Den ena myten leder till den andra

”SE UPP”, skrev aposteln Paulus till de kristna som levde under senare delen av det första århundradet v.t. Vad var det han varnade för? ”Kanske skall det finnas någon som vill föra bort er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som är i överensstämmelse med människors tradition.” (Kolosserna 2:8)

Från mitten av det andra århundradet v.t. började somliga kristna trots Paulus varning använda begrepp som lånats från forntida filosofer för att förklara sina trosuppfattningar. Varför det? De ville bli accepterade av bildade människor i romarriket och värva fler anhängare till kristendomen.

Justinus Martyren, en av de mest kända av dessa kristna, trodde att Guds talesman hade uppenbarat sig för grekiska filosofer långt innan Jesus kom till jorden. Enligt Justinus och likasinnade lärare var det filosofins och mytologins bidrag till kristendomen som gjorde denna form av religion till en kyrka för alla.

Justinus form av kristendom vann många anhängare. Men att man antog en myt ledde till fler myter, och det resulterade i det som nu vanligtvis anses vara den kristna läran. För att avslöja dessa myter ska vi jämföra vad några uppslagsverk säger med det som Bibeln lär.