Bibelns syn

Är det fel att uttala Guds namn?

I ÅRHUNDRADEN har man inom judendomen lärt ut att Guds namn, Jehova, är för heligt att uttala.a (Psalm 83:18) Många teologer menar att det är respektlöst att tilltala den härlige Skaparen på ett så familjärt sätt och att det till och med är ett brott mot det tredje budet, som förbjuder att man ”missbrukar hans [HERRENS] namn”. (2 Moseboken 20:7, 1917) På 200-talet v.t. kunde man i Mishna läsa att ”den som uttalar Guds namn som det stavas” har ”ingen del i den kommande världen”. — Sanhedrin 10:1.

Intressant nog följer många bibelkännare i kristenheten denna princip i den judiska traditionen, när de översätter Bibeln. I förordet till The New Oxford Annotated Bible står det till exempel: ”Bruket att kalla den ende Guden vid namn, som om det fanns andra gudar från vilka den sanne Guden måste särskiljas, upphörde inom judendomen före den kristna eran och är olämpligt för den kristna kyrkans universella tro.” Därför har ordet ”HERREN” fått ersätta Guds namn i den översättningen.

Vad är Guds syn?

Men återspeglar dessa översättares och teologers åsikter Guds tankar? Gud valde ju inte att dölja sitt namn för mänskligheten, utan han uppenbarade det. I Bibelns hebreiska del, allmänt kallad Gamla testamentet, förekommer Guds namn, Jehova, mer än 6.800 gånger. Bibelns skildring visar att redan det första människoparet, Adam och Eva, kände till och använde Guds namn. När Eva födde sin förste son, sade hon: ”Jag har frambringat en man med Jehovas bistånd.” — 1 Moseboken 4:1.

Flera hundra år senare, när Gud befallde Mose att leda nationen Israel ut ur slaveriet i Egypten, sade Mose: ”Anta att jag nu har kommit till Israels söner och att jag verkligen säger till dem: ’Era förfäders Gud har sänt mig till er’, och att de verkligen säger till mig: ’Vad är hans namn?’ Vad skall jag då säga till dem?” Mose kan ha funderat över om Gud skulle uppenbara sig med ett nytt namn. Gud sade till Mose: ”Detta är vad du skall säga till Israels söner: ’Jehova, era förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er.’ Detta är mitt namn till obestämd tid, och detta är åminnelsen av mig från generation till generation.” (2 Moseboken 3:13, 15) Det är uppenbart att Gud inte ansåg att hans namn var för heligt för hans folk att uttala.

Det är faktiskt så att Guds trogna tjänare i alla tider, utan hinder men respektfullt, har uttalat Guds namn. Boas, en lojal tjänare till Gud, brukade hälsa på sina arbetare på fältet med orden: ”Jehova vare med er.” Blev arbetarna upprörda över en sådan hälsning? Nej, för skildringen fortsätter: ”De i sin tur brukade säga till honom: ’Jehova välsigne dig.’” (Rut 2:4) De betraktade inte den här hälsningen som en skymf mot Gud, utan som ett sätt att ge honom ära och härlighet i sina dagliga rutiner. I samma anda lärde Jesus sina lärjungar att be: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.” — Matteus 6:9.

Det tredje budet

Hur är det då med det förbud som nämns i det tredje av de tio buden? De kraftfulla orden i 2 Moseboken 20:7 lyder: ”Du skall inte ta upp [bruka] Jehovas, din Guds, namn på ett ovärdigt sätt, ty Jehova kommer inte att lämna den ostraffad som tar upp [brukar] hans namn på ett ovärdigt sätt.”

Vad innebär det egentligen att ta upp eller bruka Guds namn ”på ett ovärdigt sätt”? I The JPS Torah Commentary, utgiven av Jewish Publication Society, förklaras det att det hebreiska ord som här har återgetts ”på ett ovärdigt sätt” (lashshaw’) kan betyda ”falskeligen” eller ”på ett värdelöst (meningslöst) sätt”. I samma referensverk heter det vidare: ”Den vida betydelsen [av det här hebreiska ordet] ger rum åt förbud mot att begå mened i en rättegång, mot att svära falskt och mot att på ett onödigt och tanklöst sätt använda Guds namn.”

Det här judiska kommentarverket belyser helt riktigt att detta att man tar upp Guds namn ”på ett ovärdigt sätt” inbegriper att man använder namnet på ett olämpligt sätt. Men att uttala Guds namn när man undervisar andra om honom, eller när man vänder sig till sin himmelske Fader i bön — kan det verkligen kallas ”onödigt och tanklöst”? Jehova uttrycker sitt sätt att se på saken i Psalm 91:14: ”Eftersom det är vid mig han har fäst sin tillgivenhet, kommer jag också att föra honom i säkerhet. Jag kommer att beskydda honom, eftersom han har lärt känna mitt namn.”

Har det någon betydelse?

En översättning till modern engelska som har titeln The Five Books of Moses (De fem Moseböckerna), av Everett Fox, bryter med traditionen. Den här översättningen använder inte det traditionella ”LORD” (HERREN), utan ”YHWH” för att återge Guds namn ”för att visa hur texten ter sig för dem som läser den på hebreiska”. Fox poängterar: ”Läsaren kommer genast att lägga märke till att namnet på Bibelns Gud i den här översättningen skrivs ’YHWH’.” Han medger att det kanske ”irriterar” läsaren att se Guds namn. Det är berömvärt av Fox att inte dölja Guds namn i sin översättning, men han skriver också: ”När man läser högt, rekommenderar jag att man använder det traditionella ’HERREN’, men en del kanske väljer att göra på annat sätt.” Men är det egentligen bara en fråga om personlig smak eller tradition eller att man följer sin egen sedvänja?

Nej. Bibeln inte bara uppmuntrar till att använda Guds namn på rätt sätt, utan befaller det! I Jesaja 12:4a beskrivs det hur Guds folk klart och tydligt ropar: ”Tacka Jehova! Anropa hans namn.” Dessutom talar psalmisten om dem som förtjänar Guds ogynnsamma dom: ”Gjut ut ditt raseri över nationerna, som inte har känt dig, och över kungarikena, som inte har anropat ditt eget namn.” — Psalm 79:6; se också Ordspråken 18:10; Sefanja 3:9.

Så även om somliga på grund av en missuppfattning om det tredje budet låter bli att uttala Jehovas härliga namn, anropar de som verkligen älskar Gud hans namn. Ja, vid varje lämpligt tillfälle ”gör [de] hans gärningar kända bland folken [och] omnämner att hans namn är upphöjt”! — Jesaja 12:4b.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 26]

Ett avsnitt av Psalmernas bok i Dödahavsrullarna. Guds namn, Jehova (JHWH), är skrivet med äldre hebreisk stil än övrig text i skriftrullen

[Bildkälla]

Genom vänligt tillmötesgående från Shrine of the Book, Israel Museum, Jerusalem