Varför bör vi frukta Gud?
”FRUKTA Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit.” (Uppenbarelseboken 14:7) Det var den åldrige aposteln Johannes som ursprungligen fick höra dessa gripande ord i en syn. De yttrades av en ängel som flög i midhimlen, och de var speciellt riktade till människor som lever i denna ändens tid, inledningsskedet av ”Herrens dag”. — Uppenbarelseboken 1:10.
Men hur otidsenliga verkar inte dessa ord för somliga människor i våra dagar! Många vill inte ens tro att Gud existerar och ännu mycket mindre frukta honom. För många av dem som påstår sig vara kristna är tanken på att frukta Gud förlegad. Att älska Gud är något som de kan acceptera. Men att frukta honom verkar rena medeltiden. Är det så du ser på saken?
Jesus fruktade Gud
Om det förhåller sig så, tänk då på vad det egentligen innebär att vara kristen. En kristen är enligt bibeln en som följer tätt i Jesu Kristi fotspår. (1 Petrus 2:21) Det råder väl inget tvivel om att Jesus älskade Gud, men bibeln visar klart och tydligt att han också fruktade honom. Jesaja talade om Jesus i profetiska ordalag och sade att han skulle kännetecknas av ”kunskaps och Jehovas fruktans ande”. (Jesaja 11:2, NW) Det är emellertid intressant att lägga märke till att Jesus inte betraktade denna fruktan som betungande. Det var inte det slags fruktan som ett barn känner för en brutal far eller en befolkning hyser för en förtryckande härskare. Jesaja profeterade nämligen också beträffande Jesus: ”Han kommer att ha sitt välbehag i Jehovas fruktan.” (Jesaja 11:3, NW) Hur kan man känna välbehag om man är rädd för en person?
Faktum är att ordet ”fruktan” har flera olika betydelsenyanser i bibeln. Först har vi den fysiska fruktan eller rädsla som vi känner när någon vill skada oss. Det sägs till exempel att männen i den israelitiska hären ”blev mycket rädda” för Goljat. (1 Samuelsboken 17:23, 24) Sedan har vi också den fruktan som man kan känna när man plötsligt konfronteras med något oväntat eller okänt, den typ av fruktan som Sakarias kände när Jehovas ängel visade sig för honom i templet. (Lukas 1:11, 12) Men den fruktan som Jesus kände för sin Fader tillhörde inte någon av dessa kategorier.
På hebreiska och grekiska, de språk som bibeln ursprungligen skrevs på, har ordet ”fruktan” ofta avseende på djup vördnad och respekt för Gud. Det var sådan gudaktig fruktan som Jesus hade och som ängeln uppmanade alla människor i våra dagar att uppodla. Denna respektfulla vördnad eller fruktan slår rot i våra hjärtan när vi begrundar Jehovas styrka och makt och jämför den med vår egen obetydlighet. Den växer när vi mediterar över hans mäktiga gärningar, och den utvecklas också när vi ödmjukt håller i minnet att han är den högste Domaren, som har makt att ge människor liv såväl som att straffa dem med evig död.
Sådan fruktan är av avgörande betydelse, eftersom den hindrar oss från att begå felsteg och från att, så att säga, ta Guds barmhärtighet för given. Den hjälper oss att undvika sådana attityder som: ”Gud kommer att förlåta mig. Han vet att jag är svag”, när vi ställs inför frestelser och kanske är mer benägna att ge efter än att kämpa emot. Som det sägs i Ordspråksboken 8:13 (NW): ”Fruktan för Jehova betyder att man hatar det onda.” Och Ordspråksboken 16:6 (NW) tillägger: ”I fruktan för Jehova vänder man sig bort ifrån det onda.” Adam och Eva underlät att utöva sådan tillbörlig, hälsosam fruktan för Jehova när de var olydiga mot honom. Vad blev följden? De kände en annan, negativ form av fruktan och gömde sig för honom. Adam sade: ”Din röst hörde jag i trädgården, men jag var rädd.” — 1 Moseboken 3:10, NW.
Job var i motsats till Adam och Eva en man som förblev trogen mot Jehova trots att han utsattes för svåra prövningar. Varför? Jehova själv sade att Job var en man som fruktade honom och därför vände sig bort från det som var ont. (Job 1:8; 2:3) Vi måste vara förvissade om att Jehova kan säga samma sak om oss! Det är rätt och riktigt att frukta Gud, och denna fruktan måste bli en del av vårt tänkesätt.
Gudsfruktan och människofruktan
Fruktan för Gud är en naturlig känsla som skänker oss samma trygghet som en respektingivande far skänker sina barn. Denna fruktan hjälper oss också att lägga bort den obehagliga, negativa egenskapen människofruktan, som är en verklig snara. (Ordspråksboken 29:25) En som inte lärde sig detta var Uria, Semajas son, som predikade i Jerusalem tillsammans med Jeremia före år 607 f.v.t. I motsats till Jeremia lät Uria sig snärjas av fruktan för kungen. Han slutade upp att predika och flydde från sitt uppdrag. Så småningom fick kungen tag i honom och lät döda honom. (Jeremia 26:20—23) Hur skulle Uria ha kunnat undgå detta sorgliga öde? Genom att uppodla en fruktan för Jehova som var starkare än hans människofruktan.
Efter sin uppståndelse och himmelsfärd gav Jesus sina efterföljare rådet: ”Var inte rädd för de ting du skall komma att få lida.” (Uppenbarelseboken 2:10) Historien visar att detta råd var välbehövligt, eftersom de kristna har ställts inför fruktansvärda situationer — från romerska arenor till nazistiska koncentrationsläger. Hur har de kunnat övervinna den fruktan som deras fiender försökt ingjuta i dem? Genom att tillämpa Jesu ord: ”Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte förmår göra något mer. Men jag skall visa er vem ni bör frukta: Frukta honom som efter att ha dödat har myndighet att kasta i gehenna.” — Lukas 12:4, 5.
I Psalm 19:10 (NW) kan vi läsa: ”Jehovas fruktan är ren och består för evigt. Jehovas rättsliga beslut är sanna; de har visat sig rättfärdiga allesammans.” Fruktan för Gud är därför inte något negativt. Denna fruktan är ren och till skydd för oss och gör att Guds tjänare blir starkare än deras fiender. I likhet med Jesus finner en kristen välbehag i denna fruktan, liksom han uppskattar alla andra välsignelser från Jehova. — Jesaja 11:3.
Det är därför mycket passande att ängeln uppmanar alla människor i våra dagar att frukta Gud. Utan denna tillbörliga, gudaktiga fruktan har vi lätt att ge efter för orätta impulser och duka under för människofruktan. Om vi uppodlar den rätta formen av fruktan, kommer den att hjälpa oss att handla förståndigt. ”Fruktan för Jehova är vishetens början.” (Ordspråksboken 9:10, NW; Psalm 111:10) Det är sant att vi bör älska Gud av allt vårt hjärta, av all vår själ, av allt vårt sinne och av all vår styrka. (Markus 12:30) Men vi bör också känna vördnad för honom, respektera honom eller, för att använda ängelns ord, ”frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit”. — Uppenbarelseboken 14:7.
[Bild på sidan 30]
Om Uria hade känt djup fruktan för Jehova, skulle människofruktan inte ha varit en snara för honom