Är du en förståndig gäst?
HUR är du som gäst? Vad är ditt motiv när du gör besök? Åstundar du att få gästa sådana som kan duka upp ett utsökt bord? Försöker du bli inbjuden av sådana som är framträdande, rika eller mäktiga?
Världen söker sådant. Många har gjort det till sitt livs strävan att ”klättra uppför den sociala stegen”. Boken ”Vem är det?” är deras vägvisare. Men Ordspråksboken i bibeln pekar på det bedrägliga i denna strävan och ger råd som hjälper oss att undvika den snara som ligger i detta. Den vise skribenten säger:
”När du sitter till bords med en furste, så besinna väl, vad du har framför dig, och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig. Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.” — Ords. 23:1—3.
Ordspråket förmanar ”dig”, som läser dessa ord, i fråga om ditt uppförande i närvaro av dem som har myndighet och varnar för faran att söka ett alltför förtroligt umgänge med mäktiga män. Det är inte många människor som får sitta till bords med en riktig kung, men ibland händer det att man får inta en måltid tillsammans med någon myndighetsperson. Då bjuds det vanligtvis på flera olika rätter, gott vin och så vidare, och detta frestar till omåttlighet. En gäst vid en sådan måltid bör vara dubbelt noga med att inte ta sig för mycket till bästa. Han bör lägga band på sin aptit — bildligt talat ”sätta en kniv på sin strupe” — i synnerhet om han är ”alltför hungrig”, vilket lätt kan leda till att man äter och dricker för mycket. Om gästen är förståndig, kommer han sannerligen att ge akt på allt sitt uppförande i denna situation, eftersom han ju inte vill att en sådan myndighetsperson skall betrakta honom som omåttlig eller glupsk.
”Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost”, varnar ordspråket. Gästen får inte låta sig bedras till att tro att denna inbjudan automatiskt innebär att han är en gynnad person, och inte heller bör han övermodigt försöka att bli alltför förtrolig med mannen i fråga. Detta skulle kunna utmynna i förödmjukelse för honom och möjligtvis också leda till hans fall. Tänk på hur det gick med Haman, som misslyckades just då han menade att han var den persiske kung Ahasveros’ mest förtrogne. — Est. 5:8—11; 7:1—10.
Man behöver urskillning
Det kan å andra sidan hända att du är i den ställningen att du kan göra någon annan en tjänst. Det kan också vara så att du har en viss myndighet såsom en äldste i den kristna församlingen. Att man behöver visa urskillning när man är gäst i en annans hem betonas några verser längre fram: ”Ät icke den missunnsammes bröd”, säger den forntida kung Salomo, ”och var ej lysten efter hans smakliga rätter; ty han förfar efter sina själviska beräkningar. ’Ät och drick’ kan han väl säga till dig, men hans hjärta är icke med dig. Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.” — Ords. 23:6—8.
Förmaningen gäller alla. Man kan bli bjuden hem till någon och finna att han utåt sett ter sig mycket frikostig och hjärtlig och ber en att förse sig. Men i själva verket håller han ögonen på en och missunnar en varenda bit man äter. Eftersom han inte är det slags människa som frikostigt ger någonting, så förväntar han att få någonting tillbaka för det han ger. Han har alltså ett slutligt mål i sikte, när ”han förfar efter sina själviska beräkningar” — det är hans sätt att leva, det är så han går till väga. Om du är ”lysten efter hans smakliga rätter”, kan det hända att du blir en ofta sedd gäst i hans hem. Detta skulle vara att spela honom i händerna. Dina upprepade besök kan nämligen göra att du känner dig stå i tacksamhetsskuld till honom — du kommer i någon mån under hans välde. Det är detta han har räknat med.
Om du inte utövar urskillning och gör något för att på ett tidigt stadium avbryta detta förtroliga umgänge, kan du bli överrumplad som i en fälla och finna det mycket svårt att klara dig ut. Om du till exempel är en kristen äldste och det blir aktuellt med att ge den andre personen tillrättavisning eller tuktan, så kan det hända att du tvekar att ge sådan. Eftersom du tycker att du på något sätt står i skuld till honom, känner du en viss förlägenhet, kanske fruktan. För att inte fullgöra din plikt som tillsyningsman kanske du kommer med förevändningen att du skulle verka otacksam, eftersom du har tagit emot hans ”gästfrihet” — fastän ”hans hjärta” i själva verket inte var med dig hela tiden, vare sig du insåg det eller inte. Eller också är du kanske rädd för att han kommer att bli arg på dig och påminna dig om, även inför andra, att du mycket gärna åt och drack hos honom.
Ja, ditt intresse för hans materiella goda kan leda till att du tvekar att sätta ditt ”trevliga” vänskapsförhållande till honom i fara. Du kanske rentav går så långt att du blir partisk, favoriserar denne man, när han kommer i tvist med någon annan, och på så sätt begår orättvisa, tillfogar en annan människa oförrätt och vållar församlingen skada och dig själv smälek. — Ords. 17:23.
Då blir det så att ”den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt”. När du inser vilken fälla du befinner dig i, gör det dig sjuk, så att säga, att bara tänka på vad han har trakterat dig med. Du finner att den goda och sunda gemenskap som du trodde att du odlade inte uppstod. De angenäma ord som uttryckt vänlighet och uppskattning, vad som sagts för att uppbygga i andligt avseende och för att uppmuntra, allt detta är förspillt. Din tid har också blivit förspilld. Du känner det sannerligen som om du skulle kunna ”utspy” vad du ätit.
Den princip som kommer fram i ordspråket kan också tillämpas på annat än mat. Vi skulle kunna komma i en sådan situation, om vi blir förtjusta i värdens förnämliga, bekväma hem, hans simbassäng, hans båt eller andra bekvämligheter eller förströelser som han kan ställa till förfogande.
Ett annat tillfälle då varsamhet är befogad
Brist på tillbörlig varsamhet och gott omdöme kan leda till ännu en kinkig belägenhet men av ett annat slag. Ordspråksboken 25:17 förklarar: ”Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.” Också en god vän behöver vara för sig själv ibland. Om du kommer alltför ofta eller om dina besök blir alltför långrandiga eller infaller på olämpliga tidpunkter, kan det gå så långt att han faktiskt blir irriterad över dina påhälsningar.
Åter är det så att detta råd kan tillämpas på kristna tillsyningsmän som gör besök hos bröder för att hjälpa dem i andligt avseende. De bör ha gott omdöme och försöka att inte komma vid olägliga tidpunkter. Om man har ett verkligt problem att dryfta, är det ofta förståndigt att komma överens om tid och plats i förväg. Tillsyningsmän bör inte hälsa på så ofta att de blir till förtret i hemmet och bör låta bli att i oförstånd stanna alltför länge.
Ja, för att vara en förståndig gäst behöver man visa urskillning och respekt och hysa ett verkligt intresse för den besöktes välbefinnande.
”HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör, vad rätt är, och talar sanning av hjärtat; den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa; den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed; den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.” — Ps. 15:1—5.