Om någon säger—

”Jag tror inte på Bibeln”

Kan du svara: ”Men du tror att det finns en Gud, eller hur? ... Får jag lov att fråga vad det är i Bibeln som du tycker är svårt att acceptera?”

Eller också kan du säga: ”Får jag fråga: Har du alltid haft den uppfattningen? ... Jag har hört andra som också säger så, fastän de inte har studerat Bibeln grundligt. Men eftersom det i Bibeln klart och tydligt sägs att den är ett budskap från Gud själv och att han erbjuder oss evigt liv, om vi tror på och lever i enlighet med vad som sägs i den, håller du då inte med om att det skulle vara värt mödan att åtminstone undersöka den för att ta reda på om dess påståenden är sanna eller inte? (Använd materialet på sidorna 51—55)”

”Bibeln motsäger sig själv”

Kan du svara: ”Jag har träffat andra som säger likadant, men ingen har någonsin kunnat visa mig något som i själva verket är en motsägelse. Och under min egen personliga bibelläsning har jag aldrig sett någon sådan. Skulle du kunna ge mig ett exempel?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Vad jag har funnit är att många människor helt enkelt aldrig har funnit något svar på de frågor som Bibeln har fått dem att tänka på. Till exempel: Varifrån fick Kain sin hustru? (Använd materialet på sidorna 289 och 290.)”

”Människor skrev Bibeln”

Kan du svara: ”Det är sant. Det var omkring 40 människor som deltog i det. Men Bibeln blev inspirerad av Gud.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Vad betyder det? Jo, att Gud ledde skrivandet, ungefär som när en affärsman låter en sekreterare skriva brev åt honom.” 2) ”Tanken att kunna ta emot budskap från någon ute i rymden bör inte förvåna oss. Även människor har sänt ut budskap och bilder från månen. Hur kunde de göra det? Genom att göra bruk av lagar som Gud själv stiftade för länge sedan.” 3) ”Men hur kan vi vara säkra på att Bibelns innehåll verkligen kommer från Gud? Bibeln innehåller upplysningar som omöjligen kan ha kommit från någon mänsklig källa. Vad då för upplysningar? Detaljer om framtiden; och dessa har alltid visat sig vara fullständigt korrekta. (Till exempel: Se sidorna 51—53, också sidorna 337—341, under rubriken ”Sista dagarna”.)”

”Alla tolkar Bibeln på sitt eget sätt”

Kan du svara: ”Och alla uttolkningar kan uppenbarligen inte vara riktiga.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Att förvränga Skrifterna för att de skall passa våra egna idéer kan leda till varaktig skada. (2 Petr. 3:15, 16)” 2) ”Två ting kan hjälpa oss att förstå Bibeln riktigt. För det första att begrunda sammanhanget (de omgivande verserna) i vilket uttalandet står. För det andra att jämföra bibelställena med andra uttalanden i Bibeln som behandlar samma ämne. På så sätt låter vi Guds eget ord vägleda vårt tänkesätt, och tolkningen blir då inte vår egen, utan hans. Detta tillvägagångssätt tillämpas i Vakttornets publikationer.” (Se sidorna 183 och 184, under rubriken ”Jehovas vittnen”.)

”Den är inte praktisk för vår tid”

Kan du svara: ”Och vi är intresserade av sådant som är praktiskt för oss i vår tid, eller hur?” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Håller du med om att det skulle vara praktiskt om man kunde få krigen att upphöra? ... Håller du inte med om att det skulle vara en god början, om människor lärde sig att leva i fred tillsammans med människor av annan nationalitet? ... Bibeln har förutsagt precis detta. (Jes. 2:2, 3) Jehovas vittnen lever så redan nu därför att de har låtit sig undervisas av Bibeln.” 2) ”Någonting mer behövs — undanröjandet av alla de människor och nationer som orsakar krig. Kommer någonting sådant att någonsin inträffa? Ja, och Bibeln förklarar hur. (Dan. 2:44; Ps. 37:10, 11)”

Eller också kan du säga: ”Jag uppskattar ditt intresse. Om en handbok inte är praktisk, skulle det vara dåraktigt av oss att använda den, eller hur?” Sedan kan du kanske tillägga: ”Håller du med om att en bok som ger sådana sunda råd att vi kan leva ett lyckligt familjeliv skulle vara praktisk? ... Teori och praktik är någonting som har ändrats många gånger när det gäller familjelivet, och de resultat vi ser i dag är inte goda. Men de som känner till och tillämpar vad Bibeln säger har stabila, lyckliga familjer. (Kol. 3:12—14, 18—21)”

”Bibeln är en bra bok, men någonting sådant som absolut sanning finns inte”

Kan du svara: ”Det är sant att alla tycks ha olika uppfattningar. Och även om någon tror att han har kommit fram till en sak, finner han ofta att det finns åtminstone någon faktor som han inte har tänkt på. Men det finns någon som inte har sådana begränsningar. Vem kan det vara? ... Jo, Skaparen av universum.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Det är därför som Jesus Kristus sade till honom: ’Ditt ord är sanning.’ (Joh. 17:17) Den sanningen finns i Bibeln. (2 Tim. 3:16, 17)” 2) ”Gud vill inte att vi skall famla i okunnighet; han har sagt att hans vilja är att vi skall komma till exakt kunskap om sanningen. (1 Tim. 2:3, 4) Bibeln besvarar på ett mycket tillfredsställande sätt sådana frågor som ...” (För att kunna hjälpa vissa människor kan du först behöva gå igenom bevisen för att man kan tro på Guds existens. Se sidorna 118—125, under rubriken ”Gud”.)

”Bibeln är den vite mannens bok”

Kan du svara: ”Det är visserligen sant att de har tryckt många exemplar av Bibeln. Men Bibeln säger inte att en viss ras är bättre än någon annan.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Bibeln är från vår Skapare, och han är opartisk. (Apg. 10:34, 35)” 2) ”Guds ord erbjuder människor ur alla nationer och stammar möjligheten att leva för evigt här på jorden under hans kungarike. (Upp. 7:9, 10, 17)”

Eller också kan du säga: ”Inte alls! Det var människans Skapare som valde ut dem som han skulle inspirera att skriva de 66 böckerna i Bibeln. Och det var Guds sak om han valde att använda ljushyade människor. Men Bibelns budskap skulle inte begränsas till vita människor.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Lägg märke till vad Jesus sade ... (Joh. 3:16) ’Var och en’ innefattar människor med vilken hudfärg som helst. Dessutom sade Jesus följande avskedsord till sina lärjungar innan han for upp till himlen ... (Matt. 28:19)” 2) ”I Apostlagärningarna 13:1 talas det intressant nog om en viss man kallad Niger, vars namn betyder ’svart’. Han var en av profeterna och lärarna i församlingen i Antiokia i Syrien.”

”Jag tror bara på Svenska kyrkans bibel”

Kan du svara: ”Om du har din bibel nära till hands, skulle jag vilja visa dig något som jag har funnit vara mycket uppmuntrande.”

Eller också kan du säga: ”Många människor använder den bibelöversättningen, och jag har den också hemma i mitt bibliotek.” Sedan kan du kanske tillägga: 1) ”Känner du till att Bibeln ursprungligen skrevs på hebreiska, arameiska och grekiska? ... Kan du läsa de språken? ... Vi kan således vara tacksamma för att Bibeln har översatts till svenska.” 2) ”Den här tabellen (’Tabell över Bibelns böcker’ i NV) visar att Första Moseboken, den första boken i Bibeln, fullbordades år 1513 f.v.t. Visste du att från det att Första Moseboken skrevs gick det mer än 3.000 år innan hela Bibeln blev översatt till svenska? Och det gick ytterligare nästan 400 år innan 1917 års översättning gavs ut och ytterligare 66 år innan Bibelkommissionens nyöversättning av Nya testamentet kom ut år 1981.” 3) ”Svenskan har undergått många förändringar sedan 1500-talet. Det har vi sett under vår egen livstid, eller hur? ... Vi uppskattar därför de moderna översättningar som noggrant förmedlar de ursprungliga tankarna på det språk som vi talar i dag.”

”Ni har er egen bibel”

Se vad som sägs under rubriken ”Nya Världens översättning”.

Bilder, beläten

Definition: Vanligen någonting synligt som representerar personer eller saker. En bild som är föremål för tillbedjan är en avgud. De som utför handlingar av tillbedjan inför bilder och beläten säger ofta att deras tillbedjan i själva verket riktas till den ande som representeras genom bilden. Ett sådant bruk av bilder är vanligt i många icke-kristna religioner. Beträffande den romersk-katolska sedvänjan heter det i New Catholic Encyclopedia (1967, band VII, sid. 372): ”Eftersom den dyrkan som ägnas en bild ges åt och begränsas till den person som bilden representerar, kan samma slags dyrkan som tillkommer personen ägnas bilden som en representation av personen.” En oskriftenlig lära.

Vad sägs det i Guds ord om att göra bilder och beläten som skall användas som föremål för tillbedjan?

2 Mos. 20:4, 5 (1982): ”Du skall inte göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana [böja dig ned för dem, Åk], ej heller tjäna dem. Ty jag, Herren [Jehova], din Gud, är en nitälskande Gud.” (Kursiverat av oss) (Lägg märke till att förbudet gällde att göra bilder och beläten och att böja sig ner för dem.)

3 Mos. 26:1 (1982): ”Ni skall inte göra er några avgudar, inte heller resa åt er något beläte eller någon stod [helig stod, NV] eller sätta upp i ert land stenar med inhuggna bilder för att tillbe vid dem. Ty jag är Herren [Jehova], er Gud.” (Det skulle aldrig få sättas upp någon bild eller något beläte som människor skulle kunna falla ner inför i tillbedjan.)

2 Kor. 6:16 (1981): ”Hur kan Guds tempel förlikas med avgudar? Vi är den levande Gudens tempel.”

1 Joh. 5:21 (1981): ”Mina barn, var på er vakt mot avgudar.”

Kan bilder och beläten användas som blott och bart hjälpmedel i tillbedjan av den sanne Guden?

Joh. 4:23, 24 (1981): ”Alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” (De som är beroende av bilder och beläten som hjälpmedel för att visa sin hängivenhet tillber inte Gud ”i ande”, utan de är beroende av det som de kan se med sina fysiska ögon.)

2 Kor. 5:7 (1917): ”Vi vandra här i tro och icke i åskådning.”

Jes. 40:18, 19 (1982): ”Vid vem vill ni då likna Gud, och vad finns honom likt att ställa vid hans sida? Månne en avgudabild?”

Apg. 17:29 (1981): ”När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet.”

Jes. 42:8 (1982): ”Jag Herren [Jehova], det är mitt namn, och jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt gudabilderna.”

Bör vi vörda ”helgon” som förespråkare hos Gud och kanske använda bilder av dem som hjälpmedel i vår tillbedjan?

Apg. 10:25, 26 (1981): ”När Petrus skulle stiga in, kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. Men Petrus sade åt honom att resa sig: ’Stig upp, jag är en människa, jag också.’” (Eftersom Petrus inte gillade en sådan vördnadsbetygelse då han var personligen närvarande, skulle han då uppmuntra oss till att knäböja inför en bild av honom? Se också Uppenbarelseboken 19:10.)

Joh. 14:6, 14 (1981): ”Jesus svarade: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.’” (Jesus säger här klart och tydligt att vi kan närma oss Fadern enbart genom honom och att våra böner skall bes i Jesu namn.)

1 Tim. 2:5 (1981): ”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus.” (Här finns inte rum för andra att tjäna i uppgiften som medlare för medlemmarna av Kristi församling.)

Se också sidorna 151—153, under rubriken ”Helgon”.

Tänker tillbedjarna främst på den person som representeras genom en bild, eller betraktas somliga bilder som överlägsna andra?

Tillbedjarnas inställning är en viktig faktor att begrunda. Varför det? Därför att en grundläggande skillnad mellan en ”bild” och en ”avgud” är hur en bild används.

Har en viss bild av en person större värde och betydelse i tillbedjarens sinne än en annan bild av samma person? Om det förhåller sig så, är det bilden och inte personen som tillbedjaren i första hand tänker på. Varför vallfärdar människor långa vägar till vissa helgonaltare för att få tillbe vid just dem? Är det inte just bilden som anses ha ”mirakulös” makt? I kaniken Yves Delaportes bok Les Trois Notre-Dame de la Cathédrale de Chartres får vi till exempel veta följande angående Mariabilderna i katedralen i Chartres i Frankrike: ”Dessa bilder, i form av skulpturer eller målningar eller de som förekommer på de målade fönstren, är inte lika ryktbara. ... Bara tre är föremål för verklig tillbedjan: Vår Fru i kryptan, Vår Fru på pelaren och Vår Fru på ’det vackra målade fönstret’.” Men om tillbedjarna i första hand tänkte på personen och inte på bilden, skulle ingen bild ha ansetts vara förmer än någon annan, eller hur?

Hur betraktar Gud bilder och beläten som är föremål för tillbedjan?

Jer. 10:14, 15 (1982): ”Guldsmederna kommer då alla på skam med sina gudabilder, ty deras gjutna bilder är lögn, och ingen ande finns i dem. De är fåfänglighet, en tillverkning att le åt.”

Jes. 44:13—19 (1982): ”Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar på det med sina eggjärn och märker ut det med passaren. Och han gör så av det en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus. Man fäller åt sig cedrar, man tar plantor av stenek och vanlig ek och drar upp dem åt sig bland skogens träd. Man planterar åt sig lärkträd, och regnet ger dem växt. Detta har människorna till bränsle, och man tar av det och värmer sig med det, man tänder på det och bakar bröd vid det. Men dessutom förfärdigar man en gud av det och tillber den, man gör av det en gudabild och faller ned för den. En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del av det tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt. När man så har värmt sig, säger man: ’Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.’ Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig en bild, och för den faller man ned och tillber, man bönfaller inför den och säger: ’Rädda mig, ty du är min Gud.’ — Ja, sådana vet inget och förstår inget, ty igentäppta är deras ögon, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de inget begriper. Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: ’En del av det har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit — skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?’”

Hes. 14:6 (1982): ”Så säger Herren, Herren [Jehova]: Vänd om, ja, vänd er bort från era eländiga avgudar [dyngiga avgudar, NV], vänd era ansikten bort från alla era styggelser.”

Hes. 7:20 (1982): ”Dess sköna glans [Sina sköna smycken, My; Sina ädla klenoder, Me] använde man till högfärd, ja, de gjorde av det sina skamliga bilder, sina avskyvärda avgudar. Därför skall jag göra det till orenlighet [vämjelse, Me, Åk] för dem.”

Vilken inställning bör vi ha till de bilder och beläten vi tidigare kan ha vördat?

5 Mos. 7:25, 26 (1982): ”Deras gudabeläten skall ni bränna upp i eld. Du skall inte ha begärelse till det silver och det guld som finns på dem och inte ta något av detta för din räkning, för att du inte må snärjas av det. Ty en styggelse är det för Herren [Jehova], din Gud. Och du skall inte låta någon styggelse komma in i ditt hus, för att du inte också själv må bli tillspillogiven. Du skall räkna det som en skändlighet och en styggelse [helt och fullt vämjas vid det och fullständigt avsky det, NV].” (Även om de som tillhör Jehovas folk i vår tid inte är bemyndigade att förstöra bilder som tillhör andra människor, utgör denna befallning till Israel ett mönster för dem när det gäller hur de bör betrakta de bilder som de själva äger och som de kan ha vördat. Jämför Apostlagärningarna 19:19.)

1 Joh. 5:21 (1981): ”Mina barn, var på er vakt mot avgudar.”

Hes. 37:23 (1982): ”De [skall] inte mer orena sig med sina eländiga avgudar. ... De blir mitt folk, och jag skall vara deras Gud.”

Vilken verkan kan bruket av bilder i samband med tillbedjan ha på vår framtid?

5 Mos. 4:25, 26 (1982): ”Om nu så sker ... att ni tar er till, vad fördärvligt är, genom att göra er något beläte, något slags bild, så att ni gör vad som är ont i Herrens [Jehovas], din Guds, ögon och därmed förtörnar honom, då tar jag i dag himmel och jord till vittnen mot er, att ni ... förvisso [skall] förgöras.” (Guds inställning har inte förändrats. Se Malaki 3:5, 6.)

1 Kor. 10:14, 20 (1981): ”Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära. ... Det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna.”

Upp. 21:8 (1981): ”De fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel, och det är den andra döden.”

Ps. 115:4—8 (1982): ”Deras avgudar är silver och guld, verk av människohänder. De har mun och talar inte, de har ögon och ser inte, de har öron och hör inte, de har näsa och luktar inte. Med sina händer tar de inte, med sina fötter går de inte, de har inget ljud i sin strupe. De som har gjort dem skall bli dem lika, ja, alla som förtröstar på dem.”

Blodet

Definition: En verkligt förunderlig vätska som cirkulerar i kärlsystemet hos människor och de flesta flercelliga djur, en vätska som förser kroppen med näring och syre, som för bort avfallsprodukter och har en stor uppgift i fråga om att skydda kroppen mot infektioner. Blodet är så intimt förknippat med livsprocesserna att det heter i Bibeln: ”Köttets själ är i blodet.” (3 Mos. 17:11) Jehova, som är livets källa, har gett bestämda anvisningar om vad blodet får användas till.

De kristna är befallda att ”avhålla [sig] ... från blod”

Apg. 15:28, 29: ”Den heliga anden och vi själva [den kristna församlingens styrande krets] har ... förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda [eller dödade utan att blodet har fått rinna av] och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” (Att äta blod jämställs här med avgudadyrkan och otukt, något som vi inte vill befatta oss med.)

Kött från djur får man äta, men inte blod

1 Mos. 9:3, 4: ”Varje djur som rör sig, vilket är vid liv, må tjäna som mat åt er. Såsom i fallet med grön växtlighet ger jag det i sanning alltsammans åt er. Bara kött med sin själ — sitt blod — skall ni inte äta.”

Varje djur som skall användas som mat bör på rätt sätt tappas på blod. Ett djur som är kvävt eller som har dött i en snara eller som har hittats dött är inte lämpligt som mat. (Apg. 15:19, 20; jämför 3 Moseboken 17:13—16.) På liknande sätt skall man inte äta mat som tillsatts helblod eller ens några blodbeståndsdelar.

Gud har aldrig godkänt att blod används till något annat än offer

3 Mos. 17:11, 12: ”Köttets själ är i blodet, och jag själv har gett det på altaret för er till att åstadkomma försoning för era själar, eftersom det är blodet som åstadkommer försoning genom själen i det. Det är därför jag har sagt till Israels söner: ’Ingen själ bland er skall äta blod, och ingen bofast främling som bor som främling mitt ibland er skall äta blod.’” (Alla dessa djuroffer som frambars under det mosaiska lagförbundet förebildade Jesu Kristi enda offer.)

Hebr. 9:11—14, 22: ”När Kristus kom som överstepräst ... gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen och vann en evig befrielse för oss. Om nämligen blodet av bockar och tjurar och askan av en kviga, stänkt på dem som har blivit orenade, helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte Kristi blod, hans som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden? ... Utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.”

Ef. 1:7: ”Med hjälp av honom [Jesus Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.”

Hur förstod de som bekände sig vara kristna under de första århundradena v.t. Bibelns befallningar angående blodet?

Tertullianus (omkr. 160—230 v.t.): ”Må ni få blygas inför de kristna för era onaturliga seder. Vi har inte ens djurblod vid våra måltider, ty dessa består av vanlig föda. ... Vid rättegångarna mot de kristna erbjuder ni [hedniska romare] dem korv fylld med blod. Ni är naturligtvis övertygade om att just det genom vilket ni försöker få dem att avvika från den rätta vägen är olagligt för dem. När ni nu är förvissade om att de kommer att rysa inför ett djurs blod, hur kan ni då tro att de ivrigt skulle längta efter människoblod?” — Tertullian, Apologetical Works, and Minucius Felix, Octavius (New York, 1950), översatt av Emily Daly, sid. 33.

Minucius Felix (200-talet v.t.): ”Så mycket ryggar vi tillbaka för människoblod att vi inte ens använder blodet