Förkunnare av Guds kungarike verksamma på hela jorden
”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 1:8.
1. Vilket budskap sade Jesus att hans efterföljare skulle förkunna i våra dagar?
NÄR Jesus beskrev det verk som Jehova hade sänt sin Son till jorden för att utföra, sade han: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike.” (Lukas 4:43) Och när han talade om det verk som hans lärjungar skulle utföra på jorden, då han kom tillbaka med myndighet som kung, sade han: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matteus 24:14.
2. a) Varför är det så viktigt att budskapet om Guds kungarike får omfattande publicitet? b) Vilken fråga bör vi alla ställa oss själva?
2 Varför är nyheterna om Guds kungarike så viktiga? Varför måste Guds kungarike få så stor publicitet? Därför att det är det messianska kungariket som kommer att hävda Jehovas universella suveränitet. (1 Korinthierna 15:24—28) Genom det kommer Jehova att verkställa domen över den nuvarande sataniska tingens ordning och uppfylla sitt löfte om att välsigna alla jordens familjer. (1 Moseboken 22:17, 18; Daniel 2:44) Genom att låta ett vittnesbörd om sitt kungarike avges har Jehova också funnit dem som han sedan har smort till att bli hans Sons medarvingar. Genom förkunnandet om detta kungarike utförs också ett åtskiljande verk i våra dagar. (Matteus 25:31—33) Jehova vill att människor av alla nationer skall få kännedom om hans uppsåt. Han vill att de skall få tillfälle att välja livet som undersåtar i hans kungarike. (Johannes 3:16; Apostlagärningarna 13:47) Har du en hel och full andel i att förkunna om det kungariket?
I väntan på slutet på hedningarnas tider
3. a) Vilket ämne tog C. T. Russell mycket passande upp redan på en tidig resa för att organisera grupper för bibelstudium? b) Vad insåg dessa tidiga bibelforskare, när det gällde vilken plats som Guds kungarike borde inta i deras liv?
3 År 1880 gjorde Charles Taze Russell, den förste utgivaren av tidskriften Zion’s Watch Tower (Zions Vakt-Torn [på svenska från och med år 1904]), en resa genom nordöstra Förenta staterna för att uppmuntra till att man bildade grupper för bibelstudium. Det ämne han talade över var mycket passande: ”Ting som angår Guds kungarike”. Som man kan se i tidiga nummer av Zion’s Watch Tower insåg bibelforskarna (som Jehovas vittnen kallades) att de, om de skulle visa sig värdiga att få vara med i Guds kungarike, måste göra det kungariket till sitt förnämsta intresse och med glädje använda sitt liv, sina förmågor och sina tillgångar i dess tjänst. Allt annat i livet måste komma i andra hand. (Matteus 13:44—46) De var skyldiga att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för andra. (Jesaja 61:1, 2) I vilken utsträckning gjorde de det före slutet av hedningarnas tider år 1914?
4. Hur mycket litteratur spred den lilla skaran av bibelforskare före år 1914?
4 Från 1870-talet och fram till år 1914 var bibelforskarna relativt få till antalet. År 1914 tog endast omkring 5.100 aktivt del i att vittna offentligt. Men det var verkligen ett enastående vittnande! År 1881, bara två år efter det att Zion’s Watch Tower hade börjat ges ut, började de sprida den 162-sidiga publikationen Food for Thinking Christians (Föda för tänkande kristna). Inom bara några månader hade de spridit 1.200.000 exemplar. Därefter spred man tiotals miljoner traktater årligen på många språk.
5. Vilka var kolportörerna, och vad slags anda visade de?
5 År 1881 började också somliga att erbjuda sig att tjäna som kolportörer eller evangelister. Dessa var föregångarna till våra dagars pionjärer (heltidsförkunnare). En del kolportörer, som färdades till fots eller på cykel, vittnade i nästan varje del av det land där de bodde. Andra sökte sig ut till främmande fält och var de första som förde de goda nyheterna till sådana länder som Finland, Barbados och Burma (som nu är Myanmar). De visade en liknande missionsiver som Jesus Kristus och hans apostlar hade. — Lukas 4:43; Romarna 15:23—25.
6. a) Hur omfattande resor gjorde broder Russell för att sprida Bibelns sanning? b) Vad mer gjordes för att främja predikandet av de goda nyheterna på främmande fält före slutet på hedningarnas tider?
6 Broder Russell reste själv vida omkring för att sprida sanningen. Han reste upprepade gånger till Canada, och han talade i Panamá, på Jamaica och på Cuba. Han gjorde också ett dussintal resor till Europa och reste även jorden runt på en evangeliseringstur. Han skickade också ut andra män till att sätta i gång predikandet av de goda nyheterna på främmande fält och att där ta ledningen i det. Adolf Weber skickades till Europa i mitten på 1890-talet, och hans tjänst sträckte sig från Schweiz till Frankrike, Italien, Tyskland och Belgien. E. J. Coward skickades till det karibiska området. Robert Hollister sändes till Orienten år 1912. Där utarbetade man speciella traktater på tio språk, och miljontals exemplar spreds av inhemska utdelare i Indien, Kina, Japan och Korea. Skulle ditt hjärta, om du hade levt då, ha fått dig att göra en uppriktig ansträngning att nå andra i ditt samhälle och på andra håll med de goda nyheterna?
7. a) Hur användes dagstidningar till att intensifiera vittnandet? b) Vad var ”Skapelsedramat i bilder”, och hur många människor såg det på bara ett år?
7 När hedningarnas tider närmade sig sitt slut, använde man sig av dagstidningar för att publicera bibliska predikningar som hade hållits av broder Russell. Dessa lade inte i första hand tonvikten på 1914, utan i stället på Guds uppsåt och att det var säkert och visst att det skulle fullbordas. Under en tid infördes faktiskt dessa predikningar samtidigt i 2.000 tidningar och nådde en läsekrets på 15.000.000. I början av år 1914 började så Sällskapet visa ”Skapelsedramat i bilder” för allmänheten. I fyra föreställningar om två timmar vardera framfördes Bibelns sanningar från skapelsen och hela vägen in i tusenårsriket. Inom mindre än ett år hade sammanlagt nio miljoner människor i Nordamerika, Europa, Australien och på Nya Zeeland sett det.
8. Hur många länder hade bibelforskarna nått med de goda nyheterna år 1914?
8 Mot slutet av år 1914 hade enligt tillgängliga rapporter denna nitiska lilla skara av evangelieförkunnare utbrett förkunnandet om Guds kungarike till 68 länder.a Men detta var bara början!
Man förkunnar nitiskt om det upprättade kungariket
9. Hur fick verket med att vittna om Guds kungarike särskild stimulans vid konventen i Cedar Point?
9 När bibelforskarna församlades i Cedar Point i Ohio i USA år 1919, förklarade Sällskapet Vakttornets dåvarande president, J. F. Rutherford: ”Vår kallelse [var och är alltjämt] att förkunna Messias’ härliga rikes annalkande.” Vid det andra konventet i Cedar Point, år 1922, betonade broder Rutherford det förhållandet att ”härlighetens Konung” hade tagit sin stora makt och ”begynt sin regering”, när hedningarnas tider slutade år 1914. Därefter ställde han sina åhörare rakt på sak inför vad detta innebar för dem personligen genom att säga: ”Tror du att härlighetens Konung har begynt sin regering? Då, tillbaka till fältet, o I, den allra högste Gudens söner! ... Utbasunen budskapet vitt och brett! Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. Detta är dagen framför alla dagar. Se, Konungen regerar! I ären hans offentliga budbärare.”
10, 11. Hur användes radio, högtalarbilar och plakat effektivt till att nå människor med Rikets sanning?
10 Det har nu gått över 70 år sedan de här konventen hölls i Cedar Point och närmare 80 år sedan Jehova började låta sin suveränitet komma till uttryck genom sin Sons messianska styre. I vilken utsträckning har Jehovas vittnen egentligen utfört det verk som Guds ord ger dem anvisning om? Vilken andel har du i det?
11 I början av 1920-talet blev radion tillgänglig som ett redskap som kunde användas till att ge stor publicitet åt budskapet om Guds kungarike. Under 1930-talet sändes konventföredrag, som framhöll Guds kungarike som världens hopp, via enskilda radiobolag eller speciella sammankopplingar av radiostationer och telefonledningar kring hela jorden. Man använde också bilar med högtalarutrustning till att spela upp bibliska föredrag på offentliga platser. Och för att annonsera offentliga föredrag började våra bröder år 1936 i Glasgow i Skottland att tåga igenom affärskvarteren bärande på plakat. Allt detta var effektiva sätt att i en tid då vi var få till antalet kunna vittna för många människor samtidigt.
12. Vad är, enligt vad Bibeln visar, ett av de effektivaste sätten för oss att vittna på?
12 Men som kristna har vi, som Bibeln klart och tydligt visar, ett personligt ansvar att vittna. Vi kan inte bara låta radiosändningar eller artiklar i dagstidningar utföra verket. Tusentals lojala kristna — män, kvinnor och barn — har tagit på sig detta ansvar. Detta har lett till att predikandet från hus till hus har blivit ett kännetecken på Jehovas vittnen. — Apostlagärningarna 5:42; 20:20.
Man når ut till hela den bebodda jorden
13, 14. a) Varför flyttar somliga vittnen till andra städer och till och med till andra länder för att utföra sin tjänst? b) Hur har ett kärleksfullt intresse för människorna i ens hemland bidragit till att sprida de goda nyheterna?
13 Medvetna om att budskapet om Guds kungarike måste predikas på hela den bebodda jorden har somliga bland Jehovas vittnen också allvarligt övervägt vad de personligen skulle kunna göra för att nå ut till områden utanför det egna samhället.
14 Många människor har lärt känna sanningen sedan de flyttat från sin födelseort. De kanske har flyttat för materiella fördelars skull, men de har funnit något värdefullare. En del av dessa har känt sig manade att återvända till sitt hemland eller till sin födelseort för att förkunna sanningen där. På det sättet spreds predikandet av de goda nyheterna i början av detta århundrade till Skandinavien, Grekland, Italien, länder i Östeuropa och många andra områden. Också nu på 1990-talet sprids budskapet om Guds kungarike på samma sätt.
15. Vad uträttades av somliga, vars inställning liknade den som kommer till uttryck i Jesaja 6:8, under 1920-talet och 1930-talet?
15 Genom att tillämpa råden i Guds ord i sitt liv har somliga kunnat ställa sig till förfogande för att tjäna på platser där de inte tidigare har bott. W. R. Brown (ofta kallad ”Bibel-Brown”) var en av dessa. År 1923 flyttade han från Trinidad till Västafrika för att där främja evangeliseringsarbetet. Under 1930-talet var Frank och Gray Smith, Robert Nisbet och David Norman bland dem som förde budskapet om Guds kungarike upp längs Afrikas östkust. Andra hjälpte till att bearbeta det sydamerikanska fältet. I början på 1920-talet verkade en kanadensare vid namn George Young i Argentina, Brasilien, Bolivia, Chile och Peru. Juan Muñiz, som först tjänade i Spanien, tjänade sedan i Argentina, Chile, Paraguay och Uruguay. Alla dessa visade den anda som kommer till uttryck i Jesaja 6:8: ”Här är jag! Sänd mig.”
16. Var vittnade man under förkrigsåren, förutom i de mera tättbefolkade områdena?
16 Predikandet av de goda nyheterna nådde också ut till avlägsna trakter. Med hjälp av båt besökte man dem som bodde i de små fiskelägena på Newfoundland, upp efter norska kusten ända upp till polartrakterna och på öarna i Stilla havet och i hamnstäderna i Sydostasien.
17. a) Hur många länder hade år 1935 nåtts av vittnena? b) Varför var verket inte fullbordat då?
17 Redan år 1935 predikade Jehovas vittnen flitigt i 115 länder, och genom predikofärder eller genom att skicka litteratur med posten hade de också nått ut till ytterligare 34 länder. Men verket var inte färdigt. Det året öppnade Jehova deras ögon för sitt uppsåt att församla ”en stor skara”, vars medlemmar skulle få leva vidare in i den nya världen. (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14) Det fanns fortfarande mycket vittnande att utföra!
18. Vilken roll har Gileadskolan och Skolan för förordnade tjänare spelat i verket med att förkunna om Guds kungarike?
18 Mitt under andra världskriget och då Jehovas vittnens litteratur eller verksamhet var förbjuden i många länder började Vakttornets Bibelskola Gilead att utbilda missionärer till att utföra ett ännu intensivare förkunnande om Guds kungarike jorden utöver. Till dags dato har Gileadutbildade missionärer tjänat i över 200 länder. De har inte bara spridit litteratur och sedan flyttat vidare, utan de har lett bibelstudier, organiserat församlingar och övat människor att axla teokratiskt ansvar. På senare tid har också äldste och biträdande tjänare, som har genomgått Skolan för förordnade tjänare, hjälpt till att fylla viktiga behov i samband med detta verk på sex kontinenter. En stadig grund har lagts för fortsatt tillväxt. — Jämför 2 Timoteus 2:2.
19. I vilken utsträckning har Jehovas tjänare tackat ja till inbjudan att tjäna i områden där behovet är större?
19 Kunde andra hjälpa till med att ta hand om en del av de icke bearbetade distrikten? Vid sammankomster som hölls världen över år 1957 uppmanades ensamstående och familjer — mogna Jehovas vittnen — att överväga om de kunde flytta till områden där behovet var större och bosätta sig där och fortsätta sin tjänst där. Uppmaningen påminde mycket om den inbjudan Gud gav aposteln Paulus. Han fick i en syn se en man som bönföll honom: ”Ta steget över till Makedonien och hjälp oss.” (Apostlagärningarna 16:9, 10) En del flyttade på 1950-talet, andra längre fram. Så många som tusen vittnen flyttade till Irland och lika många till Colombia. Hundratals andra flyttade till andra platser, och tiotusentals flyttade till områden där behovet var större i deras eget land. — Psalm 110:3.
20. a) Vad har sedan år 1935 uträttats i uppfyllelse av Jesu profetia i Matteus 24:14? b) Hur har verket under de senaste åren påskyndats?
20 Jehova välsignar sitt folk, och därför fortsätter verket med att förkunna om Guds kungarike att gå framåt med enastående fart. Sedan år 1935 har antalet förkunnare ökat nästan åttiofalt, och tillväxttakten i pionjärleden har varit 60 procent högre än tillväxttakten av antalet förkunnare. Anordningen med bibelstudier i hem började på 1930-talet. Det leds nu i medeltal mer än fyra och en halv miljoner bibelstudier i månaden. Sedan år 1935 har man ägnat över 15 miljarder timmar åt verket med att förkunna om Guds kungarike. De goda nyheterna predikas nu regelbundet i 231 länder. När områden i Östeuropa och Afrika har öppnats för ett friare predikande av de goda nyheterna, har man på ett effektivt sätt använt sig av internationella sammankomster för att kraftfullt rikta allmänhetens uppmärksamhet på budskapet om Guds kungarike. Som Jehova för länge sedan lovade i Jesaja 60:22, påskyndar han nu sannerligen verket i dess egen tid. Vilket storslaget privilegium är det inte för oss att få medverka i det!
Att nå så många som möjligt med de goda nyheterna
21, 22. Vad kan vi personligen göra för att bli effektivare vittnen var vi än tjänar?
21 Herren har ännu inte sagt att det verket är fullbordat. Det är fortfarande många tusen som börjar ägna sig åt den sanna tillbedjan. Därför uppstår frågan: Gör vi allt vi kan för att göra gott bruk av den tid som Jehova i sitt tålamod har anslagit för det här verket? — 2 Petrus 3:15.
22 Alla kan inte flytta till distrikt som sällan bearbetas. Men gör du fullt bruk av de tillfällen som öppnar sig för dig? Vittnar du för dina arbetskamrater? för dina lärare och skolkamrater? Har du anpassat dig efter de förändrade förhållandena på ditt distrikt? Om ändrade arbetsmönster har gjort att mycket få människor är hemma på dagen, har du då ändrat ditt schema, så att du kan besöka dem på kvällen? Om det inte går att komma in i vissa hus utan en inbjudan, vittnar du då genom att använda telefonen eller genom att skriva brev? Följer du upp det intresse som visats och erbjuder dig att leda bibelstudier? Fullgör du grundligt din tjänst? — Jämför Apostlagärningarna 20:21; 2 Timoteus 4:5.
23. Vad bör vara uppenbart i vårt fall, när Jehova iakttar vad vi gör i hans tjänst?
23 Må vi alla utföra vår tjänst på ett sätt som tydligt visar Jehova att vi verkligen uppskattar det storslagna privilegiet att få vara hans vittnen i denna kritiska tid. Må det bli vårt privilegium att få vara ögonvittnen till hur Jehova verkställer domen på den fördärvade gamla ordningen och inför Jesu Kristi härliga tusenåriga styre!
[Fotnoter]
a Räknat efter det sätt jorden var indelad på i början av 1990-talet.
Repetition
◻ Varför är det så viktigt att predika budskapet om Guds kungarike?
◻ I vilken utsträckning predikades de goda nyheterna fram till år 1914?
◻ Hur intensivt har vittnandet varit sedan Guds kungarike upprättades?
◻ Hur skulle vi själva kunna bli produktivare i vår tjänst?
[Ruta på sidorna 16, 17]
Jehovas vittnen — Förkunnare av Guds kungarike
Vid hundratals sammankomster runt om på jorden år 1993/1994 meddelades det att en ny bok som på svenska har titeln Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike hade getts ut. Den här boken innehåller en mycket upplysande och omfattande historik över Jehovas vittnen. Den innehåller 752 sidor och är vackert illustrerad med över tusen bilder samlade från 96 länder. Den har redan kommit ut på 25 språk och håller på att översättas till ytterligare ett antal språk.
Vad gör en sådan här bok så aktuell? På senare år har flera miljoner människor världen över blivit Jehovas vittnen. Alla dessa bör vara väl insatta i den organisations historia som de är förbundna med. Jehovas vittnens predikoarbete har nått ut till nationer och folkgrupper över hela världen, och människor i alla åldrar och alla samhällsställningar har omfattat deras form av gudsdyrkan. Det har fått till följd att många som iakttar detta ställer frågor om Jehovas vittnen — inte bara om deras trosuppfattningar, utan också om deras ursprung, deras historia, deras organisation och deras arbete. Utomstående har skrivit om dem, men inte alltid fördomsfritt. Ingen känner emellertid Jehovas vittnens nutida historia bättre än de själva. Författarna till den här boken har strävat efter att vara objektiva och att ge en ärlig historisk redogörelse. De har därmed också dokumenterat hur ett mycket betydelsefullt drag i tecknet på Kristi närvaro hittills har uppfyllts, nämligen det som omnämns i Matteus 24:14, och de har gjort det med angivande av detaljer som bara de kan tillhandahålla som är djupt engagerade i det arbete som förutsagts där.
Boken är indelad i sju huvuddelar:
Del 1: Den här delen granskar Jehovas vittnens historiska rötter. Den ger också en kortfattad, upplysande översikt över deras nutida historia från år 1870 till och med år 1992.
Del 2: Här görs en återblick på hur Jehovas vittnen har kommit fram till den tro de har i dag och de uppfattningar som skiljer dem från andra religiösa grupper.
Del 3: Den här delen av boken granskar utvecklingen av organisationens uppbyggnad. Den ger intressanta upplysningar om Jehovas vittnens församlingsmöten och sammankomster, hur de bygger Rikets salar, stora sammankomsthallar samt tryckerianläggningar för framställning av biblisk litteratur. Den beskriver Jehovas vittnens nit i förkunnandet om Guds kungarike och den kärlek som kommer till uttryck när de visar varandra omsorg i tider av nöd.
Del 4: I den här delen finner man fascinerande detaljer om hur förkunnandet av Guds kungarike har nått ut till länder och avlägsna öar jorden runt. Tänk bara — år 1914 predikades budskapet i 43 länder, men år 1992 i 229 länder! De erfarenheter de har haft som har tagit del i den här världsvida utvidgningen är verkligen hjärtevärmande.
Del 5: För att kunna utföra allt detta arbete med att förkunna om Guds kungarike har det varit nödvändigt att bygga upp en internationell tryckeriverksamhet för framställning av biblar och biblisk litteratur på mer än två hundra språk. I den här delen får man inblick i den sidan av Jehovas vittnens arbete.
Del 6: Jehovas vittnen har också fått utstå prövningar — på grund av människors ofullkomlighet, på grund av falska bröder och på grund av direkt förföljelse. Guds ord har varnat och sagt att sådana prövningar skulle komma. (Lukas 17:1; 2 Timoteus 3:12; 1 Petrus 4:12; 2 Petrus 2:1, 2) Den här delen av boken ger en gripande skildring av vad som verkligen hänt och hur Jehovas vittnens tro har hjälpt dem att gå segrande ur dessa prövningar.
Del 7: Avslutningsvis tar boken upp frågan varför Jehovas vittnen är fast övertygade om att den organisation som de är en del av verkligen leds av Gud. Den visar också varför de anser det så viktigt att de som organisation och som individer ständigt är vaksamma.
Utöver det som tidigare sagts innehåller den här boken med sin tilltalande design en mycket upplysande del på 50 sidor bestående av vackra färgbilder som visar Jehovas vittnens världshögkvarter och många av deras avdelningskontor världen över.
Du kommer verkligen att få nytta av att skaffa dig och att läsa den här fascinerande publikationen, som inom kort kommer att finnas också på svenska.
Kommentarer från några som har läst boken
Hur har de reagerat som redan har läst boken? Här följer några kommentarer:
”Jag har just läst igenom det fascinerande, livfulla reportaget Jehovah’s Witnesses—Proclaimers of God’s Kingdom. Bara en organisation som är lojalt och ödmjukt hängiven sanningen skulle kunna skriva så uppriktigt, modigt och känslofullt.”
”Med sin ärlighet och öppenhet påminner den om Apostlagärningarna.”
”Vilken fängslande ny publikation! ... Den är ett historiskt mästerverk.”
En man skrev, sedan han hade läst ungefär halva boken: ”Jag var överväldigad, förstummad och hade nära till tårar. ... Under alla mina år har ingen annan publikation påverkat mig så starkt rent känslomässigt.”
”Jag känner mig så glad när jag tänker på hur den här boken kommer att stärka tron hos de unga och hos de nya som kommer in i organisationen nu.”
”Jag har alltid uppskattat sanningen, men när jag läste den här boken insåg jag tydligare än någonsin tidigare att Jehovas heliga ande står bakom allt detta.”
[Bilder på sidan 18]
Också när vittnena var få till antalet nådde man många människor med budskapet om Guds kungarike