MARAH

[Mạrah] Betyder ”bitterhet”.

En av de första platser där israeliterna slog läger på Sinaihalvön. Platsen fick namnet ”Marah” på grund av att vattnet där var odrickbart. (2Mo 15:23; 4Mo 33:8) Trots att israeliterna nyligen hade blivit räddade undan egyptierna vid Röda havet började de trolöst knota när de inte kunde dricka vattnet i Marah. På Jehovas befallning kastade Mose då ett träd i vattnet, och vattnet blev sött. Det sägs inget i Bibeln om vilket slags träd det var, och därför går detta inte att fastställa. Jehova skulle naturligtvis ha kunnat leda Mose till ett trädslag som genom sina naturliga egenskaper kunde göra vattnet sött. Men det finns ingen anledning att söka en vetenskaplig eller naturlig förklaring till det som hände, eftersom vattnet utan tvivel blev friskt genom ett underverk. (2Mo 15:23–25; jfr 2Ku 2:19–22; 4:38–41.)

Jehova använde omständigheterna vid Marah för att pröva israeliternas tro på hans förmåga att ta hand om dem. Dåligt vatten kan ju orsaka sjukdomar (2Ku 2:19), så genom att göra vattnet friskt visade Jehova att han kunde skydda israeliterna mot de sjukdomar som drabbade egyptierna. Den ”förordning” som Jehova då lärde israeliterna var denna: Om de lydde honom som sin Gud, skulle de inte drabbas av de sjukdomar han hade lagt på egyptierna. (2Mo 15:25, 26)

Marah identifieras i regel med Ayn Hawara, som ligger 80 km sydsydöst om det nutida Suez, bara några kilometer från Röda havets kust.