Från våra läsare

Orkanen Pauline  Jag blir alltid så glad när jag påminns om att jag tillhör en organisation som verkligen bryr sig om människor. Tack för den utmärkta artikeln ”Två sidor av en katastrof”. (8 oktober 1998) Det är så tillfredsställande att veta att andra erkänner att Jehovas vittnen är ”välorganiserade och ärliga”.

D. F. S., Brasilien

Avskildhet  Artikeln ”Bibelns syn: Värdet av avskildhet” (8 oktober 1998) verkade vara riktad direkt till mig. Jag är verkligen i behov av avskildhet för att kunna fortsätta att må bra både andligen och känslomässigt. Men jag skall komma ihåg att avskildhet är ”en plats som det medför belöningar att besöka, men som är farlig om man blir kvar där”.

L. G., USA

Vatikanen och Förintelsen  Under årens lopp har jag ofta fått besök av Jehovas vittnen, och det har varit mycket trevligt. Men jag tyckte att artikeln ”Katolska kyrkan och Förintelsen” (22 oktober 1998) var stötande. Påven Pius XII var en from man som gjorde allt han kunde för att hjälpa judarna, och tack vare hans ansträngningar räddades tusentals!

J. P., USA

Vår avsikt var inte att väcka anstöt hos dem av våra läsare som är katoliker, utan att ge en exakt redogörelse angående den kontrovers som blev följden av Vatikanens dokument ”Vi minns: En betraktelse över Shoa”. De uttalanden som återges i artikeln är synpunkter från respekterade historiker, skribenter och jurister — av vilka några själva är katoliker. Självklart är den roll Vatikanen kan ha haft i att rädda liv berömvärd. Men det är ändå ett faktum att påven inte protesterade offentligt mot den nazistiska regimen. Om han hade gjort det, hade sannolikt miljontals liv räddats. — RED.

Älska varandra  Artikelserien ”Kommer alla en dag att älska varandra?” (22 oktober 1998) var utmärkt! Den har hjälpt mig att lägga band på mina starka känslor och inte så lätt hysa agg och hat. Tack så mycket! Jag hoppas att den uppmuntran jag får genom er litteratur skall hjälpa mig att bli en tjänare åt Jehova Gud.

G. C., Italien

Modiga missionärer  Sedan jag läst artikeln ”Vi lever inte längre för oss själva” (22 oktober 1998), måste jag helt enkelt tacka er för dessa trosstärkande upplysningar. Här i Storbritannien möter vi en hel del likgiltighet. Men det är ingenting jämfört med vad Jerker och Gurli Johansson har fått uppleva. Den här artikeln rörde verkligen mitt hjärta och fick mig att känna tacksamhet för vad jag har.

L. J., England

Min hustru och jag har varit i heltidstjänsten några år nu, och vi vet att det kan vara en verklig utmaning att anpassa sig till ett nytt predikodistrikt. Johanssons var uppriktiga när de beskrev hur de kände det när de skulle flytta. Deras berättelse visade oss att våra känslor inte är unika och att vi bör fortsätta att förtrösta på Jehova.

S. E. C., Brasilien

Leva i sanningen  Jag är 12 år, och jag tyckte om artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag leva i sanningen?” (22 oktober 1998) Nu när skolan har börjat är det lite svårare att förbereda sig för kristna möten. Men jag måste köpa upp tiden. Jag tror att den här artikeln kommer att hjälpa många ungdomar att fördjupa sin tillgivenhet för Jehova och bli djupt rotade i sanningen.

C. S., Portugal

För ett år sedan ställde jag samma frågor beträffande sanningen. Jag var inte säker på om jag verkligen älskade sanningen eller om jag var med i sanningen bara på grund av min familj. Sedan gjorde jag det ni uppmanade till — jag prövade mig fram genom att studera Bibeln. Jag är nu glad att säga att jag har omfattat sanningen och lever i den. Jag ser fram emot att bli heltidsförkunnare!

H. N., USA