”Ditt ord är sanning”

Vad innebär det att missbruka Guds namn?

DET tredje av de tio budorden handlar om Guds namn: ”Du skall inte ta upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall inte lämna den ostraffad, som tar upp hans namn på ett värdelöst sätt.” — 2 Mos. 20:7, NW.

Guds namn ”Jehova” är i själva verket en verbform och betyder bokstavligen ”Han låter varda”. Hela sitt ord igenom riktar Gud uppmärksamheten på sitt namns vikt och betydelse. Jehova sade sålunda till Mose: ”Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob såsom Gud Allsmäktig, men vad beträffar mitt namn Jehova gjorde jag mig inte känd för dem.” Namnet förekommer 6.961 gånger enbart i de hebreiska skrifterna. Man finner det där mer än dubbelt så ofta som alla andra benämningar på den sanne Guden, sådana som ”Gud”, ”Herren” och ”den Högste”, tillsammantagna. — 2 Mos. 6:3, NW.

Men vad var egentligen innebörden eller meningen i det tredje budet? Mot vad var det riktat? En del nutida judiska lärda gör gällande att det var riktat blott och bart mot mened och återger följaktligen detta budord på följande sätt: ”Du skall inte svära falskt vid Herrens, din Guds, namn; ty Herren skall inte frikänna den som svär falskt vid hans namn.” Dessa lärda anser att enbart missbruk av Guds namn inte kunde vara en så allvarlig överträdelse att det var befogat att förbjuda det i det tredje budet.

Är detta ett hållbart argument? Nej, det är det inte. För det första skulle detta innebära att det tredje budet sade ungefär detsamma som det nionde, som riktade sig mot mened: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” — 2 Mos. 20:16.

Att Jehova Gud verkligen såg allvarligt på blotta missbruket av hans namn framgår tydligt av skildringen i 3 Moseboken 24:10—16. Den berättar om en man som använde ”Namnet” på ett hädiskt sätt. Han sattes i förvar till dess att man fick ett uttalande från Jehova själv om denna överträdelse. Och hur såg Jehova på det? Han fastställde att ”den som missbrukar Jehovas namn skall ... ofelbart dödas” (NW). Det var tydligt att Jehova inte såg lätt på detta missbruk av hans namn. Det medförde dödsstraff.

Beträffande vad som var inbegripet i det tredje budordet kan man säga att det var åtminstone fyra ting som detta budord var riktat emot. Det betyder att det fanns fyra sätt, på vilka man kunde bryta mot det. Alla dessa fyra är av vikt för de kristna, ty den princip som ligger till grund för detta bud gäller också dem. Jesus Kristus satte till exempel denna begäran främst i sin mönsterbön: ”Må ditt namn bli helgat.” Att helga det är raka motsatsen till att behandla det på ett värdelöst sätt. Aposteln Petrus skrev att Gud kallade de kristna till att vara ”ett folk, som kunde kallas efter hans namn”. — Matt. 6:9, NW; Apg. 15:14.

Till att börja med var det tredje budordet riktat emot att uttala Guds namn på ett vanvördigt sätt. Det förbjöd att man använde Guds namn i svordomar eller hädelser. Att använda det på det sätt som en del människor använder ”Gud” eller ”Jesus” varenda gång de ger till ett utrop för något, skulle också vara att använda Jehovas namn på ett värdelöst eller hädiskt sätt.

För det andra skulle det innebära att man använde Jehovas namn på ett värdelöst sätt om man svor lögnaktigt vid Guds namn, vilket också en del judiska lärda har påpekat. Detta är emellertid inte det huvudsakliga, främsta eller enda sätt på vilket man kan bryta mot det tredje budet, vilket de förfäktar.

Vidare kan man ta upp Jehovas namn på ett dåraktigt eller värdelöst eller hädiskt sätt genom att man bär det på ett ovärdigt sätt. Israel blev till exempel ett folk för Jehovas namn på grund av att han befriade dem, gav dem sina lagar och föreskrifter och trädde in i ett förbundsförhållande till dem. Som Mose sade till folket: ”Alla jordens folk skall få lov att se att Jehovas namn har blivit nämnt över dig, och de skall i sanning vara rädda för dig.” — 5 Mos. 28:10, NW.

Ja, de blev ett folk för hans namn, hans vittnen. I själva verket förklarade Gud själv enligt Jesaja 43:10 (NW): ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt.’” Genom att ta emot Guds namn och sedan inte uppfylla sina förpliktelser som hans folk skulle de ta upp namnet Jehova på ett värdelöst sätt. Han sade till dem genom sin profet Hesekiel: ”Inte för er skull gör jag det, o Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de nationer, dit ni har kommit.” (Hes. 36:22, NW) Genom sitt avgudiska handlingssätt, under det att de bekände sig vara tillbedjare av Jehova Gud, vanhelgade de sannerligen Guds namn. De använde det på ett värdelöst sätt och drog vanära över det.

Det fanns ännu ett sätt på vilket man kunde bryta mot det tredje budet. Vilket sätt var det? Genom att dölja, ignorera eller åsidosätta Guds namn. Så kraftigt ignorerar man Guds namn i våra dagar att många judar och till bekännelsen kristna, trots att de är välbekanta med de tio budorden, inte har någon aning om att Gud har ett unikt och säreget namn och vad det namnet är. Den stora majoriteten av dem som känner till detta namn har fått kunskap om det genom Jehovas vittnens verksamhet snarare än från sina egna religiösa ledare. Men lägg märke till att det är ett namn som särskiljer honom från alla andra gudar såsom den ende sanne Guden, Skaparen av himmel och jord. Detta är, i förbigående sagt, ett faktum som många bibelöversättare har valt att blunda för.

Jehova Gud sade varnande att han inte skulle låta dem förbli ostraffade som tog upp hans namn på ett dåraktigt, värdelöst eller hädiskt sätt. Israels nation tog verkligen upp Jehovas namn på ett värdelöst sätt, och detta i alla de fyra avseenden som nämnts här. De blev straffade för detta år 607 f.v.t. genom att de blev bortförda i fångenskap av det babyloniska världsväldet. Därför att de återigen bevisade sig ovärdiga Jehovas namn och använde det på ett värdelöst sätt, lät Jehova dem få ett ännu svårare straff år 70 v.t., sedan han hade förkastat dem för evigt såsom ett folk för hans namn. Guds varning visade sig alltså vara sann.

Det är likadant i dag. Ingen kommer att förbli ostraffad som bekänner sig vara ett kristet vittne för Jehova och som bevisar sig ovärdig genom att till exempel predika avfall eller följa ett omoraliskt levnadssätt. Sådana personer blir uteslutna ur den kristna församlingen såsom ovärdiga att bära namnet Jehovas vittnen. Alla dessa har tagit emot Guds oförtjänta godhet och sedan förfelat dess syfte. — 2 Kor. 6:1, NW; Jud. v. 8—16.

Vidare kommer alla som ignorerar Jehovas namn eller som på något annat sätt behandlar det med vanvördnad att bli tillintetgjorda i den kommande ”stora vedermödan”. Bara de som erkänner detta namn och behandlar det med tillbörlig respekt och vördnad kommer att bli bevarade. Det är verkligen sant att ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.” — Ords. 18:10, NW.