Som herdar har de medlidande med de små fåren
BLAND människans alla husdjur är det inget som riktigt liknar tamfåret. De flesta djur har de krafter och instinkter som behövs för att leta rätt på föda och undkomma rovdjur, men ett får är annorlunda. Det faller lätt offer för rovdjur, eftersom det inte kan göra mycket för att försvara sig. Utan herde är fåret förskrämt och hjälplöst. Om det kommer bort från hjorden, går det lätt vilse. Fogliga får har därför alla skäl i världen att känna tillgivenhet för sin herde. Utan honom skulle de ha föga chans att överleva. På grund av dessa utmärkande egenskaper använder Bibeln får i bildlig bemärkelse för att beskriva oskyldiga, illa behandlade eller försvarslösa människor.
Det som herden får i utbyte är sannerligen välförtjänt. Han lever inget bekvämt liv. Han är utsatt för både köld och hetta, och han får uppleva sömnlösa nätter. Han måste skydda hjorden mot rovdjur, ofta med fara för sitt eget liv. Eftersom en herde måste hålla hjorden samman, går mycket av hans tid åt till att söka efter får som förirrar sig bort eller går vilse. Han måste behandla de sjuka och skadade. Svaga eller trötta lamm måste bli burna. Ständigt måste han tänka på att de får tillräckligt med mat och vatten. Det är inte ovanligt att en herde sover ute på marken under bar himmel för att garantera hjordens säkerhet. Herden lever följaktligen ett hårt liv som kräver av sin man att han är modig, flitig och snabb i att finna utvägar. Först och främst måste han ha förmågan att visa äkta omsorg om den hjord som anförtrotts i hans vård.
Att vara herdar för Guds hjord
Bibeln beskriver Guds folk som fogliga får och dem som har uppsikt över dem som herdar. Jehova själv är våra ”själars herde och tillsyningsman”. (1 Petrus 2:25) Jesus Kristus, ”den rätte herden”, uttryckte sin önskan att fåren skulle få medlidsam omvårdnad, när han sade till aposteln Petrus: ”Föd mina lamm”, ”var en herde för mina små får”, ”föd mina små får”. (Johannes 10:11; 21:15—17) Kristna tillsyningsmän har blivit högtidligen ålagda att ”vara herdar för Guds församling”. (Apostlagärningarna 20:28) Deras arbete som andliga herdar kräver också sådana egenskaper som en god bokstavlig herde har — mod, flit, fyndighet och framför allt en innerlig omsorg om hjordens välbefinnande.
På den tid då Guds profet Hesekiel levde kom de flesta av de herdar som var förordnade till att sörja för Jehovas folks behov i Israel till korta i fråga om att fullgöra sina plikter. Guds hjord for fruktansvärt illa, och de flesta övergav den sanna tillbedjan. (Hesekiel 34:1—10) I våra dagar framställer kristenhetens präster och predikanter sig själva som herdar för den så kallade kristna församlingen, men dess andligen sjuka tillstånd bevisar att prästerskapet liknar de onda bedragare som försummade och kränkte folket när Jesus var på jorden. Kristenhetens religiösa ledare liknar ”den lejde mannen” som ”inte bryr sig om fåren”. (Johannes 10:12, 13) På intet sätt är de villiga, i stånd till eller kvalificerade att vara herdar för Guds hjord.
Herdar som verkligen bryr sig om
Jesus var det fullkomliga exemplet för alla som skulle bli herdar för Jehovas hjord. Han var på alla sätt kärleksfull, omtänksam, medlidsam och hjälpsam mot sina lärjungar. Han tog initiativet till att söka upp dem som var i nöd. Fastän Jesus var upptagen och ofta trött, tog han sig alltid tid till att lyssna till deras problem och ge dem uppmuntran. Hans villighet att ge ut sin själ för deras skull var det yttersta uttrycket för kärlek. — Johannes 15:13.
I våra dagar delar alla förordnade församlingsäldste, såväl som biträdande tjänare, detta ansvar gentemot hjorden. Inte ens möjligheten att få det materiellt bättre i ett annat land föranleder därför det överväldigande flertalet av dessa ansvariga män att flytta och sålunda lämna församlingar utan tillräcklig hjälp och tillsyn. Eftersom vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, är hjorden i behov av uppmuntran och vägledning. (2 Timoteus 3:1—5) Det finns en ständig risk för att somliga skall falla offer för Satan, som ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Nu mer än någonsin är det livsviktigt att kristna herdar följer uppmaningen: ”Förmana allvarligt de oordentliga, tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga.” (1 Thessalonikerna 5:14) Ständig vaksamhet är nödvändig om de skall kunna hindra att de som vacklar faller bort från hjorden. — 1 Timoteus 4:1.
Hur kan herden avgöra när ett får behöver hjälp? Några av de mer uppenbara tecknen är underlåtenhet att vara med vid kristna möten, oregelbundet deltagande i tjänsten på fältet och en benägenhet att undvika nära samvaro med andra. Man kan också upptäcka svagheter genom att noga lägga märke till fårens inställning och tendensen i deras samtal. De kanske har lätt för att vara kritiska mot andra, något som kan vara ett tecken på känslor av harm eller ovilja. Deras samtal kanske rör sig överdrivet mycket om materialistiska strävanden och inte om andliga mål. En allmän brist på entusiasm, optimism och glädje kan innebära att deras tro har blivit svag. En missmodig uppsyn skulle kunna vara ett tecken på att de blir pressade av släktingar eller världsliga vänner som motstår sanningen. När herden lägger märke till sådana tecken, kan han försöka komma underfund med vad slags hjälp som behövs.
När kristna herdar gör ett besök för att hjälpa en medtroende, måste de komma ihåg vad som är deras viktigaste syfte. Det är inte helt enkelt ett sällskapligt besök där man samtalar om ditt och datt. Aposteln Paulus’ mål när han besökte sina bröder var att meddela dem ”någon andlig gåva”, så att de skulle göras ”fasta”, och att det skulle ske ”ett utbyte av uppmuntran”. (Romarna 1:11, 12) För att åstadkomma detta behöver man vara noga förberedd.
Gör dig först underrättad om den det gäller och försök avgöra hur det är med hans andliga tillstånd. När du har gjort detta, bör du ägna någon eftertanke åt vad slags vägledning, uppmuntran eller råd som kommer att bli till mest nytta. Guds ord, Bibeln, bör vara den huvudsakliga källan till upplysning, eftersom den ”utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12) Man kan gå igenom artiklar i tidskrifterna Vakttornet och Vakna! som handlar om vad fåren speciellt behöver när de ställs inför särskilda problem. Man kan finna upplivande och vederkvickande erfarenheter i Jehovas vittnens årsbok. Målet är att förmedla någonting andligt till den det gäller, något som är ”gott för hans uppbyggande”. — Romarna 15:2.
Herdeverksamhet som bygger upp
En herde som har hand om en hjord av bokstavliga får vet att de litar på honom för sitt beskydd och sin omvårdnad. Vad som kan vara farligt är att de går vilse, blir sjuka, trötta eller skadade eller att de ansätts av rovdjur. På liknande sätt måste den andlige herden känna igen och ta itu med liknande faror som hotar hjordens välbefinnande. Här följer en del typiska problem och några förslag om vad man kan säga för att ge upplysningar som bygger upp i andligt avseende.
1) Liksom tanklösa får förirrar sig en del kristna bort från Guds hjord, därför att de lockas av till synes oskyldiga och angenäma nöjen. De kan bli distraherade och till och med glida bort genom att sträva efter mål som är förknippade med materialism, förströelse eller underhållning. (Hebréerna 2:1) Man kan påminna sådana om tidens allvar, om hur nödvändigt det är att hålla sig tätt intill Jehovas organisation och om hur viktigt det är att sätta Rikets intressen främst i livet. (Matteus 6:25—33; Lukas 21:34—36; 1 Timoteus 6:8—10) Man finner nyttiga råd i artikeln ”Hur bevarar man balansen?” i Vakttornet för 1 mars 1985, sidorna 27—30.
2) En herde måste behandla får som är sjuka. På liknande sätt måste andliga herdar hjälpa kristna som blir andligen sjuka på grund av negativa faktorer i deras liv. (Jakob 5:14, 15) De kanske är arbetslösa, har allvarliga problem med hälsan eller kanske kämpar med svårigheter inom familjen. Sådana personer kanske har bristande aptit på andlig föda eller samvaro med Guds folk. Detta leder i sin tur till isolering och modlöshet. De behöver bli försäkrade om att Jehova sörjer för dem och kommer att uppehålla dem genom svåra tider. (Psalm 55:22; Matteus 18:12—14; 2 Korinthierna 4:16—18; 1 Petrus 1:6, 7; 5:6, 7) Det kan också vara till hjälp att göra en tillbakablick på artikeln ”Skåda rätt framåt såsom kristen”, vilken man finner i Vakttornet för 1 oktober 1980, sidorna 12—15.
3) Herden måste vara på utkik efter får som blir trötta. Somliga har uthärdat troget i Jehovas tjänst under en följd av år. De har kämpat sig igenom många prövningar och provsättningar. Nu visar de tecken på att bli trötta på att göra det som är rätt och kan till och med börja tvivla på att det är viktigt att gå ut hårt i predikoverket. Det är nödvändigt att återuppliva deras ande, förnya deras uppskattning av de glädjeämnen och välsignelser som kommer av en helhjärtad tjänst för Gud i Jesu Kristi efterföljd. (Galaterna 6:9, 10; Hebréerna 12:1—3) Man kan kanske hjälpa dem att inse att Jehova uppskattar deras lojala tjänst och att han kan styrka dem till framtida verksamhet till hans lov och pris. (Jesaja 40:29, 30; Hebréerna 6:10—12) Det kan vara nyttigt att dela med sig av tankar från artikeln ”Ge inte upp i fråga om att göra vad som är gott”, som inflöt i Vakttornet för 15 juli 1988, sidorna 9—14.
4) Likt får som blir skadade har somliga kristna blivit sårade av vad de uppfattar som ett stötande uppförande. Ändå är det så att om vi är förlåtande mot andra, kommer vår himmelske Fader att ge oss den förlåtelse vi behöver. (Kolosserna 3:12—14; 1 Petrus 4:8) Somliga bröder eller systrar kan ha fått tuktan eller råd som de uppfattade som orättvisa. Men vi kan alla dra nytta av tuktan och andliga råd, och det är trösterikt att veta att Jehova tuktar dem som han hyser kärlek till. (Hebréerna 12:4—11) Andra har låtit harm skapa en klyfta mellan dem och församlingen, eftersom de inte har fått tjänsteprivilegier som de känner sig kvalificerade för. Men om vi skulle dra oss undan Jehovas organisation, skulle det inte finnas något annat ställe att gå till för att få räddning och sann glädje. (Jämför Johannes 6:66—69.) Nyttiga upplysningar åt det hållet kan man finna i artikeln ”Hur vi bevarar vår kristna endräkt”, som vi finner i Vakttornet för 1 september 1988, sidorna 28—30.
5) Får måste skyddas mot rovdjur. Man kan jämföra detta med när somliga får röna motstånd och blir terroriserade av icke troende släktingar eller arbetskamrater. Deras ostrafflighet kanske sätts på prov genom påtryckningar för att få dem att minska sin tjänst för Gud eller sluta upp med att ha del i den kristna förkunnartjänsten. De blir emellertid styrkta när de får hjälp att inse att motstånd måste förväntas och i själva verket är ett av bevisen för att vi är äkta Jesu Kristi lärjungar. (Matteus 5:11, 12; 10:32—39; 24:9; 2 Timoteus 3:12) Det kan vara till gagn att framhålla att om de är trogna, kommer Jehova aldrig att lämna dem och kommer att belöna deras uthärdande. (2 Korinthierna 4:7—9; Jakob 1:2—4, 12; 1 Petrus 5:8—10) Artikeln med rubriken ”Att hålla ut med glädje trots förföljelse” i Vakttornet för 15 september 1982, sidorna 17—23, ger ytterligare uppmuntran.
Herdar — fullgör era förpliktelser
Det är många ting som Guds hjord behöver, och tillbörlig vakthållning är ett krävande arbete. Kristna herdar måste därför vara medlidsamma, hysa äkta omsorg och vara intresserade av att räcka en hjälpande hand. Tålamod och urskillning är viktiga egenskaper. Somliga kan behöva råd och förmaningar, medan andra har större nytta av uppmuntran. I vissa fall kan det räcka med några få personliga besök, medan det i andra fall kan behövas ett regelbundet bibelstudium. Det viktigaste syftet i varje enskilt fall är att skänka andligen uppbyggande vägledning eller kärleksfulla råd som ger individen motiv till att sätta i gång med goda studievanor, bli regelbunden med att besöka församlingens möten eller fortsätta med detta och att ha aktiv del i den kristna förkunnartjänsten. Detta är de viktigaste sätten att bistå medtroende och hjälpa dem att öppna vägen för ett fritt flöde av Jehovas heliga ande.
Herdar som ger detta slags stöd utför en mycket värdefull tjänst till förmån för Guds hjord. (Se Vakttornet för 15 november 1985, sidorna 23—27.) Det som de andliga herdarna gör uppskattas i hög grad av hjorden. Efter att ha fått sådan hjälp framhöll ett familjeöverhuvud: ”Efter att ha varit i sanningen i 22 år drogs vi ut i världen genom att bli materialistiska. Ofta ville vi gå till mötena, men det verkade som om vi helt enkelt inte kunde klara av det. Vi passade inte riktigt in i Satans system, så vi blev fullständigt avskurna, isolerade. Detta gjorde oss missräknade och nedslagna. Vi behövde höra lite uppmuntrande ord. När en äldste besökte oss, tackade vi med glädje ja till ett bibelstudium i vårt hem. Nu är vi alla tillbaka i Jehovas trygga organisation. Jag kan inte uttrycka hur lycklig jag känner mig!”
Det finns orsak till stor glädje när våra vilsegångna eller modfällda bröder och systrar blir andligen återupplivade och verksamma på nytt. (Lukas 15:4—7) Jehovas uppsåt gentemot sitt folk förverkligas när de blir förenade ”som en småboskapshjord i fållan”. (Mika 2:12) I denna trygga tillflyktsort finner de ”vederkvickelse” för sina ”själar” med hjälp av den rätte herden, Jesus Kristus. (Matteus 11:28—30) Den förenade världsvida hjorden erhåller vägledning, tröst och skydd tillika med ett överflöd av andlig föda.
Genom denna herdeverksamhet låter Jehova i våra dagar ett kärleksfullt arbete utföras som står i överensstämmelse med hans forntida löfte: ”Jag skall fråga efter mina får och vårda mig om dem. ... Jag skall befria dem från alla de platser till vilka de har blivit kringspridda. ... På gott bete kommer jag att låta dem beta, ... det förlorade kommer jag att söka efter, ... och det brutna kommer jag att förbinda, och det sjuka kommer jag att stärka.” (Hesekiel 34:11—16) Vilken tröst ligger det inte i att veta att Jehova är vår Herde! — Psalm 23:1—4.
Därför att Gud sörjer för att hans hjord får kärleksfull tillsyn kan vi som Jehovas tjänare känna det på samma sätt som David, som sade: ”I frid skall jag både lägga mig och sova, ty du, du ensam, o Jehova, låter mig bo i trygghet.” (Psalm 4:8) Ja, Jehovas folk känner sig säkra i hans kärleksfulla omsorg och är tacksamma för att kristna äldste är medlidsamma herdar för de små fåren.
[Bildkälla på sidan 20]
Potter’s Complete Bible Encyclopedia