Du kan göra andliga framsteg

DET kan vara svårt att fastställa det rätta värdet på en sak. Så är det med diamanter. Även om den slipade diamanten gnistrar, är rådiamanten matt. Ändå döljer sig i rådiamanten ämnet till en vacker ädelsten.

Som kristna liknar vi på många sätt rådiamanter. Trots att vi är långt ifrån fullkomliga, har vi ett värde som Jehova erkänner. Precis som diamanter har vi alla våra egna tydligt märkbara karaktärsdrag. Och var och en av oss kan göra ytterligare andliga framsteg, om vi uppriktigt önskar det. Vi kan slipa på våra personligheter, så att de lyser ännu vackrare till Jehovas ära. — 1 Korinthierna 10:31.

Sedan man har klyvt, slipat och polerat diamanten, monteras den i en infattning som förhöjer dess reflekterande egenskaper. På liknande sätt kan Jehova använda oss i olika grenar av kristen tjänst eller i olika ansvarsuppgifter, om vi har tagit på oss ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. — Efesierna 4:20–24.

Alldeles som diamanter i sin naturliga form sällan gnistrar som ädelstenar, kommer kanske inte heller de andliga framstegen av sig själva. Vi kan behöva göra oss av med en del svagheter, korrigera vår inställning, så att vi kan axla ansvarsuppgifter, och även anstränga oss för att komma ur en andlig slentrian. Men vi kan göra framsteg om vi verkligen vill det, eftersom Jehova Gud kan ge oss ”den kraft som är över det normala”. — 2 Korinthierna 4:7; Filipperna 4:13.

Jehova styrker sina tjänare

Den som klyver diamanten måste ha den tillförsikt som kommer av exakt kunskap, eftersom den del av rådiamanten som avlägsnas genom klyvning vanligtvis går förlorad. Ibland måste så mycket som 50 procent av stenen — av detta dyrbara material — slipas bort för att man skall få fram önskad form. Vi behöver också ha den tillförsikt som kommer av exakt kunskap för att kunna forma våra personligheter och göra andliga framsteg. Vi måste i synnerhet ha tillförsikt till att Jehova kommer att styrka oss.

Vi kan emellertid känna oss otillräckliga eller tycka att vi inte kan göra mer. Trogna Guds tjänare i det flydda kände det så ibland. (2 Moseboken 3:11, 12; 1 Kungaboken 19:1–4) När Jeremia av Gud fick uppdraget att vara en ”profet för nationerna”, utropade han: ”Se, jag förstår verkligen inte att tala, för jag är bara en pojke.” (Jeremia 1:5, 6) Trots att Jeremia var tystlåten, blev han en modig profet som framförde rättframma budskap till ett fientligt inställt folk. Hur var detta möjligt? Han lärde sig att förtrösta på Jehova. Jeremia skrev senare: ”Välsignad är den kraftfulle man som sätter sin förtröstan till Jehova och vars tillförsikt Jehova har blivit.” — Jeremia 17:7; 20:11.

På liknande sätt styrker Jehova i vår tid dem som förtröstar på honom. Edward,a en fyrabarnsfar som var sen att göra andliga framsteg, insåg att det är så. Han förklarar: ”Jag hade varit ett Jehovas vittne i nio år, men jag gjorde inga andliga framsteg. Problemet var att jag saknade motivation och tillförsikt. Sedan flyttade jag till Spanien och kom att tillhöra en liten församling med en enda äldstebroder och en enda biträdande tjänare. På grund av behovet i församlingen bad äldstebrodern mig att sköta en hel del uppgifter. Jag bävade när jag höll mina första tal och programpunkter vid mötena. Men jag lärde mig att förtrösta på Jehova. Äldstebrodern berömde mig alltid och gav mig taktfulla råd och förslag till förbättringar.

Samtidigt ägnade jag mig mer åt förkunnartjänsten och tog bättre hand om min familjs andliga behov. Detta ledde till att hela familjen fick djupare uppskattning av sanningen, och jag kände mycket större tillfredsställelse. Jag är nu biträdande tjänare, och jag anstränger mig kraftigt för att utveckla de egenskaper som en kristen tillsyningsman måste ha.”

”Klä av er den gamla personligheten”

Edward insåg att man måste förtrösta på Jehova för att kunna göra andliga framsteg. Det är också nödvändigt att utveckla en Kristuslik ”ny personlighet”. Hur kan vi göra det? Först och främst måste vi ”klä av” oss sådana karaktärsdrag som är en del av den gamla personligheten. (Kolosserna 3:9, 10) Alldeles som defekter, till exempel inneslutet stoft av främmande mineral, genom avspaltning måste avlägsnas från rådiamanten för att den sedan skall kunna bearbetas till en gnistrande ädelsten, måste vi förändra eller ”skala bort” sådana attityder ”som hör världen till” för att vår nya personlighet skall kunna stråla igenom. — Galaterna 4:3.

En sådan attityd är ovillighet att axla ansvar på grund av fruktan för att det kommer att krävas för mycket av oss. Det är sant att ansvar innebär arbete, men sådant arbete ger tillfredsställelse. (Jämför Apostlagärningarna 20:35.) För att vi skall kunna leva ett liv präglat av gudaktig hängivenhet krävs det att vi ”arbetar ... strängt och uppbjuder våra krafter”, som Paulus medgav. Men han sade att vi skulle göra detta med glädje, ”eftersom vi har satt vårt hopp till en levande Gud”, en Gud som inte glömmer det vi gör för medkristna och andra. — 1 Timoteus 4:9, 10; Hebréerna 6:10.

En del diamanter kan ha inre ”spänningar” som uppstått när de bildades och måste därför hanteras varsamt. Med hjälp av ett instrument som kallas polariskop kan emellertid diamantsliparen lokalisera dem och med framgång fortsätta bearbetningen av stenen. Vi kanske också upplever inre spänning eller kämpar med ”sprickor” eller brister i vår personlighet, beroende på vår bakgrund eller de traumatiska upplevelser som vi kan ha varit med om. Vad kan vi då göra? Först av allt måste vi erkänna för oss själva att vi har ett problem och vara fast beslutna att övervinna det i den utsträckning det är möjligt. Vi bör lätta vårt hjärta för Jehova i bön och kanske också söka andlig hjälp av kristna äldste. — Psalm 55:22; Jakob 5:14, 15.

Nicholas upplevde sådan känslomässig spänning. ”Min far var alkoholist, och han vållade min syster och mig mycket lidande”, förklarar han. ”När jag slutade skolan tog jag värvning, men eftersom jag var upprorisk råkade jag snart i svårigheter. De militära myndigheterna satte mig i fängelse, därför att jag sålde narkotika, och vid ett tillfälle rymde jag. Till sist lämnade jag armén, men jag hade fortfarande problem. Trots att mitt liv var upp och nervänt på grund av drogmissbruk och dryckenskap, var jag intresserad av Bibeln och sökte efter en mening med livet. Så småningom kom jag i kontakt med Jehovas vittnen, ändrade min livsstil och omfattade sanningen.

Men det tog flera år innan jag erkände och tog itu med en svaghet i min personlighet. Jag kände djupt förakt för myndighet och blev tvärarg så snart någon gav mig ett råd. Jag ville bli använd av Jehova i större utsträckning, men jag hölls tillbaka av den här svagheten. Med hjälp av två förstående äldste erkände jag slutligen mitt problem och började tillämpa de kärleksfulla råd de gav mig från Bibeln. Även om jag fortfarande kan känna förbittring blossa upp ibland, kan jag nu behärska min upproriska läggning. Jag är mycket tacksam för det tålamod Jehova har visat mig och för den hjälp som de äldste har gett mig. Jag har gjort andliga framsteg och har nyligen blivit förordnad som biträdande tjänare.”

Alldeles som Nicholas upptäckte är det inte lätt att förändra djupt rotade attityder. Vi kan ställas inför en liknande utmaning. Vi kanske är för känsliga, har en klagande inställning eller lägger för stor vikt vid oberoende. Därför är vårt andliga framåtskridande begränsat. Diamantslipare stöter på något liknande med stenar som de kallar naats. De består egentligen av två stenar som har smält samman till en sten när diamanten bildades, och de har därför två olika växtmönster, vilket gör det nästan omöjligt att klyva stenen utmed dess ådring. Också vi kan styras i olika riktningar av inre krafter — villighetens ande för ständigt krig mot det ofullkomliga köttet. (Matteus 26:41; Galaterna 5:17) Ibland kanske vi är benägna att ge upp kampen helt och hållet och mena att våra ofullkomligheter egentligen inte har så stor betydelse. Vi kanske säger: ”Min familj och mina vänner tycker om mig ändå.”

Men för att vi skall kunna hjälpa våra bröder och förhärliga vår himmelske Fader måste vi ”förnyas i den kraft som påverkar ... [vårt] sinne” genom att ta på oss den nya personligheten. Det är värt att göra denna ansträngning, något som Nicholas och otaliga andra kan intyga. En diamantslipare vet att en defekt kan fördärva hela diamanten. På liknande sätt kan vi genom att nonchalera våra svagheter fördärva vår andliga framtoning. Eller ännu värre — en allvarlig brist kan äventyra vår andlighet. — Ordspråken 8:33.

Som en ”eld” inom oss

Diamantsliparen söker fånga elden, det intensiva färgspelet, i diamanten. Det gör han genom att anlägga fasetterna så att de åstadkommer en så kallad regnbågseffekt. Inuti diamanten reflekteras ljuset fram och tillbaka och ger ett enastående färgspel, en eld, som får diamanten att gnistra. På liknande sätt kan Guds ande vara som en ”eld” inom oss. — 1 Thessalonikerna 5:19; Apostlagärningarna 18:25; Romarna 12:11.

Men anta att vi märker att vi inte är tillräckligt motiverade när det gäller andliga intressen. Vad kan vi då göra? Vi måste ”tänka över ... [våra] vägar”. (Psalm 119:59, 60) Det innebär att vi tar reda på vad det är som hindrar oss att göra andliga framsteg och sedan avgör vilken form av teokratisk verksamhet vi behöver ägna oss åt ännu ihärdigare. Vi kan fördjupa vår uppskattning av andliga ting genom regelbundet personligt studium och genom att vara ihärdiga i bönen. (Psalm 119:18, 32; 143:1, 5, 8, 10) Vi blir också styrkta i vårt beslut att nitiskt tjäna Jehova, om vi samarbetar med dem som arbetar hårt i tron. — Titus 2:14.

Louise, en ung kristen kvinna, medgav: ”Jag funderade på den reguljära pionjärtjänsten i två år innan jag började som pionjär, dvs. heltidsförkunnare av Riket. Det fanns ingenting som hindrade mig, men jag levde bekvämt och gjorde helt enkelt inga ansträngningar att förändra situationen. Sedan dog min far plötsligt. Jag insåg hur bräckligt livet är och att jag inte hade använt mitt liv på bästa sätt. Därför ändrade jag mitt andliga synsätt, utökade min tjänst och blev reguljär pionjär. Tack vare den hjälp jag fick av de av mina andliga bröder och systrar, som alltid understödde anordningarna för tjänsten på fältet och som regelbundet samarbetade med mig i förkunnartjänsten, lyckades jag göra detta. Jag har lärt mig att vi delar värderingar och mål med dem vi umgås med, oavsett om dessa värderingar och mål är goda eller dåliga.”

Den ena människan skärper den andra

Diamant är det hårdaste naturligt förekommande materialet på jorden. Därför kan en diamant klyvas eller sågas endast med hjälp av en annan diamant. Det får kanske den som studerar Bibeln att tänka på ordspråket: ”Med järn skärps järnet självt. Så skärper den ene mannen den andres ansikte.” (Ordspråken 27:17) Hur ”skärper” då den ene mannen ”den andres ansikte”? Precis som ett stycke järn kan användas till att skärpa en järnklinga, så kan den ena människan ”skärpa” den andra i mentalt och andligt avseende. Om vi exempelvis känner oss nedslagna på grund av missräkningar, kan den uppmuntran andra ger oss vara mycket stimulerande. Vårt ansiktsuttryck förändras, och vi känner oss styrkta att med ny iver ta itu med vår verksamhet. (Ordspråken 13:12) I synnerhet kan församlingens äldste ”skärpa” oss genom att ge oss uppmuntran och råd från Bibeln om hur vi skall kunna göra förbättringar. De äldste tillämpar då den princip som Salomo framhöll: ”Ge åt den vise, och han kommer att bli ännu visare. Meddela kunskap åt den rättfärdige, och han kommer att växa till i lärdom.” — Ordspråken 9:9.

Andlig övning tar naturligtvis tid. I mer än tio års tid delade aposteln Paulus med sig av sina erfarenheter och lärometoder åt Timoteus. (1 Korinthierna 4:17; 1 Timoteus 4:6, 16) Den långvariga övning som Mose gav Josua i 40 år var till stor nytta för Israels nation under lång tid. (Josua 1:1, 2; 24:29, 31) Det är möjligt att Elisa följde profeten Elia i sex år, och detta gav honom en utmärkt grund för hans egen tjänst som skulle vara i omkring 60 år. (1 Kungaboken 19:21; 2 Kungaboken 3:11) Genom att de äldste tålmodigt ger fortgående övning, följer de Paulus’, Moses och Elias exempel.

Beröm är en viktig del av sådan övning. Några uppriktiga, uppskattande ord för väl utförda ansvarsuppgifter och lovvärda handlingar kan sporra andra att önska tjäna Gud mera helt och fullt. Beröm skapar tillförsikt som, i sin tur, uppmuntrar oss att anstränga oss för att övervinna våra brister och svagheter. (Jämför 1 Korinthierna 11:2.) Att vi är intensivt upptagna med predikandet av Guds kungarike och med andra aktiviteter i församlingen kommer också att uppmuntra oss att gå framåt i sanningen. (Apostlagärningarna 18:5) När bröder tilldelas ansvarsuppgifter i enlighet med de andliga framsteg de har gjort, får dessa män värdefull erfarenhet, och deras önskan att fortsätta att göra andliga framsteg kommer säkert att bli ännu starkare. — Filipperna 1:8, 9.

Goda skäl till att göra andliga framsteg

Diamanter är mycket dyrbara. Så är det också med dem som nu kommer tillsammans med Jehovas världsvida familj av tillbedjare. Jehova Gud själv talar om dem som alla nationernas ”åtråvärda” eller ”dyrbara” ting. (Haggaj 2:7, fotnot i NW, studieutgåvan) Förra året blev 375.923 döpta som Jehovas vittnen. För att kunna ta hand om denna tillväxt finns det behov av att ”göra platsen för ... tältet rymligare”. Genom att vi gör andliga framsteg — och traktar efter kristna tjänsteprivilegier — kan vi ha del i att ta hand om denna tillväxt. — Jesaja 54:2; 60:22.

I motsats till många dyrbara diamanter, som förvaras i bankvalv och sällan beskådas, kan vår värdefulla andliga skönhet öppet stråla ut. Och när vi regelbundet slipar på vår kristna personlighet och visar kristna egenskaper, förhärligar vi Jehova Gud. Jesus uppmanade sina efterföljare: ”Låt ... ert ljus lysa inför människorna, så att de kan se era förträffliga gärningar och ge ära åt er Fader som är i himlarna.” (Matteus 5:16) Vi har sannerligen goda skäl att göra andliga framsteg.

[Fotnoter]