Hur vi gör gott bruk av våra publikationer
1 Hur tacksamma är vi inte för att Jehova regelbundet ger oss ”mat i rätt tid”, så att vi kan förstå hans ord! Alla sätter vi stort värde på denna andliga mat. Då en ny publikation kommer ut vid en sammankomst är vi snara att skaffa oss ett exemplar, vi bläddrar ivrigt igenom den, och så läser vi den vid första möjliga tillfälle. Så är det också med tidskrifterna, som vi får fyra nya nummer av varje månad. När vi regelbundet studerar bibeln och dessa publikationer, lär vi känna Jehova allt bättre, vi får veta hur profetiorna uppfylls och lär oss leva ett bättre liv.
2 Också i tjänsten på fältet är våra publikationer ovärderliga. Vi kan inte komma ihåg allt vi läser, inte heller ges det tid till att samtala om allt vid dörrarna, och därför är sanningen tillgänglig för andra i tryckt form. De som vi besöker kan läsa dessa publikationer när de har läglig tid, och många har på det sättet kommit att förstå sanningen.
3 Vi bör emellertid visa omdöme i vårt bruk av publikationerna ute på fältet. Att placera litteratur är inte ett mål i sig självt. Paulus säger: ”Vi är inte försäljare av Guds ord såsom många är, utan av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, talar vi i Guds åsyn, i sällskap med Kristus.” (2 Kor. 2:17) Vi är inte litteraturförsäljare, och vi vill inte att andra skall få det intrycket att vi är det. Vi är Guds representanter och önskar tala med folk om bibelns sanningar, närhelst det är möjligt.
4 Är det nödvändigt att vi försöker erbjuda någon publikation vid varje dörr? Nej, inte om den som vi talar med är motståndare, inte är intresserad eller om andra omständigheter tyder på att det inte vore lämpligt. Detta gäller i synnerhet på distrikt som ofta gås igenom.
5 När bör man då ge bort publikationer? Om den som vi talar med tycks vara intresserad och verkar uppriktig, då han säger att han inte har råd att ge ett bidrag för publikationen, i ett sådant fall skulle vi kunna lämna något till honom att läsa, men om det är uppenbart att personen i fråga inte är intresserad och påståendet att han inte har några pengar är ett uttryck för hans brist på intresse, då vore det otvivelaktigt inte tillrådligt att ge bort någon publikation. Varje förkunnare får låta sitt samvete avgöra hur han skall handla i sådana fall.
6 Gott omdöme måste till, när det gäller att lämna någon publikation vid en dörr där ingen är hemma, i synnerhet om distriktet gås igenom ofta. Ifall du anser att du bör lämna ett lösnummer, då skall du noga se till att det inte syns i brevlådan och kan bli ett tecken till tjuvar om att ingen är hemma. En löpsedel kan naturligtvis ännu lättare läggas så att den kommer utom synhåll.
7 Det har meddelats att i somliga församlingar samlas ett ganska stort antal lösnummer på hög, blir gamla och kommer aldrig till användning. Vi vill undvika slöseri med våra publikationer. Vi bör sätta som mål att rekvirera ett tillräckligt antal lösnummer, men inte fler än vi behöver. Varje förkunnare bör beställa vad han tror att han rimligen kan behöva, och om han får placera dem ganska snart, kan han alltid använda andra publikationer. De äldste kan vara vakna för förkunnarnas behov och ändra beställningen efter vad som är realistiskt. Om många exemplar av ett visst nummer inte blir placerade, därför att det har varit sammankomst eller dåligt väder, då kan alla uppmuntras att göra en särskild ansträngning att använda dessa lösnummer nästkommande vecka eller så, och på så sätt kan man få dem i händerna på dem som kan vilja läsa dem.
8 Jehovas organisation har sannerligen frikostigt försett oss med publikationer, så att vi kan hålla oss andligen starka, publikationer som också hjälper oss i arbetet med att sprida de goda nyheterna. Vi kan vara förvissade om att denna utmärkta föranstaltning skall fortsätta. Låt oss då göra gott bruk av våra publikationer för att Jehovas namn skall bli stort och härligt.