”Herre, lär oss hur man skall be”

”En av hans lärjungar [sade] till honom ... : ’Herre, lär oss hur man skall be.’” (LUKAS 11:1)

1. Varför bad en av Jesu lärjungar att Jesus skulle lära dem hur man skall be?

VID ett tillfälle år 32 v.t. iakttog en av lärjungarna Jesus medan han bad. Lärjungen kunde inte höra vad Jesus sade till sin Fader, för troligen bad Jesus tyst. Men när Jesus hade slutat be, sade lärjungen till honom: ”Herre, lär oss hur man skall be.” (Lukas 11:1) Varför kom han med denna önskan? Bön var en regelbunden del av judarnas liv och gudsdyrkan. I de hebreiska skrifterna finns många böner i Psalmerna och på andra ställen. Lärjungen bad alltså inte att få lära sig någonting som han inte kände till eller som han aldrig hade gjort. Han kände utan tvivel till de judiska religiösa ledarnas formalistiska böner. Men nu hade han sett Jesus be, och han tyckte förmodligen att det var stor skillnad mellan rabbinernas skenheliga sätt att be och det sätt som Jesus bad på. (Matteus 6:5–8)

2. a) Vad visar att Jesus inte menade att vi skulle upprepa mönsterbönen ord för ord? b) Varför är vi intresserade av hur man skall be?

² Ungefär 18 månader tidigare hade Jesus i sin bergspredikan gett sina lärjungar ett mönster för hur man skall be. (Matteus 6:9–13) Det är möjligt att just den här lärjungen inte var närvarande vid det tillfället, så Jesus upprepade vänligt de viktiga dragen i denna mönsterbön. Vi bör lägga märke till att han inte upprepade bönen ord för ord, och därigenom visade han att han inte hade formulerat en liturgisk bön som skulle upprepas mekaniskt. (Lukas 11:1–4) Precis som den här lärjungen, som vi inte känner namnet på, bör vi också vilja lära oss hur man skall be, så att vi dras närmare Jehova genom våra böner. Låt oss därför undersöka den fullständigare versionen av mönsterbönen som den återges av aposteln Matteus. Den består av sju önskemål, av vilka tre gäller Guds avsikter och fyra våra materiella och andliga behov. I den här artikeln skall vi begrunda de tre första av dessa vädjanden.

En kärleksfull Fader

3, 4. Vad är inbegripet i att vi tilltalar Jehova som ”vår Fader”?

³ Redan från början visade Jesus att våra böner bör återspegla ett nära men ändå respektfullt förhållande till Jehova. Han talade i första hand till nytta för de lärjungar som hade församlats intill honom på bergssluttningen och uppmanade dem att tilltala Jehova som ”vår Fader i himlarna”. (Matteus 6:9) En språkkännare menar att oavsett om Jesus talade en folklig form av hebreiska eller han talade arameiska är det ord för ”Fader” som han använde besläktat med ett uttryck som ett litet barn skulle använda för att ge uttryck åt tillgivenhet för sin far. Att vi tilltalar Jehova som ”vår Fader” tyder på ett varmt och förtroligt förhållande.

⁴ Genom att säga ”vår Fader” erkänner vi också att vi ingår i en stor familj av män och kvinnor som erkänner Jehova som Livgivaren. (Jesaja 64:8; Apostlagärningarna 17:24, 28) Av anden pånyttfödda kristna är adopterade som ”Guds söner”, och till honom kan de ”ropa: ’Abba, Fader!’” (Romarna 8:14, 15) Miljoner har blivit lojala följeslagare till dem. Dessa har överlämnat sitt liv åt Jehova och visat sitt överlämnande genom dop i vatten. Alla dessa ”andra får” kan också närma sig Jehova i Jesu namn och kalla honom ”vår Fader”. (Johannes 10:16; 14:6) Vi kan regelbundet vända oss till vår himmelske Fader i bön för att lovprisa honom, tacka honom för all hans godhet mot oss och lasta våra bördor på honom i full förtröstan på att han bryr sig om oss. (Filipperna 4:6, 7; 1 Petrus 5:6, 7)

Kärlek till Jehovas namn

5. Vad är den inledande vädjan i mönsterbönen, och varför är den passande?

⁵ Den inledande vädjan sätter genast det främsta först. Den lyder: ”Må ditt namn bli helgat.” (Matteus 6:9) Ja, helgandet av Jehovas namn bör vara av främsta intresse för oss, eftersom vi älskar honom och hatar att se all den smädelse som har hopats över hans namn. Satans uppror och att han fick det första människoparet att inte lyda Jehova Gud innebar att Guds namn blev förtalat genom att hans sätt att utöva sin universella suveränitet blev ifrågasatt. (1 Moseboken 3:1–6) Dessutom har Jehovas namn genom århundradena smädats genom skamliga handlingar och läror från deras sida som påstått att de representerar honom.

6. Vad kommer vi inte att göra, om vi ber om att Jehovas namn skall bli helgat?

⁶ Vår bön om att Jehovas namn skall bli helgat visar var vi står i stridsfrågan om den universella suveräniteten – att vi helt och fullt stöder Jehovas rätt att styra universum. Jehova vill att universum skall vara bebott av förnuftsbegåvade skapelser som villigt och med glädje underordnar sig hans rättmätiga suveränitet därför att de älskar honom och älskar allt det som hans namn representerar. (1 Krönikeboken 29:10–13; Psalm 8:1; 148:13) Vår kärlek till Jehovas namn kommer att hjälpa oss att avhålla oss från att göra någonting som kan dra smälek över detta heliga namn. (Hesekiel 36:20, 21; Romarna 2:21–24) Eftersom universums och dess invånares frid beror på att Jehovas namn blir helgat och att man i kärlek underordnar sig hans suveränitet, är vår bön ”må ditt namn bli helgat” ett uttryck för att vi litar på att Jehovas avsikter kommer att fullgöras till lovprisning för honom. (Hesekiel 38:23)

Det kungarike som vi ber om

7, 8. a) Vad är det kungarike som Jesus lärde oss att be om? b) Vad lär vi oss om detta kungarike i Daniels bok och Uppenbarelseboken?

⁷ Den andra vädjan i mönsterbönen lyder: ”Må ditt kungarike komma.” (Matteus 6:10) Detta önskemål är nära förbundet med det närmast föregående. Jehovas redskap för att helga sitt heliga namn är det messianska kungariket, hans himmelska regering, och i detta rike är hans Son, Jesus Kristus, den lagligen förordnade kungen. (Psalm 2:1–9) Profetian i Daniels bok beskriver det messianska kungariket som ”en sten” som brutits loss ur ett ”berg”. (Daniel 2:34, 35, 44, 45) Berget representerar Jehovas universella suveränitet, och därför är Guds kungarike, som representeras av stenen, ett nytt uttryck för Jehovas universella suveränitet. I profetian blir stenen i sin tur ”ett stort berg” som uppfyller ”hela jorden”, och det visar att det messianska kungariket skall representera Guds suveränitet genom att styra över jorden.

⁸ Tillsammans med Kristus i hans kungarikes regering finner vi 144 000 andra, som ”köptes från människorna” för att härska tillsammans med honom som kungar och präster. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1–4; 20:6) Daniel omtalar dem som ”den Allrahögstes heliga”, och det sägs att de tillsammans med Kristus, sitt huvud, tar emot ”kungariket och herraväldet och storheten hos kungarikena under hela himlen. ... Deras kungarike är ett till obestämd tid bestående kungarike, och alla herravälden kommer att tjäna och lyda just dem.” (Daniel 7:13, 14, 18, 27) Detta är den himmelska regering som Kristus lärde sina efterföljare att be om.

Varför skall vi fortfarande be om att Guds kungarike skall komma?

9. Varför är det passande att vi ber om att Guds kungarike skall komma?

⁹ I sin mönsterbön lärde Kristus oss att be om att Guds kungarike skall komma. Uppfyllelsen av bibliska profetior visar att det messianska kungariket upprättades i himlen 1914.a Är det då fortfarande passande att vi ber om att detta kungarike skall ”komma”? Ja visst. I Daniels profetia visas det ju att det messianska kungariket, framställt symboliskt i form av en sten, är på kollisionskurs med jordiska politiska regeringar, vilka är framställda i form av en kolossal bildstod. Det återstår ännu för stenen att komma emot bildstoden och ge den ett dråpslag som pulvriserar den. I Daniels profetia heter det: ”Kungariket självt kommer inte att överlåtas till något annat folk. Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” (Daniel 2:44)

10. Varför längtar vi efter att Guds kungarike skall komma?

¹⁰ Vi längtar efter att få se Guds kungarike ingripa mot Satans onda tingens ordning, eftersom det kommer att betyda att Jehovas heliga namn blir helgat och att alla motståndare till Guds suveränitet röjs ur vägen. Vi ber innerligt: ”Må ditt kungarike komma”, och med aposteln Johannes säger vi: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” (Uppenbarelseboken 22:20) Ja, må Jesus komma för att helga Jehovas namn och hävda hans suveränitet, så att psalmistens ord kan bli verklighet: ”För att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” (Psalm 83:18)

”Må din vilja ske”

11, 12. a) Vad begär vi när vi ber om att Guds vilja skall ”ske, såsom i himlen så också på jorden”? b) Vad mer visar vår bön om att Jehovas vilja skall ske?

¹¹ Jesus lärde därnäst sina lärjungar att be: ”Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Universum kom till på grund av Jehovas vilja. Mäktiga himmelska skapelser ropar: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” (Uppenbarelseboken 4:11) Jehova har en avsikt med ”det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Efesierna 1:8–10) Genom att be om att Guds vilja skall ske ber vi faktiskt att Jehova skall genomföra det som är hans avsikt. Dessutom visar vi på så vis att vi längtar efter att se Guds vilja bli utförd i hela universum.

¹² Genom denna bön visar vi också vår villighet att forma vårt liv efter Jehovas vilja. Jesus sade: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Johannes 4:34) Likt Jesus finner vi som överlämnade kristna glädje i att göra Guds vilja. Vår kärlek till Jehova och till hans Son får oss att ”inte mer ... leva för människors lustar, utan för Guds vilja”. (1 Petrus 4:1, 2; 2 Korinthierna 5:14, 15) Vi strävar efter att undvika att göra sådant som vi vet är i strid med Jehovas vilja. (1 Thessalonikerna 4:3–5) Genom att köpa upp tid till att läsa och studera Bibeln fortsätter vi ”att uppfatta vad Jehovas vilja är”, och det inbegriper att vi tar del i att predika ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Efesierna 5:15–17; Matteus 24:14)

Jehovas vilja i himlen

13. Hur blev Guds vilja fullgjord långt före Satans uppror?

¹³ Jehovas vilja genomfördes i himlen långt innan en av hans andesöner gjorde uppror och blev Satan. Ordspråksboken framställer Guds förstfödde Son som den personifierade visheten. Den visar att Guds enfödde Son under omätliga tidrymder ”gladdes inför honom hela tiden”, lycklig över att göra sin Faders vilja. Slutligen blev han Jehovas ”mästerlige arbetare” i skapandet av allting ”i himlarna och på jorden, de synliga tingen och de osynliga”. (Ordspråken 8:22–31; Kolosserna 1:15–17) Jehova använde Jesus som sitt Ord, sin talesman. (Johannes 1:1–3)

14. Vad kan vi av Psalm 103 lära oss om hur änglarna fullgör Jehovas vilja i himlen?

¹⁴ Psalmisten visar att Jehovas suveränitet står över allt och att härarna av änglar lyssnar till hans ord av undervisning och till hans befallningar. Vi läser: ”Jehova själv har fast grundat sin tron i själva himlarna; och över allting har hans egen kungamakt utövat herravälde. Välsigna Jehova, o ni hans änglar, väldiga i kraft, som fullgör hans ord, i det ni lyssnar till hans ords röst. Välsigna Jehova, alla ni hans härar, ni hans tjänare, som gör hans vilja. Välsigna Jehova, alla ni hans verk, på alla hans herraväldes [eller: ”suveränitets”, fotnot i NW, studieutgåvan] platser.” (Psalm 103:19–22)

15. Hur påverkades fullgörandet av Guds vilja i himlen av att Jesus blev kung i Guds rike?

¹⁵ Efter sitt uppror hade Satan fortfarande tillträde till himlen, enligt vad som visas i Jobs bok. (Job 1:6–12; 2:1–7) Men i Uppenbarelseboken finns en profetia om att den tid skulle komma då Satan och hans demoner skulle drivas ut ur himlen. Denna tid kom uppenbarligen kort efter det att Jesus Kristus blivit kung i Guds rike 1914. Sedan dess finns det inte längre någon plats i himlen för dessa upprorsmakare. De har fått sin rörelsefrihet begränsad till jordens närhet. (Uppenbarelseboken 12:7–12) Nu hörs inte längre någon tvistande röst i himlen, utan bara röster förenade i hyllning till ”Lammet”, Kristus Jesus, och i undergiven lovprisning av Jehova. (Uppenbarelseboken 4:9–11) Jehovas vilja blir verkligen genomförd i himlen.

Jehovas vilja för jorden

16. Hur motbevisar mönsterbönen kristenhetens lära om människans hopp?

¹⁶ Kristenhetens kyrkosamfund utelämnar jorden från Guds avsikter genom att påstå att alla goda människor kommer till himlen. Men Jesus lärde oss att be: ”Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:10) Kan man ens i sin vildaste fantasi säga att Jehovas vilja blir genomförd i vår tid på en jord som är plågad av våld, orättvisa, sjukdom och död? Absolut inte! Därför bör vi uppriktigt be om att Guds vilja skall ske på jorden i överensstämmelse med det löfte som aposteln Petrus tecknade ner: ”Det finns nya himlar [det messianska kungarikets styre under Kristus] och en ny jord [ett rättfärdigt mänskligt samhälle] som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petrus 3:13)

17. Vad är Jehovas avsikt med jorden?

¹⁷ Jehova hade en avsikt med att skapa jorden. Han inspirerade profeten Jesaja att skriva: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’” (Jesaja 45:18) Gud satte det första människoparet i en paradisisk trädgård och gav dem anvisningen: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er.” (1 Moseboken 1:27, 28; 2:15) Det är mycket tydligt att Skaparens avsikt är att jorden skall vara bebodd av ett fullkomligt släkte av rättfärdiga människor som med glädje underordnar sig Jehovas suveränitet och lever för evigt i det paradis som Kristus utlovade. (Psalm 37:11, 29; Lukas 23:43)

18, 19. a) Vad måste göras innan Guds vilja sker helt och fullt på jorden? b) Vilka andra delar av Jesu mönsterbön skall vi behandla i följande artikel?

¹⁸ Jehovas vilja beträffande jorden kan aldrig bli fullt genomförd så länge jorden är befolkad av män och kvinnor som trotsar hans suveränitet. Gud kommer att använda mäktiga andestyrkor under Kristi ledarskap och ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Satans hela onda tingens ordning med dess falska religion, korrumperade politik, giriga och oärliga kommersialism och destruktiva militärmakt skall utplånas för evigt. (Uppenbarelseboken 11:18; 18:21; 19:1, 2, 11–18) Jehovas suveränitet kommer att bli hävdad och hans namn helgat. Allt detta ber vi om när vi säger: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10)

¹⁹ Men i sin mönsterbön visade Jesus att vi också kan be om personliga angelägenheter. De här delarna av hans undervisning om bön skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Jehova sörjer för våra dagliga behov

”Sluta upp med att sväva i bekymrad ovisshet; ... er Fader vet att ni behöver dessa ting.” (LUKAS 12:29, 30)

1. Hur sörjer Jehova för djuren?

HAR du någon gång tittat på en sparv eller någon annan fågel som har pickat runt i vad som inte tycks vara något annat än smuts? Du undrade förmodligen vad den kunde finna som var ätbart genom att picka på marken. I sin bergspredikan visade Jesus att vi kan hämta en lärdom av Jehovas sätt att sörja för fåglarna. Han förklarade: ”Ge uppmärksamt akt på himlens fåglar, eftersom de inte sår ut säd eller skördar eller samlar in i förrådshus; ändå ger er himmelske Fader mat åt dem. Är ni inte värda mer än de?” (Matteus 6:26) På underbara sätt sörjer Jehova för att alla hans skapelser skall få föda. (Psalm 104:14, 21; 147:9)

2, 3. Vilka andliga lärdomar kan vi få av att Jesus lärde oss att be om vårt dagliga bröd?

² Varför tog då Jesus med följande begäran i sin mönsterbön: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag”? (Matteus 6:11) Av denna enkla begäran kan vi hämta djupa andliga lärdomar. Först och främst påminner den oss om att Jehova är den som på ett enastående sätt drar försorg om oss. (Psalm 145:15, 16) Människor kan så, plantera och odla, men det är bara Gud som kan få det att växa, andligt och fysiskt. (1 Korinthierna 3:7) Det vi äter och dricker är en gåva från Gud. (Apostlagärningarna 14:17) Genom att vi ber honom förse oss med det vi behöver för varje dag visar vi honom att vi inte tar det som något självklart. En sådan begäran befriar oss naturligtvis inte från ansvaret att arbeta om vi är i stånd att göra det. (Efesierna 4:28; 2 Thessalonikerna 3:10)

³ För det andra visar vår bön om ”bröd för denna dag” att vi inte bör vara överdrivet bekymrade för framtiden. Jesus sade vidare: ”Var ... aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er. Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer.” (Matteus 6:31–34) Bönen om ”bröd för denna dag” anger mönstret för hur vi skall leva ett enkelt liv som kännetecknas av ”gudaktig hängivenhet jämte förnöjsamhet”. (1 Timoteus 6:6–8, fotnot i NW, studieutgåvan)

Andlig föda dag för dag

4. Vilka händelser i Jesu och israeliternas liv framhäver vikten av att ta till sig andlig föda?

⁴ Vår bön om dagligt bröd bör också påminna oss om vårt behov av daglig andlig föda. Trots att Jesus var mycket hungrig efter en lång fasta, motstod han Satans frestelse att förvandla stenar till bröd och sade: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” (Matteus 4:4) Jesus citerade här profeten Mose, som sade följande till israeliterna: ”[Jehova] ödmjukade dig och lät dig hungra och gav dig mannat att äta, som varken du hade känt till eller dina fäder hade känt till; i syfte att låta dig veta att människan inte lever bara av bröd, utan av varje yttrande från Jehovas mun lever människan.” (5 Moseboken 8:3) Jehovas sätt att tillhandahålla mannat gav inte bara fysisk föda åt israeliterna, utan också andliga lärdomar. En sådan andlig lärdom var att de skulle ”samla upp var och en sin mängd dag för dag”. Om de samlade mer än de behövde för dagen, började det som blev kvar lukta och bli fullt av maskar. (2 Moseboken 16:4, 20) Men detta inträffade inte på sjätte dagen, då de måste samla dubbla dagsransonen för att fylla sitt behov för sabbaten. (2 Moseboken 16:5, 23, 24) Mannat inskärpte alltså hos dem att de måste vara lydiga och att deras liv berodde inte bara på bröd, utan på ”varje yttrande från Jehovas mun”.

5. Hur förser Jehova oss med andlig föda för varje dag?

⁵ Vi behöver på liknande sätt varje dag livnära oss av den andliga föda som Jehova ger oss genom sin Son. I detta syfte har Jesus insatt en ”trogen och omdömesgill slav” till att ge ”mat i rätt tid” åt trons husfolk. (Matteus 24:45) Denna trogna slavklass förser oss inte bara med ett överflöd av andlig föda i form av bibelstudielitteratur, utan uppmuntrar oss också att läsa Bibeln varje dag. (Josua 1:8; Psalm 1:1–3) I likhet med Jesus kan vi också få andlig näring genom att varje dag göra ansträngningar för att lära känna mer om Jehovas vilja och göra den. (Johannes 4:34)

Förlåtelse för synder

6. För vilka skulder skall vi be om förlåtelse, och på vilka villkor är Jehova villig att avskriva dem?

⁶ Nästa begäran i mönsterbönen är: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matteus 6:12) Jesus talade inte här om ekonomiska skulder. Det han hade i tankarna var förlåtelsen för våra synder. I Lukas redogörelse för mönsterbönen lyder denna begäran: ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Lukas 11:4) När vi syndar är det alltså som om vi ådrar oss en skuld till Jehova. Men vår kärleksfulle Gud är beredd att ”utplåna” eller avskriva denna skuld, om vi uppriktigt ändrar sinne, ”vänder om” och ber honom om förlåtelse på grundval av tro på Kristi lösenoffer. (Apostlagärningarna 3:19; 10:43; 1 Timoteus 2:5, 6)

7. Varför bör vi varje dag be om förlåtelse?

⁷ Från en annan ståndpunkt sett syndar vi när vi missar målet och inte når upp till Jehovas normer för rättfärdighet. På grund av den nedärvda synden begår vi allesammans överträdelser i ord, gärning och tanke, eller också underlåter vi att göra det vi bör göra. (Predikaren 7:20; Romarna 3:23; Jakob 3:2; 4:17) Därför behöver vi, vare sig vi är medvetna om att vi har syndat under dagen eller inte, i våra dagliga böner ta med en begäran om förlåtelse för våra synder. (Psalm 19:12; 40:12)

8. Vad bör bön om förlåtelse förmå oss att göra, och vilka goda resultat får det?

⁸ Bön om förlåtelse bör komma efter en ärlig självprövning, sinnesändring och bekännelse, allt grundat på tro på den återlösande kraften i Kristi utgjutna blod. (1 Johannes 1:7–9) För att bevisa att vår bön är uppriktig måste vi ge stöd åt vår begäran om förlåtelse genom ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20) Sedan kan vi ha tro på att Jehova är redo att förlåta våra synder. (Psalm 86:5; 103:8–14) Resultatet är ojämförlig sinnesfrid, ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, vilken i sin tur ”skall skydda ... [våra] hjärtan och ... [våra] sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus”. (Filipperna 4:7) Men Jesu mönsterbön lär oss ännu mer om vad vi måste göra för att få förlåtelse för våra synder.

För att få förlåtelse måste vi förlåta

9, 10. a) Vilken kommentar fogade Jesus till mönsterbönen, och vad underströk detta? b) Hur belyste Jesus ytterligare att vi behöver vara förlåtande?

⁹ Det är intressant att begäran ”förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss” är den enda del av mönsterbönen som Jesus kommenterade. Sedan han avslutat bönen tillfogade han: ”Ty om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:14, 15) Jesus gjorde det alltså mycket tydligt att vi, för att få förlåtelse av Jehova, måste vara villiga att förlåta andra. (Markus 11:25)

¹⁰ Vid ett annat tillfälle framställde Jesus en liknelse som visar att vi behöver vara förlåtande om vi förväntar att Jehova skall förlåta oss. Han berättade om en kung som frikostigt avskrev en enorm skuld som en slav hade ådragit sig. Längre fram straffade kungen den här mannen strängt sedan han vägrat att avskriva en medslavs jämförelsevis obetydliga skuld. Jesus avslutade sin liknelse med orden: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” (Matteus 18:23–35) Lärdomen är tydlig: Den syndaskuld som Jehova har förlåtit var och en av oss är mycket större än vilken som helst överträdelse som någon kan ha begått mot oss. Dessutom förlåter Jehova oss varje dag. Därför bör vi sannerligen kunna förlåta de enstaka överträdelser andra begår mot oss.

11. Vilket råd av aposteln Paulus kommer vi att följa, om vi förväntar att Jehova skall förlåta oss, och vilka goda resultat får det?

¹¹ Aposteln Paulus skrev: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Efesierna 4:32) Ömsesidig förlåtelse främjar friden bland de kristna. Paulus uppmanade vidare: ”Klä er ... såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:12–14) Allt detta är underförstått i den bön Jesus lärde oss: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.”

Beskydd under frestelse

12, 13. a) Vad kan inte vara innebörden i den näst sista begäran i mönsterbönen? b) Vem är den store Frestaren, och vad är innebörden i vår bön om att inte bli förda in i frestelse?

¹² Den näst sista begäran i Jesu mönsterbön är: ”För oss inte in i frestelse.” (Matteus 6:13) Menade Jesus att vi skulle be Jehova att inte fresta oss? Så kan det inte vara, för lärjungen Jakob blev inspirerad att skriva: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Vidare skrev psalmisten: ”Om det var missgärningar du gav akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3) Jehova ger inte akt på varje misstag vi gör, och han försöker verkligen inte få oss på fall. Vad betyder då den här delen av mönsterbönen?

¹³ Den som försöker få oss på fall genom sluga handlingar, och till och med uppsluka oss, är Satan, Djävulen. (Efesierna 6:11, fotnot i NW, studieutgåvan) Han är den store Frestaren. (1 Thessalonikerna 3:5) Genom att be om att inte bli förda in i frestelse ber vi Jehova att inte låta oss falla när vi råkar i frestelse. Vi ber honom hjälpa oss att inte bli ”överlistade av Satan”, att inte duka under för frestelser. (2 Korinthierna 2:11) Vår bön är att vi skall förbli på ”den Högstes hemliga plats” och få det andliga skydd som utlovas åt dem som erkänner Jehovas suveränitet i allt de gör. (Psalm 91:1–3)

14. Hur försäkrar aposteln Paulus oss om att Jehova inte kommer att överge oss, om vi vänder oss till honom då vi utsätts för frestelser?

¹⁴ Vi kan vara säkra på att om detta är vår uppriktiga önskan, uttryckt i våra böner och i våra handlingar, kommer Jehova aldrig att överge oss. Aposteln Paulus försäkrar oss: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korinthierna 10:13)

”Befria oss från den onde”

15. Varför är det viktigare än någonsin att be om befrielse från den onde?

¹⁵ Enligt de mest tillförlitliga handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna slutar Jesu mönsterbön med orden: ”Befria oss från den onde.”a (Matteus 6:13) Skydd mot Satan är ännu nödvändigare i denna ändens tid. Han och hans demoner för krig mot den smorda kvarlevan, ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”, och mot kvarlevans följeslagare, den ”stora skaran”. (Uppenbarelseboken 7:9; 12:9, 17) Aposteln Petrus förmanade de kristna: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka. Men stå honom emot, fasta i tron.” (1 Petrus 5:8, 9) Satan vill stoppa vårt arbete med att vittna, och genom sina hantlangare här på jorden – vare sig de är religiösa, kommersiella eller politiska – försöker han skrämma oss. Men om vi står fasta kommer Jehova att befria oss. Lärjungen Jakob skrev: ”Underordna er därför Gud; men stå emot Djävulen, så skall han fly från er.” (Jakob 4:7)

16. Vilka medel förfogar Jehova över för att hjälpa sina tjänare som står under provsättning?

¹⁶ Jehova tillät att hans Son blev frestad. Men sedan Jesus stått emot Djävulen, och då använt Guds ord som skydd, sände Jehova änglar till att styrka honom. (Matteus 4:1–11) Likaså använder Jehova sina änglar till att hjälpa oss, om vi ber i tro och gör honom till vår tillflykt. (Psalm 34:7; 91:9–11) Aposteln Petrus skrev: ”Jehova [vet] att befria de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” (2 Petrus 2:9)

Fullständig befrielse är nära

17. Hur framställde Jesus saker och ting i rätt perspektiv genom att ge oss mönsterbönen?

¹⁷ I mönsterbönen framställer Jesus saker och ting i rätt perspektiv. Vårt främsta intresse bör vara helgandet av Jehovas stora och heliga namn. Eftersom det redskap som skall användas för att åstadkomma detta är det messianska riket, ber vi om att detta rike skall komma för att tillintetgöra alla ofullkomliga jordiska riken, eller regeringar, och se till att Guds vilja sker helt och fullt såsom i himlen så också på jorden. Vårt hopp om evigt liv på en paradisisk jord är beroende av att Jehovas namn helgas och att hans rättmätiga suveränitet erkänns över hela universum. Sedan vi har bett om detta, som är av allra största vikt, kan vi be om våra dagliga behov, förlåtelse för våra synder och befrielse från frestelser och knep som den onde, Satan, Djävulen, utsätter oss för.

18, 19. Hur hjälper Jesu mönsterbön oss att förbli vaksamma och att göra vårt hopp fast och stadigt ”intill slutet”?

¹⁸ Vår fullständiga befrielse från den onde och hans fördärvade tingens ordning närmar sig. Satan är mycket medveten om att han har bara ”en kort tidsfrist” på sig för att ge utlopp åt sin ”stora förbittring” här på jorden, särskilt då mot Jehovas trogna tjänare. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) I det sammansatta tecknet på ”avslutningen på tingens ordning” förutsade Jesus spännande händelser, av vilka somliga ännu ligger framför oss. (Matteus 24:3, 29–31) När vi ser dessa händelser inträffa, blir vårt hopp om befrielse starkare. Jesus förklarade: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:25–28)

¹⁹ Den kortfattade mönsterbön som Jesus gav sina lärjungar ger oss sund vägledning beträffande vad vi bör inbegripa i våra böner då slutet närmar sig. Må vi ända fram till slutet lita på att Jehova skall fortsätta att sörja för våra dagliga behov, både andliga och materiella. Att vi förblir vaksamma under bön hjälper oss att ”intill slutet stadigt hålla fast vid den tillförsikt vi hade i början”. (Hebréerna 3:14; 1 Petrus 4:7)

[Fotnoter]