Tobakens försvarare skickar upp sina spärrballonger

PÅ 1940-TALET utsattes London för våldsamma angrepp. Tyska stridsflygplan och robotbomber spred skräck och förintelse i staden. Om situationen inte hade varit så allvarlig, skulle invånarna kanske ha funnit nöje i den bisarra syn som mötte dem en dag.

Tusentals jättelika ballonger, fasthållna av långa stållinor, svävade högt över deras huvuden. Avsikten var att de skulle förhindra flyganfall på låg höjd och förhoppningsvis också hejda en del robotbomber i flykten. Men hur genialisk idén med spärrballongerna än var, fick den inte någon större framgång.

Cigarrettfabrikanterna har likaså utsatts för våldsamma angrepp. De stora tobaksimperierna, som en gång var ointagliga bastioner av politisk och ekonomisk makt, attackeras nu från alla håll.

Läkarkåren spottar fram sida efter sida med komprometterande fakta. Nitiska hälsovårdsexperter utnyttjar situationen till egen fördel. Upprörda föräldrar hävdar att deras barn blir utnyttjade. Beslutsamma lagstiftare har fått till stånd förbud mot cigarrettrökning i kontorsbyggnader, restauranger, militäranläggningar och flygplan. I många länder är tobaksreklam förbjuden i radio och TV. I USA har hela stater krävt tobaksbolagen på miljonbelopp i skadestånd för sjukvårdskostnader. Även advokater tar del i kampen.

I ett försök att försvara sig mot sina angripare har tobaksbolagen därför skickat upp en del egna spärrballonger. Men de har inte visat sig innehålla något annat än luft — tomma ord.

Under det gångna året har den amerikanska allmänheten på nära håll kunnat bevittna hur indignerade lagstiftare och hälsovårdsmyndigheter inlett en våldsam offensiv mot tobaksindustrin. I en serie utfrågningar inför en expertgrupp i den amerikanska kongressen i april 1994 konfronterades höga befattningshavare inom sju stora tobakskoncerner med en rad komprometterande fakta: över 400.000 amerikaner dör på grund av rökning varje år, och miljontals andra är sjuka eller döende och förslavade av sin vana.

Vad hade befattningshavarna att säga till sitt försvar? De hårt ansatta cheferna gjorde flera intressanta kommentarer när de försvarade sig. En talesman för Tobacco Institute sade till exempel: ”Att rökning ... kan sättas i samband med uppkomsten av sjukdomar återstår ännu att bevisa.” De försökte också göra gällande att rökning är en lika oskyldig vana som vad som helst som ger njutning, till exempel att äta godsaker eller dricka kaffe. ”Förekomsten av nikotin betyder inte att cigarretter kan klassificeras som en drog eller rökning som ett missbruk”, sade en direktör vid en stor tobakskoncern. ”Att nikotinet i cigarretter är beroendeframkallande även i små mängder är en felaktig slutsats”, försäkrade en kemist i tobaksbranschen.

Om cigarretter inte är beroendeframkallande, replikerade expertgruppen, varför har då tobaksbolagen försökt ändra nikotinhalten i sina produkter? ”För att förbättra smaken”, förklarade en företrädare för ett annat tobaksbolag. Finns det inte sådant som är värre än en cigarrett utan smak? Trots att man konfronterade honom med massor av bevis för att nikotin är vanebildande — bevis som hämtats från hans eget företags forskningsarkiv — höll han fast vid sin ståndpunkt.

Tydligtvis kommer han och hans gelikar att hålla fast vid denna uppfattning, trots att kyrkogårdarna fortsätter att fyllas med tobakens offer. I början av år 1993 kom chefen för American Medical Association Board of Trustees, dr Lonnie Bristow, med en intressant utmaning. The Journal of the American Medical Association rapporterar: ”Han inbjöd cheferna för alla de större amerikanska tobaksbolagen att tillsammans med honom besöka olika sjukhusavdelningar för att se en av rökningens följder — patienter med lungcancer och andra invalidiserande sjukdomar. Det var ingen som antog erbjudandet.”

Tobaksindustrin skryter med att den skapar goda arbetstillfällen i en värld som brottas med växande arbetslöshet. I Argentina, till exempel, är en miljon människor sysselsatta inom denna industri, och ytterligare fyra miljoner har arbeten som indirekt har anknytning till tobaksbranschen. De stora skatteintäkterna har också gjort att tobaksbolagen står högt i kurs hos många regeringar.

En viss tobakskoncern har speciellt inriktat sig på att ge olika minoritetsgrupper generösa donationer — ett initiativ som kan verka nog så lovvärt. Interna dokument har emellertid avslöjat att det verkliga motivet bakom denna ”investeringsbudget” var att skapa goodwill bland potentiella väljare.

Samma tobaksföretag har också skaffat sig vänner inom konsten genom frikostiga donationer till museer, skolor, balettakademier och musikinstitutioner. Befattningshavare inom de olika konstorganisationerna stålsätter sig för att ta emot de välbehövliga tobakspengarna. Medlemmar av konstnärskolonin i New York råkade nyligen i ett besvärligt dilemma, när samma tobaksföretag bad dem stödja deras lobbyverksamhet mot hårdare antiröklagar.

De rika tobaksjättarna är inte heller buskablyga när det gäller att dela ut pengar till politiker, som kan använda sitt inflytande till att rösta ner förslag som motverkar tobaksbolagens intressen. Högt uppsatta regeringstjänstemän har främjat tobaksbolagens sak. Somliga av dem har haft ekonomiska intressen i tobaksbranschen eller har känt sig pressade att återgälda det generösa stöd som de fått av tobaksbolagen i samband med en valkampanj.

En amerikansk kongressman uppges ha fått över 21.000 dollar av olika cigarrettbolag och röstade följaktligen emot alla förslag om tobaksfientliga åtgärder.

En välbetald tobakslobbyist och före detta senator som tidigare varit storrökare upptäckte nyligen att han har cancer i strupen, lungorna och levern. Nu ångrar han sig djupt och säger beklagande: ”Man känner sig som en idiot när man ligger där med en sjukdom som man har vållat sig själv.”

De enorma summor som tobaksbolagen lägger ner på reklam gör dem till en betydande maktfaktor, och med denna makt bakom sig försöker de tysta all opposition. I en annons vädjar man till människors frihetslängtan och säger varnande: ”I dag är det cigarretter. Vad blir det i morgon?” Man vill göra gällande att koffein, alkohol eller hamburgare kan komma att bli nästa offer som de förment fanatiska förbudsivrarna kastar sig över.

I tidningsannonser har man försökt misskreditera en i vida kretsar citerad rapport från den amerikanska miljöskyddsstyrelsen, som klassificerar passiv rökning som cancerframkallande. Tobaksindustrin meddelade att man hade för avsikt att vidta laga åtgärder. I ett TV-program anklagades ett företag för att ha manipulerat med nikotinhalten i sina cigarretter för att människor lättare skulle bli beroende. Företaget svarade med att stämma TV-bolaget som sände programmet och begära ett skadestånd på 10 miljarder dollar.

Trots tobaksbolagens ansträngningar blir luften allt tjockare av anklagelser. De cirka 50.000 undersökningar som gjorts de 40 senaste åren utgör ett ständigt växande berg av bevis för tobakens skadeverkningar.

Hur har cigarrettillverkarna försökt bemöta de anklagelser som riktats mot dem? De har envist vidhållit en i deras tycke viktig omständighet: Det finns rökare som slutar. Följaktligen, säger de, är nikotin inte vanebildande. Statistiken visar emellertid något helt annat. Det är sant att 40 miljoner amerikaner har slutat röka. Men det finns fortfarande 50 miljoner som röker, och 70 procent av dem säger att de skulle vilja sluta. Av de 17 miljoner som försöker sluta varje år är det 90 procent som inte lyckas med det inom ett år.

Närmare 50 procent av alla amerikanska rökare som opereras för lungcancer fortsätter att röka. Av rökare som har haft hjärtattacker tänder 38 procent sin första cigarrett redan innan de lämnar sjukhuset. Fyrtio procent av alla rökare som drabbas av strupcancer försöker börja röka igen.

Av de miljontals tonåriga rökare som finns i Förenta staterna uppger tre fjärdedelar att de har gjort minst ett allvarligt försök att sluta men misslyckats. Statistiken visar också att tobaksrökning för många ungdomar är en språngbräda till narkotikamissbruk. Rökande ungdomar löper mer än 50 gånger så stor risk att hemfalla åt kokainmissbruk som ungdomar som inte röker. En 13-årig rökare instämmer. ”Jag är övertygad om att cigarretter är en inkörsport till andra droger”, säger hon. ”Alla jag känner, utom tre personer, började röka innan de började knarka.”

Hur är det då med cigarretter med låg tjärhalt? Undersökningar visar att de faktiskt kan vara ännu farligare, och det av två skäl: För det första drar rökaren ofta djupare bloss av sådana cigarretter för att få i sig det nikotin som hans kropp kräver, vilket gör att en större del av lungorna exponeras för de gifter som röken innehåller. För det andra kan missuppfattningen att de cigarretter som han röker är ”nyttigare” göra att han inte ens försöker sluta.

Forskare har gjort över 2.000 undersökningar enbart angående nikotinets verkningar. Dessa undersökningar visar att nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen som människan känner till och dessutom ett av de farligaste. Det får hjärtat att slå fortare och blodkärlen att dra ihop sig. Det tas upp i blodet på sju sekunder vid rökning — snabbare än vid en injektion direkt i en ven. Det får hjärnan att vilja ha mer och sägs vara dubbelt så vanebildande som heroin.

Är då tobaksbolagen, trots sina dementier, medvetna om nikotinets tillvänjande egenskaper? Mycket tyder på att de har känt till det en längre tid. En rapport från år 1983 avslöjar till exempel att en kemist vid ett tobaksföretag lagt märke till att laboratorieråttor uppvisade klassiska symptom på tillvänjning och regelbundet försåg sig själva med nikotin genom att trycka på en spak. Enligt uppgift tystades rapporten snabbt ner av tobaksindustrin och har först helt nyligen dragits fram i ljuset.

Tobaksmagnaterna har inte suttit med armarna i kors och lyssnat till kanonaden. Det av tobaksbolagen finansierade Tobaksforskningsrådet i New York bedriver något som The Wall Street Journal betecknar som ”den långvarigaste felinformationskampanjen i det amerikanska näringslivets historia”.

Under forskningens täckmantel har rådet lagt ner miljontals dollar på att bekämpa tobakens motståndare. Det hela började år 1953, då dr Ernst Wynder vid Memorial Sloan-Kettering Cancer Center fann att möss som fått tobakstjära målad på ryggen utvecklade tumörer. Tobaksindustrin inrättade då detta råd för att neutralisera de tydliga bevis som hopade sig mot deras produkter genom att lägga fram egna vetenskapliga bevis.

Hur kunde då Tobaksforskningsrådets vetenskapsmän komma fram till resultat som så markant skilde sig från andra forskares? Nyligen offentliggjorda handlingar har avslöjat en komplicerad härva av ränker och intriger. Många av rådets forskare, som var klavbundna av skrivna kontrakt och kontrollerade av horder av skarpögda advokater, fann att de växande farhågorna om tobakens skadeverkningar är välgrundade. Men när de presenterat dessa fakta, har rådet, enligt The Wall Street Journal, ”ibland nonchalerat eller till och med avbrutit egna undersökningar som visat att rökning innebär en hälsorisk”.

Tobaksbolagen har i många år bedrivit hemligstämplad forskning för att få fram en mindre farlig cigarrett. Att göra detta öppet skulle vara detsamma som att erkänna att rökning är skadlig för hälsan. I slutet av 1970-talet rekommenderade emellertid en chefsjurist vid ett tobaksföretag att alla försök att få fram en ”ofarlig” cigarrett skulle betraktas som fruktlösa och överges samt att allt forskningsmaterial skulle gömmas undan.

Åren av experimenterande hade emellertid klargjort två förhållanden: Nikotin är definitivt beroendeframkallande, och cigarrettrökning kan leda till döden. Även om tobaksbolagen energiskt förnekar dessa fakta inför allmänheten, visar deras agerande att de är alltför väl medvetna om dem.

Chefen för Food and Drug Administration (FDA), David Kessler, anklagar tobaksbolagen för att medvetet föra människor bakom ljuset och säger: ”En del av dagens cigarretter kan i själva verket betecknas som högteknologiska nikotinförsörjningssystem, som levererar nikotin i väl avvägda doser som är stora nog att skapa och vidmakthålla ett beroende.”

Kessler har avslöjat att tobaksbolagen innehar ett antal patent som tydligt visar deras avsikter. Ett av dem gäller en genom genmanipulation frambringad tobakssort, som innehåller mer nikotin än någon annan sort man känner till. Ett annat patent gäller ett sätt att preparera cigarrettpapper och filter med nikotin för att få starkare verkan. Ytterligare ett annat gäller en process som gör att rökaren får i sig mer nikotin i de första blossen än i de sista. Interna dokument visar också att cigarretter prepareras med ammoniakföreningar för att tobaken skall avge mer nikotin. ”Nästan dubbelt så mycket av det inhalerade nikotinet upptogs i rökarens blodomlopp”, konstaterar en rapport i The New York Times. FDA har deklarerat att nikotin är en beroendeframkallande drog och har för avsikt att omgärda cigarretter med strängare lagar.

De statliga myndigheterna är på sätt och vis också beroende av cigarretter. Den amerikanska regeringen, till exempel, får årligen in 12 miljarder dollar i statliga och federala tobaksskatter. Enligt Office of Technology Assessment förlorar emellertid regeringen samtidigt 68 miljarder dollar på rökningen på grund av ökade sjukvårdskostnader och minskad produktivitet.

Påståenden om ekonomiska fördelar och rikligt med arbetstillfällen, frikostiga donationer till kulturella ändamål, ett ihärdigt förnekande av alla hälsorisker — ja, tobaksindustrin har verkligen skickat upp en del märkliga ballonger till sitt försvar. Huruvida de kommer att visa sig vara mer effektiva än de spärrballonger som skickades upp i London återstår att se.

Det är emellertid uppenbart att tobaksmagnaterna inte längre kan dölja sitt rätta jag. De har tjänat miljoner och de har dödat miljoner, men den fruktansvärda tribut som deras produkter kräver tycks lämna dem oberörda.

[Infälld text på sidan 8]

De har inte visat sig innehålla något annat än luft — tomma ord

[Infälld text på sidan 9]

En statlig undersökning visar att passiv rökning kan vara cancerframkallande

[Infälld text på sidan 10]

Nikotin är ett av de mest beroendeframkallande ämnen som människan känner till

[Infälld text på sidan 11]

De har tjänat miljoner; de har dödat miljoner

[Ruta på sidan 10]

50.000 undersökningar – Vad visar de?

Här följer en sammanställning av några av de hälsorisker som enligt forskarna är förbundna med tobaksbruk:

LUNGCANCER: 87 procent av alla som dör i lungcancer är rökare.

HJÄRTSJUKDOMAR: Rökare löper 70 procent större risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar.

BRÖSTCANCER: Kvinnor som röker 40 cigarretter om dagen eller mer löper 74 procent så stor risk att dö av bröstcancer.

HÖRSELSKADOR: Barn till rökande mödrar har större problem med att bearbeta hörselintryck.

ÖKAD RISK FÖR DIABETIKER: Diabetiker som röker eller använder tuggtobak löper större risk att drabbas av njurskador och har snabbare förlöpande näthinneförändringar.

CANCER I TJOCKTARMEN: Två undersökningar, som tillsammans omfattar över 150.000 personer, visar att det finns ett tydligt samband mellan rökning och tjocktarmscancer.

ASTMA: Passiv rökning kan förvärra astmasymptomen hos barn och ungdomar.

ÖKAD BENÄGENHET ATT RÖKA: Döttrar till kvinnor som rökt under havandeskapet löper fyra gånger så stor risk att själva bli rökare.

LEUKEMI: Rökning tycks kunna ge upphov åt myeloisk leukemi.

IDROTTSSKADOR: Enligt en undersökning som gjorts av den amerikanska armén löper rökare större risk att drabbas av skador när de motionerar och idrottar.

MINNESFÖRMÅGA: Höga doser nikotin kan försämra en persons minne och förmåga att utföra komplicerade uppgifter.

DEPRESSION: Psykiatrer undersöker nu vissa bevis som tyder på att rökning kan sättas i samband med allvarliga depressioner och även schizofreni.

SJÄLVMORD: En undersökning som utfördes bland sjuksköterskor visade att självmord var dubbelt så vanligt bland rökare som bland icke-rökare.

Andra hälsorisker som kan fogas till listan är: Cancer i munnen, struphuvudet, svalget, matstrupen, bukspottkörteln, magsäcken, tunntarmen, urinblåsan, njurarna och livmoderhalsen; stroke, hjärtattack, kronisk bronkit, cirkulationsrubbningar, magsår, diabetes, sterilitet, låg födelsevikt, osteoporos och öroninflammationer. Till allt detta måste man lägga brandfaran, eftersom rökning är den vanligaste orsaken till eldsvådor i bostäder, hotell och sjukhus.

[Ruta på sidan 12]

Rökfri tobak — ett farligt surrogat

Marknadsledaren i snusbranschen i USA, som omsätter över en miljard dollar, lockar listigt till sig nya kunder genom att beta fällan med snus i olika smaker. Man tillverkar smaksatta sorter som är populära. Det ”lilla tobaksrus” som dessa snussorter ger tillfredsställer emellertid inte i det långa loppet. En före detta vice styrelseordförande i detta företag sade: ”Många kanske börjar med de smaksatta produkterna, men så småningom övergår de till” den starkaste sorten. Den kallas i reklamen ”Ett starkt snus för starka män” och ”Snuset som tillfredsställer”.

The Wall Street Journal redogjorde i ett reportage för denna taktik och förklarade att företaget i fråga förnekat att man ”fifflar med nikotinhalterna”. Tidningen förklarade också att två före detta tobakskemister vid företaget, vilka inte tidigare yttrat sig i frågan, sagt att ”även om företaget inte manipulerar med nikotinhalten i snuset, manipulerar man med den mängd nikotin som snusaren får i sig”. De hävdar också att företaget tillsätter kemiska ämnen för att göra snuset mer alkaliskt. Ju mer alkaliskt snuset är, ”desto mer nikotin frigörs”. Tidningen klargjorde också skillnaden mellan snus och tuggtobak: ”Snus, som ibland förväxlas med tuggtobak, är finskuren tobak som är avsedd att suga på, inte tuggas. Snusaren tar en nypa eller ’prilla’ och placerar den mellan läppen och gommen, flyttar på den med tungan och spottar då och då.”

I smaksatta snussorter som är avsedda för nybörjare frigörs endast mellan 7 och 22 procent av nikotininnehållet så att det kan upptas i blodet. Den starkaste sorten kan ge nybörjare kväljningar. Den är ett finmalet snus för ”riktiga karlar”. Ur detta snus frigörs 79 procent av nikotininnehållet, och nikotinet kan genast upptas i blodet. Genomsnittsåldern för ”nya” snusare i Förenta staterna är nio år. Och vilken nioåring kan under någon längre tid motstå frestelsen att övergå till starkare sorter och bli en ”riktig karl”?

En pris snus ger i själva verket en större dos nikotin än en cigarrett. Snusare löper enligt uppgift fyra gånger så stor risk att utveckla muncancer som personer som inte snusar, och när det gäller strupcancer är risken 50 gånger så stor.

I Förenta staterna väckte det nyligen stort rabalder när mamman till en tonårig löparstjärna stämde ett tobaksbolag, sedan hennes son dött i muncancer. Han hade fått en dosa snus gratis vid en riduppvisning vid 12 års ålder och kom snart att använda fyra dosor i veckan. Sedan han genomgått en rad plågsamma operationer och man tagit bort delar av tungan, käken och halsen, gav läkarna upp. Den unge mannen dog vid 19 års ålder.

[Ruta på sidan 13]

Hur man slutar röka — för gott

Miljontals människor har lyckats bli kvitt sitt nikotinbegär. Du kan också bryta denna skadliga vana, även om du kanske har rökt i många år. Här följer några tips som kan vara till hjälp:

• Var beredd på vissa abstinensbesvär. Några av symptomen kan vara oro, lättretlighet, yrsel, huvudvärk, sömnlöshet, magbesvär, hungerkänslor, sugningar, koncentrationssvårigheter och skakningar. Inte precis några trevliga framtidsutsikter, men de värsta symptomen varar bara några dagar och försvinner allteftersom nikotinet går ur kroppen.

• Nu börjar den verkliga kampen — som är av psykologisk natur. Det är nämligen inte bara så att din kropp skriker efter nikotin, utan ditt sinne har blivit inställt på vissa beteenden som har med rökning att göra. Analysera dina rutiner för att se vid vilka tillfällen du automatiskt brukar sträcka dig efter en cigarrett, och ändra sedan dessa rutiner. Om du till exempel varit van att alltid röka direkt efter maten, bestäm dig då för att stiga upp från bordet så snart du ätit färdigt och sätt i stället i gång med disken eller ta en promenad.

• När du blir riktigt röksugen, kanske på grund av någon stressfylld situation, tänk då på att den här känslan vanligtvis går över på mindre än fem minuter. Försök att hålla sinnet sysselsatt genom att till exempel skriva brev, motionera eller äta ett nyttigt mellanmål. Bönen är till stor hjälp när det gäller att utöva självbehärskning.

• Bli inte modfälld om du försökt sluta men misslyckats. Det viktiga är att du fortsätter att försöka.

• Om det är rädslan för att gå upp i vikt som hindrar dig, tänk då på att fördelarna med att sluta röka är mycket större än den fara som några få extra kilo utgör. Det kan vara till hjälp att ha frukt eller grönsaker hemma som du kan knapra på när du blir röksugen. Det är också bra att dricka mycket vatten.

• Att sluta röka är en sak, men att göra det för gott är något helt annat. Sätt upp mål: Försök att vara rökfri en dag, en vecka, tre månader, för all framtid.

Jesus sade: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Markus 12:31) Om du älskar din nästa, måste du sluta röka. Om du älskar dig själv, måste du sluta röka. — Se också artikeln ”Rökning — Den kristna synen” i Vakna! för 8 juli 1989, sidorna 13—15.