Jehovas tappra här av soldater som kämpar på heltid

”Var ... en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags.” — 2 Timoteus 2:3, 4, 1981 års svenska översättning.

1, 2. Vilken efterlysning av predikare gick ut för 100 år sedan, och vad blev resultatet?

”EFTERLYSES: 1.000 PREDIKARE”. Denna rubrik stod att läsa i en publikation som utgavs för omkring 100 år sedan, men denna ovanliga notis fanns inte på någon av dagstidningarnas annonssidor under rubriken ”Önskas”. Dessutom blev gensvaret på denna efterlysning långt bättre än vad utgivaren hade väntat sig. Vem eller vilka sände ut denna efterlysning, och vilka gav gensvar? Och hur kommer du som lever nu in i sammanhanget?

² Det var under sitt andra utgivningsår som den tidskrift som nu är känd världen runt under namnet Vakttornet kom med detta sensationella rop efter predikare. Men man sökte inte präster till kyrkornas predikstolar. Bibeln framställer inte någon sådan bild av dem som skall tjäna som förkunnare av Guds budskap. I stället sökte utgivarna av Vakttornet år 1881 sådana personer som var villiga att följa maningen: ”Att ni beger er till större eller mindre städer — alltefter er förmåga — såsom kolportörer eller evangelister.” Kallelsen var riktad till dem som var villiga och i stånd till att ägna hela sin tid åt att predika bibelns sanning. De som gav gensvar började som en liten rännil, några här och några där, och till sist uppnådde man ett antal av 300 år 1885. Men deras antal har nu undan för undan ökat till flera tusen, flera tiotusen och år 1981 till i medeltal 151.180.

3. Vilken ändring har gjorts beträffande benämningen på dessa predikare?

³ Jehovas vittnen kallar inte längre sådana heltidsförkunnare för ”kolportörer”, ett franskt uttryck som bara framhåller en sida av deras arbete, nämligen den att distribuera biblar och bibelförklarande litteratur. Detta är en syssla som är av underordnad betydelse jämfört med deras huvudsakliga verksamhet. Det finns ett annat ord som mera helt och fullt ger uttryck åt vad denna andliga här av evangelieförkunnare gör i sitt arbete med att bära ut de ”goda nyheterna”. (2 Timoteus 2:3, 4; Lukas 8:1; 10:1) Det är ordet ”pionjär”.

Pionjärsoldater i en andlig här

4. Vad är bakgrunden till och innebörden i ordet ”pionjär”?

⁴ Varför är uttrycket ”pionjär” en lämplig benämning på de Jehovas vittnen som kan vara heltidsförkunnare? Ordet hade ursprungligen militär betydelse och syftade då på en soldat, men inte på en av fotfolket. Det var benämningen på en ingenjörssoldat som gick före huvudstyrkan och byggde broar, vägar och skyttegravar. Följaktligen kom uttrycket ”att vara pionjär” att betyda att förbereda eller öppna vägen för något eller någon, och en ”pionjär” var en som tog ledningen, en som kämpade sig fram, trots att han rönte motstånd eller hade små chanser att vinna, alldeles som nybyggarna i västra Nordamerika gjorde. Uttrycket syftar på en individ som är oförskräckt, en som inte ger sig förrän han förverkligat sitt mål. Vilken träffande beskrivning av dem som ägnar hela sin tid åt att vara självuppoffrande ”soldater” under Kristus Jesus!a

5. Varför kan de kristna kallas ”soldater”? (Filemon, vers 2; Filipperna 2:25)

⁵ Alla sanna kristna kan liknas vid soldater som är inbegripna i ett andligt krig. (1 Timoteus 6:12; 2 Timoteus 4:7; Judas, vers 3) Vi har en gemensam fiende som föresatt sig att tillintetgöra oss, nämligen Satan. Han har ställt upp sina stora horder av osynliga demoniska styrkor jämte sin synliga onda tingens ordning i en väldig armé för att gå emot Kristi sanna lärjungar. Men ändå har omkring 2.300.000 kristna jorden utöver lytt det inspirerade kommandoropet: ”Stå honom [djävulen] emot, fasta i tron.” (1 Petrus 5:9) Dessa är Jehovas vittnen som, trots att de är svaga och obetydliga i sig själva, är framgångsrika i det andliga kriget mot sin väldige fiende. — Jakob 4:7, 8, 10.

6. På vilket annat sätt är ordet ”soldat” en lämplig benämning på de kristna?

⁶ En soldat i krig har bara en sak i huvudet — striden som pågår. Han har inte råd att låta sig distraheras av mindre viktiga frågor. Aposteln Paulus sade till en yngre kristen medbroder, Timoteus: ”Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags.” (2 Timoteus 2:3, 4, 1981) Paulus och Timoteus var naturligtvis inte militärer i någon nations eller något världsväldes krigsmakt. I W. E. Vines An Expository Dictionary of New Testament Words sägs det att ordet ”soldat” här åsyftar ”en som bildligt talat uthärdar svårigheter för Kristi skull”.

7. Vilken uppgift har pionjärerna i den kristna hären av andliga stridsmän?

⁷ Bland dessa millioner framgångsrika kristna kämpar finns en förtrupp som består av heltidsförkunnare. Många av dem har sannerligen varit ”pionjärer” i den bemärkelsen att de har gått före huvudstyrkan och öppnat vägen för den. Ofta har pionjärerna gett sig ut på distrikt, där de goda nyheterna om Guds upprättade rike aldrig blivit predikade. En del pionjärer, missionärer, har begett sig till främmande länder, och där har de varit tvungna att lära sig de olika ländernas seder och bruk och svåra språk, och där har de också kommit i kontakt med obekväma levnadsförhållanden, olika slags sjukdomar och olika former av demonreligioner. De har byggt broar över alla dessa barriärer, gjort inbrytningar med andliga vapen och upprättat ”brohuvuden” som har utvecklats till starka församlingar. De har öppnat vägen in till områden, där det bara några få år senare bildats en hel här av kristna stridsmän som predikar Kristi budskap om andlig frigörelse. — Jesaja 60:22.

8. Vilka fördelar finns det med att det är frivilliga i denna andliga här? (Domarboken 7:3)

⁸ Förra året fanns det i genomsnitt 151.180 sådana soldater som tjänade på heltid ute på det världsvida fältet varje månad. Alla är volontärer, frivilliga, och det finns ingen som arbetar för pengar. (Psalm 110:3) Detta är som det skall vara, eftersom soldater som inkallas mot sin vilja eller som tjänar i en här för pengarnas skull ofta visar sig vara obeslutsamma och vacklande, när det ”hettar till” i striden. De förlorar modet och kapitulerar eller deserterar. Men om pionjärerna är volontärer eller frivilliga som tjänar i hären utan att få någon materiell lön, varför skall de då ägna hela sin tid åt denna tjänst, när det finns millioner andra hängivna kristna som inte handlar så? Innebär det att de tjänar som pionjärer bara därför att de förväntar att i framtiden få någon större belöning än de vars omständigheter bara tillåter att de ägnar 10, 20, 30 timmar eller så varje månad åt förkunnartjänsten? Nej, sanna pionjärer ger ut sig själva på detta sätt som en återspegling av att de av hela sin själ vill vara Jehova Gud hängivna. Som alla andra verkligt överlämnade kristna vill de göra allt de kan för att tjäna vår kärleksfulle Gud. Vilka kan och bör då vara pionjärer? Tänk igenom din egen situation och inställning.

Beräkna kostnaden

9. Varför kan somliga kristna inte vara pionjärer?

⁹ När man analyserar och ser efter om man kan eller bör vara pionjär, bör man begrunda ett antal faktorer. Ens personliga omständigheter har naturligtvis betydelse. Det finns vissa skyldigheter som man måste låta gå före heltidsförkunnartjänsten. (5 Moseboken 24:5) Aposteln Paulus skrev att en kristen som inte ville sörja för sitt husfolks materiella behov har ”förnekat tron och är värre än en som är utan tro”. (1 Timoteus 5:8) Således kan familjeförpliktelser göra det omöjligt för somliga att vara pionjärer just nu. Omständigheterna när det gäller hälsan och åldern kan skilja sig från individ till individ. Dessa omständigheter bör man beakta, även om man samtidigt bör tänka på att det finns många som har dålig hälsa eller som är lite äldre som ändå tjänar som pionjärer.

10. Vilket samband har tro med pionjärtjänst?

¹⁰ Dessutom måste pionjärsoldaten ha en stark tro, för det är inte lätt att tjäna i egenskap av pionjär. Paulus förbinder direkt en sådan tro med en kristens offentliga förkunnande av sanningen. Han skriver: ”Kämpa trons goda kamp, grip fast tag om det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till med den goda offentliga bekännelsen inför många vittnen.” (1 Timoteus 6:12) Även om tro krävs av alla i Guds här, är det skillnad mellan att visa tro i predikoverket någon gång då och då och att göra det många timmar varje dag. Men det bör påpekas att ens tro kan bli starkare, om man ofta tar del i att tala med andra om sanningen. — 2 Tessalonikerna 1:3.

11. a) Vilket slags offer frambär alla kristna? b) Vilket ytterligare offer kan krävas av dem som är pionjärer?

¹¹ Det är också en fråga om offer. I en bemärkelse kan man säga att all tjänst som ägnas Gud i renhet och uppriktighet kan betraktas som ett frambärande av offer åt honom. (Hebréerna 13:15) Om man följaktligen tjänar som pionjär av rätt motiv — att lovprisa Gud och hjälpa andra människor att fly bort från slaveriet i Satans tingens ordning — är det verkligen ett utmärkt offer. Men pionjärtjänsten inbegriper ett annat slag av offer. Den tid som en kristen en gång använde för mera personliga ting måste, när han blir pionjär, kanaliseras in på arbetet med att predika och undervisa. Han kan nu behöva minska den tid som han tidigare använde för att skaffa sig och betala materiella ägodelar. Ja, självuppoffring hör samman med pionjärtjänst. Tusentals pionjärer har känt sig nöjda och glada, när de begränsat sin ekonomiska och materiella situation — genom att förvärvsarbeta en, två eller kanske tre dagar i veckan — så pass mycket att de kan klara sig och samtidigt hinna med pionjärtjänsten. — 2 Timoteus 2:4.

Att göra mera — som nasirerna gjorde

12. Varför utför en del pionjärtjänst, och hur kunde några bland de forntida israeliterna vara i stånd att utföra mera i sin tillbedjan av Gud?

¹² Många av dem som gått ut i pionjärtjänsten har drivits till det av en önskan att göra mera. Det är inte fråga om en önskan att göra mera än sina kristna bröder och systrar på grund av att man har en tävlingslysten eller stolt inställning, utan det är fråga om en önskan att göra mera som ett uttryck för den kärlek man känner till Jehova och sina medmänniskor. (Matteus 22:37—39) Nasirerna är ett intressant bibliskt exempel på detta. Forntida israelitiska män och kvinnor kunde frivilligt bli nasirer, en benämning som kommer av det hebreiska ordet nasirʹ, vilket betyder överlämnad, avskild, utvald. För att man skulle få vara nasir krävdes det att man avgav ett löfte — men vi bör inte försöka dra en parallell mellan detta och en kristens beslut att bli pionjär, för beslutet att bli pionjär inbegriper inte ett löfte som medför allvarliga förpliktelser. Men vi kan ändå se på vissa lärorika likheter som finns mellan nasirerna och pionjärerna.

13, 14. a) Nämn en av de inskränkningar som ålades nasirerna. b) Vilka likheter finns det mellan pionjärer och nasirer?

¹³ En israelit som frivilligt tjänade som nasir underställde sig vissa inskränkningar som bidrog till att framhäva hans ”avskilda” eller ”utvalda” uppgift i samband med Jehovas tillbedjan. En inskränkning hade med mat och dryck att göra, som det förklaras i 4 Moseboken 6:3, 4. En nasir fick inte dricka alkoholhaltiga drycker eller förtära någon av vinrankans produkter. (Psalm 104:15) Även om han fick försaka en hel del, var det inte några nödvändiga födoämnen som var förbjudna för honom. Således medförde inte denna inskränkning att han led någon brist.

¹⁴ Framgångsrika pionjärer låter inte sitt liv kretsa kring materiella ting, sådant som mat och lyxartiklar, utan kring sin tjänst för Gud — till hans ära och lovprisning. Det är en grundförutsättning för att man skall få röna en djupt rotad och varaktig glädje, någonting som väcker avund hos många människor som från materiell ståndpunkt sett tycks leva ett ”bättre” liv. (Jämför Lukas 12:16—21.) Att man lever ett enklare eller materiellt mera begränsat liv kan också medföra fördelar som man lätt förbiser. Hälsoexperter framhåller att det finns många hälsorisker med att äta och dricka alltför gott. Men en pionjär, som i allmänhet äter ganska enkla måltider, även om dessa är balanserade och näringsrika, och kombinerar detta med att gå mycket, vilket han gör när han går från hus till hus och predikar, kommer sannolikt att ha bättre hälsa. Människor som har stora, flotta hem, de allra modernaste mekaniska och elektriska apparaterna och en mängd andra ägodelar vet att alla dessa saker ger dem ständigt återkommande ”huvudvärk” eller problem. De paralleller som finns mellan 4 Moseboken 6:3, 4 och pionjärtjänsten är värda att tas i beaktande.

15. Vad utgör inskränkningen som gällde nasirernas hår ett mönster för?

¹⁵ Den andra inskränkningen som var ålagd nasirerna var att de inte fick klippa av sig håret. (4 Moseboken 6:5) Deras långa hår var ett framträdande tecken som gjorde att andra kunde känna igen dem. Längre fram förklarade Paulus att en kristen kvinnas långa hår var en påminnelse om att hon skall inta en underordnad ställning. (1 Korintierna 11:3—15) Kan vi inte, när vi tänker på nasirernas långa hår, hålla med om att en kristen broder eller syster som frivilligt ger sig ut i pionjärtjänsten i hög grad visar att han eller hon vill underordna sig Jehova? Han eller hon får sätta många av sina personliga intressen åt sidan eller låta dem komma i andra hand och i stället låta pionjärtjänsten inta den främsta platsen i livet. Pionjären får lära sig att förlita sig på Gud och underordna sig honom.

16. Vad kan vi lära, när vi tänker på hur nasirerna skulle förhålla sig till döda kroppar?

¹⁶ Det sista kravet på en nasir var att han inte fick vidröra någon död kropp, inte ens om det var fråga om en så nära anförvant som någon av hans föräldrar. (4 Moseboken 6:6, 7) På så sätt skulle en nasir förbli helig och ren, obefläckad. (Jämför de krav som ställdes på översteprästen i 3 Moseboken 21:10, 11.) I våra dagar finns det ingen kristen, och alltså inte heller någon pionjär, som är förbjuden att göra anordningar för eller närvara vid en nära anförvants begravning. Men pionjärerna vill i likhet med nasirerna inte ta del i tvivelaktiga seder och bruk som skulle kunna göra dem diskvalificerade för pionjärtjänsten. De vill vara goda föredömen. Och om en pionjär som älskar sin familj blivit tilldelad ett distrikt som ligger långt ifrån hans föräldrahem och därför inte kan besöka sina nära anhöriga så ofta som han annars kanske skulle kunna göra, känner han ändå tillfredsställelse över att veta att Jehova erkänner detta hans offer.

17. Varför var det inte bara fråga om en rent rituell handling att vara nasir? Hur förhåller det sig med pionjärtjänsten?

¹⁷ Bibeln visar att en israelit som blev nasir inte blott och bart gick igenom en religiös ritual. I stället skulle han börja leva ett mera betydelsefullt och tillfredsställande liv. Gud sade nämligen att en sådan man skulle ”leva som nasir för Jehova”. (4 Moseboken 6:2, NW) På liknande sätt är våra dagars pionjärtjänst ett levnadssätt och ett lyckligt sådant!

”Kan jag vara pionjär?”

18. Vilken fråga bör vi alla ställa oss? Varför det?

¹⁸ Alla kristna är förenade i tillbedjan av Gud. Vi är en enda här av soldater som kämpar för sanningen. Det bör vara vår önskan att göra allt vi kan i denna kamp. Det är vår önskan att göra allt vi kan. Var och en av oss kan därför ställa sig den nu högaktuella frågan: ”Kan jag tjäna som pionjär?” Medan du funderar på saken, kommer följande artikel att hjälpa dig att inse att Jehova kan uppehålla dig, om du har möjlighet att gå ut i pionjärtjänsten.

[Fotnoter]

HAR DU FÅTT KLART FÖR DIG ...

□ Varför heltidsförkunnare så lämpligt kallas pionjärer?

□ Varför bibeln liknar de kristna vid soldater?

□ Vilka faktorer du bör tänka på när det gäller frågan om att bli pionjär?

□ I vilka avseenden nasirerna utgör ett exempel för pionjärerna?

[Bild på sidan 15]

Varför är det så lämpligt att likna de kristna vid tappra soldater?

[Bild på sidan 17]

Hur kan pionjärtjänsten bidra till lycka och god hälsa?

Jehova uppehåller sin här av heltidstjänare

”Då fortsatte din egen kärleksfulla omtanke, o Jehova, att uppehålla mig.” — Psalm 94:18, NW.

1. Vad var det som drog kung David närmare Jehova?

”HELA dagen lång vill jag välsigna dig, och jag vill prisa ditt namn till obestämd tid, ja, för evigt.” (Psalm 145:2, NW) Kan du föreställa dig vilken känsla av att stå nära Gud som kung David måste ha känt, han som skrev dessa ord? Kan du känna den uppskattning han kände och den djupa hängivenhet han hade? Han gav dessutom uttryck åt den fruktan och respekt han hyste för sin Skapare, som hade gjort så mycket för honom.

2. Hur visade David sin uppskattning av Guds godhet?

² Som Psalm 145:2 visar kände David ibland en sådan stor uppskattning av Guds godhet att han måste ge uttryck åt den i ord och sång till Guds lov och pris. Men en del av dessa ord och sånger kom också till på grund av de olika ting som hände honom i livet. David hade velat bygga ett tempel åt Gud, men när detta privilegium nekades honom, skänkte han en stor summa pengar och mängder av material till dess uppbyggnad. Han var inte nöjd förrän han kört ut alla Guds fiender ur det utlovade landet. Under en tid uthärdade han hellre stora svårigheter och umbäranden, ja, till och med förföljelse, än att dra Guds misshag över sig genom att ta hämnd på Guds smorde, kung Saul. David kunde påminna sig de tillfällen då han kämpade mot Goljat och slog ihjäl ett lejon och en björn. Ja, Gud uppehöll David.

3. Hur känner du det, när du tänker på Guds godhet, och hur kan du visa att du känner det så?

³ Har du någonsin känt det som David gjorde — känt dig överväldigad på grund av att du uppskattat den godhet Gud visat dig? Du har kanske rentav känt dig besviken på dig själv, därför att du inte lyckats visa din uppskattning i så hög grad som du hade önskat göra. Vid sådana tillfällen är det trösterikt att komma ihåg att Jehova finner behag i att vi tjänar honom av hela vår själ, oavsett hur mycket eller hur lite tjänst vi kan göra på grund av våra andra skriftenliga förpliktelser. (Jämför Kolosserna 3:23.) Men många kristna har under bön analyserat sitt liv för att se efter om de i större utsträckning skulle kunna visa sin kärlek till och hängivenhet för Gud. Tusentals kristna har varit i stånd att ordna sina förhållanden så att de kunnat ta del i arbetet med att på heltid predika och undervisa om vad som står i bibeln, det vill säga ägna sig åt pionjärtjänsten.

Ungdomar dras närmare Jehova

4. a) Vad har många ungdomar lagt märke till, och vad har det drivit dem till att göra? b) Vilket förslag kommer Organisationsboken med i detta sammanhang?

⁴ Många av dem som dragits till Jehova under senare år har varit unga människor. De har sett skrymteriet i den falska religionen och sett att den misslyckats med att hejda den flodvåg av ondska som går över jorden. De har lagt märke till att människan fullständigt misslyckats med att styra sig själv på ett framgångsrikt sätt, och de har blivit förskräckta, när de sett hur giriga profithajar förstört vår dyrbara jord. När de lärt känna bibelns tillfredsställande lösning på dessa problem, har de tagit till hjärtat det råd som den vise skribenten gav. Han sade: ”Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid.” (Predikaren 12:1) Resultatet har ofta blivit att de börjat tjäna som pionjärer. Varför det? I boken Organisationen för predikandet om Riket och arbetet att göra lärjungar sägs det så här: ”Alla unga människor bör ägna allvarlig eftertanke åt detta fält för tjänst [pionjärtjänsten]. Vad skall de göra med sitt liv, när de slutar sina år i föreskriven världslig skolgång? Älskar de i sanning Jehova och känner medlidande för de människor som utan eget förvållande är i träldom under den gamla tingens ordning? Om de är överlämnade, döpta lovprisare av Jehova, borde det inte finnas något tvivel om vad de skulle göra. Deras hjärta kommer att driva dem att tjäna Jehova av hela sin själ.” — Sidan 135.

5. Hur betraktade två ungdomar sin situation?

⁵ En tonåring i Japan uppskattade i så hög grad den bibliska sanning han hade lärt känna att han blev hjälppionjär 19 gånger efter sitt dop år 1978. Därefter, i december 1980, blev han reguljär pionjär. Han var då 18 år och hade tre månader kvar innan han utexaminerades från skolan. När hans mor, som också är pionjär, frågade honom om hans planer för framtiden, blev hans omedelbara svar att det just nu inte finns någonting som är viktigare än att predikoverket blir utfört och att människor får överleva den ”stora vedermödan”. (Matteus 24:21) En liknande uppskattning visade en pionjär i Nederländerna som började för nio år sedan, då han var 19 år. När man frågade honom om orsaken till att han började i heltidstjänsten, svarade han: ”Mitt samvete gav mig ingen ro, eftersom jag var fullständigt uppslukad av mitt arbete och gav Jehova bara den tid som blev över.”

Hur Jehova uppehåller dem

6. Varför kan du vara helt övertygad om att Gud har makt att uppehålla dem han vill?

⁶ Om vi medvetet drar oss närmare Gud på detta sätt, kommer han att gå oss till mötes. Lärjungen Jakob säger oss: ”Närma er Gud, så skall han närma sig er.” (Jakob 4:8) Tänk bara! Den Allsmäktige, universums Suverän, kommer verkligen att dra sig närmare den som uppriktigt vänder sig till honom och i handling visar sin djupa hängivenhet. På vilket sätt gör Gud detta? Han gör det bland annat genom att uppehålla den personen andligen och även materiellt, om så är nödvändigt. (Psalm 34:11; 146:7) En 71-årig pionjärsyster från Filippinerna, som har varit en mycket fruktbärande pionjär i 31 år, skriver: ”Med den lilla inkomst vi har klarar vi vårt uppehälle och min pionjärtjänst. Jag har aldrig känt mig andligen svag.”

7. a) På vilket sätt hör glädje och andlig styrka ihop med varandra? b) Hur har detta visat sig vara sant när det gäller två systrar?

⁷ Ett annat sätt på vilket Jehova uppehåller sin här av heltidstjänare är genom att ge dem GLÄDJE, en av hans andes frukter. (Galaterna 5:22, 23) Aposteln Paulus sätter glädje som egenskap nummer två näst efter kärleken, då han räknar upp andens frukter, och detta är mycket passande. Glädje ger styrka, och utan denna egenskap kan ingen ”soldat” hålla ut. I Nehemja 8:10 sägs det: ”Fröjd i HERREN [Jehova] är eder starkhet [eller: ”kommer att göra er starka”, Today’s English Version].” Att det verkligen förhåller sig så framgår av det som en kristen syster i Los Angeles i Kalifornien säger:

”Jag vill bara tala om för er hur lycklig jag är. Jag fick min blankett för ansökan om pionjärtjänst av kretstillsyningsmannen ... , och jag gjorde upp planer för att börja den 1 januari 1981. När januari månad kom, kände jag mig mycket osäker och darrig, men jag bad till Jehova om att han skulle välsigna mina ansträngningar och låta mig finna någon som verkligen ville studera och som verkligen ville lära känna sanningen. Ja, jag fick betydligt mer än jag begärde. Förutom att jag fann många intresserade människor, kunde jag för januari 1981 rapportera 102 timmar i predikoverket, 135 lösnummer, 23 böcker, 47 återbesök, 2 broschyrer, 3 prenumerationer och 9 bibelstudier. Himmelens dammluckor har öppnats helt, och jag har fått så många välsignelser av Jehova att jag tycker att hjärtat håller på att hoppa ut ur mig.”

Denna glädje som ger en sådan styrka kom även till uttryck hos en 14-årig syster från Brasilien, en syster som använde sitt skollov till att vara hjälppionjär tillsammans med sin mor. Hon förklarar:

”Varje gång jag går ut i tjänsten på fältet känner jag mig uppmuntrad, och jag har märkt att ju längre jag håller på med att predika, desto lättare går det att få kontakt med människor. Det är en tjänst som ger mig stor glädje, eftersom jag vet att jag behagar Jehova och att det är det bästa sättet att utnyttja sin ungdom på.”

8. På vilket sätt kan pionjärtjänsten påverka din predikoverksamhet?

⁸ Lade du märke till vad den unga systern sade om att det går lättare att få kontakt med människor ju längre man håller på med att predika? Har du upplevt detta? Många pionjärer har bekräftat att det förhåller sig så, och de framhåller att de i verkligheten började tycka ännu bättre om tjänsten på fältet, då de kunde ägna sig åt den varje dag. Varför det? Många kristna som bara kan ta del i tjänsten någon gång då och då finner att de känner en viss fruktan varje gång de börjar predika från dörr till dörr. Det är först sedan de gjort några besök som de verkligen känner glädje i tjänsten. Men pionjärerna tar dagligen del i att predika för människor på distriktet och undervisa dem, och de har dessutom blivit duktiga på det området. Detta gör att tjänsten går mycket lättare för dem och ger dem större glädje.

9. Vilket förslag kom en resande tillsyningsman med beträffande pionjärtjänsten?

⁹ En resande tillsyningsman i Förenta staterna såg att många utan tvivel skulle kunna bli fina pionjärer, om de bara ville smaka på den glädje och styrka som pionjärtjänsten ger och sedan får den tillförsikten att de kan fortsätta som pionjärer. Han förklarar vad han föreslog:

”Det verkar som om ganska många som har pionjärandan håller den tillbaka i fruktan för att de inte skall kunna fortsätta i denna form av tjänst på fältet. Jag har föreslagit att de sätter som mål att vara pionjärer under ett år; sedan kan de se hur de har det med sin hälsa, sitt schema och så vidare. Om de vid årets slut känner att de inte kan fortsätta, har de ändå haft ett utomordentligt trevligt år som pionjärer, ett år som de aldrig kommer att glömma. Men många kan fortsätta när de väl en gång smakat på de glädjeämnen den för med sig.”

Anordningen med hjälppionjärtjänsten, i vilken en kristen kan ta del minst en månad eller så många månader han själv vill, har ofta varit som en språngbräda till den reguljära pionjärtjänsten.

10. Vilken rätt inställning har pionjärer till materiellt understöd?

¹⁰ Pionjärerna går i främsta ledet i det andliga kriget och utför ett ädelt arbete. Men de menar inte att de skall behandlas på något speciellt sätt på grund av detta. De inser att de bara är ”medsoldater” med de millioner andra soldater som troget tjänar Gud men inte är i den ställningen att de kan tjäna som pionjärer. Pionjärtjänsten hjälper dem, som på grund av sina omständigheter kan ta del i den, att ägna Gud helhjärtad tjänst — något som han kräver av alla som vill äga hans godkännande. De förväntar inte att andra skall ge dem mat, kläder eller på annat sätt stödja dem materiellt. De känner det i stort som Paulus gjorde. Han sade: ”Tvärtom har vi under slit och släp arbetat natt och dag för att inte bli en kostsam börda för någon av er.” — 2 Tessalonikerna 3:8.

11. Varför har många kristna glatt sig åt att kunna hjälpa dem som är ute i heltidstjänsten?

¹¹ Även om Paulus inte ville vara en börda för någon, fanns det somliga bland de första kristna som ville ge uttryck åt sin uppskattning av hans tjänst genom att bistå honom materiellt. På så sätt kunde de hjälpa honom att fortsätta att göra vad de vid den tidpunkten kanske inte var i stånd till att göra själva. (Filipperna 4:14—19; 2 Korintierna 11:8) På liknande sätt finns det många kristna i vår tid som verkligen arbetar hänemot målet att bli pionjärer, men vars omständigheter är sådana att de för närvarande inte har möjlighet att vara det. Ofta delar dessa med sig av sitt materiella goda till dem som nu har möjlighet att vara pionjärer, och denna frikostighet uppskattas mycket av pionjärerna, som dock inte förväntar eller räknar med att bli föremål för sådan generositet.

12. Vad behöver pionjärer ändå sätta sin förtröstan på, vilket exemplifieras genom en syster?

¹² Även om många kristna är frikostiga mot pionjärerna, måste dessa förtrösta på Guds förmåga att hjälpa dem. En pionjär skrev för en tid sedan följande:

”Jag har haft glädjen att få vara reguljär pionjär i tre hela år. Dessa år har varit de bästa i hela mitt liv. Jag är mycket tacksam mot Jehova för att han har låtit mig få tjäna honom som pionjär. Det har varit den mest trosstärkande tiden i mitt liv i sanningen, eftersom jag så många gånger har fått se hur Jehova gjort olika föranstaltningar för min skull. Heltidstjänsten har hjälpt mig att få en djupare förståelse av Jesu ord i Matteus 6:25—33. Jag måste tillstå att det har funnits tillfällen då jag känt mig lite orolig, men den känslan har i allmänhet varit kortlivad, eftersom jag bara har behövt påminna mig hur Jehova hållit sitt löfte vid tidigare tillfällen. Varför skulle jag inte lita på honom nu? Varje dag försöker jag rätt värdera min situation och kommer fram till att jag har mat, kläder och tak över huvudet, alldeles som Jesus sade att jag skulle ha. När man förvärvsarbetar bara två nätter i veckan, vet man att det är Jehova som står bakom en. Vilken trygghetskänsla!”

Pionjärtjänsten — ett bevis på tro

13. Vilka exempel på människor som bevisat sin tro finner vi i bibeln?

¹³ Bibeln är fylld med exempel på människor som bevisat sin tro. Att Noa och hans familj byggde arken var ett iögonenfallande bevis på att de hade tro. Inte heller kan vi glömma den tro som Abraham, Sara, Josef, Mose och Rahab uppvisade. Men, som Paulus sade, ”tiden skulle ju inte räcka till för mig, om jag fortsätter med att berätta om Gideon, Barak, Simson, Jefta, David såväl som Samuel och de andra profeterna”. (Hebréerna 11:32) Deras trosgärningar var något utöver det vanliga, vad somliga kanske skulle vilja beskriva som mer än vad ”plikten bjuder”. Men det var inte enbart en form av pliktkänsla som drev dem. Deras kärlek till Gud och deras tro på honom, bland annat på att Gud tänkt ge dem någonting ”bättre”, var det som drev dem till att offentligt förkunna sin tro. Vad tyckte Jehova om deras trosgärningar? Hans ord ger svaret: ”Därför skäms inte Gud för dem, att bli anropad såsom deras Gud, ty han har gjort redo en stad åt dem.” — Hebréerna 11:13—16.

14. Hur kan pionjärtjänsten vara en trosgärning för oss i vår tid?

¹⁴ Vilka trosgärningar utöver de vanliga kan vi utföra i våra dagar? För många blir svaret att vi bland annat kan utföra heltidsförkunnartjänst eller pionjärtjänst. Av förståeliga skäl kan inte alla som utgör ”hela brödraskaran” i världen vara pionjärer eller ens vara hjälppionjärer regelbundet. (1 Petrus 2:17) Men även för dem, vars omständigheter tillåter dem att vara det, krävs det tro. En broder i Europa skriver: ”Många rådde mig att inte bli pionjär, eftersom den tjänsten bara är till för starka människor. Jag är inte fysiskt stark. I själva verket är jag puckelryggig. Men jag började ändå, och med Jehovas hjälp har jag nu varit pionjär i 30 år.” Han tillägger: ”Jag har funnit stor tillfredsställelse i att ha ett fullbokat schema som hjälper mig att komma närmare Jehova.” Jehova har sannerligen uppehållit denne broder i pionjärtjänsten.

15. På vilket sätt visade en broder i Japan sin tro?

¹⁵ Inte heller är bevis på tro i form av pionjärtjänst reserverad för enbart dem som tillhör en viss åldersgrupp. En broder i Japan, som lärde känna den kristna sanningen sedan han pensionerats som lärare, blev efter en kort tid döpt vid en ålder av 60 år och började då genast tjäna som hjälppionjär. När han sedan blev reguljär pionjär, vid en ålder av 61 år, tänkte han på den stad i bergen där han hade vuxit upp och där det inte fanns några Jehovas vittnen. Han och hans hustru, som också är pionjär, sålde sitt hus och flyttade upp till denna stad. Familjen byggde där en Rikets sal för de pengar de fått, när de sålde huset, och de har fått välsignelsen att se en församling bildas där.

16, 17. Varför är det nu en lämplig tid att allvarligt begrunda om man kan bli pionjär?

¹⁶ Tiden går snabbt mot sitt slut för den nuvarande onda tingens ordning. Alldeles som det var när israeliterna ökade sitt marscherande runt den onda staden Jeriko strax innan den förstördes, kommer Jehova nu, strax innan han tillintetgör den nuvarande tingens ordning, att uppmana människor att häva upp ett kraftigt härskri. (Josua 6:20) Är du i den ställningen att du mera helt och fullt kan ta del i att ropa ut detta segerrop genom att vara pionjär? Om du skulle kunna ordna dina förhållanden så att du kan vara pionjär, har du då tro till att också bli det? Var övertygad om att Jehova kommer att göra sin del — uppehålla dig och ge dig ökad glädje. Han kommer att välsigna dina ansträngningar. Du kan bevisa dig vara lik den syster som har varit pionjär i 10 år i Nederländerna. Hon sade: ”Mitt samvete började anklaga mig, eftersom jag verkligen hade tid. Jag började som pionjär för att tysta ner mitt oroade samvete och för att visa mig själv att min dåliga hälsa skulle utgöra ett hinder för mig att fortsätta som pionjär. Jag är fortfarande pionjär.”

¹⁷ Ja, Jehova gör stora ting i de ”yttersta dagarna” för den nuvarande onda tingens ordning. Nu är det tid att dra sig närmare honom och lova och prisa hans namn hela dagen lång, alldeles som David gjorde. Sätt tro till Guds löfte om att han skall uppehålla dig. David skrev: ”När jag sade: ’Min fot kommer sannerligen att röra sig ostadigt’, då fortsatte din egen kärleksfulla omtanke, o Jehova, att uppehålla mig.” — Psalm 94:18, NW.

KAN DU FÖRKLARA ...

□ Varför det är så lämpligt att unga kristna tar pionjärtjänsten under övervägande?

□ Hur Jehova uppehåller sina heltidstjänare?

□ Varför pionjärtjänsten är ett särskilt sätt att visa sin tro?

[Bild på sidan 15]

Pionjärer finner glädje i att predika för allmänheten och blir ofta mycket effektiva

[Bild på sidan 17]

Många av dem som för tillfället inte kan vara pionjärer delar med sig av materiella ting till dem som verkar i heltidsförkunnartjänsten

De har sitt hjärta i den tjänsten

Varje år är det tiotusentals förkunnare som inte kan vara reguljära pionjärer som går ut som hjälppionjärer under en eller flera månader. De gör det för att i större utsträckning kunna ta del i att förkunna de goda nyheterna om Riket för sina medmänniskor. Många planerar att bli hjälppionjärer i år. Gör du det?

Alla som gör det instämmer i följande: ”Det krävs en noggrann planering och ett realistiskt schema.” Många av dem går fortfarande i skolan, men deras skolschema är sådant att de, om de går upp tidigt och brukar sin tid väl, också kan ägna två timmar om dagen åt tjänsten på fältet. Flera tusen unga vittnen finner stor glädje i att använda sina skollov till denna form av tjänst.

När ett vittne blev tillfrågat om varför han gjort en extra ansträngning för att bli hjälppionjär, sade han: ”Det är mitt sätt att säga: ’Tack, Jehova, för allt det goda du har gjort för mig.’”

Hur man kan vara pionjär — erfarenheter hämtade ur det verkliga livet

”VAD hindrar mig ...”, var de inledande orden i den fråga en etiopier ställde evangelieförkunnaren Filippus angående dopet. — Apostlagärningarna 8:36.

Men vi kan ställa en liknande viktig fråga, en fråga som påverkar många kristna i vår tid. Du har kanske själv redan gått och funderat på denna fråga: ”’Vad hindrar mig’ från att tjäna som pionjär?”

I ditt fall är kanske den här frågan mer aktuell: ”Vad hindrar mig från att gå ut i pionjärtjänsten?” Eller också kanske du tycker att följande fråga är ännu mer aktuell: ”Hur skall jag kunna fortsätta som pionjär?” Hur man än vinklar frågan, kan något av det som några kristna upplevt i det verkliga livet vara till hjälp för oss. Låt oss därför lyssna på några framgångsrika och lyckliga pionjärer.

Vissa förändringar görs beträffande tiden och pengarna

För att man skall kunna bli pionjär och sedan fortsätta som sådan måste man ha en innerlig önskan att tjäna Jehova och göra det av hela sitt hjärta, hela sin själ, hela sitt sinne och hela sin styrka. (Matteus 22:37—39) Du måste verkligen inse hur viktigt det är att Guds varningsbudskap sprids i dag och att människor får hjälp till att vandra på den väg som leder till liv, och det medan tid är. Och du behöver helt visst få Guds heliga ande och välsignelse. Men ändå kanske du måste tänka på vissa saker, till exempel hur du skall få tillräckligt med tid och pengar för att kunna tjäna som pionjär. Många har varit tvungna att göra vissa förändringar i sitt liv och i sitt schema för att kunna få tid över för pionjärtjänsten. Du kanske förutom detta måste göra vissa förändringar när det gäller ditt förvärvsarbete, så att du kan tjäna som pionjär men ändå klara ditt uppehälle. Är detta möjligt?

Ett gift par i Pomona i Kalifornien ställdes inför just denna fråga. Brodern förklarar att han inte hade tagit sanningen så allvarligt och att han ”ägnade sig mycket åt hård rockmusik och drack ganska mycket”. Men ett tal vid en kretssammankomst år 1979 fick honom att allvarligt fråga sig själv: ”Återspeglar mitt liv en verklig önskan att den nuvarande orena tingens ordning skall försvinna och ersättas med en ny?” När han och hans hustru hade resonerat igenom denna fråga, insåg de att de på många områden inte hade tillämpat Guds råd, och därför beslöt de att ändra livsstil och arbeta hänemot att bli pionjärer. Han skriver: ”Ni kan inte ana vilka förändringar vi var tvungna att göra. Vi sålde vårt hus och flyttade in i en husvagn. Vi upphörde med vårt utsvävande, nöjeslystna nattliv. Jag sålde min firma, som hade gett mig en inkomst på mer än 2.000 dollar i månaden, och jag fick tag i ett förvärvsarbete som gjorde det möjligt för mig att arbeta bara två dagar i veckan.” Nu när de har varit pionjärer i nästan två år, säger han: ”Det känns som om en stor börda har lyfts bort från våra skuldror; som om vi skulle ha kommit loss från en snara som hållit oss i fångenskap.”

En blind broder i Yucatán i Mexico är 56 år gammal och har hustru och ett barn att försörja. Vad har han för förvärvsarbete? Eleuterio Pinto stiger upp klockan 5 på morgonen för att göra i ordning kokosnötter. Han skär bort det yttre skalet med hjälp av en machete (en stor, tung kniv), och med hjälp av en ispik gör han hål i kokosnöten så att kunden kan dricka den uppfriskande mjölken som finns inuti den. Broder Pinto säljer sin vara från klockan 8 på morgonen till efter lunch. Därefter tar han del i pionjärtjänsten, i vilken han tjänat i fem år.

I Sydafrika hade V. Standley planerat att efter sina universitetsstudier göra karriär inom jordbruket. Men sedan blev han ett Jehovas vittne och tjänade i flera år vid Vakttornets tryckeri, och längre fram blev han och hans hustru pionjärer med särskilt uppdrag. Sedan blev hans hustru gravid, vilket krävde att de gjorde vissa förändringar i sitt liv. De fick tag på en billig lägenhet, och broder Standley fick ett deltidsarbete hos en firma som ägnade sig åt kontorsstädning. För en kort tid sedan flyttade de till ett distrikt, där behovet av pionjärer var större, och han kunde där öppna en filial till denna städfirma och fortsätta att arbeta på deltid. Han säger: ”I dag har vi ett mycket trivsamt hem, vi har allt vad vi behöver i materiellt avseende, och vi har fortfarande privilegiet att tjäna i heltidsförkunnartjänsten. Jag har gång på gång fått bevis för sannfärdigheten i Davids ord: ’Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven.’” — Psalm 37:25.

Går det bra att vara pionjär, när man kommit upp i pensionsåldern? För många har det gått bra. Men även då kan man vara tvungen att göra en särskild ansträngning och göra vissa förändringar i sitt liv. När till exempel broder Balmaceda blev pensionerad från ett statligt verk på de filippinska öarna, såg han fram emot att bli pionjär. Men vad skulle han göra för att klara sig ekonomiskt? Han fann att grisuppfödning skulle vara ett bra arbete för honom, ett arbete som både skulle ge honom en inkomst och vara ganska fritt. Denne 70-årige pionjär säger att han ”känner att han kommit närmare Jehova än någonsin tidigare”, och han har fått se hur hans pionjäranda har sporrat tre i hans familj till att gå ut i denna privilegierade tjänst.

Även om man har en hög ställning inom en firma och har en god inkomst, kan man vara tvungen att göra vissa förändringar. Så var det för Shozo Mima, som var verkställande direktör för ett framgångsrikt japanskt företag som tillverkar lastbilar. Eftersom broder Mima hade pionjärandan, började han som pionjär medan han fortfarande var verkställande direktör. Han började emellertid ”känna att han i sin ställning som verkställande direktör för ett företag och som pionjär var slav åt både rikedomen och Jehova”. (Matteus 6:24) Därför lade han undan för undan över arbetet på andra och fann att han inte behövde ägna så mycket tid och uppmärksamhet åt företaget, om han bara var en vanlig anställd. Med hjälp av vad han nu tjänade och det han hade sparat ihop var han i stånd till att försörja sin familj och samtidigt vara pionjär. Ja, han insåg att han inte främst borde försöka göra ett företag framgångsrikt, utan att han först och främst borde tjäna Jehova och göra det mera helt och fullt.

Samarbete i familjen

Du kanske anser att du inte ensam klarar av att bli pionjär och sedan förbli i den tjänsten. Men det kanske skulle kunna gå bra om din familj, barnen inbegripna, ville samarbeta med dig. Många erfarenheter visar att om familjen gemensamt gör en ansträngning för att hjälpa någon eller några i den att ta del i pionjärtjänsten, kommer den att lyckas i sin strävan och dessutom bli en mycket lycklig familj.

Broder Kozo Sato i Japan har hustru och två barn som går på gymnasiet. Han resonerade med dem om sin innerliga önskan att vara ett gott föredöme som äldste. Vilket beslut fattade de? Han slutade sin anställning på ett företag, där han var tvungen att arbeta åtta timmar om dagen. Därefter startade han en egen firma. Och vad skulle han då syssla med? Fyra dagar i veckan arbetar han några få timmar om dagen med att samla ihop gamla tidningar, veckotidningar och annat papper som han sedan säljer för återvinning. Och varje morgon arbetar alla fyra i familjen under en timme eller så med tidningsutbärning. På så sätt — förutom att de skurit ner sina utgifter — har broder Sato varit i stånd till att tjäna som pionjär, och hans två barn har också som mål att göra det.

Syster Toshiko Zenko, som också bor i Japan, har förlorat sin man och måste därför försörja sina tre uppväxande barn. Hennes lilla jordlott ger henne lite pengar så att hon klarar hyran. För att få pengar till mat och andra utgifter arbetar hon två dagar i veckan, vilket gör det möjligt för henne att samtidigt vara pionjär. ”Hur fungerar samarbetet i den familjen?” kanske du undrar. Hon förklarar att hennes två pojkar ”samarbetar mycket bra genom att hjälpa till med att handla och utföra olika sysslor i hemmet, och de kan till och med byta veken i fotogenkaminen och packningarna i kranarna”. Hennes dotter hjälper henne också med att laga mat och städa. Flickan hade också ett deltidsarbete efter skoldagens slut, men nu när hon har slutat skolan, har hon börjat som pionjär och förvärvsarbetar de dagar hennes mor inte gör det. I själva verket planerar alla fyra i familjen att inom kort tillsammans tjäna som pionjärer.

Ja, om du har familj, kommer pionjärtjänsten troligen att kräva att alla i familjen samarbetar och ger sitt stöd. Men tänk vilken glädje och tillfredsställelse det kan medföra! Och dessutom kan det resultera i att ytterligare fler går ut som pionjärer.

Naturligtvis skiljer sig dina omständigheter från andras. Men om du drivs av kärlek och hängivenhet och har en önskan att bli pionjär, kommer detta mål att vara möjligt att uppnå, även om det finns vissa hinder som du måste övervinna. Tala med andra kristna om detta, i synnerhet med sådana som är eller har varit framgångsrika pionjärer. De kan ha ytterligare praktiska förslag att ge dig angående vad du kan göra för att bli pionjär.