Rapport från förkunnare av Riket
Vittnens barn i skolan får lovord
ÄR DU, som elev i någon skola, rädd för att tala öppet om din tro? De erfarenheter som återges i den här artikeln visar att de unga vittnen som omtalas inte avhöll sig från att försvara sin kristna tro och att de fick beröm för detta.
◻I en skola i Australien fick eleverna i uppgift att skriva en uppsats om julen, men läraren sade till ett 11-årigt vittne: ”Jag vet att du är ett Jehovas vittne, och därför kan du inte skriva om julförberedelser. Du kan skriva en annan uppsats om ’Julens historia’.” Den unga systern författade sin uppsats med hjälp av lämpligt stoff från Sällskapets publikationer och andra referensböcker. Till klassens förvåning sade läraren i sin kommentar att stoffet var utmärkt och historiskt exakt. ”Av alla uppsatser som jag har fått är din den bästa i klassen”, framhöll läraren. Som en följd av detta fick det unga vittnet lämna ett exemplar av Skolbroschyren, 15 tidskrifter, ett exemplar av Ungdomsboken och två exemplar av boken Leva för evigt till läraren och ett antal skolkamrater.
◻I en annan skola i Australien sattes åtta barn till vittnen under tillsyn av en vikarierande lärare varje eftermiddag under de tre sista veckorna i skolan, eftersom de inte deltog i skolans julaktiviteter. Läraren sade senare till modern till några av barnen: ”Den roll jag spelade var endast obetydlig. Ganska många av lärarna har kommit in och frågat hur det har gått. Jag har sagt till dem: ’Det spelar ingen roll vad ni anser om deras religion och om det förhållandet att de drar sig undan vissa aktiviteter. Det här är den bästa elevgrupp som jag någonsin har arbetat med.’” Några veckor senare, när hon fick besök i tjänsten från hus till hus, sade hon: ”Jag vill passa på att fråga om ni har låtit det bli känt vad jag sade om barnen i skolan. Jag vill att alla skall få veta det.”
◻Från Förenta staterna kommer följande erfarenhet om en 17-åring i sista klassen i high school. Hennes klass var under en lektion i rättskunskap djupt inbegripen i en diskussion om de rättigheter som är förbundna med religionsfrihet och åtskiljandet av kyrkan och staten. Två av fallen berörde Jehovas vittnen och blodfrågan. Den unga systern fann att den rapport som tagits upp till diskussion var ensidig och orättvis när det gällde bibelns sanningar om blodet och sade detta till sin lärare. Han lyssnade på hennes argument och gav henne tillfälle att tala till klassen. Före talet menade eleverna att domstolarna hade fattat ett riktigt beslut, när de tvingade vittnen att ta emot blodtransfusioner mot deras egen önskan. Men efter att ha hört de argument som var grundade på bibeln röstade klassen enhälligt emot domstolsbesluten. Det gladde vår syster att många av eleverna vände sig till henne och bad om ytterligare upplysningar beträffande Jehovas vittnens trosuppfattningar. Hon säger nu att hon mera helt och fullt inser att skolan är hennes speciella distrikt.
Ja, ni skolelever har ett unikt distrikt. Allteftersom ni får tillfälle, kan ni ständigt sträva efter att på ett vänligt sätt hjälpa era skolkamrater att få kunskap om Guds storslagna uppsåt. Då kommer ni inte endast att få lovord från andra, utan också från Jehova själv! — Job 40:9.