Fattigdomens fångar

ÅR 33 v.t. sade Jesus Kristus till sina lärjungar: ”De fattiga har ni ju alltid ibland er.” (Matteus 26:11) Vad menade Jesus egentligen? Menade han att fattigdomen är omöjlig att utrota?

Chefen för FN:s utvecklingsprogram, James Speth, sade i ett tal: ”Vi kan inte acceptera att ... [fattigdomen] alltid kommer att finnas. Dagens värld har de resurser och den sakkunskap och expertis som krävs för att förpassa fattigdomen till historiens blad.” Innebär det att dagens värld kan utplåna all fattigdom?

Förenta nationernas generalförsamling hoppas tydligen att fattigdomen skall kunna utrotas genom mänskliga ansträngningar, eftersom den har proklamerat åren 1997–2006 som ”FN:s årtionde för att utrota fattigdomen”. FN:s avsikt är att samarbeta med regeringar, folk och institutioner för att främja den ekonomiska utvecklingen, förbättra tillgången till grundläggande samhällsservice, förbättra kvinnornas situation och skapa inkomster och arbetstillfällen.

Verkligen ädla mål! Men kommer världssamfundet någonsin att lyckas uppnå dem? Låt oss se på några av de faktorer som lägger hinder i vägen för människans försök att utrota fattigdomen.

Hunger och undernäring

Ayembe, som bor i Zaire, har 15 familjemedlemmar att försörja. Ibland kan familjen kosta på sig att äta ett mål om dagen — majsgröt smaksatt med kassavablad, salt och socker. Ibland får de ingenting att äta på flera dagar. ”Jag väntar tills barnen gråter av hunger innan jag lagar till något”, säger Ayembe.

Deras fall är inte unikt. I tredje världens länder går var femte invånare hungrig till sängs varje kväll. Cirka 800 miljoner av jordens invånare — däribland 200 miljoner barn — är kroniskt undernärda. Dessa barn utvecklas inte normalt och blir ofta sjuka. De gör vanligtvis dåligt ifrån sig i skolan. Som vuxna får de känna av konsekvenserna av allt detta. Fattigdomen resulterar således ofta i undernäring, och undernäring är en bidragande orsak till fattigdom.

Fattigdom, svält och undernäring är så oerhört utbredda problem att de trotsar alla politiska, ekonomiska och samhälleliga försök till lösning. Faktum är att situationen inte blir bättre, utan sämre.

Hälsoproblem

Enligt Världshälsoorganisationen är fattigdom ”världens dödligaste sjukdom” och ”den största enskilda grundorsaken till sjukdom, lidande och död”.

En rapport som FN:s centrum för boende- och bebyggelsefrågor gav ut år 1996 uppger att minst 600 miljoner människor i Latinamerika, Asien och Afrika bor i så undermåliga bostäder — utan tillgång till vatten och tillfredsställande sanitära anordningar — att deras liv och hälsa ständigt är i fara. Över en miljard av jordens invånare saknar tillgång till rent vatten. Hundratals miljoner har inte råd att äta en fullvärdig kost. Alla dessa faktorer gör det svårt för fattiga människor att förhindra sjukdomar.

Ofta har fattiga människor också svårt att bota de sjukdomar som de drabbas av, eftersom de inte har råd att köpa lämpliga mediciner eller söka läkare. Många fattiga dör unga, och de som överlever lider ofta av kroniska sjukdomar.

Zahida, en torghandlare på Maldiverna, säger: ”Fattigdom leder till ohälsa, vilket gör att man inte orkar arbeta.” Arbetsoförmågan leder naturligtvis till allt djupare fattigdom. Följden blir en ond och dödsbringande kretsgång, i vilken fattigdom och sjukdom underblåser varandra.

Arbetslöshet och låga löner

En annan orsak till fattigdom är arbetslöshet. Världen över finns det omkring 120 miljoner arbetsföra personer som inte kan få tag i ett arbete. Dessutom finns det cirka 700 miljoner som ofta har långa arbetsdagar men ändå tjänar så lite att det inte räcker för att tillgodose deras mest grundläggande behov.

Rudeen är cykeltaxiförare i Kambodja. Han säger: ”Att vara fattig innebär i mitt fall att arbeta mer än 18 timmar om dagen men ändå inte tjäna så mycket att jag kan mätta mig själv, min hustru och mina två barn.”

Miljöproblem

Skövlingen av jordens miljö är nära förbunden med fattigdom. Som Elsa, en forskare i Guyana i Sydamerika, uttrycker det: ”Fattigdom leder till förstöring av naturen — skogar, jord, djur, floder och sjöar.” Detta är ytterligare en ond cirkel: fattigdom leder till miljöproblem, som i sin tur resulterar i ökad fattigdom.

Att odla åkerjord tills den är utarmad eller använda den för andra ändamål är något som människor har gjort i alla tider. Så är det också med kalhuggning — att hugga ner alla träd i ett område för att få virke eller bränsle eller för att röja ny mark. Men på grund av den snabba tillväxten av jordens befolkning har problemet nu antagit kritiska proportioner.

Enligt Internationella jordbruksutvecklingsfonden har nästan 20 procent av världens åkerjord gått förlorad de senaste 30 åren, främst på grund av bristen på både ekonomiska och tekniska resurser för effektiva motåtgärder. Under samma period har miljontals hektar förvandlats till ödemark till följd av dåligt konstruerade bevattningssystem eller bristande underhåll av dem. Dessutom huggs många miljoner hektar skog ner varje år för att man skall få bränsle eller virke eller för att röja ny mark för odling av spannmål.

Denna skövling är relaterad till fattigdom på två sätt. För det första är fattiga människor ofta tvingade till rovdrift på miljön på grund av sitt behov av mat och bränsle. Hur kan man tala om en godtagbar utvecklingsnivå eller kommande generationers välfärd när det gäller människor som är hungriga och fattiga och som är tvungna att utarma naturen för att kunna överleva? För det andra exploaterar rika människor ofta de fattigas naturliga miljö för egen vinnings skull. Så oavsett om rovdriften på naturtillgångar utförs av fattiga eller av rika, leder den till att fattigdomen ökar.

Utbildning

Alicia, en socialarbetare i en stad i Filippinerna, säger: ”Fattigdom är att skicka ut sina barn på gatorna för att tigga i stället för att skicka dem till skolan, därför att de annars inte har något att äta. Mamman vet att hon bara upprepar den onda cirkel som hon själv sitter fast i, men hon ser ingen annan utväg.”

Omkring 500 miljoner barn har ingen skola att gå till. En miljard vuxna är funktionella analfabeter. Utan utbildning är det svårt att få ett bra arbete. Fattigdom resulterar följaktligen i bristfällig utbildning, vilket i sin tur bidrar till fattigdom.

Bostadsförhållanden

I fattiga länder är många bostadslösa, och även i en del rika länder är bostadsfrågan ett stort problem. Enligt en rapport har närmare en kvarts miljon av staden New Yorks invånare tillbringat någon tid i härbärgen för hemlösa under de senaste fem åren. Även i Europa finns det fattiga. I London är cirka 400.000 personer registrerade som hemlösa. I Frankrike saknar en halv miljon invånare permanent bostad.

I u-länderna är situationen ännu värre. Människor strömmar till städer och tätorter, ditlockade av drömmar om arbete, mat och ett bättre liv. I vissa storstäder bor över 60 procent av befolkningen i kåkstäder eller slumområden. Fattigdomen på landsbygden underblåser således fattigdomen i städerna.

Befolkningsexplosionen

Något som ytterligare förvärrar alla dessa problem är den snabba befolkningsökningen. Världens befolkning har mer än fördubblats under de senaste 45 åren. Förenta nationerna beräknar att befolkningssiffran kommer att stiga till 6,2 miljarder före år 2000 och vara uppe i 9,8 miljarder år 2050. Befolkningstillväxten är störst i de fattigaste områdena på jorden. Av de omkring 90 miljoner barn som kom till världen år 1995 föddes 85 miljoner i de länder som har sämst resurser att ta hand om dem.

Tror du att människor plötsligt kommer att börja samarbeta för att utrota fattigdomen en gång för alla genom att lösa sådana problem som svält, sjukdom, arbetslöshet, miljöförstöring, bristfällig utbildning, undermåliga bostäder och krig? Förmodligen inte.

Innebär det att situationen är hopplös? Nej, för en lösning på problemet är nu i sikte, och vi kan vara fullständigt övertygade om att den kommer. Men inte genom mänskliga ansträngningar. Hur skall det då gå till? Och vad menade Jesus när han sade: ”De fattiga har ni ju alltid ibland er”?

[Ruta på sidan 7]

De fattigaste av de fattiga

År 1971 myntade Förenta nationerna uttrycket ”de minst utvecklade länderna” för att beskriva ”de fattigaste och i ekonomiskt avseende svagaste utvecklingsländerna”. Då fanns det 21 sådana länder. Nu finns det 48, och 33 av dem ligger i Afrika.

[Bild på sidan 5]

Miljoner människor har långa arbetsdagar för en obetydlig lön

[Bildkälla]

Godo-Foto

[Bild på sidan 6]

Lyx och fattigdom existerar sida vid sida

[Bild på sidan 7]

Miljontals människor bor i undermåliga bostäder