1, 2. Varför får nu växande människoskaror nytt intresse för livet på jorden?

VÄXANDE människoskaror får nytt intresse för livet på jorden, allteftersom vårt tjugonde århundrade närmar sig sitt slut.

² Den döende tingens ordning, under vilken vi finner det allt svårare att leva, är inte det sista vi kommer att få uppleva. Det är inte allt som existerar för oss. Jorden skall upphöra att vara en plats som kännetecknas av ihållande mänskligt lidande. Den mörknande natt som nu skrudar hela jorden i en dödens svepning skall snart förjagas. Den nya dag som med säkerhet måste följa på denna natt skall snart gry, den dag då hela jorden skall bli en glädjefylld boningsort för hela den mänskliga familjen. Allt detta är inte bara en slump, inte bara en tillfällighet, inte ens en följd av något vetenskapligt genombrott från människors sida. Någon som är högre än människan har gjort detta till sitt uppsåt.

3. Hur har buddister, hinduer och sådana som trott på Ödet blivit påverkade av den nya synen på livet på jorden?

³ Ja, växande folkskaror av alla slag skälver av lycka och spänning, när de ser fram emot att få leva på samma gamla jordklot men under en livgivande tingens ordning. Bland dessa är den före detta buddisten, som brukade knäppa sina händer och bedja knäböjande inför den förgyllda bilden av sin mediterande gud. Han har funnit nya skäl att glädja sig åt mänskligt liv på jorden nu och för evigt. Den före detta hindun, som brukade tillbedja inför sin treenige gud Trimurti, försöker inte längre leva ett förtjänstfullt liv av fruktan för en inbillad vandring, som människosjälen skulle företa efter döden. Med kärleksfullt intresse för alla andra som tillhör människosläktet söker han nu dela med sig åt andra av de goda nyheterna att den mänskliga familjen skall få börja ett bättre liv här på jorden. Den gudsdyrkare som en gång trodde att alla hans angelägenheter styrdes av Qadar (”ödet”) önskar nu bevisa sig värdig att få del i ett paradis här på jorden, som kommer att äga ännu större skönhet än till och med det forntida Damaskus.

4. Hur har religionsanhängare i kristenheten ändrat sina förväntningar?

⁴ Den före detta romerske katoliken, protestanten och den som tidigare bekänt sig till den grekisk-ortodoxa tron, vilka såg fram emot att bli änglar i himmelen och hoppades undgå att brinna för evigt i ett helvete av eld och svavel, bereder sig nu för evigt liv i mänsklig fullkomlighet på en trygg, fridfull jord.

5. Hur har de icke-religiösa blivit påverkade på liknande sätt?

⁵ Allt detta är i sanning hänförande religiösa förvandlingar! Men sådana förvandlingar är inte begränsade till uppriktigt religiösa människor. Också de icke-religiösa har upplevt denna förändring av sin syn på livet på jorden. Den före detta evolutionisten, som en gång utövade den oerhörda tro det innebär att godta att mänskligt liv började av en tillfällighet i en liten, kortlivad cell i ett förhistoriskt hav och målmedvetet utvecklade sig uppåt, till dess att mänskligt liv framträdde på scenen — denne före detta evolutionist förlitar sig inte längre på mutationer och den nutida vetenskapen när det gäller vad han skall bli i framtiden. Den tidigare ”gudlöse” kommunisten, som trodde på absolut materialism och arbetade på att göra hela världen till gemensam egendom under en irreligiös politisk regering, hoppas nu på en universell styrelse, högre än den som utövas av själviska, ofullkomliga, döende skapelser av kött och blod.

6. I enlighet med vad för något formar nu alla dessa sina liv?

⁶ Alla dessa religiösa och icke-religiösa, som blivit förvandlade, ser med förtröstan fram emot att livet på jorden skall bli bättre inom deras egen generations livstid. De formar nu sina liv i enlighet med denna fasta förväntan om större och bättre ting som skall komma för jordens innebyggare. Av den orsaken är deras nuvarande liv lyckligare, nyttigare och till större gagn för dem själva och andra. De är enade, eftersom de allesammans har denna gemensamma syn på de år som skall komma. Vad är det som har åstadkommit denna hänförande förvandling i deras sinnen, hjärtan och liv?

7. Vad har åstadkommit denna förvandling hos dessa människor?

⁷ Jo, detta: De har allesammans kommit till exakt kunskap om Guds ”eviga uppsåt” och formar nu sina liv i överensstämmelse med detta gudomliga uppsåt, med glädje i hjärtat, därför att detta uppsåt nu triumferar till hela mänsklighetens eviga bästa. De är ödmjukt tacksamma för att också de innefattas i Guds, deras Skapares, kärleksfulla uppsåt. Att leva inom räckvidden för hans uppsåt gör livet värt att leva för dem. Evig lycka ligger framför dem.

Kapitel 2

Den odödlige upphovsmannen till detta ”eviga uppsåt”

1, 2. Endast vem skulle kunna ha ett ”evigt uppsåt”, och vad sade Mose om denne?

ETT evigt uppsåt! Vilken annan skulle kunna ha ett sådant uppsåt än en Gud som lever för evigt? Evolution, som många nutida vetenskapsmän undervisar om, kan inte ha ett sådant uppsåt, eftersom en tillfällighet eller slump, som den obevisade evolutionsteorin börjar med, inte inträffar uppsåtligt och följaktligen saknar uppsåt. På 1400-talet före den vanliga tideräkningen riktade en världsberömd laggivare och skald, nämligen Mose, Amrams son, uppmärksamheten på en sådan tidlös Gud. Han sade:

² ”Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. ... Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag, som förgick i går; ja, de äro såsom en [fyra timmar lång] nattväkt.” — Psalmernas bok i bibeln, nummer Ps. 90, verserna 2—4.

3. Varför kan ”evigheternas konung” förverkliga ett sådant uppsåt helt och fullt?

³ I det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen riktade en man med stark tro på laggivaren Mose uppmärksamheten på samme Gud, som är utan tidsbegränsningar i det förflutna såväl som i framtiden. Han skrev: ”Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.” (1 Timoteus 1:17) En sådan evig Gud kan hålla fast vid sitt uppsåt, ända tills det med framgång har fullbordats, oavsett hur lång tid det tar, även om det är fråga om tidsåldrar.

4. Med vilken länge utlovad person förband denne skribent Guds ”eviga uppsåt”?

⁴ Samme skribent i det första århundradet v.t. blev inspirerad att skriva om Guds ”eviga uppsåt” och förbinda det med den länge väntade Messias, den ”Smorde” eller ”Invigde”, som profeten Mose själv hade förutsagt. De som talade syriska i Mellersta Östern på den tiden kallade honom ”M’schiʹcha”; men när de grekisktalande judarna i Alexandria i Egypten gjorde sin översättning av de inspirerade hebreiska skrifterna, som har kommit att kallas den grekiska Septuaginta, använde de det grekiska ordet Christós, vilket har grundbetydelsen ”den Smorde”. — Se Daniel 9:25, Septuaginta.

5, 6. Hur har nutida översättare skapat ett problem med avseende på vad det var Gud utformade i förbindelse med Messias?

⁵ De nutida översättarna av denne skribents skrifter från första århundradet har emellertid skapat ett problem för oss. Ända sedan 1500-talet har engelska bibelöversättningar använt uttrycket Guds ”eviga uppsåt”.a Men på senare tid har ett antal bibelöversättare tolkat det grekiska uttrycket såsom ”en tidsåldersplan”. Gud sägs alltså ha en ”plan” i förbindelse med Messias.

⁶ Vi läser till exempel i J. B. Rotherhams översättning (1897) av brevet till efesierna, kapitel tre, verserna nio till och med elva Ef. 3:9—11: ”Och att föra fram i ljuset vad förvaltningen av den heliga hemlighet är, som från tidsåldrarna hade varit fördold i Gud, som har skapat allt; för att Guds mångfaldiga vishet nu medelst församlingen skulle göras känd för furstendömena och myndigheterna i det himmelska — enligt en tidsåldersplan som han uppgjorde i den smorde.” Redan så tidigt som år 1865 hade The Emphatic Diaglott, som utgavs av tidningsredaktören Benjamin Wilson, lydelsen: ”enligt en tidsåldersplan, som han utformade”. Man kan också anföra ett antal andra nyare bibelöversättningar, i vilka man har valt att återge den grekiska texten på detta sätt.b

7, 8. Vilken illustration publicerade C. T. Russell, och vad hette det i hans första bok beträffande bokens titel?

⁷ På grundval av denna annorlunda översättning av den grekiska texten i Efesierna 3:11 publicerade redaktören och utgivaren Charles Taze Russell i septembernumret 1881 av Zion’s Watch Tower i Pittsburgh i Pennsylvanien en artikel med rubriken ”Tidsåldersplanen”. I denna artikel förklarades ett helsidesdiagram som kallades ”Karta över tidsåldrarna”. En liknande ”Karta över tidsåldrarna åskådliggörande Guds plan” införlivades med den bok som bar titeln ”The Divine Plan of the Ages” (på svenska ”Den Gudomliga Tidsåldersplanen”) och utgavs av C. T. Russell år 1886. Vi har glädjen att här återge denna karta ur den svenska upplagan, så att alla intresserade kan undersöka den.

⁸ Trots de felaktigheter man kan lägga märke till i våra dagar tjänade denna ”Karta över tidsåldrarna” till att visa den uppriktiga tankegång som var grundad på föreställningen att den allvise, allsmäktige Guden har en ”plan”. De inledande orden i första kapitlet i denna bok löd:

Titeln på denna del av ”Studier i Skriften” — ”Den Gudomliga Tidsåldersplanen” — antyder ett framåtgående i den gudomliga anordningen, förutkänd för vår Gud och väl ordnad. Vi tro, att endast från denna synpunkt och från ingen annan kunna den gudomliga uppenbarelsens sanningar ses i sin fulla skönhet och harmoni.

9. a) Åtminstone vilket faktum framhöll denna bok, som fick en omfattande spridning? b) Men vilken fråga väckte den beträffande en plan och Gud?

⁹ Denna bok spreds i mer än sex millioner exemplar på ett antal språk. Man slutade att sprida den år 1929. För det första riktade den sina läsares uppmärksamhet på bibeln och visade att den levande Guden kännetecknas av framåtskridande. Han kommer någon vart i fråga om vad han har i beredskap för den lidande mänskligheten. Vi känner till att människor ofta gör upp en arbetsplan, men att det bakom denna arbetsplan finns ett uppsåt som man vill förverkliga. Men frågan gäller här: Behövde verkligen den allvise, allsmäktige Guden utforma en arbetsplan, ett i förväg utarbetat tillvägagångssätt, vid den tidpunkt då han fattade sitt beslut att uträtta något, varigenom han skulle förplikta sig själv såsom den oföränderlige Guden att hålla fast vid detta planerade tillvägagångssätt utan att avvika därifrån? Eller var han i stånd att ögonblickligen och utan förhandsplanering möta alla oförutsedda händelser och eventualiteter, som skulle kunna inträffa till följd av hans skapelsers fria vilja och valfrihet, och ändå nå sitt mål? Behövde han en plan? Sedan han nått sitt mål, kan vi naturligtvis studera redogörelsen för hans manövrerande och pricka in eller skissera upp det tillvägagångssätt han har följt. Men var det planerat på just det sättet?c