Frågor från läsekretsen

◼ Hur kunde Jesus vara ”en gud”, som blivit skapad av Jehova, då ju Jehova enligt Jesaja 43:10 (NW) säger: ”Före mig fanns det ingen Gud danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen”?

Det är välkänt att Jehovas vittnen lär från bibeln att Jesus är Guds skapade Son och är underordnad sin Fader. (Johannes 14:28; 1 Korintierna 11:3) Men som en mäktig, som tjänar som Guds språkrör eller Logos, kan han likväl beskrivas som ”en gud”. I ett antal bibelöversättningar återges Johannes 1:1 så att det sägs att Logos var ”en gud”. Das Evangelium nach Johannes (1979), av Jürgen Becker, lyder till exempel: ”... Und der Logos war bei dem Gott, und ein Gott war der Logos.” (Svensk översättning: ”... Och Logos var hos Guden, och en gud var Logos.”)a

Som frågeställaren anger tycks detta vara i strid med Jesaja 43:10, 11 (NW), som lyder: ”’Ni är mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och ha tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns det ingen Gud danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finns ingen frälsare.’”

En uppriktig bibelforskare får hjälp av att noggrant lägga märke till det sammanhang vari dessa ord står. Den allsmäktige Guden, Jehova, jämförde sig själv med de människogjorda avgudarna i de nationer som omgav Israel. Jehova frågar: ”Vid vem vill ni då likna Gud, och vad finns honom likt att ställa vid hans sida?” Sannerligen inte en bildstod, tillverkad av en som arbetar i metall eller skuren ur ett träd. (Jesaja 40:18—20; 41:7) Sådana ”gudar” kunde inte breda ”ut himmelen som ett flor”, såsom Jehova gjorde. (Jesaja 40:21—26) Jehova kan vidare förutsäga framtiden. Nationernas avgudar kan med visshet inte ”förkunna vad härefter skall hända, för att vi må se” att de ”är gudar”. (Jesaja 41:23) Denna tanke upprepas i Jesaja 43:9, där Jehova uttalar sig: ”Folkslagen samlar sig tillhopa. Vem bland dem finns, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen.” Det är med rätta den Allsmäktige säger: ”Jag är Jehova. Det är mitt namn; och åt ingen annan skall jag ge min ära, ej heller min lovprisning åt snidade bilder.” — Jesaja 42:8, NW.

Av sammanhanget klargörs det således att den Allsmäktige slungar en utmaning mot nationernas så kallade gudar. Eftersom de bara är avgudar utan någon gudomlig makt, är de sannerligen inte gudar som skall tillbes; de är i själva verket ingenting. Jehova fortsätter: ”Finns väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finns, jag vet av ingen. Avgudamakarna är allesammans idel tomhet, och deras kära gudar [gjutna i metall eller skurna i trä] kan inte hjälpa.” (Jesaja 44:8—17) Av sammanhanget till Jesaja 43:10 framgår det följaktligen klart att det inte är Jesus som betraktas; de ”gudar” som är under betraktande är nationernas kraftlösa avgudar.

Ordet ”Gud” eller ”gud” används vanligtvis beträffande ett övermänskligt föremål för vördnad. I många människors sinnen betyder därför ”gud” ettdera 1) den Högste, den Allsmäktige, eller 2) en falsk gud, till exempel en avgud. Men bibeln tillåter ytterligare bruk. Vi kan se detta av Psalm 82:1, 2. Där skils Jehova Gud från mänskliga domare, som psalmisten kallar ”gudar”. Jesus hänvisade senare till detta ställe. Eftersom han hade talat om Jehova Gud som sin Fader, önskade en del judar stena honom. På deras anklagelse att Jesus gjorde sig ”själv till en gud” svarade Jesus: ”Är det inte skrivet i er lag: ’Jag sade: ”Ni är gudar”’? Om han kallade dem [dessa mänskliga domare] ’gudar’, ... säger ni nu till mig som Fadern helgade och skickade till världen: ’Du hädar’, därför att jag sade: Jag är Guds Son?” — Johannes 10:31—36.

Det är obestridligt att det finns bara en allsmäktig Gud, som också aposteln Paulus skrev: ”Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, ... och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” (1 Korintierna 8:5, 6) Herren Jesus Kristus är inte någon falsk gud, någon demongud, någon blott och bar avgud. Han är ”återskenet” av Jehovas ”härlighet”. (Hebréerna 1:3) Därför är det passande att Jesus i Johannes 1:1 erkänns som ”en gud”, eller som ”gudlik” (Johannes Schneider).

[Fotnot]