Ett språk som man ser!

HUR lärde du dig ditt modersmål? Antagligen genom att du som spädbarn hörde familjemedlemmar och vänner tala. De flesta av oss lär sig sitt språk genom att höra det och uttrycker det genom att tala det. När människor som kan höra formulerar tankar och begrepp, upprepar de automatiskt ord och uttryck i sinnet innan de uttalar dem. När ett barn är dövt från födelsen, kan då barnets sinne formulera tankar på något annat sätt? Finns det ett språk som kan överföra begrepp, abstrakta och konkreta, från en person till en annan utan att det hörs ett ljud?

Syns men hörs inte

Ett av undren med det mänskliga sinnet är förmågan att förstå språk och att använda dem. När man inte kan höra, blir det emellertid vanligtvis ögonen, och inte öronen, som får hjälpa till när man lär sig ett språk. Lyckligtvis är människans önskan att kommunicera stark, och det motiverar oss att övervinna alla eventuella hinder. Detta behov har gjort att döva världen över har utvecklat många teckenspråk. Närhelst de kommit i kontakt med varandra genom att de vuxit upp i döva familjer eller kommit tillsammans i särskilda skolor för döva eller i samhället i övrigt, har resultatet blivit att ett avancerat språk, som är speciellt utformat för ögonen, har utvecklats — ett teckenspråk.

Carl, från USA, fick lära sig detta språk av sina döva föräldrar.a Fast han föddes döv kunde han redan när han var helt ung namnge saker, sätta samman tecken till meningar och uttrycka abstrakta tankar på amerikanskt teckenspråk (ASL). De flesta som föds döva och har döva, tecknande föräldrar börjar själva teckna vid 10 till 12 månaders ålder. I boken A Journey Into the Deaf-World förklaras det att ”språkforskare nu inser att förmågan att naturligt lära sig ett språk och att förmedla det till sina barn är djupt rotad i hjärnan. Om den förmågan resulterar i ett teckenspråk eller ett talspråk är helt oväsentligt.”

Sveta föddes i Ryssland och var tredje generationen av döva i familjen. Tillsammans med sin döve bror lärde hon sig det ryska teckenspråket. När hon vid tre års ålder började i en förskola för döva barn, utvecklades hennes teckenspråksfärdigheter som hon fått hemifrån mycket bra. Sveta erkänner: ”De andra döva barnen kunde inte teckenspråk, utan lärde sig av mig.” Många av dem hade hörande föräldrar som inte tecknade. I skolan var det ofta så att äldre döva barn lärde de yngre teckenspråk, vilket gjorde att de lätt kunde kommunicera.

I dag blir det allt vanligare att hörande föräldrar lär sig att teckna tillsammans med sina barn. Detta leder till att de döva barnen kan kommunicera bra redan innan de börjar skolan. Detta var vad som skedde i Andrews fall i Canada. Hans föräldrar kan höra, och de lärde sig teckenspråket och använde det tillsammans med honom när han var liten, vilket gav honom en språkgrund att bygga vidare på under årens gång. Nu kan hela familjen kommunicera på teckenspråk om vilket ämne som helst.

Döva kan formulera tankar, både abstrakta och konkreta, utan att behöva tänka på talspråk. Precis som vi formulerar tankar på vårt eget språk, tänker många döva på sitt teckenspråk.

Många olika språk

Världen över har grupper av döva antingen frambringat ett eget teckenspråk eller införlivat delar av andra teckenspråk. En del av ordförrådet i dagens ASL hämtades från det franska teckenspråket för 180 år sedan. Detta kombinerades med det inhemska teckenspråket som redan användes i USA, och detta utvecklades till vad som nu är ASL. Teckenspråk utformas under många år och utvecklas för varje generation.

Vanligen följer inte teckenspråken talspråkens sociala och geografiska utbredning. I Puerto Rico, till exempel, används ASL, även om talspråket är spanska. Och även om engelska talas både i England och i USA, används brittiskt teckenspråk i England, och det skiljer sig mycket från ASL. Det mexikanska teckenspråket skiljer sig också mycket från de många teckenspråk som används i Latinamerika.

När man lär sig ett teckenspråk, imponeras man av nyansrikedomen och de livfulla uttryckssätten. De flesta ämnen, tankar och begrepp kan uttryckas på teckenspråk. Lyckligtvis blir det allt vanligare att litteratur för döva framställs på videokassetter, där man använder teckenspråk för att återge berättelser, uttrycka poesi, skildra historiska händelser och lära ut sanningar från Bibeln. I många länder blir det allt fler som lär sig och kan teckenspråk.

Att läsa det som aldrig hörts

Hörande människor använder hörselminnet, när de läser, eftersom de kommer ihåg hur orden låter. Mycket av det de läser förstår de på grund av att de hört det förut. På de flesta språk liknar inte de skrivna orden de begrepp de representerar. Många hörande lär sig detta godtyckliga system, denna skrivkod, genom att associera till motsvarande ljud på talspråket och förstår på så sätt vad de läser. Men försök att föreställa dig att du aldrig har hört ett ljud, ett ord eller ett språk talas i hela ditt liv! Det kan vara svårt och frustrerande att lära sig en godtycklig skrivkod för ett språk som man inte kan höra. Det är inte konstigt att det medför en stor utmaning för döva att läsa ett sådant språk, särskilt för dem som helt förlorat hörseln när de var små eller aldrig har kunnat höra!

Många utbildningscentra för döva barn världen runt har upptäckt fördelarna med att använda teckenspråk tidigt i barnets språkutveckling. (Se rutorna på sidorna 20 och 22.) De har funnit att om döva barn konfronteras med de dövas teckenspråk och därigenom utvecklar en språklig bas, läggs grunden för såväl större färdigheter på det teoretiska och sociala planet som möjligheterna att senare lära sig ett skrivet språk.

I en utredning av UNESCO om utbildning av döva konstateras det: ”Det är inte längre acceptabelt att försumma teckenspråk eller att undvika att ta aktiv del i språkens utveckling genom utbildningsprogram för döva.” Det måste dock sägas att vilket val föräldrar än gör när det gäller utbildning för sitt döva barn, är båda föräldrarnas helhjärtade deltagande i barnets utveckling av avgörande betydelse. — Se artikeln ”Jag lärde mig ett annat språk för att kunna tala med mitt barn” i Vakna! för 8 november 1996.

Att förstå de dövas värld

När döva barn växer upp till döva vuxna, medger de ofta att vad de önskade mest från sina föräldrar var kommunicerande. Jack, en döv man, försökte kommunicera med sin gamla mor som var döende. Hon kämpade för att försöka säga honom något, men hon kunde inte skriva ner det, och hon kunde inte heller teckenspråk. Hon föll sedan i koma och dog. Dessa sista frustrerande ögonblick förföljde Jack. Den här upplevelsen fick honom att råda föräldrar till döva barn: ”Om ni vill ha ett bra kommunicerande och ett meningsfullt utbyte av begrepp, känslor, tankar och kärlek med ert döva barn, använd teckenspråk. Det är för sent för mig. Är det för sent för er?”

Under lång tid har många missförstått de döva och deras situation och erfarenhet. Några har menat att döva knappast vet någonting, eftersom de inte hör någonting. Föräldrar har överbeskyddat sina döva barn eller varit rädda för att låta dem få kontakt med världen omkring. I somliga kulturer har döva felaktigt beskrivits som ”dumma” eller ”stumma”, fastän döva vanligen inte har några problem med rösten. De kan helt enkelt inte höra. Andra har betraktat teckenspråk som primitiva eller underlägsna talspråken. Det är inte konstigt att sådan okunnighet har lett till att en del döva känt sig nertryckta och missförstådda.

Joseph växte upp i 1930-talets USA och placerades i en specialskola för döva barn som förbjöd att man använde teckenspråk. Han och hans klasskamrater blev ofta bestraffade för att de använde tecken, också när de gjorde detta för att de inte kunde förstå vad deras lärare sade. Vad de längtade efter att förstå och bli förstådda! I länder där utbildning för döva är begränsad växer somliga upp med mycket obetydlig formell utbildning. Så till exempel sade en korrespondent för Vakna! i västra Afrika: ”Livet för majoriteten av de döva i Afrika är hårt och bedrövligt. Av alla handikappade är det förmodligen de döva som är mest försummade och minst förstådda.”

Alla delar vi behovet av att bli förstådda. Tråkigt nog betraktar somliga en döv person helt enkelt som någon som ”inte kan”. Dövheten kan dölja de verkliga förmågor en döv kan ha. Många döva däremot ser sig själva som människor som ”kan”. De kan kommunicera flytande med varandra, utveckla självaktning och prestera något såväl i teoretiskt som i socialt och andligt avseende. Olyckligtvis har det felaktiga bemötande många döva erfarit lett till att somliga av dem misstror de hörande. När hörande däremot visar ett uppriktigt intresse för att förstå de dövas kultur och teckenspråk och betraktar döva som människor som ”kan”, är det till allas fördel.

Om du önskar lära dig ett teckenspråk, kom då ihåg att språk representerar hur vi tänker och uttrycker oss. För att lära sig ett teckenspråk bra behöver man tänka på det språket. Det är därför som det inte räcker med att lära sig tecken med hjälp av ett teckenspråkslexikon och sedan tro att man kan kommunicera bra på det språket. Så varför inte lära dig med hjälp av dem som använder teckenspråk dagligen — de döva? Att du lär dig ett andra språk med hjälp av dem som använder det naturligt hjälper dig att tänka och uttrycka dig på ett nytt men ändå naturligt sätt.

Över hela världen vidgar de döva sin horisont genom att använda ett uttrycksfullt teckenspråk. Kom själv och se deras tecknade språk.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 20]

”New York låter de döva först undervisas på teckenspråk, sedan på engelska”

Den rubriken fanns i The New York Times för 5 mars 1998. Felicia R. Lee skrev: ”I vad som blivit hyllat som en banbrytande förändring i utbildningen av döva elever kommer undervisningen vid stadens enda allmänna skola för döva att läggas om, så att alla lärare i första hand undervisar på ett teckenspråk som grundas på symboler och tecken.”b Hon förklarar att många pedagoger ”säger att forskning visar att de dövas förstaspråk är visuellt, inte verbalt, och att skolor som använder den metod de döva föredrar, det vill säga amerikanskt teckenspråk, lyckas bättre med elevernas utbildning än andra skolor.

De menar att döva elever skall behandlas som tvåspråkiga elever, inte som handikappade.”

Professor Harlan Lane vid Northeastern University i Boston i USA säger: ”Jag tror att ... [denna skola i New York] går i spetsen för en utveckling.” Han berättade för Vakna! att slutmålet är att lära ut engelska som ett andraspråk — ett lässpråk.

[Ruta/Bilder på sidan 21]

Det är ett språk!

Somliga hörande har felaktigt dragit slutsatsen att teckenspråk är en avancerad form av pantomim. Det har också beskrivits som bildspråk. I teckenspråk använder man ansiktet, kroppen och händerna och utnyttjar utrymmet närmast framför kroppen mycket, men de flesta av tecknen har föga eller ingen likhet med tankarna de förmedlar. När man skall teckna ordet ”göra” på teckenspråk, både amerikanskt (ASL) och svenskt (SSL), håller man båda händerna knutna och den ena handen ovanför den andra samtidigt som man gör en vridande rörelse. Även om det är ett vanligt tecken, visar det inte tydligt för någon som inte kan teckna vad det betyder. På det ryska teckenspråket (RLS) utförs tecknet som står för begreppet ”behöva” med båda händerna som förs i parallella cirkelrörelser samtidigt som tummarna rör vid ringfingrarna. (Se bilderna på den här sidan.) Abstrakta begrepp, som det finns många av, gör att det inte är möjligt att använda beskrivande bildtecken. Undantag från detta skulle kunna vara tecken för konkreta ting vilka kan vara beskrivande, såsom tecknen för ”hus” eller ”baby”. — Se bilderna på den här sidan.

Ett ytterligare kännetecken för ett språk är ett sammansatt ordförråd som är accepterat av en grupp människor. Teckenspråk uppvisar en sådan grammatisk sammansättning. På ASL, till exempel, konstateras i allmänhet huvudtanken först i en mening och efterföljs sedan av en kommentar om den. Att ta upp saker och ting i kronologisk ordning är ytterligare en grundläggande egenskap hos många teckenspråk.

Många ansiktsuttryck har också sådana grammatiska funktioner som att skilja en fråga från en uppmaning, en önskan eller ett enkelt påstående. Teckenspråkens visuella karaktär har gjort det möjligt att utveckla dessa och många andra unika särdrag.

[Bilder]

”Göra” på ASL och SSL

”Behöva” på RLS och SSL

”Hus” på ASL och SSL

”Baby” på ASL och SSL

[Ruta på sidan 22]

Verkliga språk

”Tvärtemot vanliga missuppfattningar är teckenspråk inte pantomimer och gester, påfund av pedagoger eller symboler av talspråk som finns i samhället runt omkring. De förekommer varhelst det finns en grupp döva, och vart och ett är ett eget, fullständigt språk som använder samma slag av grammatik som man finner i talspråk världen över.”

I Nicaragua ”koncentrerade man sig i skolorna på att lära döva barn att läsa på läpparna och att tala, men precis som på alla andra ställen där detta provats var resultatet magert. Men det hade ingen betydelse. På lekplatserna och i skolbussarna utvecklade barnen ett eget teckensystem. ... Det dröjde inte länge förrän det systemet formades till vad som nu kallas Lenguaje de Signos Nicaragüense.” En yngre generation av döva barn har nu utvecklat ett mer flytande språk som kommit att kallas Idioma de Signos Nicaragüense. — Steven Pinker: The Language Instinct.

[Bilder på sidan 23]

Detta är ett sätt att på ASL teckna: ”Sedan han hade gått till affären, gick han till arbetet”

Affär

han

gå till

sluta

gå till

arbete

[Fotnoter]