Underverk och uppenbarelser – Är de tecken från Gud?

”UNDERVERK anses fortfarande vara ... ett slags rekommendationsbrev, en garanti för att det är Guds äkta budskap, hans allsmäktiga insegel på ett uppdrag eller ord som kommer från honom.” De underverk som Joseph Vandrisse, korrespondent vid Vatikanen för den franska dagstidningen Le Figaro, här åsyftar är naturligtvis de som godkänts av katolska kyrkan. Men vilken måttstock har kyrkan för att avgöra om ett underverk eller en uppenbarelse verkligen kommer från Gud?

Bör kyrkan döma i egen sak?

Enligt katolska myndigheter måste uppenbarelser uppfylla två villkor. För det första måste de vara i enlighet med kyrkans läror. Ett slående exempel är uppenbarelsen i Lourdes, där ”Jungfrun” presenterade sig som ”Den obefläckade avlelsen”. Det är intressant att tänka på att påven Pius IX några år dessförinnan hade förklarat att Maria vid avlelsen bevarades fri från arvsynd. År 1933 gav den blivande påven Pius XII uttryck åt sin uppfattning att dessa båda händelser hörde ihop, när han sade: ”Den obefläckade jungfrun, Guds Moder och välsignad bland kvinnor, önskade att med sin egen mun bekräfta det som hennes ofelbare suveräne påve hade fastställt i Rom. Detta gjorde hon strax efteråt i den berömda uppenbarelsen i Massabiellegrottan [Lourdes].”

För det andra måste man ta hänsyn till uppförandet hos den som fick uppenbarelsen. Som biskopen i Tours förklarade: ”Kyrkan ... trodde på uppenbarelserna [i Lourdes] på grund av Bernadettes helighet.” Och de kyrkliga myndigheterna anser att både Bernadette och Lucie, vilka påstod sig ha sett Maria i Lourdes respektive Fátima, uppfyllde detta villkor genom att senare bli nunnor.

De budskap som överfördes var i överensstämmelse med den katolska läran. De personers liv som hade sett synerna var i överensstämmelse med det mönster som kyrkan hade fastslagit. Det är knappast överraskande att de uppenbarelser som i dessa fall erkänts av katolska kyrkan uteslutande bekräftar dess egna traditioner och lärosatser, också de allra senaste, till exempel den om den obefläckade avlelsen.

Men är underverk och uppenbarelser verkligen tecken från himmelen som bevisar sannfärdigheten i kyrkans läror? J. Bricout, utgivare av Dictionnaire pratique des connaissances religieuses (Lexikon om religionskunskap), citerade en annan katolsk författare, P. Buysse, som skriver: ”Eftersom underverken i Lourdes har ett särskilt samband med ’de trossatser som är karakteristiska för katolska kyrkan’ (den obefläckade avlelsen, denna dogms definition av påvliga myndigheter, vördnad för det heliga sakramentet, vördnad för jungfru Maria osv.), så kan man, eller snarare måste man, erkänna att ’kyrkans lärosatser bär Guds insegels godkännande’.”

Men katolska kyrkan kan inte rätteligen göra anspråk på en sådan gudomlig befogenhet. Genom att ta på sig myndigheten att avgöra om en uppenbarelse (och därmed förknippade underverk) kommer från Gud eller inte sätter den upp sig själv som domare i egen sak.

Många andra religioner gör gällande att de har bevis för underverk och påstår sig ha Guds stöd. Står Gud bakom de underverk som utförs i de karismatiska rörelserna (inbegripet de icke-katolska) eller till och med i de icke-kristna religionerna? Det är svårt att tro att han gör det, eftersom bibeln säger att ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens”. — 1 Korintierna 14:33.

Vad är den rätta grunden för att döma? Boken Les signes de crédibilité de la révélation chrétienne (Den kristna uppenbarelsens tecken på trovärdighet) förklarade att kriteriet för att betrakta ett underverk som äkta huvudsakligen är andligt och religiöst.

Trogen mot uppenbarelsen?

Enligt olika katolska författare är ”det första kravet att det budskap som förmedlats är troget mot evangeliets uppenbarelse och kyrkans lärotradition”. ”En ny uppenbarelse kan inte ändra den ursprungliga uppenbarelsen.” Påven Johannes Paulus II förklarade också att ”det budskap som gavs i Fátima år 1917 innehåller evangeliets hela sanning”. Allt detta innebär att budskapet som getts genom sådana uppenbarelser först och främst måste överensstämma med den Heliga skrifts ”uppenbarelse”. Visar det sig verkligen vara så?

Vilka slutsatser kan man dra av de syner om ett brinnande helvete som gavs till herdarna i Fátima? Bibeln visar tydligt att syndare inte straffas på detta sätt när de dör. Jesus själv sade att vi bör känna fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp och visade således att själen kan dö. Andra skriftställen lär tydligt att det inte finns något medvetande i döden och att hoppet om att få liv igen grundar sig på bibelns löfte om en framtida uppståndelse. — Matteus 10:28; Predikaren 9:5, 10; Johannes 5:28, 29.

Och hur är det då med den ”obefläckade avlelsen”, som Bernadette talade om? Detta är återigen en uppenbar motsägelse av det bibeln lär. Bibeln visar att Maria likt alla Adams avkomlingar avlades i synd och ärvde död. (Psalm 51:7; Romarna 3:23) Om Maria avlats utan synd, varför frambar hon då ett syndoffer efter Jesu födelse? (3 Moseboken 12:6; Lukas 2:22—24) Det finns inte heller ett enda skriftställe som stöder den katolska lärosats som säger att hon genom särskild nåd bevarades från arvsynd. Eftersom Mariadyrkan inte har någon skriftenlig grund, är det rätt logiskt att ifrågasätta om hennes uppenbarelser är från Gud.

Skulle de kunna komma från en annan källa?

Bibelforskare vet naturligtvis att det inte är så att alla övernaturliga tecken härrör från Gud. Efter omnämnandet av de under eller underverk som utfördes av de egyptiska spåmännen inför Farao och Mose läser vi följande i Dictionnaire de la Bible, som getts ut av F. Vigouroux: ”I de yttersta dagarna skall falska profeter och falska Krister, alla redskap åt djävulen, utföra många underverk ända därhän att de om möjligt vilseleder Jesu Kristi trogna lärjungar.” — Matteus 24:24; 2 Moseboken 7:8—13.

Men hur är det då om en uppenbarelse, som fallet var i Fátima, uppmanar människor att ångra sig och ber troende att be för syndares omvändelse? Det är intressant att lägga märke till att en bok med titeln Fátima—Merveille du XX^e siècle (Fátima — 1900-talets under), som är positiv till uppenbarelser, citerar den präst som då var i Fátima, när denne trots dessa budskaps innehåll gav uttryck åt sina tvivel om deras ursprung. Prästen förklarade: ”Det skulle mycket väl kunna vara ett demoniskt bedrägeri.” Bibeln visar faktiskt att ”satan själf förkläder sig till en ljusets ängel” och att ”hans tjänare förkläda sig till rättfärdighetens tjänare”. (2 Korintierna 11:14, 15, J. P. E. Benelius’ katolska svenska översättning) Ett bestickande budskap är därför inget bevis för att en uppenbarelse verkligen kommer från Gud.

Detta är också en slutsats som dras av Calmets (katolska) Dictionnaire historique de la Bible, som säger: ”Mirakel och underverk är inte alltid ett säkert tecken på att de som utför dem är heliga eller att deras lära är riktig, och inte heller är de ett säkert bevis för att den som har fått se synen har mottagit ett uppdrag.”

I kontrast härtill utförde Kristus många underverk medan han var här på jorden. Vad var hans avsikt med dessa underverk, och vilket ljus sprider de över våra dagars under eller underverk? Dessa frågor kommer att besvaras i följande artikel.

[Ruta/bild på sidan 6]

Den 9 december 1531.

När en mexikansk indian vid namn Juan Diego skyndade i väg till mässan i staden Mexico, mötte han på vägen en dam som sände i väg honom till stadens biskop för att be denne att bygga en kyrka just där hon stod. Biskopen var lite skeptisk till indianens budskap.

Vid en följande uppenbarelse presenterade hon sig som den sanne Gudens moder och lite senare som ”den heliga Maria av Guadalupe”. För att ge Juan Diego ett tecken sade hon till honom att plocka några rosor, fastän det varken var säsong eller växtplats för sådana blommor. Han fann dock några och virade in dem i sin mantel. När han överlämnade dem till biskopen, visade sig en bild av ”Jungfrun” i naturlig storlek på hans mantel.

En bild av scenen finns nu att beskåda i Guadalupes basilika nära Mexico City.

[Bild]

Guadalupe

[Ruta/bild på sidan 7]

Den 11 februari 1858.

En fjortonårig fransk flicka vid namn Bernadette Soubirous och hennes syster och en kamrat var ute och samlade ved i närheten av Lourdes, en stad nära spanska gränsen i sydvästra Frankrike. Just när Bernadette skulle gå över ett vattendrag visade sig en ”dam” för henne i en grotta. Vid andra tillfällen bad samma ”dam” att ett kapell skulle byggas just där och vädjade till hela mänskligheten att ångra sig.

I en annan syn fick Bernadette höra ”damen” säga på lokal dialekt: ”Jag är den obefläckade avlelsen.” Ensam mot borgerliga såväl som religiösa myndigheter vidhöll Bernadette Soubirous att det hon hade berättat var sant. Slutligen erkände katolska kyrkan officiellt uppenbarelserna av ”Jungfrun”. Helgedomen vid Lourdes blev resultatet.

[Bild]

Lourdes

[Ruta/bild på sidan 8]

Den 13 maj 1917.

En ung herde och två herdeflickor vaktade sina hjordar i Fátima i centrala Portugal, när de fick se den första uppenbarelsen av ”Jungfrun”. Under en senare uppenbarelse skyndade människor till stället i hopp om att få ett tecken. De påstod sig ha sett solen dansa på himlen, varefter den hade fallit till jorden.

Barnen fick också ”hemligheter”. De fick en syn av helvetet, där de såg syndare lida ohyggligt i hemska lågor. ”Jungfrun” bad också att Ryssland skulle vigas till hennes ”obefläckade hjärta”. Senare påvar uppfyllde hennes önskan. En sista ”hemlighet” bevakas av den katolska kyrkans högsta myndigheter, vilka för närvarande vägrar att göra den känd för allmänheten.

[Bild]

Fátima