Ungdomar frågar:

Vad är det för fel med att anta varje utmaning?

”GÖR det”, insisterade Lisas klasskamrater. ”Säg åt läraren att hon har dålig andedräkt!” Nej, det var knappast munhygien saken gällde. Kamraterna försökte utmana Lisa att anta en utmaning — och en ganska riskabel sådan till och med!

”Mucka gräl!” ”Kyss en flicka!” ”Skolka från lektionen!” ”Stjäl en klocka!” ”Hoppa ner på järnvägsspåren.” Sådana övertalningsförsök sysslar de ungdomar med som finner ett perverst nöje i att utmana andra att utföra handlingar som sträcker sig från enbart okynnesdåd till sådant som rentav är självmordstilltag.

”Jag slår vad om 50 kronor att du inte vågar hoppa ner i vattnet”, utmanade en yngling sin 14-årige kamrat. Kamraten gav efter för denna påverkan och hoppade från färjan som de åkte med. Han insåg inte att det fanns kraftiga strömmar i vattnet. Om det inte hade varit så att en besättningsman hade sett pojken ta språnget och hoppat i och räddat hans liv, så skulle pojken kanske inte ha klarat sig.

Efter ett antal öl hällde 17-årige James bensin över sig och utmanade någon av sina kamrater att sätta eld på honom. En av dem antog utmaningen. James drabbades av tredje gradens brännskador på drygt 30 procent av kroppen. James’ far sammanfattade saken på ett utmärkt sätt, när han sade: ”Att döma av vad min son har berättat för mig, så var det bara en lek från pojkarnas sida. Det är rent ut sagt vansinnigt.” Vad tycker du?

En ”utmaning” är, enligt 1984 American Journal of Public Health, ”en situation där man provoceras att utföra en handling av något slag”. Utmaningar är i sig själva naturligtvis inte alltid av ondo. Kommer du hem med ett dåligt betyg, så kan det mycket väl hända att dina föräldrar kräver: ”Lär dig den där multiplikationstabellen nu!” Och du finner att du klarar denna utmaning mycket snabbt!

Men när du utmanas att göra någonting dumt, elakt eller rentav farligt, då är det dags att du tänker dig för, innan du följer förslaget. En vis man sade: ”Giftflugor vållar stank och jäsning i salvoberedarens salva, så uppväger en liten smula dårskap både vishet och ära.” (Predikaren 10:1) I forna tider kunde en dyrbar salva eller parfym bli förstörd av någonting så obetydligt som en död fluga. På liknande sätt skulle ens mödosamt förvärvade goda rykte kunna fördärvas av enbart ”en liten smula dårskap”. Vill du ta den risken?

Varför är det så svårt att säga nej?

Forskarna Charles och Mary Ann Lewis har funnit att nästan var tredje ungdom trots allt hellre skulle anta en vågad utmaning än att bli kallad fegis. Det är utan tvivel så att ungdomars önskan att vara accepterade av kamraterna är stark. Boken The American Teenager (Den amerikanske tonåringen) citerar en undersökning som visar att vare sig ungdomar är rika eller fattiga, så ”är de angelägna om att vara omtyckta”.

En utmaning kan därför försätta dig i en svår situation. Du vill vara omtyckt, så det kan kosta på att avvisa utmaningen. Unge Mike sade: ”Ens kamrater får en att känna sig som en utstött.” Men att anta utmaningen kan vara farligt.

Men om du antar deras utmaning, kommer du då att kränka de bibliska normerna eller de normer som du lärt dig av dina föräldrar? Om det är så, vill du då verkligen att de normer som existerar bland ungdomar som söker nöjen skall styra ditt liv? Du kan dessutom fråga dig om ungdomar som begär av dig att du skall sätta ditt liv och rykte på spel verkligen är vänner. Ett ordspråk lyder: ”Den som strävar efter att få vänner, han kommer i olycka, men vänner finns, mer trogna än en broder.” (Ordspråksboken 18:24) En sann vän skulle aldrig komma på tanken att försätta dig i en farlig situation.

Han lyssnade till ”unga män”

Faran i att ge efter för unga kamrater illustreras på ett utmärkt sätt av exemplet med kung Rehabeam i det forntida Israel. I början av hans regeringstid bad hans undersåtar honom om att han skulle lindra de bördor som hans far hade pålagt dem. Rehabeam sökte först råd hos äldre män, som förståndigt nog uppmanade honom att ”[tala] goda ord till dem, så skall de för alltid bli dina tjänare”. (1 Kungaboken 12:7) Ett förnuftigt råd, eller hur? Men Rehabeam var inte nöjd med vad de hade att säga, utan gick till de unga män som hade växt upp tillsammans med honom för att få råd.

Hans vänner uppmanade honom i själva verket att bevisa hur obeveklig han var. De uppeggade honom till att säga: ”Om min fader har belastat er med ett tungt ok, så skall jag göra ert ok ännu tyngre. Har min fader tuktat er med ris, så skall jag tukta er med skorpiongissel.” — 1 Kungaboken 12:10, 11.

Rehabeam valde att följa sina unga kamraters råd. Hans undersåtar blev emellertid förbittrade. Det utbröt uppror, och tio av de tolv israelitiska stammarna valde en annan kung! Allt till följd av att Rehabeam ”rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom”. — 1 Kungaboken 12:8—17.

Uppodla urskillning

Det är tydligt att det är bättre för dig att ”höra de visas ord”. (Ordspråksboken 22:17) Detta kan leda till att du får bättre kamrater. ”Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa”, heter det i Ordspråksboken 13:20.

Det kan också vara fråga om att lära sig att skilja mellan hjälpsamma råd och de yttringar av ystra — kanske skadliga — ”begär som hör ungdomen till”. (2 Timoteus 2:22) Om någon utmanar dig att göra någonting, överväg då följderna av att ge dig in på detta. Som unge André påpekar är det så att ungdomar ofta försöker förleda en genom att säga att ”ingen ser dig”. Men ”vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda”. (Galaterna 6:7) Och barnsliga upptåg medför i verkligheten ofta åtgärder från skolans sida, lägre betyg och till och med polisingripande!

Att lära sig att säga nej

Hur skall du då undvika den snara som utmaningar medför? En bibelskribent sade: ”Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala [inte vara alltför snabb till att reagera].” (Jakob 1:19) Tänk på vem det är som talar och vad man begär av dig att du skall göra. Är det förnuftigt? Är det kärleksfullt? Ådagalägger det omtanke och osjälvisk omsorg om andra? Om det inte är så, ignorera då utmaningen. Det är sant att det kan vara som unge Maurice uttryckte det: ”De får en att känna sig som en fåne.” Men vem är det egentligen som är ”fånig”? Den förnuftige eller den som främjar dårskap?

Du kan därför försöka resonera med ungdomar som kommer med utmaningar. Artonårige Terry gillar att ”förstöra det roliga” genom att ställa sådana frågor som: ”Varför skall jag göra det?” ”Vad skulle det bevisa, om jag gjorde det?” ”På vilket sätt skulle jag ha nytta av det?” Det kanske kan vara effektivt att använda bibeln. Låt det bli känt att du har bestämda normer som du är inriktad på att följa i ditt liv. En ung flicka försökte utmanande förleda en ung pojke till omoraliskhet genom att säga: ”Du vet inte vad du går miste om.” ”Jo, det vet jag”, svarade pojken. ”Jag slipper herpes, gonorré och syfilis ...” Det är verkligen sant att om du har ett samvete som är övat med bibelns hjälp och om du följer ditt samvete, så kan detta hjälpa dig att undvika att göra något som du får ångra senare! — Jämför 1 Moseboken 39:7—12.

Men unga Lisa påpekar: ”När kompisarna vet att man inte vill följa deras stil, så blir man lämnad i fred av de flesta. Fast det finns förstås somliga som prövar en om och om igen.” När Jesus Kristus var ensam i öknen i 40 dagar blev han frestad av djävulen vid tre tillfällen. Satan sade utmanande i huvudsak: ”Förvandla stenar till bröd!” ”Hoppa ner från tempelmuren!” ”Fall ner inför mig!” Jesu svar löd: ”Gå bort, Satan!” (Matteus 4:1—10) Och Lukas 4:13 tillägger: ”När så djävulen hade avslutat hela frestelsen, drog han sig tillbaka från honom intill en annan läglig tid.” Att motstå upprepade utmaningar kan kräva liknande ståndaktighet från din sida. Men låt dig inte känna dig provocerad av dåraktiga utmaningar. Visa mod och håll fast vid det som är rätt!

Detta är väl en verklig utmaning, eller hur?

[Bild på sidan 22]

Om du har ett samvete som är övat med bibelns hjälp och om du följer detta samvete, kan du undvika att göra något som du senare får ångra