotfäste i Japan förrän år 1945”, påpekar The Christian Century. Det var när japanerna såg de amerikanska soldaternas och missionärernas familjer fira jul. Efter nederlaget i andra världskriget hade japanerna i gemen kommit in i ett andligt vakuum och behövde något som muntrade upp dem.

Julen fyllde detta behov. Som du säkert förstår lät köpmännen ingen tid gå förlorad när det gällde att använda sig av juldekorationer för att öka försäljningen vid årets slut. Juldekorationerna ”hade en magisk verkan när det gällde att dra kunder”, säger en tidningskolumnist, Kimpei Shiba. ”Detta”, tillade han, ”berodde på att dessa utsmyckningar var tilltalande och skapade feststämning.”

Men du, David, som bor i England, kanske inte vet att japanerna långt före julklapparnas tid hade för vana att utbyta gåvor vid årets slut. December har alltid varit en högsäsong för detaljhandeln. Med plånböckerna fulla av bonuspengar som de fått vid årets slut ger sig människor ut på köprond. Kolumnisten Shiba förklarar emellertid: ”Denna [jul]stämning försatte människor i en glad och spendersam sinnesstämning och lockade dem att köpa mer osei-bo [nyårspresenter] än de brukade göra, och därför har seden att använda juldekorationer fortsatt.”

Varuhus och detaljhandlare slår i dag mynt av denna ”julstämning” som tycks vara så verkningsfull. Leksakstillverkare och bageriidkare riktar in sig på denna stämning för att kunna dra nytta av helgen. Japans största butikskedja för försäljning av leksaker, Kiddy Land, har i december sålt fyra gånger så mycket som under övriga månader. Man beräknar också att mellan fem och tio procent av alla kakor som årligen produceras i Japan kan betecknas som ”julkakor”.

Jag har märkt att somliga människor är irriterade över att kommersialismen behärskar julfirandet i Japan. Tidningen The Daily Yomiuri citerar till exempel en amerikan som har bott länge i Japan: ”Japanerna har lagt sig till med nästan alla tänkbara juljippon, men själva stämningen saknas på något sätt här.” Han talade om den religiösa delen av julfirandet.

Detta fick mig att undersöka julens religiösa sida lite närmare. De som går i kyrkan hävdar att juldagen (25 december) är Kristi födelsedag. Men till min stora förvåning fann jag i Encyclopedia of Japanese Religions att det inte kan bevisas att Jesus föddes den 25 december! Det heter i detta uppslagsverk: ”Även om man inte känner till något exakt datum för Jesu födelse, har denna högtid sedan 200-talet firats den 25 december. ... Detta datum infaller ungefär vid vintersolståndet, och det övertogs efter det förkristna firandet av solens pånyttfödelse.” Solens pånyttfödelse? Jag föreställde mig att det var Jesu födelsedag. Men hur skulle uppriktiga kristna kunna fira en högtid som ursprungligen var ett hedniskt firande av vintersolståndet? Det var ju inte Jesu födelsedag, utan den återvändande solens högtid. Hur kan västerländska kyrkobesökare kritisera japanerna för att vara samvetslösa nog att fira en ”kristen” högtid, när de själva följer i stort sett samma tillvägagångssätt?

Därför, David, skulle jag vara tacksam om du kunde ge mig svar på dessa frågor, eftersom jag funderar mycket på dem.

Din vän

Ichiro

Käre Ichiro!

Tack för ditt brev där du beskriver julfirandet i ditt land. Det är mycket intressant för oss västerlänningar att få reda på hur människor i Österlandet firar en västerländsk högtid.

Uppriktigt sagt har du fullständigt rätt när du säger att julen är en hednisk högtid. I nästan vilket uppslagsverk som helst kan du läsa att julfirandet har sitt ursprung i de hedniska saturnalierna, en romersk fest som firades till ära för jordbruksguden Saturnus.

Ja, precis som ni japaner har upptagit julen i era buddistiska och shintoistiska kulturer, så har kristenhetens kyrkor upptagit hedniska högtider i sin ”kristna” tradition. Detta kan på sätt och vis sägas vara ännu mer orätt, eftersom japanerna firar julen som en utländsk högtid, medan kristenhetens kyrkor firar de hedniska saturnalierna som en ”kristen” jul, vilken också kallas ”kristmässa”.