Kommer vi att drunkna i sopor?

SITUATIONEN är verkligen paradoxal. I vår generation har människan färdats till månen och tillbaka. Högmoderna, sofistikerade satelliter utrustade med superkänsliga kameror har skickats miljontals mil ut i rymden och sänt tillbaka närbilder av avlägsna planeter. Människan har utforskat havsdjupen och påträffat sjunkna fartyg från forna tider och hämtat upp skatter från längesedan svunna epoker. Forskarna har lyckats tämja den gäckande atomen, antingen för att gagna mänskligheten eller för att utplåna hela städer och deras invånare från jordens yta. På några få kiselchips som inte är större än en fingernagel kan man i moderna datorer nu lagra hela bibeln och ta fram texten på ett ögonblick. Men trots denna guldgruva av förmågor och kunskaper kan människan inte ta hand om sina egna hushållssopor och undanskaffa dem på lämpligt sätt, så att den nuvarande generationen slipper frukta att bli levande begravd i dem.

Låt oss till att börja med se på de stora avfallsproblem som Förenta staterna har att brottas med. Enligt uppgift gör sig amerikanerna av med mer än 400.000 ton sopor varje dag. Den årliga avfallsmängden är 160 miljoner ton — ”tillräckligt för att täcka 1.000 fotbollsplaner upp till 30 våningars höjd, tillräckligt för att fylla en konvoj av sopbilar, stötfångare mot stötfångare, halvvägs till månen”, enligt tidskriften Newsweek, och då har man ändå inte räknat med byggavfall och kloakvatten. Mer än 90 procent av detta avfall körs till soptippar, som kan bli hundra meter höga eller ännu mer.

New York, för att ta ett exempel, har den största kommunala soptippen i världen — ett 800 hektar stort område på Staten Island. En jämn ström av pråmar för dagligen 24.000 ton avfall till detta jättelika sopberg. Man beräknar att denna avfallshög år 2000 kommer att vara ”50 procent högre än Frihetsstatyn och innehålla fler kubikmeter än den största av Egyptens stora pyramider”. Man antar att när denna tipp måste stängas, vilket kommer att ske inom det närmaste decenniet, kommer den att ha nått en höjd av 150 meter. När David Dinkins, nybliven borgmästare i New York, tillträdde sitt ämbete, hälsades han av chefen för hälsovårdsnämnden med följande ord: ”Hej! Välkommen till stadshuset. Förresten, du vet väl att du inte har någonstans att göra av soporna?”

”Varje större stad i Förenta staterna har avfallsproblem”, sade en expert. ”Amerikas tippar håller helt enkelt på att bli fulla, och inga nya iordningställs”, förklarade U.S.News & World Report. ”År 1995 kommer hälften av alla befintliga soptippar att vara stängda. Många uppfyller inte den moderna miljölagstiftningens krav”, fortsatte rapporten.

Man beräknar att invånarna i Kalifornien gör sig av med i genomsnitt cirka 1.100 kilo sopor och avfall om året. ”I Los Angeles’ förvaltningsområde producerar vi tillräckligt mycket avfall för att kunna fylla hela Dodger Stadium med sopor ungefär var nionde dag”, sade en miljövårdsexpert. Soptipparna i Los Angeles förväntas ha tjänat ut omkring år 1995. Hur blir det då? frågar sig invånarna. Men räkenskapens dag kan komma tidigare än väntat, enligt vad som antyds av en miljövårdare från Kalifornien: ”Vi har faktiskt sopbilar som varje dag kör omkring i staden utan att veta var de skall tippa avfallet.”

Chicago står inför hotet att behöva stänga alla sina 33 soptippar i mitten av det här årtiondet. Andra större städer försöker lösa avfallsproblemet genom att helt enkelt transportera sina sopor till andra delstater och tippa dem där. Detta har väckt stor indignation i stater som ofrivilligt fått ta emot andra människors sopor. Omkring 28.000 ton avfall fraktas dagligen omkring på de amerikanska vägarna medan någon letar efter en plats där man kan tippa det. Delstaterna New York, New Jersey och Pennsylvania uppges föra ut åtta miljoner ton avfall om året. Det blir verkligen en dyrbar sophantering. ”Vad som är ännu värre”, skriver tidskriften Newsweek, ”är att somliga åkare som transporterar kött och köttprodukter till de östra staterna [i USA] i sina kylbilar tar med sig maskangripet avfall tillbaka till de västra staterna i samma fordon”. Kongressen överväger att förbjuda detta på grund av de uppenbara hälsoriskerna.

Det växande sopberget är ett problem som inte bara Förenta staterna brottas med. Andra nationer hotas också av denna kris. Japan kämpar för att komma till rätta med sina avfallsproblem. År 2005 beräknas Tokyo och tre närbelägna städer få ett överskott på drygt tre miljoner ton sopor som man inte vet hur man skall bli kvitt. Också där blir man förmodligen tvungen att exportera dem. ”Sopor är en japansk exportvara utan marknad”, sade en skribent.

Även om somliga nationer ännu inte har något problem med att bli av med hushållssopor, har många av dem stora problem med sitt industriavfall. Länder som använder jättelika förbränningsugnar för att bli kvitt sitt avfall får till exempel tusentals ton aska att ta hand om, aska som ibland kan vara mycket giftig. NIMBY (ett ord som bildats av begynnelsebokstäverna i det engelska uttrycket ”Not in my back yard”) — ”Inte på min bakgård” — är det rop som höjs från invånarna när myndigheterna talar om att tippa avfallet i deras grannskap. Var man skall göra av avfallet blir en hård nöt att knäcka för alla berörda parter. Pråmar lastade med tusentals ton avfall far omkring på haven på jakt efter en ”bakgård” i främmande land. Många får vända. De har kolliderat med NIMBY-syndromet.

Under senare år har u-länderna kommit att bli avstjälpningsplatser för tusentals ton ovälkommet avfall. En del av detta avfall har helt enkelt tippats ut på öppna fält av samvetslösa människor. ”Européer och amerikaner håller på att upptäcka att de för att skydda sin egen miljö kan tvingas förorena andra människors länder”, skriver tidskriften World Press Review.

I oktober 1988 rapporterade The German Tribune att staden Zürich i Schweiz exporterade sitt överskottsavfall till Frankrike och att Canada, Förenta staterna, Japan och Australien hade funnit ”bakgårdar” i Östeuropa där de kunde stjälpa av sitt avfall.

Och så är det över hela linjen. ”Avfallsproblemet är inte likt något annat problem som vi har haft att brottas med”, säger en amerikansk myndighetsperson. ”Om det är torka, skär människor helt enkelt ner på vattenkonsumtionen. Men i den här krissituationen producerar vi bara mer och mer sopor.”

[Infälld text på sidan 4]

”Tillräckligt för att fylla en konvoj av sopbilar, stötfångare mot stötfångare, halvvägs till månen”

[Infälld text på sidan 5]

”Sopor är en japansk exportvara utan marknad”